< Bibelfråga från Amos

Fråga: Vad är huvudbudskapet i Amos?

S: Amos är en bok om orsakerna till och konsekvenserna av Guds dom över ett liv präglat av njutningslystnad utan Gud. Amosboken har mycket ”karaktär”, troligen tack vare Amos själv. Gud använde denna gudfruktiga landsbygdspojkes bakgrund och erfarenheter för att förmedla ett budskap som alla Guds får, både i staden och på landsbygden, behövde höra.

F: Hur ser en översikt över boken Amos ut?

S: Amos är en bok om Guds dom. Här följer en enkel översikt.

1–2 Domen är på väg

3–6 Orsakerna till domen

7–9:10 Fem syner om följderna

9:11–15 Återupprättelse efter domen

Fråga: Skiljer sig Amos syn på lidande från den hos Job och Daniel? Bibelkritikern Bart Ehrman skriver: ”Och när man väl blandar in Gamla testamentet blir det helt rörigt. … Amosbok insisterar på att Guds folk lider därför att Gud straffar dem för deras synder; Jobs bok insisterar på att de oskyldiga kan lida; och Daniels bok antyder att de oskyldiga faktiskt kommer att lida. Alla dessa böcker är olika, …” (Jesus, Interrupted, s. 12)

Svar: Nej, Ehrmans kritiska inställning läser in en uteslutning som inte finns där. Amos sa aldrig att människor endast lider på grund av sina synder; Amos talade om en specifik situation under sin tid. Job visar att människor lider av skäl som inte har något att göra med deras egna synder eller med synderna hos dem som omger dem, och Daniel visar att Guds folk ibland lider på grund av icke-troende just därför att de följer Gud. De säger visserligen olika saker, men de är inte oförenliga. Olika sidor av en skulptur ser olika ut, men det är samma skulptur. På samma sätt har sanningen olika aspekter beroende på vad man fokuserar på, men dessa aspekter kompletterar varandra, de är inte oförenliga.

Fråga: När skrevs Amosboken, enligt Amos 1:1?

S: I Amos 1:1 står det att den skrevs två år före jordbävningen, som inträffade under Ussias regeringstid. (Detta är två år innan Jesaja 6 skrevs.) Den skrevs omkring 762 f.Kr. Enligt *The Bible Knowledge Commentary: Old Testament*, s. 1426, visar arkeologiska fynd i Hazor och Samaria att en jordbävning inträffade omkring 760 f.Kr. I *735 Baffling Bible Questions Answered*, s. 203, står det att den skrevs mellan 780 och 760 f.Kr.

Fråga: Var jordbävningen i Amos 1:1 bara en legendarisk tradition?

S: Nej. Inte alla jordbävningar dokumenterades. Jordbävningar var vanliga i den regionen. Till exempel visar de arkeologiska fynden vid Qumran att det inträffade en förödande jordbävning år 31 f.Kr., och ändå dokumenterade ingen av de antika författarna denna händelse.

Men vi har hittat bevis för denna jordbävning: Enligt *The Bible Knowledge Commentary: Old Testament*, s. 1426, *New International Bible Commentary*, s. 895, och *Believer’s Bible Commentary*, s. 1113, visar arkeologiska fynd i Hazor och Samaria att en jordbävning inträffade omkring 760 f.Kr.

Fråga: I Amos 1:2 och 3:8 – var det HERREN som dundrade från Sion (Jerusalem) med dessa domar, eller var det Amos ord?

S: Det hebreiska ordet för ”dundra” här kan betyda både ett lejonets vrål och ljudet av åska. Det kan vara två sidor av samma sak. När Gud uttalade dessa domens ord genom Amos, innebar detta ett löfte om att allt detta skulle ske. Gud dundrade genom en obetydlig person och ritade om kartan över Mellanöstern fullständigt.

F: Varför använder man i Amos 1:3–2:6, Ordspråksboken 30:15–31 och Ordspråksboken 6:16–19 numeriska sekvenser, såsom ”tre… ja, till och med fyra”?

S: Detta var ett hebreiskt litterärt grepp som ibland kallas ”en numerisk stege”. Det är ett vackert uttryck som underlättar inlärningen, och det visar att det exakta talet, ”3” eller ”4”, inte är det viktiga, utan snarare innehållet i punkterna.

F: I Amos 1:3, tröskade de bokstavligen Gilead med järn?

S: Gilead var det område öster om Jordanfloden där israeliterna bodde. Arameerna förintade dem i 2 Kungaboken 13:1–9, särskilt vers 7. En tröskkälke var en släde med järnbitar på undersidan för att skilja säden från agnarna. Vissa kommentatorer ser detta som en metafor för hur grundligt de förintade gileaditerna. Andra anser att de bokstavligen dödade några av gileaditerna genom att köra tröskvagnar över dem.

Fråga: Varför nämns elden på palatsmuren så tydligt i Amos 1:4, 7, 10, 12, 14 och 2:5?

S: Det var så staden förstördes. Man använde inte metall eller armeringsjärn vid byggandet av stadsmurarna. Man använde halm i tegelstenarna, och vissa delar förstärktes med trä.

F: Vad är Edens hus i Am 1:5?

S: Först vad som inte är svaret, och sedan svaret.

Inte svaret: Detta var en metafor. Användningen av ”Eden”, som syftar på Edens trädgård, var en poetisk metafor för Damaskus, Syriens ”trädgårdsplats”. Men varför skulle just detta namn vara en metafor och inte andra?

Svaret: Det hebreiska ordet beth och det arameiska ordet bit betyder ”hus”. Staden Bit-Adini har inte lokaliserats av arkeologer, men den nämndes i akkadiska krönikor. Den låg nära Damaskus och erövrades, men förstördes inte, av assyrierna år 855 f.Kr. Vi vet inget mer om den under Amos tid. Å andra sidan kan det helt enkelt vara en allmän hänvisning till trakten kring Damaskus.

F: Varför gick filistéerna under som folk i Am 1:8?

S: Babylonierna förstörde det filistinska folket när de erövrade Palestina. I Sakarja 9:5–6 nämns dock några som fortfarande överlevde.

Fråga: Vad gjorde fenicierna för fel i Amos 1:9?

S: Det står inte att de var våldsamma, men de sålde israeliterna som slavar. Fenicierna var kända som slavhandlare enligt Homeros i Odysséen 4:288 ff; 15:473 ff.

Fråga: Varför var det fel i Amos 2:6 och 8:6 att inte bara sälja de fattiga, utan att sälja dem för ett par sandaler?

S: Om slavar var så billiga måste det ha funnits ett överflöd av dem. Även om slaveri var tillåtet i Gamla testamentet, skulle slavarna frigivas vart sjunde år, enligt vad 5 Mosebok 15:12–18 föreskriver. Jeremia 34:8–21 visar att israeliterna inte gjorde det.

Det är en sak att bryta mot Guds lag, och en annan att samhället bryter mot den så ofta att det blir en institutionaliserad praxis.

F: Varför skulle Gud i Amos 2:6 tillåta att de rättfärdiga såldes som slavar?

S: Förmodligen av samma anledning som Gud tillät att lydiga kristna, som gömde judar under andra världskriget, blev gripna och skickades till döden i nazisternas koncentrationsläger. Gud tillåter ofta att till och med sina lydiga barn utsätts för lidande och orättvisa i detta liv. I Romarbrevet 8:36 nämns faktiskt att Guds folk ibland stod inför döden i sådan utsträckning att de liknade får som skulle slaktas. För en utförlig diskussion om hur Gud kan tuktar sitt folk genom ett ännu ondare folk, läs Habackuks bok.

Fråga: Vad är det geografiskt betydelsefullt med de platser som Amos nämner i Amos 2:8?

S: Profetiorna går i en cirkel från Damaskus (nordost) till Gaza och filistéerna (sydväst), vidare till Tyros och fenicierna (nordväst), Edom (öst-sydöst), Ammon (öst), Moab (öst) och sedan Juda och Israel. Det är som om Gud rör sig i en cirkel eller spiral, från främlingar längre bort till nationer med släktskap, och vidare till Juda och Israel.

F: Finns det i Amos 2:8 andra exempel på nära ögat-situationer och en ”cirkulerande metod” som fungerar som en varning till folket?

S: Lägg märke till att Amos började med den nation som låg längst bort, utan nära släktskap, och åhörarna kanske till och med kände sig glada över att Guds dom skulle drabba deras fiender. Men sedan cirkulerade han gradvis inåt tills man undrade: om alla dessa nationer skulle straffas för sina synder, hur skulle då Juda och Israel, som också var ogudaktiga men visste bättre, kunna undkomma? Svaret är att de inte skulle kunna det. Idag är USA först och främst oroat över islamistiska terrorister, sedan Kina i Sydkinesiska havet och Taiwan, och därefter Ryssland och Ukraina.

