Fråga: Vad betyder det att Bibeln är ”ofelbar”?
S: Det betyder inte att den är helt fri från fel, utan att den inte innehåller några väsentliga fel i läran eller praktiken. En person kan fortfarande vara en äkta kristen, precis som C.S. Lewis var, även om hen tror att Bibeln är ofelbar men felaktigt anser att den inte är felfri.
Fråga: Vad menas med att Bibeln är ”felfri”?
S: När konservativa kristna säger att Bibeln är felfri menar de att den är utan fel i de ursprungliga manuskripten. I senare kopior tillät Gud att kopister gjorde fel. Alla som säger att Bibeln är felfri säger också att den är ofelbar. Men inte alla som säger att Bibeln är ofelbar säger att den är felfri.
Se *Today’s Handbook for Solving Bible Difficulties*, s. 45–48, för en lättbegriplig redogörelse för hur originaltexten är felfri, medan den moderna texten, även om den fortfarande är tillförlitlig, endast är ofelbar. Andra böcker som ger liknande beskrivningar av felfrihet är *1001 Bible Questions Answered*, s. 17, *When Critics Ask*, s. 23–24, *The Complete Book of Bible Answers*, s. 13, 25, *Encyclopedia of Bible Difficulties*, s. 7, 16, och *Difficulties in the Bible*, s. 21–22. I ”General Introduction to the Bible”, s. 43, påpekas att uppfattningen om ”felfria autografer och felaktiga kopior” även delades av Jean Calvin och Augustinus av Hippo (354–430 e.Kr.).
Här följer några detaljerade uttalanden om ofelbarhet från *Chicago Statement on Biblical Hermeneutics*, hämtade från *General Introduction to the Bible*, s. 444.
”Artikel XIII: VI BEKRÄFTAR att medvetenhet om de litterära kategorierna, såväl formella som stilistiska, i Skriftens olika delar är avgörande för en korrekt exeges, och därför värdesätter vi genrekritik som en av de många disciplinerna inom bibelstudier.
VI FÖRNEKAR att genrekategorier som förnekar historiskhet med rätta kan påtvingas bibliska berättelser som framställer sig som faktiska.
Artikel XV: VI BEKRÄFTAR nödvändigheten av att tolka Bibeln enligt dess bokstavliga, eller normala, betydelse. Den bokstavliga betydelsen är den grammatisk-historiska betydelsen, det vill säga den mening som författaren uttryckte. Tolkning enligt den bokstavliga betydelsen tar hänsyn till alla språkliga bilder och litterära former som finns i texten.
VI FÖRNEKAR legitimiteten i varje tillvägagångssätt gentemot Skriften som tillskriver den en betydelse som den bokstavliga betydelsen inte stöder.
Artikel XVI: VI BEKRÄFTAR att legitima kritiska metoder bör användas för att fastställa den kanoniska texten och dess innebörd.
VI FÖRNEKAR legitimiteten i att tillåta någon metod för bibelkritik att ifrågasätta sanningen eller integriteten hos den betydelse som författaren uttryckt, eller hos någon annan biblisk lära.”
För en detaljerad definition av ofelbarheten i 19 artiklar kan man konsultera Chicago-deklarationen om biblisk ofelbarhet, publicerad i Inerrancy, s. 493–502. Artikel X bekräftar att endast autograferna var ofelbara. Artikel XIX bekräftar att en person INTE behöver tro på ofelbarheten för att vara en äkta kristen.
Fråga: Om ”ofelbarhet” inte har något problem med att säga att små kopieringsfel har smugit sig in och att de ursprungliga manuskripten inte längre finns kvar, vore det då inte lika enkelt att säga att felen fanns i originalen?
S: Konservativa kristna tror inte på det, eftersom vi anser att Bibeln är Guds ord och att Gud inte gjorde några misstag när Hans ord ursprungligen skrevs ned.
F: Vad är det egentligen som skiljer ”ofelbarhet” från ”hyperbokstavlighet”?
