< Bibelfråga om 2 Johannes

Fråga: Hur vet vi att aposteln Johannes skrev 2 Johannes 1 och 3 Johannes 1?

S: Böckerna anger inte vem som skrev dem, men Johannes var i sitt evangelium och i 1 Johannes ovillig att använda sitt namn. 2 och 3 Johannes har en stil som liknar 1 Johannes och Johannesevangeliet.

Fråga: Vem är den utvalda kvinnan i 2 Joh 1:5?

S: Det finns två teorier om den utvalda kvinnans identitet.

En specifik kvinna: En specifik, men numera okänd, kvinna i den tidiga kyrkan.

Allegoriskt: Kyrkan i allmänhet. Kyrkan kallas Kristi brud i Johannes 3:29; Uppenbarelseboken 21:2,9;22:17 ; och Efesierbrevet 5:25-33.

Eftersom Johannes använder pluralformen ”ni” i 2 Johannes 8 och uppmanar människor att älska varandra i 2 Johannes 5, var brevet i själva verket inte bara riktat till en kvinna, utan till en kvinna och hennes barn. En kvinna och hennes avkomma nämns också i Uppenbarelseboken 12:17.

Fråga: Vem syftar Johannes på i 2 Joh 7 när han talar om dem som vägrar att bekänna ”att Jesus Kristus har kommit i köttet”?

S: Två grupper av människor uppstod senare som förnekade att Jesus skulle komma ”i köttet”. De lärde att Jesus liknade ett spöke som bara verkade ha en fysisk kropp.

De tidiga gnostikerna trodde att frälsningen skedde genom hemlig, mystisk kunskap, att den fysiska världen var ond och att Jesus var ett spöke. Se diskussionen om 1 Johannesbrevet 1, ”Vilka var gnostikerna?”, för lite mer information. För mycket mer information, se Tertullianus’ *Mot Marcion* (204 sidor, 207 e.Kr.), Hippolytus ”Mot alla kätterier” (222–235/6 e.Kr.), Irenaeus ”Mot kätterierna” (182–188 e.Kr.) och Clemens av Alexandrias ”Stromata” (193–202 e.Kr.).

Doketisterna var en annan grupp som förnekade att Jesus hade kommit i köttet.

För båda grupperna hade denna idé troligen sitt ursprung i den grekiska filosofin, som lärde att materien var oren. Om Jesus var fullkomlig och syndfri kunde han inte ha en kropp av materia, så löd deras filosofi.

Fråga: Är Antikrist en person i 2 Joh 7 och 1 Joh 2:18,22?

S: Ja. Även om det också finns en antikristens ande, är Antikrist en person som kommer att hävda: ”Jag är Han”, och bedra människor som en falsk Kristus, vilket framgår av Matteus 24:23–24. Antikrist är inte Satan, utan snarare en människa som Satan kommer att använda.

F: Finns det många antikristar i 2 Joh 7 och 1 Joh 2:18,22, eller finns det bara en?

S: Det finns endast en huvudsaklig Antikrist enligt Matteus 24:4–5, 26; Markus 13:6, 14; Lukas 21:8; Daniel 9:26–27; 11:36–37; 2 Tessalonikerbrevet 2:3–4 och Uppenbarelseboken 13:1–10. Det finns dock många mindre antikristar, vilket framgår av 1 Johannes 2:18,22 och 2 Johannes 7. Det kan finnas ett samband mellan att någon har antikristens ande i sig (1 Johannes 4:3) och det som psykologer beskriver som ett messiaskomplex.

Följande personer har antingen själva framfört dessa påståenden, eller så har andra framfört dem om dem.

Här följer en ofullständig lista över personer som andra har kallat Antikrist.

Fråga: Hur kan kristna, enligt 2 Joh 8, förlora det de har arbetat för?

S: Även om Gud kan ta ifrån kristna deras materiella ägodelar, är jordiska ägodelar obetydliga jämfört med de himmelska belöningarna som Johannes talar om här. Vi arbetar inte för vår frälsning, men vi får belöningar i himlen för vårt arbete (1 Kor3:13 –15). Vi kan förlora dessa enligt 2 Joh 8.

F: I 2 Joh 9, vad är det egentligen som ”springer före”, och hur hänger det ihop med att inte förbli i Kristi lära?

S: Om dina önskningar och mål i allmänhet stämmer överens med Guds, men du vill göra saker som du vill, på ditt eget sätt, följer du inte Gud. Guds vilja innefattar ofta tålmodigt väntande, att älska andra genom att anpassa sig efter dem och att samarbeta. I Kina finns en fabel om två berusade män som tävlade om vem som kunde rita en orm snabbast. Den ene ledde, men under förlängningen ritade han armar och ben på ormen, vilket diskvalificerade honom. En viktig del av att rita, eller att tjäna, är att veta när man ska pausa eller sluta. Att tjäna Gud handlar inte bara om målet utan också om resan.

Fråga: I 2 Joh 9, innebär det att förbli i läran att man får Fadern och Sonen, eller visar det att man redan har Fadern och Sonen?