Fråga: I Am 2:8, när uttalar Gud dom över en nation eller ett folk?

S: Det korta svaret är: närhelst Han vill. Men vissa faktorer kan vara hur mycket folket syndar, hur allvarliga synderna är och hur lång tid de har haft på sig att omvända sig. Slutligen, hur mycket vet de om sanningen, och har de blivit varnade?

F: I Amos 2:9–11 och 3:2, vilka skäl anger Gud här för att straffa Juda och Israel lika hårt eller hårdare än de omgivande nationerna?

S: Israels uppförande var värre eftersom de visste allt vad Gud hade gjort för dem. Eftersom Israel ville agera som dem som inte känner Gud, skulle Gud inte behandla dem bättre än dem som inte känner Gud.

I Amos 3:2 står det att Gud straffar dem inte för att de inte känner Honom, utan för att de känner Honom och ändå vänder Honom ryggen.

F: Varför betonar Gud i Amos 2:14–16 att de starka kommer att falla?

S: En anledning kan vara att israeliterna hade förlitat sig på att Gud skulle strida för dem. ”Herren är med oss” var deras stridsrop i 4 Mosebok 23:21; 5 Mosebok 20:4; 31:8; Domarboken 6:12; Jesaja 8:10; Zefania 3:15,17. Gud lovade att försvara sitt lydiga folk i svåra tider i Psaltaren 23:4; 46:7,11 – men inte mer än så. Denna paroll var föråldrad; Amos 5:2 visar att de kommer att överges.

F: I Amos 3:2, är kunskap om Gud bra eller inte?

S: Att lära känna Gud bättre är bra, men endast om man vill älska och följa Honom. Som Amos 3:1–2 antyder innebär en djupare relation större ansvar. Herren ger här en anledning till varför Juda och Israel kommer att straffas lika hårt som, om inte hårdare än, nationerna omkring dem. En relation med Gud är viktigare än kunskap.

Fråga: Betyder detta i Amos 3:2 att ingen annan än israeliterna kände till Gud?

S: Nej. Alla har åtminstone en liten uppenbarelse om Gud, bara genom att betrakta skapelsen, vilket Romarbrevet 1:19–20 och Psalm 19:1–6 visar. Dessutom uppenbarade Gud sig för icke-israeliter, däribland Abraham, Ketura, Adam, Noa och Enok. Jona predikade för niniviterna, och egyptierna, moabiterna, edomiterna och så vidare kände till israeliternas Gud.

Fram till Kristi tid hade dock ingen annan kunskap om Gud i den utsträckning som Gud gav judarna, som mottog Guds Torah. Judarna hade en särskild ställning, både som det utvalda folket och som de som fick ta del av Guds egna ord, vilket framgår av Romarbrevet 3:1–2.

Fråga: Vad menas i Amos 3:3 med att ”två människor går tillsammans”?

S: Två människor vandrar inte tillsammans längs en stig om de inte är överens sinsemellan och vill resa till en gemensam plats. Ett västerländskt ordspråk med liknande innebörd lyder: ”Fåglar av samma fjäder flockas tillsammans.” Även om du själv inte vill göra en viss ond handling, så samtycker du till att gå dit de är på väg om du alltid vandrar tillsammans med dem som gör det. Två vandrar inte tillsammans om de inte är överens om att göra det.

F: I Am 3:3–6, vad är den gemensamma poängen med de sju exemplen i dessa fyra verser?

S: Gud förklarar att deras handlingar och hjärtan är orsaken till domen. Inget av detta sker om inte den underliggande orsaken finns. På samma sätt skulle Guds straff mot Israel inte heller ske här, om de inte vände sig bort från Honom. Just nu har de ingen avsikt att vända om, så domen är oundviklig. Om de inte vill följa Gud, behöver de inte längre bo i hans land. I framtiden skulle de alla förvisas och endast en liten rest skulle återvända.

Fråga: Varför ryter ett jagande lejon i Am 3:4?

S: Ett lejon ryter inte när det smyger sig på sitt byte, utan endast när det är på väg att fånga det.

F: I Am 3:6, orsakar Gud ondska/olycka?

S: Ordet ”ont” har två betydelser:

Olycka / katastrof / skadliga händelser: Ja, Gud orsakar ibland sådana saker.

Moraliskt ont: Nej, Gud orsakar inte direkt moraliskt ont. Däremot tillåter Gud att det inträffar, och Gud ”kanaliserar” det till och med för sina syften, och Han använder det genom att väva in det som en del av sin plan.

Muslimer bör inte bli förvånade över att begreppet ”ondska” kan betyda skada, och inte bara moraliskt ont. Begreppet används på detta sätt i deras egna skrifter, i Bukhari Hadith, volym 3, bok 29, kap. 7, nr 56, s. 35.

Fråga: Vilka framtida katastrofer har Gud uppenbarat genom profeterna i Am 3:7–8?

S: Här är några av dem.

Noa var en förkunnare av rättfärdighet enligt 2 Petrus 2:5. Han hade hundra år på sig att predika medan han byggde arken.

Delade riken efter Salomos död, 1 Kungaboken 11:29–39 – 1 Kungaboken 12:15–20

Abijas död som skulle avsluta Jerobeams dynasti 1 Kungaboken 14:1–16 – 1 Kungaboken 14:17–18; 15:29

Ahabs och Isebels död och deras släktlinje skulle utrotas. 1 Kungaboken 21:17–24 – 1 Kungaboken 22:29–37

Ahazias död 2 Kungaboken 9:30–10:11

Moabs nederlag 2 Kungaboken 3

Upprepning av Ahabs dynastis fall 2 Kungaboken 9:7-10

Juda skulle förvisas till Babylon 2 Kungaboken 20:16–18, 2 Kungaboken 21:10–15, 2 Kungaboken 22:14–20 – 2 Kungaboken 24–25, Jeremia 29:4–23.

Fråga: Visar Amos 3:7 att det alltid måste finnas en profet på jorden, såsom den mormonske aposteln Bruce McConkie hävdade i ”Doctrinal New Testament Commentary”, vol. 2, s. 606?

S: Nej. Det fanns ingen som innehade profetämbetet under de fyrahundra åren mellan slutet av Gamla testamentet och Johannes Döparen, så inte ens mormoner kan hävda detta och vara konsekventa.

Fråga: Vad är då dagens kristnas uppgift när det gäller att varna, enligt Amos 3:7?

S: När Gud tillät att Hans utvalda folk tillfångatogs, förvisades och utplånades som folk, och när Gud tillät att Hans tempel förstördes, kunde någon fråga: ”Var är Gud i allt detta?” och ”Bryr sig inte Gud?” Profeterna i Gamla testamentet förmedlade budskapet att Gud gjorde mycket mer än att bara i förväg veta att detta skulle hända; Gud såg till att dessa katastrofer skulle inträffa. Profeterna hade en viktig roll; när dessa händelser inträffade i framtiden kunde folket minnas profeternas ord, se konsekvenserna och kanske omvända sig och vända tillbaka till Honom.

Vem ska fylla denna avgörande roll idag? Gud har sin kyrka, och han har gett oss uppdraget att vara en profetisk röst som förkunnar evangeliet. Evangeliet handlar inte bara om undergång och mörker, men det innehåller en ”undergångsaspekt” – omvänd dig eller gå under.

Fråga: I Am 3:12, vad är syftet med de sönderrivna delarna av ett djur här?

S: Att säga att djurdelarna är ”räddade” skulle vara en ganska ironisk tolkning av ordet här, som det står i New International Bible Commentary, s. 902.

Men det skulle ändå finnas en mycket liten praktisk positiv aspekt för herden. Om ett får saknades skulle herden vara ansvarig för att ersätta förlusten till ägaren, såvida inte herden kunde bevisa att det hade rivits sönder av vilda djur, som det står i 2 Mosebok 22:10–13. I 1 Mosebok 31:39 berättar Jakob för Laban att när ett får slet sönder av vilda djur, betalade Jakob själv för förlusten istället för att ta resterna till Laban.

F: Vad är det som är betydelsefullt med Betel och dess altaren i Amos 3:14?