A: Ofelbarhet medger följande förbehåll:
Antropomorfa uttryck, såsom 2 Mosebok 8:19; 13:14; 15:8,12,16; 5 Mosebok 7:19; Psalm 91:4; Hebreerbrevet 4:13
Kopieringsfel, såsom i 4 Mosebok 3:28; 1 Kungaboken 4:26; 2 Krönikeboken 18:12; 22:2,5; 36:9
Språkliga uttryck, såsom 2 Mosebok 33:11; 5 Mosebok 32:50.
Uppskattningar, såsom avrundade siffror
Skrivande utifrån en referensram, såsom Johannes som skrev ned vad han hörde och såg i Uppenbarelseboken
Den mänsklige författarens stil användes av Gud i skrivandet.
Se diskussionen om 2 Petrusbrevet 1:21 för mer information om Skriftens inspiration.
F: Vad är den officiella katolska ståndpunkten om Bibelns ofelbarhet?
S: Även om många katoliker har olika åsikter, är detta kyrkans officiella ståndpunkt.
Catholic Apologetics Today säger följande.
”Kyrkan har alltid hävdat att det inte finns några fel alls i Skriften. Så skrev Pius XII (Divino afflante Spiritu): ’I vår tid förklarade det första Vatikankonciliet, för att avvisa falska läror om inspiration, att just dessa böcker [i Skriften] måste betraktas som ’heliga och kanoniska’ av kyrkan, ’inte bara därför att de innehåller en ofelbar uppenbarelse, utan därför att de, eftersom de är skrivna under den Helige Andens inspiration, har Gud som sin författare och som sådana har överlämnats till kyrkan.’ Men när vissa katolska författare, i strid med denna högtidliga definition av den katolska läran … vågade begränsa den heliga Skriftens sanning till frågor om tro och moral … motbevisade vår föregångare av odödligt minne, Leo XIII, i en encyklika, Providentissimus Deus … med rätta och på ett korrekt sätt dessa villfarelser.” (kursivering i originalet)
Den katolska kyrkans katekes (Imprimi Potest) från 1994 förklarar följande.
104 ”I den heliga Skriften finner kyrkan ständigt sin näring och sin styrka, ty hon tar emot den inte som ett mänskligt ord, ’utan som vad den verkligen är, Guds ord.’”
107 ”De inspirerade böckerna lär ut sanningen. Eftersom allt som de inspirerade författarna eller de heliga skribenterna hävdar därför bör betraktas som bekräftat av den Helige Ande, måste vi erkänna att Skriftens böcker fast, troget och felfritt lär ut den sanning som Gud, för vår frälsnings skull, önskade att den heliga Skriften skulle förmedla.”
Sammanfattning: Den officiella katolska ståndpunkten om Skriftens ofelbarhet är identisk med den evangelikala/fundamentalistiska synen på Skriften, med följande undantag.
1. Den katolska kyrkan accepterar de moderna katolska apokryferna, som är ytterligare böcker och avsnitt i det katolska Gamla testamentet.
2. Den katolska ståndpunkten uttalar sig uppenbarligen inte om att Skriften är felfri i de ursprungliga manuskripten, men att Gud tillät obetydliga kopieringsfel i vissa av de manuskript vi har.
3. Den katolska kyrkan har olika tolkningar av Skriften, särskilt mot bakgrund av den katolska kyrkans tradition.
Fråga: När användes termen ”ofelbar” för första gången?
S: Enligt en artikel av Paul D. Feinberg i Inerrancy (redigerad av Norman Geisler), s. 292, använde Boethius, som levde i slutet av 400-talet och början av 500-talet, termen i betydelsen ”avsaknad av fel”. Enligt Oxford English Dictionary användes det först 1837 på engelska i betydelsen ”felfri, fri från misstag, ofelbar”. Ordet ”inerrancy” användes som substantiv ungefär samtidigt.
Fråga: Vilka bevis har vi för att Gud är en Fader (antingen till Jesus eller till de kristna) eller har en Son?
S: I Gamla testamentet var begreppet att Gud är en Fader ganska vanligt. 2 Samuelsboken 7:14; 1 Krönikeboken 17:11–14; 22:10; 28:6; Psaltaren 2:7; Ordspråksboken 3:12; Jesaja 63:16; Jeremia 3:19; 31:9; Hosea 11:1; Malaki 1:6; 2:10. I Ordspråksboken 30:4f (BSB) står det: ”Vad är hans namn, och vad är hans Sons namn – det vet du säkert!”