S: 1 Johannes 2:23 visar att det visar att vi har Fadern och Sonen. Om att förbli i läran vore en förutsättning för att ha Fadern och Sonen, skulle ingen kristen ha Fadern och Sonen förrän de dog.

F: Vad syftar detta på i 2 Joh 10?

S: Det finns två huvudsakliga, kompletterande synsätt.

Gästfrihet i hemmet: Den vanligaste uppfattningen är att dessa falska lärare inte bör välkomnas i våra hem. Även om kristna i allmänhet ska vara gästvänliga, får våra hem och vår gästfrihet inte bidra till att sprida falsk lära.

Gästfrihet i församlingen: Eftersom församlingarna främst samlades i hemmen fram till dess att kristendomen blev laglig, avser detta två saker:

1. Specifikt att inte välkomna resande falska lärare till husförsamlingarna, och

2. Mer generellt, att inte ge sekterister en plattform för att predika falsk lära.

Naturligtvis hindrar ingenting att båda synsätten är sanna.

Fråga: Ska vi, enligt 2 Joh 10, någonsin välkomna icke-kristna i våra hem?

S: Visst, kristna ska utöva gästfrihet. Romarbrevet12:13 och 1 Timoteusbrevet 5:10 uppmanar oss att utöva gästfrihet utan att begränsa detta till att endast gälla andra kristna. Men 2 Johannesbrevet 9–11 säger att människor som ”springer före” utan att förbli i Kristi lära inte ska tas emot i hemmen. Två punkter:

1. Vilka är de? De som går för långt är de som intellektuellt har tagit till sig Kristi lära, men inte har hållit fast vid den och nu undervisar om något annat. Bland dessa människor finns avfällingar från kristendomen och många sekterister.

2. Vad ska vi göra? Vi ska inte ta emot dem i våra hem eller ens hälsa på dem. Även om vissa översättningar säger ”ditt hus” eller ”ditt hem”, finns inte ”ditt” i det grekiska originalet. Förbudet gäller både husförsamlingar och våra egna hem. Detta stämmer överens med 1 Korintierbrevet 5:11–13, där det står att vi inte ska umgås med någon som påstår sig vara en broder men lever ett ogudaktigt liv.

Se även föregående fråga.

Fråga: Ska vi, enligt 2 Joh 10, någonsin välkomna sekterister i våra hem?

S: Äkta kristna är oeniga om detta.

Nej: Många, däribland en före detta Jehovas vittne vid namn William Schnell, säger att lydnad mot denna vers innebär att man aldrig får släppa in dem. Att släppa in dem innebär en önskan att lära sig av dem. William Schnell skrev detta i boken How to Witness to a Jehovah’s Witness.

Ja, under vissa omständigheter: Poängen med versen var att aldrig ge dem intrycket att vi respekterar deras själsförgörande kätteri. I syfte att dela evangeliet med dem är det okej så länge vi klargör att vi inte stöder eller godkänner deras åsikter.

Fråga: Ska vi enligt 2 Joh 10 inte släppa in falska lärare i våra hem, eller ska vi älska våra fiender som det står i Matteus5:44 ?

S: Båda delarna. Att ge någon intrycket att deras själsförgörande villfarelse är okej är en av de mest kärlekslösa saker man kan göra mot den personen. Att älska någon innebär inte bara att agera mjukt oavsett omständigheterna, utan ibland innebär det också att bry sig tillräckligt mycket för att visa tuff kärlek.

Fråga: Hur kan människor hjälpa kättare, enligt 2 Joh 11?

S: Människor kan ge pengar, bostad och annan materiell hjälp till kättare. Till exempel gav det liberala Världsrådet för kyrkorna pengar till Robert Mugabes gerillagrupp i Rhodesia (nuvarande Zimbabwe). Dessa gerillakrigare förföljde missionärer från kyrkor som var medlemmar i Världsrådet för kyrkorna.

Människor kan också ge sitt godkännande till kättare. Till exempel skrev den demokratiske vicepresidenten Walter Mondale: ”Att veta att er församling är djupt engagerad i de stora sociala och konstitutionella frågorna i vårt land är en stor inspiration för mig”, i ett rekommendationsbrev till pastor Jim Jones (som senare blev ökänd för Jonestown-tragedin), vilket offentliggjordes den 2 december 1978.

Fråga: Hur kan vi i 2 Joh veta om det vi har idag är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?

S: Det finns minst tre skäl.

1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrus 1:24–25 och Matteus 24:35.

2. Bevis från den tidiga kyrkan. Här är de författare som hänvisade till verser i 2 Johannesbrevet.

Irenaeus (182–188 e.Kr.) citerar 2 Johannes 10–11 som skrivet av Johannes, Herrens lärjunge, i Irenaeus’ verk *Mot kätterierna*, bok 1, kap. 16.3, s. 342.

Irenaeus (182–188 e.Kr.) citerar 2 Johannes 7–8a som skrivet av Herrens lärjunge i hans brev. Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 3, kap. 16.8, s. 443. Han byter plats på två satsdelar, men i övrigt är formuleringen exakt, och denna formulering återfinns endast i 2 Johannes 7–8a.