S: Betel var en särskild plats för tillbedjan av Herren som ”fick en ny bestämmelse”. Abraham bodde där enligt 1 Mosebok 12:8, strax efter att han fått synen om att Gud skulle ge hans efterkommande landet. Det var där som Jakob fick synen av änglarna som steg upp och ned på en stege till himlen. Staden hette Luz vid den tiden, men Jakob döpte om den till Betel, vilket betyder ”Guds hus”. Gud sade till Jakob att han skulle bo i Betel i 1 Mosebok 35:1–15. Debora, Rebekkas amma, dog och begravdes i Betel.

Men när Jerobeam gjorde uppror mot Rehabeam insåg han att det politiskt sett inte skulle vara bra för israeliterna i norr att ofta resa till Jerusalem, i det södra riket, för att tillbe. Därför uppförde Jerobeam två altaren, ett längst i norr i Dan och det andra nära gränsen till Juda i Betel. I stället för att tillbe Herren ställde Jerobeam upp guldkalvar som folket skulle tillbe, enligt 1 Kungaboken 12:32–13:4. Då kom en Guds man och profeterade att en framtida kung, Josia, skulle dräpa Baalsprästerna på offerhöjderna i Betel, och som ett tecken skulle altaret splittras. Då delades altaret i två delar. Men istället för att ta varningen och det gudomliga miraklet till sig, var det en enkel sak att bara reparera det avgudadyrkande altaret. Senare skulle detta altare förstöras för gott av den gode kungen Josia i 2 Kungaboken 23:15–16.

Satan behöver alltså inte bygga någonting, han behöver bara omvandla det som byggdes för Gud till ett annat syfte.

Fråga: Vad i dag motsvarar Betel och dess altaren i Amos 3:14?

S: Många katedraler i Europa tog ett eller två århundraden att bygga. Trots den tid och de kostnader det innebar visste åtminstone folket att det skulle finnas en bestående plats att tillbe Gud på, byggd för att stå emot tidens tand. Idag har dock vissa kyrkor och katedraler förvandlats till affärsverksamheter och till och med moskéer. Ja, byggnaderna är bestående, men deras syfte var det inte.

Ett annat exempel är att många kyrkosamfund, som från början syftade till att ära Gud, antingen har förändrats eller splittrats för att följa sin egen agenda, och inte gör anspråk på att följa allt som Gud i Bibeln vill att vi ska lyda. Om Bibeln till exempel säger att det är fel att utöva homosexualitet, men ändå har episkopalkyrkan och United Methodist Church haft homosexuella präster, liknar de Betel efter att det omvandlades av Jerobeam.

Många prästseminarium, såsom Harvard, Yale, Princeton och Dartmouth, var ursprungligen bra seminarier för att utbilda präster. Nu har de avvikit från läran att hela Bibeln är Guds ord.

Var och en av oss måste vara vaksam. Gud kan ge oss välsignelser i form av pengar, utbildning och arbetslivserfarenhet som kan användas för gudfruktiga syften eller omvandlas för att tjäna onda syften.

Fråga: Vad är poängen med metaforen med korna i Amos 4:1–3?

S: Basan var ett frodigt betesland (Jeremia 50:19; Mika 7:14), med välnärda – eller kanske snarare bortskämda – kor (Psaltaren 22:12; Hesekiel 39:18). Dessa kvinnor krävde lyx och njutning. Samtidigt som kvinnorna ekonomiskt utnyttjade andra var de förmodligen inte ens medvetna om att de gjorde det. Kanske drev de genom sitt drickande och sina slösaktiga vanor sina män att utnyttja andra för att upprätthålla den levnadsstandard de förväntade sig. Det nämns inget om sexuell omoral här, men dessa kvinnor är på sätt och vis motsatsen till den ädla hustrun i Ordspråksboken 31:10–31.

Precis som bortskämda boskap förväntade sig dessa kvinnor att andra skulle tillgodose deras krav. Kanske var de de ursprungliga ”Karens”.

Fråga: Varför tror du att tonvikten i Amos 4:2 ligger på: ”Herren, Gud, har svurit vid sin helighet”?

S: Gud säger att detta med säkerhet kommer att ske. Inga försiktighetsåtgärder de än kan vidta, och inte heller alla pengar och all makt de har, kommer att kunna förhindra att detta sker.

Fråga: Varför står det i Amos 4:4 att man ska gå upp till Betel eller Gilgal och synda?

S: Amos uttalande skulle vara chockerande för hans åhörare, och det var just meningen. Se det som en ironisk uppmaning att skynda sig mot sin dom. Amos hånade sarkastiskt deras tillbedjan. Tyvärr brukade israeliterna gå till Betel och Gilgal för att tillbe och ära Gud från Josuas tid fram till uppförandet av Salomos tempel. Nu gick israeliterna fortfarande till Betel och Gilgal, men det var för att offra till falska gudar, eller för att offra till både falska gudar och Herren samtidigt, vilket var precis lika illa. Gilgal var fortfarande en offerplats enligt Amos 5:5; Hosea 4:15; 9:15 och 12:11. Betel och Dan var de två platser som Jerobeam inrättade för tillbedjan av guldkalvar. Ett offer är ett samlingsbegrepp för alla typer av djur- eller människooffer.

Fråga: I Amos 4:4, när, om någonsin, bör vi vara sarkastiska eller ironiska i vårt vittnesbörd?

S: Var mycket, mycket försiktig om du använder dessa verktyg, eftersom allt du skriver eller säger kan kopieras eller upprepas, ofta utan det fullständiga sammanhanget. Du vill inte framstå som elak eller okärleksfull.

Men om en person inte lyssnar eller vägrar att lyssna på dina varningar, och inte ens vill ta dina argument i beaktande, kan du svara med något i stil med: ”Toppen, gör då som du säger. Du vet att detta med stor sannolikhet kommer att leda till _____. Jag förstår att det är det du vill, eller hur?” Eller: ”Det är väl det du säger, eller hur?” (Ge dem en chans att instämma.) ”Är det då okej för dig att jag berättar för andra att du tror på ______?” (Om de säger att det inte är det, fråga dem varför inte.)

F: Vad menade Amos med ”rena tänder” i Am 4:6?

S: Det här uttrycket betydde att deras tänder inte skulle ha några matrester kvar, eftersom de inte hade något att äta.

F: I Amos 4:6–11, när ska vi säga till människor att naturkatastrofer eller krig kan fungera som en varning från Gud?

S: Vissa skulle se att Gud gjorde dessa saker mot israeliterna, men andra skulle se att Gud helt enkelt drog tillbaka sitt skydd från dem och lämnade dem åt katastrofen. Hur som helst borde de inte ha misslyckats med att urskilja Guds hand i att låta saker hända.

Vissa judar är besvikna eller till och med desillusionerade över att Gud, om han nu finns, lät Förintelsen ske. Men om judarna inte längre följde Gamla testamentets lag (med offer och allt) och förkastade Messias, varför skulle de då förvänta sig att Gud var skyldig att ge dem särskilt skydd?

När en katastrof drabbar några få människor ska vi inte tro att de förtjänar det mer än de människor omkring dem som inte drabbades. Jesus sade att galiléerna, vars blod Pilatus blandade med deras offer, och de som Siloams torn föll över i Lukas 13:1–5 inte var sämre än andra. Men Jesus sade också att det fanns en lärdom för alla här: ”Om ni inte omvänder er, kommer också ni alla att gå under.”

Ibland drabbas Guds lydiga tjänare av olyckor, och de har, precis som Job, ingen aning om varför detta hände just dem. Med tanke på allt som drabbade just honom och hans familj var det uppenbart att detta inte bara var en tillfällighet eller slump. Ändå kunde Job inte se någon orsak.

Vad vi inte kan lära oss av naturkatastrofer eller krig:

1) Att de drabbade var sämre eller ondare än de som inte drabbades.

2) Att du är säker om du inte är lika ond som de omkring dig.

3) Att alla konsekvenser av synden inträffar i detta liv.

Tre saker vi kan lära oss av naturkatastrofer eller krig:

1) Gud tillåter att dessa saker händer, i en nation eller region, och lovar inget skydd till dem som inte följer Gud.

2) Dessutom drabbas även lydiga troende av olyckor, precis som Job.

3) Livet finns inte bara på jorden, och det är först efter döden, på domedagen, som rättvisa kommer att skipas.

Fråga: Varför låter Gud ibland orättvisa ske, enligt Amos 4:7?

S: Även om vissa kanske betraktar ”rättvisa” från människan, Gud och naturen som en oförytterlig rättighet, visar både Bibeln och empiriska bevis att så inte är fallet i denna fallna värld. Gud kommer att skipa fullständig rättvisa, från de små spädbarnen som slaktas till de onda förtryckarna som lever i välstånd under hela sina långa liv. Rättvisa för alla kommer dock inte att ske förrän på domedagen.