I de 27 böckerna i Nya testamentet nämns det i varenda bok, med undantag för 3 Johannes, antingen att Gud är en Fader, att Jesus är Guds Son eller att vi är Guds söner. I Matteus 6:9 lärde Jesus oss till exempel att be: ”Vår Fader i himlen…”. I Uppenbarelseboken 21:7 har vi det värdefulla löftet: ”Den som segrar ska ärva allt, och jag ska vara hans Gud, och han ska vara min son.” (BSB)
Fråga: Vad hörde och lärde de första kristna ut om att Gud är en Fader eller har en Son?
S: De tidiga efterföljarna av Jesus, strax efter att Nya testamentet skrevs, skrev också om detta. Här är hänvisningar från nio författare före år 200 e.Kr.
Första Klemensbrevet (96–98 e.Kr.) kap. 23 (son) kap. 36
Barnabasbrevet (ca 70–130 e.Kr.) kap. 5 (Guds Son) kap. 14
Om Polykarpus martyrdöd (ca 169 e.Kr.) första meningen, kap. 14, m.fl.
Ignatius till efesierna (före år 116 e.Kr.) kap. 2, kap. 3
Fragment av Papias (före 155 e.Kr.) fragment 5 (två gånger)
Till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.) kap. 10
Justin Martyrs första försvarstal, kap. 13 (sonen), kap. 15 (två gånger) (150 e.Kr.)
Athenagoras’ försvarstal för de kristna (177 e.Kr.) kap. 10 (två gånger)
Teofilus till Autolykos (168–181/188 e.Kr.) bok 1 kap. 4, bok 2 kap. 22 (två gånger)
Hur kunde då så många kristna tro att Gud var en Fader? Det kan bara bero på att a) de lärde sig det av Jesus, b) de lärde sig det av Jesu apostlar, c) de lärde sig det av vad som framgick tydligt i Gamla testamentet, eller d) alla ovanstående.
En tanke för muslimer: Kan någon betrakta Gud som en Fader, eller dyrka Jesus som Gud i Treenigheten, och ändå komma till paradiset? Naturligtvis svarar Bibeln ja, men låt oss betrakta denna fråga ur ett islamiskt perspektiv. Från Jesu tid och framåt trodde de som trodde på Jesus som Guds profet att han var Gud. Antingen ville Gud att alla som försökte följa Jesu ord skulle hamna i helveteselden, eller så vilseledde han inte på ett ondskefullt sätt alla som önskade tro på Jesus. Om Jesus undervisade om sanningen (vilket muslimer är överens om att han gjorde), tror du då att Gud ville/tillät att kunskapen om att profeten Jesus kom från Gud skulle leda till att alla fram till Muhammeds tid undervisades i lögner – lögner som skulle skicka dem till helvetet? Det är svårt att tro på en så nyckfull och ondskefull gud, men å andra sidan har människor, utan att egentligen tänka på det, trott på märkligare saker.
Fråga: Kan jag komma till himlen utan att acceptera Jesus Kristus som min Herre och Frälsare?
S: Nej, du kan inte komma till himlen om du vägrar att ta emot Jesus som din Herre och Frälsare. Här är fyra punkter att beakta i svaret.
Rättvisa: Gud är god, helig, rättvis och opartisk mot alla (Hebreerbrevet 6:10). Gud dömer människor utifrån den kunskap de har (Romarbrevet 4:15; 5:13). Abraham kände inte till Jesu namn, men han följde ändå Gud och blev ändå frälst genom Jesus. (Johannes 8:56; Hebreerbrevet 9)
Endast en väg: Vi kan inte komma till himlen genom vår egen rättfärdighet; vi behöver Guds barmhärtighet och nåd genom Jesus. Jesus är inte bara en väg till Gud, utan den enda vägen till Gud. (Johannes 14:6; 15:5; Apostlagärningarna 4:12)
Förkastar du Jesus som Guds Son, förkastar du himlen: Till och med till ett mycket religiöst folk, de judiska fariséerna, sade Jesus att om du förkastar honom, kommer du verkligen att dö i dina synder. (Joh 8:24)
Gud söker: Gud vill inte att någon ska gå förlorad (2 Petrus 3:9), men precis som Jeremia grät över sitt folk (Jeremia 13:17; 14:17) och precis som Jesus grät över Jerusalem (Lukas 19:41–44) och Petrus vädjade till sina åhörare (Apostlagärningarna 2:40), söker Gud, med lika stor längtan, efter sina egna.