(omtvistat) Origenes (225–254 e.Kr.): ”Vad ska vi säga om honom som lutade sig mot Jesu bröst, nämligen Johannes, som lämnade efter sig ett evangelium, trots att han bekände att han kunde skriva så många att världen inte skulle rymma dem? Men han skrev också Uppenbarelseboken, trots att han beordrades att tiga och inte skriva ned de sju åskornas röster. Men han efterlämnade också ett brev på ytterst få rader. Anta även att det finns ett andra och ett tredje, eftersom inte alla anser att dessa är äkta; men de två tillsammans uppgår inte till hundra rader.” Kommentar till Johannes, bok 5, nr 3, s. 346–347

Den muratoriska kanon (170–210 e.Kr.), ANF vol. 5, s. 603, nämner de två breven av Johannes.

Dionysius av Alexandria (246–265 e.Kr.) behandlar ingående frågor som rör 2 och 3 Johannesbrevet, liksom huruvida Uppenbarelseboken skrevs av samma Johannes som evangeliet och 1 Johannesbrevet. Fragment 1, kap. 4–5 i Eusebius Kyrkohistoria (319–339/340 e.Kr.), bok 7, kap. 25, s. 309–310.

Efter Nicea

Eusebius av Caesarea (319–339/340 e.Kr.) diskuterar ingående Dionysius av Alexandrias åsikter om frågor som rör 2 och 3 Johannesbrevet, samt huruvida Uppenbarelseboken skrevs av samma Johannes som evangeliet och 1 Johannesbrevet. Eusebius ”Kyrkohistoria”, bok 7, kap. 25, s. 309–310.

Athanasius (367 e.Kr.) hänvisar inte till några specifika verser i 1, 2 och 3 Johannesbrevet, men han räknar upp böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.)

I *Synopsis Scripturae Sacrae* (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämns de tre Johannesbreven som en del av Nya testamentet. Där citeras 2 Johannesbrevet 1a.

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) (underförstått) nämner de sju breven av Jakob, Petrus, Johannes och Judas. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 4, kap. 36, s. 27–28

Didymus den blinde (398 e.Kr.) hänvisar till 2 Johannes 9

Schismatikern Lucifer från Cagliari på Sardinien (361–ca 399 e.Kr.) hänvisar till 2 Johannesbrevet 8

Hieronymus (373–420 e.Kr.) citerar hela 2 Johannesbrevet 1 som om det vore skrivet av Johannes. Hieronymus brev, brev 146, kap. 1, s. 288

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) hänvisar till 2 Johannesbrevet 3

Johannes av Damaskus (706–749 e.Kr.) ”...sju katolska brev, nämligen ett av Jakob, två av Petrus, tre av Johannes, ett av Judas...” Förklaring av den ortodoxa tron, bok 4, kap. 17, s. 90

Bevis på kättare och förfalskade skrifter

Inga

3. De äldsta manuskripten vi har av 2 Johannes visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.

s. 74 (=Bodmer 17) Apg 1:2–5, 7–11, 13–15, 18–19, 22–25; 2:2–4; 2:6–3:26; 4:2–6, 8–27; 4:29–27:25; 27:27–28:31; Jakob 1:1–6,8–19,21–23,25,27; 2:1–3,5–15,18–22,25–26; 3:1,5–6,10–12,14,17–18; 4:8,11–14; 5:1–3, 7–9, 12–14, 19–20; 1 Petrus 1:1–2, 7–8, 13, 19–20, 25; 2:6–7, 11–12, 18, 24; 3:4–5; 2 Petrus 2:21; 3:4, 11, 16; 1 Johannes 1:1,6; 2:1–2,7,13–14,18–19,25–26; 3:1–2,8,14,19–20; 4:1, 6–7, 12, 16–17; 5:3–4, 9–10, 17; 2 Johannes 1, 6–7, 13; 3 Johannes 6, 12; Judas 3, 7, 12, 18, 24 (600-talet)

600-talet – 1968 – I The Text of the New Testament finns Jakob 2:4 och 1 Petrus 1:12

600-talet – 1975 – Aland m.fl., tredje upplagan

600-talet – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan

Uncial 0232 ca 300 e.Kr. enligt The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts (Aland anser att den är från 500- eller 600-talet) 2 Johannes 1–9

Vaticanus [B] (325–350 e.Kr.), Sinaiticus [Si] (340–350 e.Kr.) och Alexandrinus [A] (ca 450 e.Kr.) innehåller hela 2 Johannesbrevet.

Bohairisk koptiska [Boh] 300-talet/400-talet

Sahidisk koptiska [Sah] 300-talet/400-talet

Armeniska [Arm] från 500-talet

Georgiska [Geo] från 500-talet

Etiopiska [Eth] från ca 500 e.Kr.

Se www.BibleQuery.org/2 John Manuscripts.html för mer information om tidiga manuskript av 2 Johannesbrevet.