Å andra sidan bör tillståndet i denna fallna värld inte användas som en ursäkt för att vi inte ska vara rättvisa och opartiska mot alla.

Fråga: Vad är dessa skadedjur i Am 4:9?

S: Det första begreppet tillhör en familj av växtsjukdomar som kallas ”bladmögel”, svampar som dödar växter. Det andra begreppet är ”gräshoppor”. När en växt drabbas av något av dessa och det har spridit sig, kommer den inte att överleva utan moderna bekämpningsmedel. Växten lever fortfarande just nu, men dess död, även om den är långsam, är oundviklig.

F: I Amos 4:13, bevisar det faktum att Gud skapar vinden att den Helige Ande är ett skapat väsen?

S: Inte alls. Amos 4:13 nämner att Gud formar bergen och skapar vinden. Många gånger när Bibeln nämner naturliga saker, såsom berg och vind, är betydelsen helt enkelt berg och vind. Om det inte finns någon allegorisk betydelse för ”berg” är det en överdrift att försöka tvinga ”vinden”, som står precis intill, att syfta på den Helige Ande och skapa en ny teologisk lära. Även om den Helige Ande har jämförts med vinden som en metafor, betyder det INTE att varje gång vinden blåser så känner varje människa och djur som befinner sig i vindens väg den Helige Ande.

Historiskt sett är Ambrosius av Milano den förste som är känd för att ha besvarat denna fråga i ”Om den Helige Ande”, bok 2, kap. 48, s. 120.

Fråga: Varför skulle Amos, under Guds inspiration, klaga här i Amos 5:1–3?

S: En poetisk klagosång var vanlig att framföra vid en begravning. En 3+2-meter var vanlig i en begravningssång, och det är just vad som står skrivet här, vilket påpekas i *New International Bible Commentary*, s. 905. Domen hade ännu inte verkställts, så det var som om en person hörde sin egen dödsruna. Förutom att Amos förutspår vad som kommer att hända, berättar kapitel 5 för oss hur Gud känner inför det som kommer att hända. Gud har ingen glädje av de ogudaktigas död, utan önskar snarare att de ska vända sig bort från sin ogudaktighet och leva (Hesekiel 18:23).

Fråga: Vad är intressant med strukturen i kapitel 5 i Amos 5:1–27?

S: Hebreisk poesi var inte uppbyggd efter rim, som engelsk poesi, utan snarare efter innehåll. Hebreisk poesi var ofta uppbyggd som ett kiasm, där den sista halvan av dikten är en spegelbild av den första halvan, där allt omformuleras i omvänd ordning. Amos 5:1–17 är ett kiasm, och Amos 5:18–27 är ett annat kiasm.

5:1–3 Guds förödande dom över landet och städerna

- 5:4–6 Sök Gud, inte avgudadaltare, så får ni leva

- - 5:7 Orättvisa mot de rättfärdiga

- - - 5:8–9 Gud är härskare över himlen och fästningarna

- - 5:10–13 Orättvisa mot de uppriktiga och de fattiga

- 5:14-15 Sök det goda, inte det onda, så får ni leva

5:16-17 Guds förödande dom över gatorna och gårdarna

Den andra kiasmen är:

5:18-20 Herrens dag kommer att vara hård mot de onda

- 5:21-22 Gud avskyr hycklande tillbedjan från ett orättfärdigt folk

- - 5:23–24 Gud vill ha rättvisa och rättfärdighet, inte den tillbedjan som han avskyr

- 5:25-26 Till och med under uttåget ur Egypten dyrkade ni hycklande andra gudar

5:27 På den dagen skall ni föras i fångenskap bortom Damaskus

Amos 5:10–13 är i själva verket en kiasm inom en kiasm.

Fråga: Eftersom Amos 5:1–3 beklagar domen över de ogudaktiga, precis som Jeremia grät över folket i Jer 4:19; 9:1–2 och precis som Jesus sörjde över Jerusalem i Matt 23:37, när bör vi då offentligt sörja ett folk, deras dom och deras ogudaktighet?

S: Låt oss först se varför dessa människor, och vi, bör beklaga. Sedan ska vi se när och hur vi ska beklaga.

Varför beklaga: I allmänhet finns det fyra skäl att beklaga en syndig person eller ett syndigt folk.

a) På grund av det onda de gör: Särskilt om de påstår sig vara troende bör vi sörja över hur deras synd vanärar Gud.

b) På grund av den förestående domen: På grund av den dom som kommer att drabba dem, både i detta liv och i evigheten.

c) På grund av vad som kunde ha varit: Som det står i Jona 2:8: ”De som håller fast vid värdelösa avgudar överger Hans kärleksfulla hängivenhet.” (BSB)

d) Personligen är det att beklaga våra egna synder en del av omvändelsen.

När man ska beklaga: I dessa exempel är det mest effektivt att beklaga sig medan det fortfarande finns hopp, innan de dödas. När David beklagade sin döende son i 2 Samuelsboken 12:16–23, slutade han så snart sonen hade dött.

Hur man beklagar sig: Även om olika kulturer kan ha olika seder, var dessa klagovisor alla offentliga, där andra kunde se dem och kanske ta dem som en varning. Vi kan beklaga oss muntligt, både i ett offentligt tal och i enskilda samtal med människor. Vi kan beklaga oss skriftligt, på webben, på bloggar och sociala medier, samt i böcker och artiklar. Kristna har ”beklagat sig” på skyltar som människor ser när de kör förbi. Det finns många sätt att offentligt uttrycka vår sorg över att ett land vänder sig bort från Gud.

Fråga: Varför befaller Gud i Amos 5:4,6 folket att söka honom?

S: Även i alla dessa verser om dom erbjuder Gud folket möjligheten att söka honom och leva. Men 5 Mosebok 4:29 och Jeremia 29:13 säger att vi måste söka honom av hela vårt hjärta. Vi ska söka Herren på hans villkor, inte våra egna.

Att söka Gud är antingen en mycket enkel eller en mycket svår fråga, beroende på om man har rätt teologisk grund.

Många inbitna kalvinister har svårt för denna vers. Andra kalvinister löser sitt problem genom att säga att Gud befallt saker som Han aldrig gett vissa människor möjlighet att lyda, inte avsett att de skulle lyda, och inte ens i Sin dolda vilja önskat att de skulle lyda.

De flesta kristna inser att Gud uppenbarligen befaller människor att göra något som Han åtminstone har gett dem vissa medel att lyda. Gud befaller människor vissa saker, ger dem medlen, men ger dem också friheten att lyda eller att inte lyda.

Fråga: Vad är poängen med dessa två varningar i Am 5:5b?

A: Det här är profetiska ordlekar eller ordvitsar. Även om ordvitsar ofta är humoristiska är dessa inte det, utan ett sätt att minnas. Gilgal var ursprungligen ett minnesmärke över Josuas intåg i landet, men här kommer Gilgal att bli ett minne av att man fördes i exil från landet. Betel var en speciell plats för Abraham, Jakob och andra, och betydde ”Guds hus”. Men Amos kallade Betel för Bet-Aven, vilket betyder ”ingentingets hus” eller ”ondskans hus”.

Denna varning är ganska ovanlig, eftersom människor normalt uppmanas att omvända sig och bege sig till en plats för tillbedjan. Men dessa platser brukade vara orenade platser för tillbedjan av den sanne Guden, vilket de inte längre är. Så istället för ”omvänd er och kom” är budskapet här ”omvänd er och håll er borta” från platser som tidigare var gudfruktiga, men som inte längre är det.

Idag, när en plats – vare sig det är ett prästseminarium eller ett kyrkosamfund – helt har vänt sig bort från Gud, bör vi inte försöka ”komma” och reformera den inifrån. Det kan finnas en tid för det, medan de kämpar, men det kommer en tid då det är för sent för det. Vi bör snarare ”hålla oss borta” och ansluta oss till gudfruktiga troende istället för till dem som redan har bestämt sig för att vända sig bort från Gud.

Fråga: Vad är poängen med Plejaderna och just stjärnbilden Orion i Amos 5:8?

S: Denna vers betonar Guds suveränitet över hela himlen och jorden. Men specifikt, inom astronomin (inte astrologin), innebar Plejadernas uppgång i Palestina att våren var på väg, medan Orions uppgång innebar att vintern var på väg. Dessa stjärnbilder kom och gick varje år med klockliknande precision. På liknande sätt skulle också Guds suveränitet och utförandet av domen ske. Plejaderna och Orion nämns också i Job 9:9 och 38:31.

F: Vad är chiasmen här i Amos 5:10–13?