Fråga: Varifrån kommer kapitlen och verserna i Bibeln?
S: De moderna kapitlen och verserna infördes av Stephen Langton, ärkebiskop av Canterbury, som dog år 1228. Det första grekiska Nya testamentet som publicerades med dessa kapitel och verser gavs ut år 1551 av en tryckare i Paris, Robert Stephens, som även utgav Vulgata med kapitel och verser år 1555. Den engelska Genèvebibeln var den första med kapitel och verser och utkom år 1560.
F: Varför är ni så negativa till islam?
S: Vi älskar muslimer och önskar dem det allra bästa, att de ska få leva i glädje i himlen för evigt. Vi är kritiska mot islam för deras eget bästa. Vi är dock inte alls lika negativa till islam som muslimerna själva är. När troende i en moské i Pakistan skjuts ihjäl, enbart för att de är shiiter, är det negativt. När Tamerlan, som byggde en moské, skapade en hög av 70 000 skallar från de muslimer som bodde i Isfahan, är det ganska negativt.
Kristna bör inte vara negativa mot muslimer (eller någon annan) på tre sätt.
1. Vi förbannar aldrig muslimer på samma sätt som Muhammed förbannade oss. I slutet av sitt liv sade Muhammed: ”Må Allah förbanna judarna och de kristna, ty de byggde sina gudstjänstlokaler vid sina profeters gravar.” (Bukhari, vol. 1, bok 8, kap. 55, nr 427, s. 255). Lägg märke till att han inte gjorde någon åtskillnad mellan sanna och hycklande kristna; han förbannade helt enkelt dem alla.
2. Vi vill inte säga något som är ”förtalande” (= falskt + negativt). Till exempel att judarna var onda eftersom de dyrkade Esra (’Uzair), Allahs son, som Koranen säger i sura 9:30.
3. Mohammed sade att man skulle ”förlöjliga hedningarna i verser”, enligt Bukhari, vol. 8, bok 72, kap. 91, nr 174, s. 113.
Så vi kan åtminstone vara överens med moderna muslimer (hoppas jag) om att en sådan negativ inställning inte är vad Gud vill.
När det gäller oss så ägnade Jesus över en tredjedel av alla sina nedtecknade ord åt att antingen tillrättavisa, varna specifika personer, varna i allmänhet eller rätta till felaktigheter. Han var också uppmuntrande, och det är vi också. Vi frågar inte bara: ”Vad skulle Jesus göra?”, utan vi bör också fråga: ”Vad skulle Jesus vilja att vi skulle säga?” Ja, vi är ”varnare” precis som Jeremia, Johannes Döparen, Paulus och till och med Jesus, men vi vill att ni ska veta att vi också älskar er. Vi skulle aldrig vilja såra er, även om muslimer sårar kristna, och vi önskar er bara det bästa.
F: Varför attackerar ni kristna [påstås] muslimer?
S: Vi bryr oss om muslimer; vi attackerar dem inte. Här är tre punkter att tänka på i svaret: bosnierna, Jesus och byborna.
Bosnierna: När serberna hänsynslöst massakrerade bosniska muslimer, tog amerikaner (av alla religioner) ställning mot detta. Serberna kanske uppfattade USA som fiender, men vi var inte emot det serbiska folket. Vi var för att skydda de förtryckta, och vi var emot de grymheter som vissa (men inte alla) serber begick. På samma sätt har vi inget emot afghanerna, vilket våra hjälpsändningar till dem visar, men när våra egna civila attackerades reagerade vi för att försöka skydda oss själva från att detta skulle hända igen.