S: Detta är en kiasm inom den större kiasmen i Amos 5:1–17.

5:10 De rättfärdiga blir skrämda

- 5:11a De fattiga utsätts för övergrepp

- - 5:11b–12a Dom över förbundssynden

- 5:12b De fattiga utsätts för övergrepp

5:13 De rättfärdiga blir skrämda

Fråga: Ska man enligt Amos 5:18 inte längta efter Herrens dag, eller ska man längta efter den såsom 2 Petrus 3:12,14 visar?

S: Guds barn bör längta efter den, och de som vägrar att följa Gud bör inte längta efter den, precis som egyptierna inte borde ha längtat efter påsknatten i 2 Mos 12:29. Amos talade här till dem som var religiösa men inte stod rätt inför Gud. De hävdade att de längtade efter Herrens dag, men i verkligheten borde de frukta den, eftersom de inte följde Gud annat än till synes.

F: Hur kan vissa människor idag, enligt Amos 5:18, förlita sig på att Guds nåd ska skydda dem trots deras trolöshet och ogudaktiga uppförande?

S: Eftersom de talar rätt, kanske de tror att de förtjänar Guds välsignelser. Men även om vi är fullt lydiga, både i ord och handling, förtjänar vi ändå inte Guds välsignelser.

F: Vad är meningen med Am 5:19?

S: Just när de tror att de är i säkerhet och utom fara, då kommer en ödesdiger katastrof att drabba dem.

Fråga: Varför föraktade Gud deras religiösa högtider i Amos 5:21?

S: För det första försökte de uppenbarligen ära Gud med Hans ceremonier, samtidigt som de fortfarande utförde avgudadyrkande religiösa ceremonier. Även om Gud instiftade högtiderna och ritualerna i Gamla testamentet, föraktade Han att de höll dessa högtider på ett hycklande sätt. De lade tonvikten på att hålla högtiderna, men försummade andra delar av Guds lag, såsom att hjälpa de fattiga och leva ett rent liv. Det enda syftet med de religiösa högtiderna i Gamla testamentet var för dem att få dem att känna sig religiöst tillfreds, och Gud ville inte att de skulle ha den falska känslan.

Fråga: Visar Guds ogillande av instrument i Am 5:23 att vi inte bör använda instrument i kyrkan?

S: Nej, det visar snarare att stränginstrument var en del av tillbedjan i Gamla testamentet. Gud ogillar oärlig tillbedjan. Amos 5:22–23 rättfärdigar inte avsaknaden av instrument under Gamla testamentets tid, lika lite som det skulle kunna rättfärdiga avsaknaden av offer under Gamla testamentets tid. En intressant detalj är att verben i Amos 5:21–22 står i plural, medan verben i Amos 5:23 står i singular. Gud uppmanar alltså enskilda individer att sluta med detta om de inte har omvänt sig.

Fråga: Säger Amos 5:25 att israeliternas offer i öknen under 40 år inte var till Gud, eftersom 2 Mos 24:4 och andra texter säger att de var till Gud?

S: Visst offrade Mose och många israeliter på rätt sätt till den sanne Guden. Men många andra israeliter under uttåget ur Egypten var inte inriktade på att tjäna den sanne Guden. Dessutom offrade nästan alla israeliter avgudadyrkande offer till guldkalven vid berget Sinai.

F: I Am 5:25–27, när kan förlitan på en religion, till och med den kristna religionen, vara en falsk förlitan?

S: Det är uppenbart att de som förlitar sig på en religion som tillhör en demon eller en falsk gud kommer att hamna i svårigheter. Men även att förlita sig på Gud och sanningen i Guds ord är ett falskt hopp om du inte har gjort Jesus till Frälsare och Herre i ditt liv.

Gud varken behöver eller önskar att de ska tillbe Honom på ett sätt som är blandat med hyckleri och uppror.

F: I Am 5:26, vilka är Moloch och Chiun?

S: Det råder viss osäkerhet kring dessa namn här, eftersom den masoretiska texten och Septuaginta skiljer sig åt. Oavsett vilket var detta avgudar som israeliterna tillbad i öknen. Arkeologiska utgrävningar i Palestina har visat på en blomstrande avgudadyrkan, mer eller mindre under större delen av israeliternas tid fram till exilen. Vissa liberala forskare har [med rätta] påpekat att denna polyteistiska religion skilde sig mycket från det som förmedlas till oss i Bibeln. Istället för att förringa Bibeln bekräftar dessa bevis ytterligare dess äkthet. Bibeln själv redogör för nästan ständig avgudadyrkan bland vissa israeliter i landet. Bibeln skulle ha utelämnat allt detta om den försökte presentera en ”renad” och förskönad bild istället för den sanna bilden av den faktiska historien.

Dessa ord kan betyda helgedom och piedestal. En annan uppfattning är att dessa är synonymer till avguden Saturnus. Vissa anser att dessa namn är relaterade till gudar som dyrkades av assyrierna och arameerna. Oavsett vilket dyrkades olika avgudar av folken nordost om dem. Poängen är att om man dyrkar dessa avgudar som gudar, kommer man att hamna i exil där dessa avgudar dyrkas.

F: Vad var det för fel med att lita på Samarias berg i Am 6:1?

S: Först vad som inte är svaret, och sedan svaret.

Inte svaret, utan Jerusalem istället: Vissa från Judeen skulle säga att de borde ha litat på Sions berg (där Jerusalem ligger), där Guds tempel fanns, istället för på den falska religionen i Samaria. Jeremia 7 bevisar dock att detta är fel svar.

Svaret: Vi bör inte förlita oss på några religiösa handlingar, inte ens de religiösa handlingar vi utför därför att Gud har befallt oss att göra dem. Naturligtvis bör människor inte förlita sig på avgudadyrkande handlingar, men de bör inte heller förlita sig på sin gudfruktiga lydnad; istället bör de förlita sig på Gud. I Zefania 1:12 trodde folket att Gud inte skulle göra någonting; men här säger Amos att Gud specifikt är ute efter att straffa dem som förkastar Honom men ändå bär Hans namn.

Fråga: På vilket sätt är vissa människor idag felaktigt trygga, precis som de var på den tiden, enligt Amos 6:1–7?

S: Människor lever i trygghet när de inte ser någon brådska att förändras, inte har någon önskan att förändras och inte ser någon anledning att förändras. De står inte nära Gud och har ingen önskan att komma närmare, eftersom de inte ser något behov av det. Vi bör alltid vilja närma oss Gud.

I Juda trodde man att Samaria först skulle hålla tillbaka alla problem som var på väg mot dem ett tag.

F: Hur försöker vissa i Amos 6:5 efterlikna stora religiösa ledare idag?

S: Davids sånger och psalmer var tillägnade Gud. De är vackra både i litterär och religiös mening. Dessa människor, som uppenbarligen brydde sig föga om Gud, försökte ändå efterlikna det som David gjorde.

I dag kan människor beundra kristen arkitektur och konst samt skrifter av kristna, utan att vilja tjäna och tillbe Kristus. De kan ha positiva känslor gentemot kristendomen, men förväxla dem inte med äkta kristna om de inte har överlämnat sitt liv till Gud.

F: Varför skulle Gud i Am 6:8 särskilt hata högmod hos dig?

S: Bara en enda syndig inställning, högmod, kan stänga ute många goda saker, såsom tacksamhet, tillfredsställelse och förmågan att ta emot kritik. Det kan växa till att omfatta avund, oförlåtelse och att känna sig sårad när andra inte erkänner din förmodade överlägsenhet.

Det finns tre något olika former av stolthet:

1) Att tro att du är bättre, viktigare eller mer värdefull än någon annan.

2) Stolthet över vad du själv har åstadkommit, att ta åt sig äran för vad Gud och andra har gjort.

3) Stolthet över vad du har gjort. Vi är inte betydelsefulla på grund av vad vi har åstadkommit, utan för att Gud har skapat oss. Vi är inte älskade av Gud för vad vi har gjort, utan för vad Gud har gjort.

En aspekt av stolthet är dumhet, eftersom man i sig själv inte har något att vara stolt över.

Fråga: Varför nämner folket inte Guds namn här i Am 6:10?

S: Människor som tidigare så lättvindigt hädade Guds namn är nu rädda för att ens uttala det, på grund av den vrede som har drabbat dem.

Fråga: Hur kan vissa, enligt Amos 6:12 och Hesekiel 5:6, förvandla rättvisan till gift och rättfärdighetens frukt till malört?

S: Man förväntar sig rättvisa av en domare i ett mål. När en person utsätts för vad hen uppfattar som orättvisa kan hen bli bitter och ge upp tron på att det någonsin finns rättvisa. Vissa saker är meningslösa, som hästar som springer på stenblock eller oxar som plöjer där. På samma sätt kommer vissa domstolsbeslut att vara meningslösa.

F: I Amos 7, när, om alls, bör vi gå i förbön inför Gud för ogudaktiga människor?

S: Alla syndar fortfarande, så i en viss mening ber vi alltid för syndiga människor varje gång vi ber för någon. Men sammanhanget här är annorlunda; det handlade om obotfärdiga, ogudaktiga människor. Amos, och vi, bör ändå be för obotfärdiga, ogudaktiga människor, så att de må omvända sig och komma till Gud. Utan Guds nåd skulle vi också befinna oss exakt i deras situation.

F: I Amos 7:7–9, vad gör egentligen ett lod?

S: Det visar helt enkelt, både för den som sätter upp det och för alla andra, om något är rakt och i nivå eller om det är snett. En delvis uppförd mur som är sned kan rivas och byggas om. En gammal mur kan prövas för att se om den fortfarande är i gott skick eller om den bör rivas. Ett lod kommer att mäta Jerusalem för att se om staden bör utplånas, enligt 2 Kungaboken 21:13.

   Ett lod gör ingenting i sig självt, utan visar vad som är snett och behöver förstöras. Guds dom skulle inte vara godtycklig, utan enligt lodet i Hans lag.

Fråga: I Amos 7 anklagades Amos för att vara en förrädare eftersom han sa saker som de inte ville höra. Hur kan en person idag felaktigt anklagas för att vara illojal?

S: Många människor missförstår grundläggande begreppet lojalitet.

Lojalitet mot ett land kontra en politisk ledare: Om du anser att den nuvarande politiska ledaren inte är den bästa för ditt land och att en annan borde väljas in, kan vissa kalla dig illojal mot landet. De ser ingen skillnad mellan att följa en ledare oavsett vad och lojalitet mot ett land. På grund av detta kan du, paradoxalt nog, vara mer lojal mot landet än din anklagare. Det finns ett begrepp som idag har gått förlorat för vissa, nämligen ”den lojala oppositionen”. På den positiva sidan har jag i flera kyrkor hört pastorn säga att församlingen bör jämföra vad han säger med vad Bibeln säger. Om de upptäcker att han säger något som strider mot Bibeln, sa pastorn att de i så fall inte ska lyssna på honom, utan följa Bibeln.

Lojalitet gentemot organisationen: En chef kan förvänta sig att du alltid ska vara lojal mot honom eller henne, även när hen vill att du ska göra saker som strider mot företagets eller organisationens bästa intressen.

Ingen konstruktiv kritik: Slutligen anser vissa att lojalitet innebär att alltid vara positiv, och att det är illojalt att inte vara en ”ja-sägare”. Problemet är att när det behövs en kursändring kommer ingen att säga till ledaren att han eller hon behöver ändra sig. Efter att de tvingats bort kanske de undrar vad som hände och varför ingen sa något till dem. De inser dock inte att de själva har främjat en kultur där ingen kunde säga ifrån och påpeka att något inte är den bästa vägen, utan att behöva frukta konsekvenser.

F: Hur svarade Amos i Am 7:10–17 på anklagelsen att han inte var kvalificerad att vara profet?

S: Amos fungerade som ett lod för en enskild person: prästen Amasja. Amos ger faktiskt två kompletterande svar. Amos håller med om att han inte är kvalificerad enligt någon mänsklig måttstock eller mänskliga normer. Han är alltså ingen professionell profet och försörjer sig inte som profet, vilket Amasja antyder. Men Amos säger att Gud trots detta kallade honom direkt.

F: I Am 7:10–17, vad ska man göra när någon beordrar en att göra något?

S: Det beror helt på. Lyd om det de beordrar inte strider mot vad Gud befaller, och om de befinner sig i en ställning där du bör lyda dem (som en polis, domare, din chef eller din lärare). Romarbrevet 12:18 säger att vi, så långt det är möjligt, bör leva i fred med alla. Om de inte har någon auktoritet över dig, ska du ändå lyda dem om du vet att det de ber om är något du bör göra. Men om det inte är något du bör lyda, kan din reaktion bero på omständigheterna. Ibland kan du helt enkelt säga till dem att du inte tänker göra det, och varför, precis som Petrus gjorde i Apostlagärningarna 4:19–20. Ibland är det bäst att göra något i hemlighet, som Josef från Arimatea gjorde i Johannes 19:38. Ibland är det bäst att fly, som Jesus beordrade de troende i Matteus 24:16–18.

En duktig kristen apologets webbplats togs ner utan att apologeten visste om det. När han frågade webbansvarig varför den hade tagits ner fick han veta att någon hade ringt webbansvarig och sagt att han inte ville ha den längre, så den skulle tas bort. Så webbansvarig tog ner webbplatsen utan att på något sätt kontrollera vem som hade ringt. När apologeten upptäckte detta lades den upp igen.

I min verksamhet fick jag en gång ett e-postmeddelande där det stod att jag uttryckte felaktiga saker om islam och att jag borde ta bort min webbplats, och det fanns ett dolt hot om rättsliga åtgärder om jag inte gjorde det. Jag svarade med att be om ursäkt för eventuella misstag jag kunde ha gjort och sa att jag omedelbart skulle rätta till dessa misstag. Jag bad dem att visa mig de ställen där jag hade sagt något felaktigt, så att jag kunde rätta till dem. Jag hörde aldrig av dem igen.

Fråga: Hur skulle människor idag, i likhet med den onde prästen Amasja på den tiden, kunna försöka kontrollera eller undertrycka en gudagiven tjänst, som beskrivs i Amos 7?

S: Någon kan motsätta sig en tjänst, ett initiativ eller annat arbete av åtminstone tre skäl: kontroll, avund eller motstridiga syften.

Kontroll: Någon med makt kan vara emot en tjänst eller en församling av det enkla skälet att de inte har kontroll över den. De anser att all ledning ska komma från dem själva och att de ska ha kontrollen. Någon kan tycka att det ser illa ut ur ett ”utseendemässigt” perspektiv – varför är man ledare eller chef om man inte kan få detta under sin kontroll?

Avund: Under andra omständigheter skulle de kanske stödja verksamheten, men de är lojala mot en annan organisation och ser verksamhetens framgång som något som går ut över framgången för det de själva eftersträvar. Det handlar inte om att det bästa ska göras, utan om att de själva och deras organisation ska göra det bästa. Ibland kan den högsta ledningen på en arbetsplats oavsiktligt främja detta genom att fokusera på individuella resultat på bekostnad av lagarbete och stöd till andra grupper. Någon kan känna att det inte skulle se bra ut, eftersom om en annan grupp gjorde allt det de själva gör, skulle folk kanske vända sig till dem och fråga vad de egentligen sysslar med.

Motstridiga syften: I grunden kan verksamheten handla om att övertyga människor att gå i en viss riktning eller tro eller agera på ett visst sätt, och någon kan vara principiellt emot detta. Någon kan tänka att det ”ser illa ut”, eftersom din chef, ledare eller kung vill att du ska vara lojal och gå i en viss riktning, medan du tolererar att någon annan arbetar i strid med detta.

I Amazias fall kan det ha handlat om alla tre, med särskild betoning på den tredje. Idag, när någon motsätter sig något gott som du eller din grupp gör, kan det vara bra att försöka förstå varför. Det kan bero på att du helt enkelt har en dålig idé och inte inser det. Det kan vara sant eller inte, även om de alltid kommer att säga just det till dig om de får chansen. Men tänk också på att motståndet kan bero på en av dessa tre orsaker; istället för att instinktivt reagera på motståndet är det bättre att svara på ett klokt sätt. Du kanske kan lugna dem, samarbeta med dem eller annars skaffa allierade som står över dem.

F: I Am 8:1–2, vad är betydelsen av den mogna sommarfrukten?

S: Detta visar att israeliterna, precis som sommarfrukten, var redo att dömas. Det representerar hela tillväxtcykeln, från början till slut. På hebreiska låter ordet för mogen frukt/sommarfrukt (qayis) som uttrycket ”tiden är mogen” (qes). Eller så kan det handla om övermogen, ruttnande frukt.

I allmänhet glömmer människor bort att Gud har en stark känsla för rätt tidpunkt.

Mer specifikt var tiden för att undvika domen på väg att rinna ut.

Våra synder har en ”hållbarhetstid” som Gud tillfälligt tillåter under en tid, men deras hållbarhetstid var just på väg att löpa ut.