Jesus sa att vi skulle vända andra kinden till, och det gör vi som individer. Men på regeringsnivå säger Romarbrevet 13:4 att staten inte bär svärdet förgäves. Den västerländska kulturen är inte kristen, även om kristendomen har påverkat den starkt. Den västerländska kulturen har inte alltid rätt, men vi har en plikt att stå emot det som är fel. Det finns andra felaktigheter än att mörda människor. Att behandla kvinnor som andra klassens medborgare, som inte får arbeta, vars vittnesmål bara räknas som hälften av en mans och som sällan bör vistas utanför hemmet, är en annan orätt. Gud hånas när detta görs i hans namn.
Bybor i Indonesien och Sudan har idag massakrerats av muslimer enbart för att de är kristna. Kan du förklara för mig varför många muslimer världen över anser att de bör göra detta, men samtidigt betraktar varje fredlig och rationell kritik av islamiska sedvänjor som ett angrepp mot dem?
Fråga: Varför förde kristna korståg mot muslimer?
S: Jesus var Fredsfursten, och han sa aldrig att man skulle döda någon för att denne hade en annan religion. De ”kristna” korstågen var inte en del av den kristendom som beskrivs i Bibeln. Korstågen (eller de kristna jihaderna) var något felaktigt som européerna lärde sig av de islamiska jihaderna.
F: Hur ber kristna?
S: Bibeln innehåller många böner som vi kan använda som exempel, men Jesus lärde specifikt sina lärjungar hur man ber i Matteus 6:9–13. Kristna ser bön som ett samtal med Gud; därför är det få kristna böner som lärs utantill. Kristna böner avslutas ofta med fraser som ”i Jesu namn”, eftersom det är genom Jesu offer som vi har tillgång till att be till Fadern. (Johannes 16:26)
Kristna ska be till Gud kontinuerligt, enligt uppmaningen i 1 Tessalonikerbrevet 5:17; Efesierbrevet 6:18; Filipperbrevet 4:4,6; Hebreerbrevet 13:15; och enligt exemplen i Romarbrevet 1:9–10, Kolosserbrevet 1:9 och 1 Tessalonikerbrevet 1:2–3; 3:10.
Detta skiljer sig från islam, där det finns specifika tidpunkter då bön är förbjuden enligt Bukhari, vol. 2, bok 21, kap. 38, nr 283, s. 158. I Fiqh us-Sunnah, volym 2, s. 11, står det: ”’Umar såg honom och sade till honom: ’Sätt dig, de skriftlärda förintades därför att de inte gjorde åtskillnad mellan sina böner.’ Profeten sade: ’Väl sagt, Ibn al-Khattab.’”
Fråga: I de utombibliska manuskripten från Döda havsrullarna, kan den rättfärdige läraren vara en profetia om Muhammed, Jesus, Johannes Döparen eller någon annan?
S: Nej, eftersom den som de kallade den rättfärdige läraren hade kommit innan dessa skriftrullar skrevs, enligt bevisen i själva skriftrullarna. Här är de relevanta delarna hämtade från The Dead Sea Scrolls Translated: The Qumran Texts in English av Florentino Garcia Martinez.
Den rättfärdige läraren kom 390 + 20 år efter exilen. Exilen ägde rum år 586 f.Kr., vilket innebär att det var under makkabéernas tid, långt före Kristi tid.
”Ty när de var trolösa och övergav honom, gömde han [Gud] sitt ansikte för Israel och för sitt helgedom och överlämnade dem åt svärdet. Men när han kom ihåg det allra första förbundet, räddade han en rest för Israel och överlämnade dem inte åt undergång. Och i vredeens stund, trehundranittio år efter att han hade överlämnat dem i händerna på Nebukadnessar, kungen av Babylon, besökte han dem och lät en skott från plantan spira fram ur Israel och ur Aron, för att de skulle ta sitt land i besittning och mätta sig med det goda från hans jord. Och de insåg sin synd och visste att de var skyldiga människor; men de var som blinda och som de som famlade efter vägen i över tjugo år. Och Gud bedömde deras gärningar, eftersom de sökte honom med ett fullkomligt hjärta, och uppväckte åt dem en Rättfärdighetens Lärare, för att leda dem på hans hjärtas väg.” Damaskusdokumentet, kopior från Genizah (CD-A) kolumn 1, raderna 3–11, s. 33
Samma sak nämns i avskriften av Damaskusdokumentet 4Q268 (=4QD(c)), raderna 13–17, s. 48, och 4Q266 (=4QD(a)), fragment 2, raderna 7–14, s. 49. Observera att medan två manuskript (A och B) härrör från en judisk genizah i Kairo och är daterade till efter år 900 e.Kr., härrör två andra manuskript från tiden kring Kristus bland Döda havsrullarna.
Som en sidokommentar nämns Rättfärdighetens lärare framträdande i Habakuk-pesher (1QpHab), kolumn 1, rad 13, s. 198; kolumn 2, rad 2, s. 198; kolumn 5, rad 10, s. 199; kolumn 7, rad 4, s. 200; kolumn 8, rad 3, s. 200; kolumn 9, raderna 9–10, s. 201; kolumn 11, rad 5, s. 201.
Dessutom finns det ett mycket kort omnämnande av Rättfärdighetens lärare i Psalmerna Pesher (4Q173, fragment 1, s. 206).
Slutsatser:
Rättfärdighetens lärare var grundaren av Qumran-gemenskapen (s. liii).
I inledningen sägs också att olika diskrediterade teorier har hävdat att Rättfärdighetens lärare var Jesus, eller Johannes Döparen, eller aposteln Jakob. Det tilläggs: ”Gemensamt för alla dessa teorier är dock att de förnekar de slutsatser som arkeologiska undersökningar har kommit fram till, nämligen att alla manuskripten deponerades i grottorna (och därmed också skrevs) före förstörelsen av Khirbet Qumran år 68 e.Kr. Framför allt förnekar dessa teorier slutsatserna från den paleografiska analysen av manuskripten.” (s. xlvii)
Florentino Garcia Martinez är chef för Qumran-institutet vid universitetet i Groningen i Nederländerna.
Fråga: Vilka bibelställen och ord i Bibeln är på arameiska?
S: I Gamla testamentet är Daniel 2:4b–7:28, där ämnet hedningarna behandlas, skrivet på arameiska. Esra 4:8–6:18; 7:12–26 är skrivna på arameiska. Jeremia 10:11 är skrivet på arameiska. Namnet Jegar Sahadutha i 1 Mosebok 31:47 är skrivet på arameiska.
I Nya testamentet finns Jesu ord på arameiska nedtecknade i Matteus 27:46a. I Johannes 19:13 står det att platsen med stenbeläggningen hette Gabbatha på arameiska. I Markus 5:41 talade Jesus till den lilla flickan Talitha koum på arameiska.
Fråga: Kan den [påstådda] ”prästerliga Messias” i de utombibliska manuskripten från Döda havsrullarna vara Jesus och den [påstådda] ”kungliga Messias” vara en profetia om Muhammed, som en muslim hävdade?
S: Nej. För det första finns det ingen ”prästlig Messias” och ingen ”kunglig Messias” i Döda havsrullarna. I stället har vissa Döda havsrullar en Messias, medan andra har två Messiasgestalter: en Messias från Arons stam och en Messias från Israels stam. Vilken av Israels stammar kom Muhammed från? Eftersom Muhammed inte kom från någon av Israels stammar kan man inte säga att han skulle kunna vara någon av dem.