Fråga: Vad var syndigt i Am 8:5, eftersom de följde lagen?

S: Två punkter att beakta i svaret.

Delvis lydnad: Gud vill ha mer än att man bara följer vissa ritualer och samtidigt bryter mot andra lagar genom att bedra och förtrycka andra, vilket även framgår av Jakob 2:10–11.

Inre lydnad: Gud vill ha mer än bara yttre handlingar, utan ett inre hjärta präglat av lydnad.

De följde ytligt sett nymånadsfesterna, men i sitt hjärta kunde de knappt vänta på att de skulle ta slut. Trots att de var religiösa använde de orättvisa vågar och förtryckte och köpte de fattiga. Även idag bör det inte komma som någon överraskning att vissa onda människor, långt ifrån Gud, fortfarande är religiösa.

Fråga: I Amos 8:9, när kommer solen att gå ner vid middagstid?

S: Det finns två tolkningar, och svaret kan betraktas som en dubbel uppfyllelse.

Omedelbar: Enligt de assyriska krönikorna inträffade en solförmörkelse den 15 juni 763 f.Kr. under ett uppror i den assyriska staden Assur. (Assur ligger 500 till 600 miles från Jerusalem.) Detta kan syfta på två solförmörkelser: 784 f.Kr. och 763 f.Kr. Amos 8:9 bör förstås som en omedelbar händelse och inte i termer av ändtiden.

Endetiden: Amos 8:9 säger att detta kommer att ske ”på den dagen”. Den dagen är Herrens dag, som inträffade första gången Herren kom. Solen gick ner mitt på dagen när Jesus korsfästes. Herrens dag är också när Jesus återvänder, då solen återigen kommer att gå ner.

Fråga: I Amos 8:10, när skulle de sörja som över en enda son?

S: Detta kommer att ske när judarna i massor vänder sig till Kristus under den yttersta tiden. Detta tas också upp i Sakarja 12:10.

F: I Am 8:11, hur kommer det att bli en hungersnöd efter att höra Guds ord?

S: Fyra punkter att beakta i svaret.

1. Människor kan vägra att följa Gud, och Gud låter dem senare omvända sig och följa Honom.

2. Men när en person under tillräckligt lång tid vägrar att lyssna på den sanning som Gud har gett dem, kommer det en tid då de nästan inte hör något alls av Guds ord. Ett begrepp som vissa använder för denna process är ”rättslig förhärdelse”, och denna förhärdelse är något där både individen och Gud har en del. Om människor inte vill följa Gud är Herren inte skyldig att ge dem sitt ord. Faktum är att det kanske är bättre för dem på domens dag att veta så lite som möjligt, om de ändå var fast beslutna att förkasta Gud.

3. Naturligtvis kommer det en sista stund, vid döden, då det inte längre finns några andra chanser.

4. För ett folk kommer det likaså en tid då Guds ord är sällsynt bland dem. Det kommer också en tid då gruppen skingras och deras identitet som folk går förlorad.

Fråga: Avser Am 8:11–12 Israel eller alla nationer?

S: Dessa verser avser direkt israeliterna och deras blandrasiga ättlingar, samariterna. Den allmänna principen gäller dock även för andra nationer.

Fråga: Varför söker de i Amos 8:12 HERRENS ord utan att finna det, när det i Matt 7:7–8 står att var och en som ber får, och den som söker finner?

S: Först vad som inte är svaret och sedan svaret.

Inte svaret: Jesus uttalade dessa ord flera århundraden efter Amos, och förhållandena var annorlunda under Nya testamentets tid jämfört med tidigare. Dessutom fanns det en 400-årig tystnadsperiod, då inga skrifter gavs, precis innan Jesus kom. Slutligen var den kunskap som Jesus gav oss inte tillgänglig ens för gudfruktiga människor som levde före Jesus. Men även om dessa tre påståenden alla är sanna, missar de den tidlösa sanningen och varningen, som är huvudpoängen i Amos 8:12–14.

Svaret: Svaret har två nivåer.

Mer specifikt avsåg Amos 8:12–14 dem (främst samariter) i landet [Israel] som följde både avgudarna i det norra riket och Gud. Så länge de försökte följa båda, skulle de inte finna Guds ord.

Generellt sett är Amos 8:12–14 en varning till alla människor. Matteus 7:7–8 innebär inte att man ska be vem som helst; det innebär att man måste be den ende sanne Guden. Om man vill kombinera Guds sanning med avgudarnas och andra religioners falskhet, kommer man att drabbas av en sanningens hungersnöd, inte en uppfyllelse av sanningen. Man måste söka Gud av hela sitt hjärta, inte så att en del av hjärtat söker Gud och en annan del av hjärtat söker avgudar.

Fråga: Vad är meningen med verserna i Amos 9:1–4?

S: Du kan fly, men du kan inte gömma dig för Guds vrede. Gud tillåter inte bara denna förstörelse; Han övervakar den! Om någon springer in i ett tempel eller sitt hus för att gömma sig, kommer vredens budbärare att stå vid dörrposterna och bryta ner dem. Om någon springer någon annanstans, kommer Guds vrede ändå att hinna ikapp dem. Även om någon tillhör Guds utvalda folk, kommer det inte att rädda dem.

Karmelberget nämns troligen eftersom det finns tusentals kalkstensgrottor där, främst på västra sidan, där en flykting skulle kunna gömma sig. Toppen är täckt av tät skog, och man skulle kunna försöka gömma sig där också.

Fråga: Orsakar Gud fysiskt ont i Am 9:3?

S: Det finns två slags saker som betecknas av de hebreiska (liksom de engelska) orden för ondska.

Moraliskt ont är ondska, och även om Gud tillåter det, orsakar Gud inte det direkt.

Fysiskt ont är skada eller död, och ibland orsakar Gud det direkt.

Muslimer bör inte bli förvånade över att termen ”ondska” kan betyda skada, och inte bara moralisk ondska. Termen används på detta sätt i deras egna skrifter, i Bukhari Hadith, volym 3, bok 29, kap. 7, nr 56, s. 35.

Fråga: I Am 9:7, på vilket sätt liknade judarna etiopierna?

S: Precis som två hus kan vara identiska, bortsett från färgen, är vi alla lika inför Gud, eftersom vår ”färg” inte spelar någon roll för Gud.

F: Visar Amos 9:7 att det judiska folket var svart?

S: Nej, inte om inte hudfärgen är det enda sättet på vilket Gud skiljer människor åt. Folken i Mellanöstern var kaukasiska. Egyptierna var huvudsakligen kaukasiska, med inslag av svart blod. I det forna Egypten ansågs dock egyptier med rött hår vara fula, och de rakade därför huvudet. Hur kunde de ha rött hår om de alla var svarta…?

Gud använde exemplet med ett folk som såg väldigt olika ut fysiskt för att tydligt framhäva att vi under huden alla är lika inför Gud. Galaterbrevet 3:28 visar också att vi alla är Guds söner, oavsett vår ras eller om vi är män eller kvinnor. I den tidiga kyrkan tillbad människor från Etiopien till Ryssland och Frankrike alla Gud i enighet, enligt Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.), Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 1, kap. 10.2, s. 331

Fråga: Var låg Kaftor och Kir enligt Amos 9:7?

S: Kaphtor var filistéernas ursprungliga hemland innan de kom till sydöstra Palestina. Kir var arameernas ursprungliga hemland innan de kom till det som idag är Syrien. Vi vet inte säkert var dessa platser låg. Filistéerna var dock ett folk från Egeiska havet, och man tror att de troligen kom från ön Kreta.

Fråga: Varför kommer budskapet om hopp i Amos 9:11–15 direkt efter en så vredgad profetia?

S: Många andra profeter avslutar också med en ljus ton om framtiden, åtminstone för en rest. Utifrån den första halvan av kapitel 9 skulle man kunna undra om Gud hade gett upp helt med israeliterna, tills de förstördes för alltid. Men Amos 9:11–15 visar att så inte är fallet; Gud har fortfarande en underbar plan för deras efterkommande i kommande generationer under tusenårsriket och därefter.

F: I Am 9:12, när tog judarna Edoms kvarleva i besittning?

S: Detta avser inte bara landet utan också folket. Omkring 130/125 f.Kr. tvingade kung Johannes Hyrkanos edomiterna att assimileras med judarna. Herodes den store var edomit. Men inte bara Edom; Guds folk skulle omfatta hedningar i allmänhet. Jakob, Herrens bror, tog upp denna punkt och citerade Amos 9:11–12 vid rådsmötet i Jerusalem i Apostlagärningarna 15:1–20.