Omnämnande av de två messiasgestalterna från Aron och Israel i ”Gemenskapens regel” 1Q, kolumn 9, s. 13–14
Reglerna ska följas under den onda tiden tills Arons Messias uppstår. Damaskusdokumentet CD-A kolumn 12 rad 23 s. 43
Omnämnande av Arons och Israels messias (singular) i Damaskusdokumentet CD-A kolumn 9 raderna 10–11 s. 45; kolumn 19 raderna 10–11 s. 46; kolumn 20 rad 1 s. 46
Omnämnande av Arons och Israels Messias (singular). 4Q266 fragment 18 kolumn 3 rad 12 s. 56
Dessutom är Arons Messias densamma som Rättfärdighetens Lärare. ”Dess tolkning gäller Prästen, Rättfärdighetens Lärare, [som] Gud utvalde att stå [framför honom, ty] han insatte honom för att grunda församlingen [av sina utvalda] åt honom”, Psalms Pesher 4Q171 kolumn 3, raderna 13–16, s. 205
Församlingens regel (1Q28a), kolumn 2, s. 127, säger mycket om Messias. ”när [Gud] avlar Messias med dem” (rad 11; ”[Gud]” finns i Florentinos bok). ”Därefter skall Israels Messias träda in, och framför honom skall hövdingarna [för Israels stammar, var och en] sitta enligt sin värdighet” (raderna 14–15).
Drack Muhammed vin? ”Och [när] de samlas vid gemenskapens bord [eller för att dricka] det nya vinet, och gemenskapens bord är dukat [och] det nya vinet [är blandat] för att drickas, [ska ingen sträcka ut] sin hand mot brödets och det [nya vinets] förstlingsfrukt före prästen, ty [han är den som välsignar] brödets och det nya vinets förstlingsfrukt [och sträcker ut] sin hand mot brödet inför dem. Därefter skall Israels Messias sträcka ut sin hand mot brödet.” raderna 17–20.
Slutsats: Arons Messias är Rättfärdighetens Lärare (Psalms Pesher 4Q171 kolumn 3, raderna 13–16, s. 205), så det är inte Kristus. Det finns ingen kunglig Messias, endast en Messias från Israel, och Muhammed är inte från Israel.
Fråga: Varför besvara så många frågor?
S: Detta är lika mycket en personlig fråga som en fråga om Bibeln, men här är svaret ändå.
Om man bortser från svar som ”galenskap”, ”inget bättre att göra” och ”för mycket tid över”, såg jag ett behov av detta, bad om det och påbörjade detta arbete. Detta har sitt ursprung i ett fyra sidor långt informationsblad som jag hade när jag höll en workshop om Bibelns ofelbarhet vid en ”Christian Life Retreat” i Forest Glen våren 1997. I detta häfte trodde jag att jag hade besvarat alla viktiga frågor om Första Moseboken.
Hur som helst har ett antal kristna, många med betydligt bättre kunskaper än jag, redan skrivit flera bra böcker som besvarar bibel frågor. Men även om de besvarade 300, 500 eller 800 frågor ganska bra, var de inte heltäckande. Dessutom fanns svaren inte i elektroniskt format, och upphovsrättsbestämmelserna var inte utformade så att kristna kunde kopiera och sprida svaren som de ville. Här är skälen till varför jag anser att det är viktigt att ha svar på alla dessa frågor.
1 Petrus 3:15 ”Helga Kristus som Herre i era hjärtan. Var alltid beredda att ge svar till alla som frågar er om skälet till det hopp som finns i er. Men svara med mildhet och respekt.” Skeptiska icke-troende hävdar att Bibeln är felaktig eller motsägelsefull, och troende behöver någonstans att vända sig för att få svar.
2 Tessalonikerbrevet 2:15 ”Därför, bröder, stå fast och håll fast vid de traditioner som vi har lärt er, vare sig genom tal eller genom brev.” Även kristna själva kan ha frågor om läror och ord.
Ordspråksboken 30:5 ”Varje Guds ord är felfritt; han är ett skydd för dem som söker sin tillflykt hos honom.” (BSB). Även om en person fortfarande kan vara en äkta kristen och tro att Bibeln innehöll fel i de ursprungliga manuskripten, anser jag att det är viktigt att erkänna att den är felfri. Det verkar dock som att när en kristen hävdar att Bibeln är felfri, bör hen kunna ge svar på nästan alla invändningar som någon skulle kunna framföra. Det är vad detta verk försöker göra.
Dessa svar är kanske inte alltid de bästa, och därför listas svaren i olika kristna böcker, som ofta är mer utförliga. Om du anser att svaret här inte är tillräckligt eller skulle kunna förbättras, tar vi tacksamt emot alla förslag du har.