Fråga: Vilka är några av de äldsta manuskripten från Amos som fortfarande finns kvar idag?

A: Döda havsrullarna: (ca 1 f.Kr.) Bland Döda havsrullarna finns tre exemplar av Amos, betecknade 4Q78 (=4QXIIc), 4Q82 (=4QXIIg) och 5Q4 (=5QAmos).

4Q78 innehåller Amos 2:11–16; 3:1–15; 4:1–2; 6:13–14; 7:1–4, 7–9, 12–16

4Q82 innehåller Amos 1:3–15; 2:1,7–9,15–16; 3:1–2; 4:4–9; 5:1–2,9–18; 6:1–4,6–14; 7:1,7–12,14–17; 8:1–5,11–14; 9:1,6,14–15

5Q4 innehåller Amos 1:3–5.

I The Dead Sea Scrolls Translated, s. 479, står det dock att 4Q82 (4QXIIg) bland de mindre profeterna innehåller rester av Hosea och Nahum, men Amos nämns inte. Dessutom visar The Meaning of the Dead Sea Scrolls endast 5:26–27; 8:11 och 9:11 för Amos.

Nahal Hever är en grotta nära Engedi som innehåller ett fragment av de mindre profeterna på grekiska (8 Hev XIIgr). Det skrevs mellan 50 f.Kr. och 50 e.Kr. Det gömdes undan under Bar Kokhba-upproret mot Rom. Det är en revidering av Septuaginta, gjord i Judeen, och nästan identisk med den masoretiska texten.

Rullen från Wadi Murabba’at med de mindre profeterna (Mur XII) är från ca 132 e.Kr. Den innehåller Amos 1:5–15; 2:1; 6:1?; 7:3–17; 8:3–7, 11–14; 9:1–15.

Sammantaget har vi, bevarat i Döda havsrullarna, Nahal Hever och Wadi Murabba’at, följande verser ur Amos: Amos 1:3–15; 2:1,7–9,11–16; 3:1–15; 4:1–2,4–9; 5:1–2,9–18; 6:1–4,6–14; 7:1–4,7–17; 8:1–5,11–14; 9:1,6,14–15.

Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Amos. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Amos finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.

Hosea, Amos och Mika förekom aldrig i Sinaiticus (340–350 e.Kr.).

F: Vilka tidiga författare hänvisade till Amos?

S: Författare från tiden före Nicene som hänvisade till eller anspelade på verser i Amos är:

Justin Martyr (ca 138–165 e.Kr.) citerar i sitt verk ”Dialog med Trypho den jude”, kap. 22, s. 205, Amos 5:18–6:7 som stämmande från Amos.

Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna enskilt utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 från *Book of Extracts*, vol. 8, s. 759

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) hänvisar också till Amos 1:2; 5:25,26; 8:9,10; 9:11–12.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.)

Tertullianus (198–220 e.Kr.)

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.)

Origenes (240 e.Kr.) ”Ty varför längtar ni efter Herrens dag? Den är mörker och inte ljus, säger profeten Amos.” (jfr Amos 5:18) Predikningar över Jeremia, predikan 12, kap. 10.1, s. 123 (grekiska)

Novatian (250/254–256/7 e.Kr.)

Cyprianus av Kartago (248–258 e.Kr.)

Adamantius (ca 300 e.Kr.) citerar Amos 5:8 som om det vore profetens egna ord. Dialog om den sanna tron, 5:e delen, kap. 18b, s. 172.

Methodius av Olympus och Patara (270–311/312 e.Kr.)

Laktantius (ca 303–ca 325 e.Kr.)

Efter Nicea (325 e.Kr.):

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker till antalet; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.

Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han tar särskilt upp Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel och Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habakuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra och Nehemja. Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.

Efter Nicea finns det även andra författare.

Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Amos?

S: Septuaginta består av cirka 3 219 ord på grekiska. Med fokus på kapitel 5 (489 grekiska ord) är det första alternativet den masoretiska texten och det andra den grekiska Septuaginta, om inte annat anges.

Am 3:9 ”Ashdod” (masoretisk) jämfört med ”Assyrien” (Septuaginta)

Am 5:1 ”ord” jämfört med ”Herrens ord”

Am 5:1 ”klagosång, som jag framför mot er” jämfört med ”som jag höjer mot er, en klagosång”

Am 5:1–2 ”O Israels hus. Israels jungfru har fallit och skall inte resa sig igen; hon ligger övergiven på sitt land; det finns ingen som reser upp henne.” jämfört med ”Israels hus har fallit; det skall inte längre resa sig. Israels jungfru har fallit på sitt land; det finns ingen som skall resa upp henne.”

Am 5:4,6 ”och leva” jämfört med ”och ni skall leva”

Am 5:5 ”Gilgal” jämfört med ”Galgala”

Am 5:5 ”Beersheba” jämfört med ”edens brunn” (Namnet på staden Beersheba betyder edens brunn)

Am 5:6 ”Han skall inte bryta ut som en eld [över] Josefs hus och förtära det, och ingen skall släcka den för Betel.” jämfört med ”så att inte Josefs hus skall flamma upp som en eld och förtära honom, och ingen skall finnas som kan släcka den för Israels hus.”

Am 5:7 ”Han övergav dem som förvandlar rättvisa och rättfärdighet till malört på jorden” jämfört med ”[Det är han] som utövar dom i höjderna [ovanför], och han har upprättat rättvisa på jorden”

Am 5:8 ”Han som skapade Plejaderna och Orion” (stjärnbilderna på himlen) jämfört med ”Han som skapade allt och förändrar [det]”

Am 5:9 ”som låter förstörelse blossa upp mot de starka” jämfört med ”som utdelar undergång till de starka”

Am 5:9 ”förstörelse drabbar fästningen” jämfört med ”och bringar nöd över fästningen.”

Am 5:10 ”föraktar den som talar uppriktigt” jämfört med ”avskyr heligt tal”.

Am 5:11 ”er förtryck av de fattiga” kontra ”de har slagit de fattiga med sina nävar”

Am 5:15 ”Hata det onda och älska det goda” jämfört med ”Vi har hatat det onda och älskat det goda”

Am 5:17 ”i alla vingårdar” jämfört med ”på alla vägar”

Am 5:18 ”de som längtar” kontra ”ni som längtar”

Am 5:18 ”detta” jämfört med ”denna Herrens dag”

Am 5:18 ”Herrens dag är mörker” jämfört med ”då det är mörker”

Am 5:20 ”ljus i den” jämfört med ”ljus”

Am 5:21 ”föraktar era högtider” jämfört med ”avvisar era högtider”

Am 5:21 ”har ingen glädje av era högtidsförsamlingar” jämfört med ”känner ingen doft av [era] köttoffer vid era allmänna församlingar.”

Am 5:22 ”Jag kommer inte att ha behag i dem” jämfört med ”Jag tar inte emot dem”

Am 5:23 ”stränginstrument” jämfört med ”instrument”

Am 5:24 ”vatten … ständigt strömmande bäck” kontra ”vatten … oöverstiglig ström”

Am 5:25 ”offer och matoffer” jämfört med ”offerdjur och offer”

Am 5:25 ”Fyrtio år i öknen, o Israels hus?” jämfört med ”O Israels hus, fyrtio år i öknen?”

Am 5:26 ”Ja, ni har burit er kungs tält och Kiyyun/Kaiwan, era avgudabilder, era gudars stjärna …” jämfört med ”Ja, ni tog upp Molochs tabernakel och er gud Raephan/Refans stjärna, deras avgudabilder …”

Am 5:27 ”Därför” jämfört med ”Och”

Am 8:1 ”sade” (masoretisk text, Septuaginta) jämfört med ”sade till mig” (syriska, Teodor av Mopsuestias kommentar till Amos kap. 8 s. 164)

Am 8:8 ”svälla som ljuset” (masoretisk text) jämfört med ”svälla som [Nilen]” (vissa hebreiska manuskript, Septuaginta, Targum, syriska, Vulgata)

Am 9:12a ”Edom” jämfört med ”mänskligheten/människorna”

Am 9:12b ”bär mitt namn” (masoretisk text) jämfört med ”de som bär mitt namn må söka Herren” (Septuaginta)

Källförteckning för denna fråga: den hebreiska översättningen är hämtad från Jay P. Greens Literal Translation och Septuaginta-översättningen är hämtad från Sir Lancelot C.L. Brentons översättning av The Septuagint: Greek and English. The Expositor's Bible Commentary och fotnoterna i NASB-, NIV-, NKJV- och NRSV-biblarna har också använts.

Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible