Filipperbrevet F&S_Philippians QA

< Bibelfråga från Filipperbrevet

Fråga: Vad är en av huvudpunkterna i Filipperbrevet?

S: En viktig punkt i Filipperbrevet är att vara glad, eftersom ordet ”glädje” förekommer 16 gånger. Det handlar inte bara om en glädje som man upplever när allt går bra. Det är en ”glädje i alla lägen” – en glädje som finns kvar i fängelse, vid livshotande sjukdom, inför yttre motstånd och vid framgångar i det personliga livet. Filipperbrevet tar också upp ”glädjetjuvar” på ett öppet sätt.

Omständigheterna bör inte minska vår glädje (Filipperbrevet1:12 , 15–18). Om en medtroende säger till dig att hon har det ganska bra under omständigheterna, fråga henne vad hon gör för att leva under omständigheterna.

Människor bör inte ta ifrån oss vår glädje, vilket Filipperbrevet 2:2–4, 14, 21 och Filipperbrevet 3:2–7 visar.

Saker, eller bristen på dem, bör inte ta ifrån oss vår glädje. Filipperbrevet3:19 och4:11 –12 säger att vår glädje bör vara beständig, oavsett vad vi har. Tro inte heller att du kommer att bli lyckligare om du har fler saker.

Oro bör inte ta ifrån oss vår glädje, utan snarare driva oss till bön, som Filipperbrevet 4:6–7 visar.

Oenighet, även bland troende, bör inte ta ifrån oss vår glädje, vilket Filipperbrevet 4:2–3 visar.

Som det står i New Geneva Study Bible, s. 1873: ”Filipperbrevet genljuder av glädje och tacksamhet över hur Gud fortsätter sitt frälsningsverk bland filipperna och över det särskilda band som finns mellan Paulus och hans läsare.”

I NIV Study Bible, s. 1801, står det att Paulus främsta syfte var att tacka filipperna. Han ville också redogöra för sin egen situation, uppmuntra filipperna i förföljelsen, påminna dem om ödmjukhet och enhet, berömma Timoteus och Epafroditus samt varna för judaisterna och libertinerna.

Fråga: Filipperbrevet kan kallas glädjens brev, eftersom Paulus glädje över Gud, filipperna och evangeliet var överflödande. Hur odlar vi värme och glädje i vårt liv idag?

S: Paulus kunde ha klagat över sin fängelsevistelse, sin hälsa efter att ha blivit misshandlad eller andra motgångar. Men istället valde Paulus att fokusera på Gud och på andra omkring sig. Filipperna och andra församlingar var ofta i hans tankar. Även när han satt i fängelse visste Paulus att Gud fortfarande satt på sin tron och att Paulus en dag skulle få vara med Kristus i himlen. Paulus visste inte när han skulle komma till himlen, men å andra sidan behövde han inte veta det. Paulus hade ett syfte i livet som var större än han själv. Har du ett syfte i livet som är större än du själv?

Fråga: Vad vet vi om staden Filippi i Filipperbrevet 1?

S: Filippi hette ursprungligen ”Crenides/Krenides”, vilket betyder källor. Filip av Makedonien, Alexanders far, erövrade staden år 356 f.Kr. och döpte om den efter sig själv. Det fanns guldgruvor i närheten. År 42 f.Kr. besegrade Marcus Antonius och Octavianus Brutus och Cassius vid Filippi. Marcus Antonius hade romerska soldater som bodde där. År 30 f.Kr. beordrade Octavianus (kejsar Augustus) vissa människor i Italien att flytta till Filippi, samtidigt som de behöll sina rättigheter som romerska medborgare, bland annat att inte behöva betala så mycket i skatt och att kunna betrakta sin nya mark som en del av italiensk mark. Enligt The Expositor’s Bible Commentary, vol. 9, s. 460, fanns det en berömd läkarhögskola där. Paulus grundade församlingen där år 50 e.Kr. Han reste tillbaka dit under sin tredje missionsresa år 55–56 e.Kr. Paulus skrev troligen Filipperbrevet omkring år 60–61 e.Kr., vilket skulle innebära att församlingen var ungefär tio år gammal.

Eftersom det fanns för få judar i Filippi för att bilda en synagoga citerar Paulus inte Gamla testamentet i Filipperbrevet, vilket han däremot gör i Romarbrevet, 1 och 2 Korintierbrevet, Galaterbrevet och Efesierbrevet.

F: I Fil 1:1, 1 Kor 1:1, Kol 1:1, 1 Tess 1:1 och 2 Tess 1:1 – är dessa brev skrivna av flera författare, som vissa hävdar, eller bara av Paulus?

S: Precis som ett brev från ett team kan vara författat av en enda person, var Paulus troligen den enda författaren. Se diskussionen om Filipperbrevet 3 för mer information om att Paulus är författare till hela Filipperbrevet.

F: Visar användningen av termen ”biskop/föreståndare” i Fil 1:1 att Paulus brev är av senare datum, som vissa har hävdat?

S: Nej, eftersom gemenskapen i Qumran, där Döda havsrullarna hittades, redan före Kristus hade ämbetet som biskop/föreståndare. I Apostlagärningarna 20:28 vänder sig Paulus till biskoparna i Efesos. Även 1 Petrusbrevet 5:2 riktar sig till biskoparna/föreståndarna.

Fråga: I Fil 1:1 och Kol 1:2, till vilka skriver Paulus när han nämner ”de heliga”? Kan vanliga kristna bortse från dessa böcker?

S: Den bibliska användningen av ”de heliga” eller ”de avskilda” avser alla troende.

Fråga: I Fil 1:4, Rom 1:9 och 2 Tim 1:3 – bad Paulus verkligen för människor utan upphör och i varje bön han framförde?

S: Han bad förmodligen för Guds folk i varje bön för dem, vilket är vad detta betyder.

F: I Fil 1:5, på vilket sätt var filipparna exakt medarbetare med Paulus i evangeliet?

S: Det grekiska ordet för ”partner” här, koinonia, är ett affärsbegrepp. Skriften säger inte uttryckligen hur de var partners, men eftersom en affärspartner delar med sig av ekonomiska investeringar, tid och belöningar antyder Skriften tre saker:

Ekonomiska gåvor: Staden Filippi låg i Makedonien, och de makedoniska församlingarna var mycket generösa, enligt 2 Kor 8:1–5. Paulus säger att just församlingen i Filippi gång på gång försörjde honom i Fil 4:15–18.

Tid och människor: Epafroditus, Euodia, Syntyche, Syzygus, Klemens och andra deltog i tjänsten tillsammans med Paulus i Filipperbrevet 2:25; 4:2–3.

Belöningar: Filipperna kunde, precis som Paulus, se fram emot sitt medborgarskap i himlen och den framtida förvandlingen enligt Filipperbrevet 3:20–21. Dessutom betraktade Paulus de troende i Filippi som en del av sin belöning, sin krona i himlen, enligt Filipperbrevet 4:1.

Fråga: Bör det i Fil 1:7 stå ”instängd i fängelse” (Williams) eller kedjor eller bojor?

S: Det grekiska ordet här, desmos, betyder ett band, en boja, en kedja för en fånge eller till och med ett ligament i kroppen. Den mer exakta översättningen är alltså kedja eller boja, men det grekiska språket specificerar inte vilket material det är fråga om. I den antika världen var dock metallkedjor för fångar vanliga. Greens bokstavliga översättning säger ”bojor”, och BSB säger ”kedjor”.

Fråga: Vad betyder egentligen ”rättfärdighetens frukt” i Fil 1:11?

S: Detta är ett ovanligt uttryck. Förutom Amos6:12 finns de enda liknande uttrycken i Hebreerbrevet12:11 , där det står ”rättfärdighetens skörd”, och i Jakobsbrevet3:18 , där det står ”rättfärdighetens frukt”. Rättfärdighetens frukt har åtminstone tre aspekter.

Inre karaktär: Ett rättfärdigt liv bidrar till att utveckla ett rättfärdigt hjärta. Andens frukt räknas upp i Galaterbrevet 5:22–23.

Yttre resultat: Rättfärdighetens frukt innefattar naturligtvis rättfärdiga handlingar och avsaknad av onda handlingar, men den medför fler fördelar än så. Den innebär frihet från rädslan för att någon ska upptäcka vad man har gjort eller inte gjort, och den bidrar till att bygga upp förtroende och nära vänskapsband med andra. Om vi lever som ljusets barn (Efesierbrevet 5:8) behöver vi inte oroa oss för att ljuset ska lysa över våra liv.

Pris till Gud: En troendes rättfärdiga hjärta och rättfärdiga handlingar behagar Gud och förhärligar Honom. Oavsett vilken bakgrund vi har haft, oavsett vilka frestelser vi står inför idag och oavsett vilka bekymmer vi har om vår framtid, är vår rättfärdighet ett vittnesbörd som änglar, demoner och Gud kan se. Vår rättfärdighet får inte bli en snara för oss genom att den blåser upp vår stolthet eller genom att vi tror att vi förtjänar något när det gäller frälsningen. Men vår vetskap om att vi behagar Gud bör vara en uppmuntran för oss.

Fråga: Hur uppmuntrade det faktum att Paulus satt i fängelse de andra kristna, enligt Fil 1:14?

S: Paulus sa inte att de bara blev uppmuntrade, eller att goda kristna var glada över att se Paulus lida. Snarare blev de uppmuntrade att förkunna Guds ord med större mod och utan fruktan. Många gånger ser kristna inte någon brådska i att fullgöra sin roll i att sprida evangeliet när någon annan finns där som gör ett bra jobb.

Fråga: Hur kan det, enligt Fil 1:15–18, vara bra att människor förkunnar Kristus av avund och rivalitet, och inte uppriktigt?

S: Att predika av felaktiga motiv är inte lika bra som att predika av rätta motiv. Detta är kristen tjänst för Gud i köttets kraft. Men att det sanna evangeliet predikas korrekt av felaktiga motiv är bättre än att det inte predikas alls.

F: Varför är Paulus i Fil 1:20 mån om att inte skämmas?

S: Paulus menade att han hoppades att hans mod och tapperhet inte skulle svika honom när han fick utstå lidanden och kanske döden för Kristi skull.

F: Hur var det sant i Fil 1:21 att ”att leva är Kristus och att dö är vinst”?

S: Paulus påpekade att han befann sig i en situation där han oavsett utgång skulle vinna. Om han dog skulle han vinna genom att komma till himlen och få se Jesus. Som 2 Korintierbrevet 5:8 visar är att vara borta från kroppen att vara hemma hos Herren.

Men om Paulus förblev vid liv på denna jord skulle han fortfarande kunna fortsätta med sin fruktbara tjänst och hjälpa andra, vilket Filipperbrevet 1:22–24 och Romarbrevet 1:11–12 visar.

F: Vad betyder ordet ”avgå” exakt i Fil1:23 ?

S: Detta grekiska ord användes av sjömän för att ”hissa segel”. En kristens död kan ses som att ”hissa segel” hemåt. Ordet användes också av bönder för att ”ta av oket från en oxe”. När kristna dör befrias de från sitt arbete och sina kampar på jorden.

Fråga: Hur lever en troende i Fil 1:27 ”värdigt evangeliet” jämfört med att inte göra det?

S: Jesus betalade hela priset för våra synder, men vissa kristna har kommit att leva på ett sätt som om de fortfarande befann sig i sina synder. I slutändan kommer de att skämmas. Om alla visste att du var kristen, och alla visste vad du gjorde, skulle du då vara nöjd med ditt vittnesbörd?

Fråga: I Fil 2:3–4, på vilka sätt kan vi som kristna visa att vi anser andra vara viktigare än oss själva?

S: För det första kan du göra små saker, som att vänta på andra, sakta ner för att gå i samma takt som andra och hålla dörren öppen för andra. Oavsett om du är en kille som håller dörren öppen för en tjej, eller en tjej som håller dörren öppen för en kille, spelar det ingen roll; vi är alla ett i Kristus.

Viktigare är andra saker, som att lyssna på andra, inte avbryta andra och fokusera på att lyssna så att du kommer ihåg vad de sa.

Dessutom kan du göra större, uppoffrande saker, som att avstå från din plats för deras skull och dela med dig av din tid och dina pengar. Skjutsa dem om de behöver det.

I ett idealiskt samhälle borde människor vara vänner med andra och umgås med andra oavsett kultur, ras eller etnisk bakgrund, ekonomisk ställning, pengar eller, bland tonåringar, hur ”coola” de är. Men glöm inte att vi ännu inte lever i ett idealiskt samhälle, eftersom vi inte är i himlen ännu. Men som en försmak av himlen och den kärlek vi har till varandra redan nu – var tillsammans med dem, sitt med dem och låt andra se att du är med dem. När du går på en sammankomst ska du aldrig oroa dig för att du inte har någon att sitta med. Sök istället upp de människor som är ensamma, eller som andra kanske inte vill sitta med, och gör en ansträngning att sitta med dem och lära känna dem.

Kom ihåg att Jesus sa att den som vill vara stor bland dem måste vara en tjänare i Matteus 20:26 och Markus 10:43.

Fråga: Eftersom Kristus hade Guds gestalt i Filipperbrevet 2:6, hur kunde Kristus då vara Gud själv?

S: Ordet ”gestalt” betyder också natur. Filipperbrevet2:10 är en omskrivning av Jesaja 45:23, med den skillnaden att Jesaja hänvisar till Jahve.

Jesus är inte Gud Fadern, men som en del av Treenigheten är Jesus vår Gud (Joh20:28 ), kallas Gud (Hebr 1:9) och tillbeds som Gud (Hebr 1:6). Han har Guds fullhet (Kol 1:19; 2:9), som Jesus genom sin egen kraft behövde tömma sig själv på.

Fråga: Hur tömde Kristus sig själv exakt i Fil 2:6–9?

S: En jordisk prins kan ta av sig sina juveler och kungliga kläder, klä sig som en tiggare och gå ut på gatorna. Prinsen är dock fortfarande prins, även utan sina yttre attribut.

Denna vers säger endast specifikt att Kristus frivilligt förödmjukade sig själv och gjorde vad han behövde för att bli människa; den säger inte hur. I Joh 17:5 bad Kristus Fadern att återge honom den härlighet han hade innan världen skapades. Jesus var fortfarande Gud medan han var på jorden (Hebr 1:8–9; Joh 1:1 + Hebr 13:8) och värdig samma ära och tillbedjan (Joh5:22 –23;9:39 ).

I *The Complete Book of Bible Answers*, s. 101–102, sägs att Kristus inte ”avstod” från några gudomliga egenskaper, utan endast ”frivilligt avstod från att använda” vissa gudomliga egenskaper. Andra kristna är av en annan åsikt och säger att Kristus ”avstod” från vissa av de sekundära gudomliga egenskaperna, men inte på något sätt som innebar att Jesus inte längre var Gud. Oavsett vilket kvarstår faktumet att han var både Gud och människa. I *Now That’s a Good Question*, s. 42–43, ges en kort teologisk historik över denna fråga och det betonas att Gud Sonen aldrig upphörde att vara Gud. I *When Critics Ask*, s. 481, påpekas också att Jesus fortfarande var Gud, men att han avstod från sina rättigheter som gudom.

Fråga: Var Filipperbrevet 2:6–11 en tidig kristen hymn istället för att ursprungligen ha skrivits av Paulus?

S: Även om det inte finns några yttre bevis för att detta skulle vara en tidig kristen hymn, tyder den poetiska rytmen på just detta. Oavsett om Paulus själv skapade detta eller hämtade det från en hymn, skrevs det ändå i Filipperbrevet under Paulus auktoritet.

I Millard J. Ericksons *Christian Theology*, s. 689, sägs att uppfattningen att detta var en arameisk hymn går tillbaka till Ernst Lohmeyer. Erickson påpekar dock att det inte råder enighet om hur man ska dela upp avsnittet i strofer (till skillnad från Psalmerna). Huruvida det är en hymn eller inte påverkar inte dess innebörd, eftersom ”tolkning inte kan styras av form”.

Fråga: Varför kommer varje knä att böja sig för Jesus i Fil 2:10?

S: Detta är en tanke som påminner mycket om Jesaja 45:23–24, där Gud svär att varje knä ska böja sig för Herren. Jesus är inte bara världens hopp; han är hela världens enda hopp. Detta kommer troligen att ske vid den stora vita trondomstolen. Denna vers visar också att när detta sker kommer alla att ha hört evangeliet.

F: Varför gjorde Paulus i Fil 2:12 skillnad mellan att lyda i hans närvaro och att lyda i hans frånvaro?

S: Både då och nu finns det människor som bara lyder väl när deras ledare eller chef ser på. Paulus berömmer dem för att de konsekvent lyder väl, oavsett om Paulus är där eller inte. Någon sa en gång att ”karaktär” är den du är när ingen ser på. Naturligtvis ser Gud på hela tiden.

En vän till mig från Kina funderade länge och väl på följande innan han blev kristen. Om det inte fanns någon Gud, varför skulle man då inte kunna komma undan med allt man kan när ingen ser på? Tyvärr fruktar jag att andra också har funderat på den här frågan, trott att det inte fanns någon Gud, och … ja, de många ekonomiska bedrägerierna och de höga brottsstatistiken talar sitt tydliga språk.

Fråga: I Fil 2:12 står det att vi blir frälsta genom nåd genom tro – hur ska vi då själva verka för vår frälsning?

S: Vi blir inte frälsta genom våra egna gärningar. Men frukten, eller resultatet av vår frälsning, är en kombination av att vi arbetar och att Gud verkar i oss. Se diskussionen om Efesierbrevet 2:5–8 och Jakob 2:14–25.

F: Ska vi verkligen aldrig knorra eller klaga över någonting, enligt Filipperbrevet 2:14?

S: Som Paulus föreslog i Filipperbrevet 4:9 måste vi ta efter Paulus exempel. Paulus murrade aldrig, klagade aldrig eller ägnade sig åt meningslöst gnäll. Ibland påpekade Paulus dock kraftfullt brister för att visa människor hur de behövde förändras.

F: Hur ger du råd till en kristen som alltid är negativ och klagar mycket, med utgångspunkt i Fil 2:14?

S: Det finns två olika frågor att ta itu med här: deras sinne och deras hjärta.

Förnuftet: Det är mycket möjligt att personen inte är medveten om att hen är negativ och klagar mycket. Ett förslag är att först sätta sig ner med hen och förklara att detta beteende, som hen kanske inte är medveten om, inte är kristet. Uppmuntra hen att åta sig att förändras. Låt hen veta att du hejar på hen i denna kamp. Säg till hen att när hen råkar göra ett misstag och något kommer ut som inte borde, kommer du att påminna hen – inte för att döma, utan bara för att göra hen medveten så att hen kan lära sig att sluta göra det som just nu kanske har blivit en vana för hen.

Hjärtat: De kanske fortsätter att säga deprimerande saker eftersom de inte känner någon större glädje inombords. Visa dem den glädje de kan finna i Herren och uppmuntra dem att fokusera på den, såsom Filipperbrevet 4:7–9 visar.

Fråga: Hur lyser kristna ”som ljus i världen” enligt Filipperbrevet 2:15?

S: På jorden lyser vår rättfärdighet och vår karaktär mot samhällets mörker. I himlen kommer de som är visa att lysa som himlen, och de som leder många till sanningen kommer att lysa som stjärnor i evigheters evighet, enligt Daniel 12:3.

F: Hur och för vem ska kristna lysa enligt Filipperbrevet 2:15–16?

S: Precis som en stjärna lyser oavsett publiken, ska vi visa vår karaktär oavsett vem på jorden som tittar på. Men Gud tittar alltid på, och änglarna och demonerna tittar troligen också. Så gå ut och gör vad du känner för att göra. Kom bara ihåg vem som tittar på, och inför vem du kommer att behöva stå till svars.

Fråga: Eftersom Paulus hade Herrens glädje i Fil 2:19, vilken roll spelar då uppmuntran av andra?

A: Glädje är något som är bäst att dela med sig av, inte att behålla för sig själv. Men även om vi inte förstod anledningen, befaller Gud oss att uppmuntra andra i Rom 1:12; Fil 2:19; 1 Tess 5:11,14; och Hebr 3:13. De första kristna ger oss exempel på hur man uppmuntrar varandra i Apg 15:31–32; 16:40; 18:27; 20:2.

F: I Fil 2:20–21 strävade ju alla efter sitt eget bästa, inte Jesu, så varför tackade Paulus Gud för dem i Fil 1:3?

S: Han kände inte till några andra kandidater till sitt team som hade samma grad av omtanke om andra som Timoteus hade. Alla har i viss utsträckning synder av själviskhet, men trots våra brister och synder kan vi ändå tacka Gud för varandra, hur ofullkomliga vi än är.

F: Kan äkta kristna fortfarande vara självcentrerade, enligt Fil 2:21?

S: Tyvärr, ja. Vi bör vara Gudcentrerade, samtidigt som vi inser att Gud vill att vi ska ta hand om våra egna behov också. Men precis som kristna kan glömma att de har blivit renade från sina tidigare synder (2 Petrus 1:9), är kristna fortfarande syndiga och självcentrerade ibland.

F: Vad betyder det i Fil 2:21 att vara självcentrerad, och hur kan vi undvika att vara det?

S: I låten ”Material Girl” bryr sig huvudpersonen inte om någonting eller någon, utom pengar. Det finns många ”material girls” där ute, men det finns också många ”material boys”. Men som kristna är vi raka motsatsen till det. Vi inser att pengar bara är tillfälliga och att det enda eviga på jorden är Guds ord och människors själar. Det handlar inte om att vi ständigt ska se ner på oss själva, utan snarare om att vi ska rikta blicken så mycket mot Gud och andra att vi inte ens tittar på oss själva särskilt ofta.

I Filipperbrevet 2:21 framgår något som förmodligen var oavsiktligt: Paulus var så glad över Timoteus, så bekymrad över filipperna och så lättad över att Epafroditus fortfarande levde. Om någon hade påmint Paulus om att han själv befann sig i ett mörkt fängelse, kanske med dödsstraff framför sig, hade Paulus kanske sagt: ”Åh ja, det hade jag nästan glömt!”

Be för andra.

Fråga: I Fil 2:21, hur kan vi/hur ska vi hantera kristna som är självcentrerade?

S: Vi behöver tålamod. Många människor är fortfarande ganska självcentrerade när de först kommer till Kristus. Istället för att döma dem måste vi inse att Gud inte är färdig med dem ännu. Men kanske kan Gud använda oss och vårt exempel för att hjälpa dem att bli Kristuscentrerade istället för självcentrerade. Om en persons hjärta ständigt strävar efter Guds vilja och är inriktat på att älska andra, kommer deras fokus på sig själva att minska.

F: Vad är det som är betydelsefullt med Epafroditus i Fil 2:25?

S: Epafroditus omnämndes inte som någon kyrklig ledare, äldste eller diakon. Hans enda titel i församlingen var ”en av er” i Kolosserbrevet 4:12. Man behövde inte vara ledare för att uppoffrande ställa upp och hjälpa andra.

Som en parentes kan nämnas att Epafroditus var ett vanligt namn; även Neros och senare Domitians sekreterare hette Epafroditus.

F: I Fil 2:25, eftersom Paulus kunde hela, varför kunde han då inte hela Epafroditus, som nästan dog?

S: Paulus hade inte makten att godtyckligt bota: endast Gud har makten att bota. Paulus var dock ofta ett redskap för helande. Men Gud, som kan göra vad Han vill, valde att inte omedelbart bota Epafroditus. För övrigt var Paulus själv sjuk när han talade till galaterna.

F: Varför var Paulus orolig i Fil2:27 –28, när han själv i Fil 4:6–7 sa att man inte ska oroa sig för någonting?

S: Paulus hävdade aldrig att han var syndfri och fullkomlig, och i Filipperbrevet 2:27–28 uttryckte han ärligt sina egna känslor. Vi ska följa Paulus exempel endast i den mån han följer Kristus (1 Kor 11:1). Men som Paulus upptäckte: om oro är din sjukdom, då är bön till Gud ditt botemedel.

Det grekiska ordet för ”oroad” i Filipperbrevet2:20 (merimnao) förekommer nitton gånger i Nya testamentet. Paulus använder det fyra gånger i positiv bemärkelse (1 Kor7:32 , 34;12:25 ; Filipperbrevet2:20 ). Övriga ställen (Matt6:25 , 27, 28, 31, 34; Luk10:41 ) m.fl. är i negativ bemärkelse.

Fråga: Varför var Paulus i Fil 2:27–28 orolig för Epafroditus allvarliga sjukdom, eftersom Paulus i Fil1:21 –23 sa att att leva är Kristus och att dö är vinst?

S: Paulus var inte orolig för sin egen skull, utan för Epafroditus. Se även föregående fråga.

Fråga: I Fil 2:29 ska vi naturligtvis ära Gud, men hur ska vi också ära föredömliga troende för deras tjänst?

A: Det finns felaktiga sätt och rätt sätt.

Felaktiga sätt inkluderar att sätta dem på en piedestal och vörda dem som exempel på perfekta troende. Men vad händer när nya troende upptäcker att de inte är perfekta? Till och med en så god troende som aposteln Petrus hade fel i Galaterbrevet 2:13–15 och behövde tillrättavisas offentligt av Paulus. Petrus var högt aktad som apostel innan detta hände. Men ännu viktigare är att Petrus fortfarande hölls i hög aktning som apostel även efter att hans hyckleri, tillrättavisning och förmodade omvändelse hade ägt rum. Ett annat felaktigt sätt är att ha inställningen, eller förmedla, att församlingen inte skulle klara sig utan dem, eller att delvis grunda sin tro på dem och inte bara på Gud.

Rätta sätt är bland annat att uppmuntra dem privat, offentligt lyfta fram dem för beröm som ett gott exempel (även om de inte är perfekta) och uppmuntra andra att lära av dem.

Fråga: I Fil 2:29, vilka gränser finns det för att hedra andra för deras tjänst?

S: Låt oss först titta på Jesus. Vi säger med rätta att Jesus var avgörande för vår frälsning, att han är vår medlare, vi ber honom om hjälp, sjunger lovsånger till honom och tillber och förhärligar honom i gudstjänsten. Men när romersk-katoliker gör samma sak med Maria, hur skiljer sig det från avgudadyrkan, förutom att man ersätter ordet ”avgudadyrkan” med ”vördnad”? Inget av detta finns i Bibeln, inte gentemot någon människa, utom Jesus.

Men vi kan hedra och beundra Maria och andra troende (som lever på jorden och i himlen), vi kan kalla Maria ”välsignad” enligt Lukas 1:48, och vi kan berätta om deras goda gärningar för andra. Men var försiktiga så att ni inte riktar er hängivenhet mot dem där vi endast bör vara hängivna Gud, som det står i 2 Korintierbrevet 11:2–3. ”Jag är svartsjuk på er med en gudomlig svartsjuka. Ty jag har förlovat er till en enda man, för att framställa er som en ren jungfru inför Kristus. (3) Jag är dock rädd att, precis som Eva blev förledd av ormens list, era sinnen ska ledas bort från er enkla och rena hängivenhet till Kristus.” (BSB)

Fråga: Varför verkade Paulus i Fil 2:30 ha en negativ inställning till filipperna när han sa: ”för att kompensera för er brist på tjänstgöring gentemot mig”?

S: Det är bra att vara uppriktig, vilket innebär att man inte skyddar människor från vare sig positiva eller negativa saker. Detta är dock inte nödvändigtvis negativt. Paulus var oerhört tacksam för att de hade skickat Epafroditus för att hjälpa honom, och han påpekade att han visste att Epafroditus var där för att ge honom den hjälp som de själva inte kunde ge personligen.

Fråga: Finns det i Fil 3:1 en förändring i skrivstilen som tyder på ett andra brev av en annan författare?

S: Nej. Detta föreslogs av formkritiken, som nu i grunden har diskrediterats. Innan frågan besvaras, är det först ett faktum som inte används i svaret.

I Filipperbrevet 1:1 står det att Filipperbrevet skrevs av Paulus och Timoteus. Även om Paulus kunde ha skrivit en del och Timoteus den andra, är skillnaden i stil inte så stor att den tyder på detta. Paulus var troligen den enda författaren.

Svaret: Det finns absolut inga bevis för en annan författare utöver en förändring i stil. Övergången från uppmuntran till tillrättavisning kan bero på en kombination av fyra orsaker.

1. Den antika brevskrivningsstilen krävde inte övergångsavsnitt i samma utsträckning som krävs i moderna formella dokument.

2. Den plötsliga förändringen beror på ett ämnesbyte.

3. Paulus kan ha blivit avbruten i sitt skrivande vid denna punkt. (Lightfoot var den första som föreslog detta.)

4. Det grekiska ordet här kan betyda ”slutligen”, ”dessutom”, ”vidare”, ”därtill” eller ”vad gäller resten”. I 1 Tessalonikerbrevet 4:1 används samma ord på samma sätt.

I ”The Expositor’s Bible Commentary”, volym 11, s. 96–97, 137–138, står det att ingen någonsin ifrågasatte enheten i Filipperbrevet förrän F.C. Baur (1792–1860) och den liberala Tübingen-skolan i Tyskland under 1800-talet, och att teorin om flera författare till Filipperbrevet aldrig har fått någon bred acceptans.

Fråga: Varför betonade Paulus glädjen just här i Fil 3:1?

S: Skriften säger det inte uttryckligen, men vi kan se fyra skäl.

Se bortom omständigheterna: Filipperna kunde ha varit besvikna över att Paulus satt i fängelse. Paulus ville att de skulle vara glada och vända blicken mot Gud, inte mot Paulus.

Normalt för det kristna livet: En kristens liv ska vara fullt av glädje, oavsett omständigheterna.

För att få styrka: I Nehemja 8:10 och följande står det: ”Herrens glädje är er styrka.” Genom att inse och glädja oss över vår relation till Gud kan vi få uthållighet att möta världens prövningar och frestelser och inte låta oss påverkas av framgång i denna värld.

För att uppmuntra andra att fortsätta följa Kristus: Det är svårt att vara ett ljus för andra när man själv är nedstämd och deprimerad.

Fråga: Varför kallar Paulus i Fil 3:2 vissa judaister för ”hundar”, när vi enligt Matt 7:1–5 inte ska döma andra?

S: Paulus dömde inte deras eviga tillstånd (fördömda eller utvalda), utan hans skällsord var en skarp tillrättavisning av människor som liknade det han själv en gång var. Judarna kallade ibland hedningarna för hundar. Här vände Paulus på steken mot dem.

I det grekiska språket finns två ord för hund: kynarion betyder husdjur eller sällskapshund, och kuon, det ord som används här, betyder utomhushund eller gatuhund.

F: Hur kan en naturlig fördel bli en nackdel i Fil 3:4–11?

S: Paulus nämnde två typer av fördelar: fördelar genom härkomst och fördelar genom hårt arbete. Om de är något gott eller något ont beror både på vad man använder dem till och hur man använder dem. Allt hänger på förlitan på köttet. Ser du dessa fördelar som dina egna, eller som något du har rätt till, eller ser du dem som Guds gåvor som lånats ut till oss för att användas till hans ära? Använder du dem på det sätt som Gud vill att du ska, eller tar du moraliska eller etiska genvägar för att uppnå antingen dina egna mål eller det du tror är Guds mål för dig? Om du verkligen inte kan uppnå dina mål utan att synda, då skulle Gud inte vilja att du hade det målet.

Filipperbrevet 3:7 har kallats ”den stora avsägelse”. Paulus räknar upp några av sina naturliga fördelar och säger att dessa fördelar är värdelösa jämfört med att känna Kristus. Vi måste fråga oss själva i vilken utsträckning vi försöker förlita oss på våra fördelar, jämfört med att förlita oss på Gud. Om en naturlig fördel ersätter vårt förtroende för Gud, då är den en belastning.

Se The Expositor’s Bible Commentary vol. 11 s. 140, The Bible Knowledge Commentary: New Testament s. 660 och Believer’s Bible Commentary s. 1971 för mer information.

Fråga: Vilka rättigheter har vi som kristna enligt Fil 3:7–8?

S: Vi har fått rätten att vara Guds barn. Allt vårt utnyttjande eller icke-utnyttjande av rättigheter sker inom ramen för detta. Först följer några fasta regler, och därefter allmänna riktlinjer om att försvara våra rättigheter kontra att vända andra kinden till.

Fasta regler

1. Att vi har en rättighet betyder inte att vi måste utöva den. Paulus valde att inte utöva rätten att ta emot pengar för att predika ordet (1 Kor 9:6) eller att ha en troende hustru (1 Kor 9:5).

2. Ibland är det okej att utöva politiska rättigheter, som Paulus gjorde i Filippi (Apg16:37 –40), för att undvika en piskning (Apg22:25 –29) och för att överklaga till kejsaren (Apg 25:10–12).

3. Vi har inte rätt att stämma andra troende (1 Kor 6:1–8).

4. Vi har däremot rätten att låta tvister med andra kristna avgöras genom skiljedom av andra kristna (1 Kor 6:1–8).

5. Vi har inte rätt att försöka hämnas (Romarbrevet12:19 –21; 5 Mosebok 32:35).

6. Vi har inte rätt att hysa agg (Efesierbrevet4:26 –27).

7. Vi har inte rätt att försvara oss på sätt som strider mot Gud (Efesierbrevet5:11 –12). Vi har inte rätt att göra saker som strider mot lagen (Romarbrevet 13:1–7).

Allmänna riktlinjer

I vissa fall försvarade Paulus sina rättigheter för evangeliets skull, och Jeremia 22:15–16 visar att vi ska försvara de förtrycktas rättigheter. En människas första naturliga impuls är att bli arg eller hämnas. Men Jesus sa också att vi ska vända andra kinden till (Lukas6:29 ).

Valet av när vi ska försvara våra rättigheter och när vi inte ska göra det bör göras utifrån vad som är bäst för att uppnå vårt yttersta mål. Men vad är vårt yttersta mål? Det bör inte vara att skydda vårt revir (dvs. territorium) eller att öka vår rikedom eller makt. Vårt yttersta mål är snarare att ära Gud. Försvara därför dina rättigheter där det bäst ärar Gud, och vänd andra kinden till där det bäst ärar Gud.

Kom ihåg att det kan vara helt i sin ordning att försvara våra rättigheter, men när vår önskan att försvara våra rättigheter är större än vår önskan att på bästa sätt ära Gud, är vår önskan att försvara våra rättigheter en synd.

Fråga: Varför har vissa i Fil 3:8 förlorat drivkraften att helt enkelt ”lära känna Kristus”?

S: Det grekiska ordet här är inte det vanliga ordet för ”känna”. Det är snarare gnonai, vilket betyder att känna genom erfarenhet. Strävar du efter en närmare relation till Gud än den du har nu?

Hudson Taylor sa: ”Det är nödvändigt för oss att ge oss själva för världens liv … Att bära frukt innebär att bära korset. ’Om inte ett vetekorn faller i jorden och dör, förblir det ensamt.’ Vi vet hur Herren Jesus blev fruktbar – inte bara genom att bära sitt kors, utan genom att dö på det. Vet vi mycket om gemenskap med honom i detta? Det finns inte två Kristusar – en lättsam Kristus för lättsamma kristna och en lidande, slitande Kristus för exceptionella troende. Det finns bara en Kristus. Är vi villiga att förbli i honom och på så sätt bära frukt?” Citat ur Believer’s Bible Commentary, s. 1974 (citerat av fru Howard Taylor i Behind the Ranges, s. 170.)

Fråga: Trodde Paulus i Fil 3:10 att han kanske skulle gå miste om den första uppståndelsen?

S: Nej. Paulus hopp här var ett säkert hopp, inte ett önsketänkande. På samma sätt innebär det inte att Paulus var osäker på om Kristus någonsin skulle återvända när han såg fram emot Kristi återkomst. I båda fallen bör Paulus uttryck för sin innerliga längtan inte misstolkas som att han förnekade sin förvissning om att hans önskan skulle uppfyllas.

Fråga: Varför är vissa kristna, enligt Fil 3:15, skickliga på att se andras ekonomiska behov, medan andra är blinda för detta?

S: Vissa kristna har gåvan att ”hjälpa” och därför ser de andras behov snabbare. Andra kanske inte vill se, eftersom de inte vill hamna i en situation där de känner att de borde hjälpa till.

Om en medlem i en församling verkar aldrig dyka upp vid evenemang som kan kosta pengar, kanske hen inte har pengar över. Du kan artigt fråga om hen skulle behöva hjälp och stötta hen ekonomiskt.

Ofta kan en församling annonsera ett läger, en reträtt eller något annat evenemang som kostar pengar, men be personer som har svårt att betala men ändå vill delta att kontakta församlingen, så att församlingen kan ge dem ett stipendium för att hjälpa dem.

Fråga: I Fil 3:17, Fil 4:9 och 1 Kor 11:1 står det att vi ska följa Paulus exempel – rättfärdigar det ett auktoritärt ledarskap?

S: Nej. Tre punkter att beakta i svaret.

1. Paulus var en apostel, och vi ska betrakta hans skrifter i Skriften som en högre auktoritet än någon ledare eller så kallad apostel idag.

2. I 1 Petrus 5:3–4 står det att ledare ska vara goda förebilder för hjorden. Förmodligen ska vi följa dessa goda förebilder.

3. I Hebreerbrevet 13:17 står det att vi fortfarande ska lyda våra ledare idag. Men i 1 Petrusbrevet 5:3–4 står det att ledare inte ska härska över hjorden.

Se When Cultists Ask, s. 229–230, för ett mer utförligt svar.

Fråga: Vem är de människor som lever som fiender till Kristi kors i Filipperbrevet 3:18?

S: Filipperbrevet 3:18 talar inte om Guds fiender eller sanningens fiender, utan specifikt om fiender till Kristi kors. Dessa är inte nödvändigtvis hedningar, eftersom många hedningar inte vet något om Kristi kors; det är människor som har hört budskapet om korset och är fiender till det. Ibland kan människor som är uppvuxna i kyrkan, men som inte längre vill följa Kristus, bli fiender till det de har hört.

Det handlar inte bara om judaisterna, eftersom de redan har behandlats i föregående avsnitt. Det handlar snarare om bekännande kristna som följer en lättvindig tro och lever som de vill.

Deras öde är fördömelse.

Varför grät Paulus för dem? Det berodde på den skada de åsamkade församlingen och den skada detta medförde för dem själva.

Fråga: Hur kunde människor i församlingen i Fil 3:18 leva som ”fiender till Kristi kors”?

S: Paulus säger att deras ”slut är fördärv”, så dessa människor är inte äkta troende, utan människor i församlingen som är på väg till helvetet. Paulus sa inte detta av varken glädje eller ilska, utan Paulus sa detta ”med tårar” och sorg.

F: I Fil 3:20, kallade Paulus Jesus för vår Frälsare genom att låna en titel från hedniska källor?

S: Nej. Även om det grekiska ordet här (soter) faktiskt användes för avgudar och mänskliga ledare, använde den grekiska Septuaginta detta ord (soter) om Gud i Psaltaren 24:5, 26:9 och på andra ställen. Om något så ”lånade” Nya testamentet denna titel från Gamla testamentet.

F: Vad betyder ordet ”krona” i Fil 4:1?

S: Det grekiska ordet diadema kan endast betyda krona, men det är inte det ordet som används här. Det grekiska ordet här är stephanos. Det antyder seger och belöning, och inte nödvändigtvis härskarskap. Samma ord används för Jesu törnekrona. Och det är fantastiskt att tänka på att Jesus uthärdade en törnekrona så att vi skulle kunna få en segerkronan.

F: I Fil 4:2–3, hur ska man förhålla sig till medtroende som man antingen har svårt att komma överens med, eller som har svårt att komma överens med en själv?

S: Allt var inte perfekt bland filipparna. Tydligen arbetade Euodia och Syntyche för evangeliet, båda till och med vid Paulus sida, men ändå hade de svårt att komma överens med varandra. När Paulus skrev detta visste han att det inte handlade om en kortvarig, engångsföreteelse, utan potentiellt ett fortlöpande problem.

Paulus sa inte vem av dem som hade fel, eller om det var båda två. Euodia och Syntyche var vanliga grekiska kvinnonamn. Namnet Syzygus förekommer inte någon annanstans som ett namn i hela den grekiska litteraturen, så kanske säger Paulus ”medarbetare” eftersom han inte vill namnge personen, och personen skulle veta vem han är.

I Jesu översteprästliga bön i Johannes 17, närmare bestämt i Johannes 17:23, ber Jesus om att hans barn ska vara eniga, så att världen ska förstå att Gud har sänt Jesus. Om era meningsskiljaktigheter är offentliga, vilket budskap sänder det då till världen? 1 Johannes 3:10 uttrycker sig ännu starkare. Om du inte älskar din broder, då är du inte av Gud. Det står inte att det inte kommer att vara svårt ibland, och att du kanske inte gillar din broder, men om du inte har någon kärlek till dem, bör du fråga dig själv om du verkligen är en äkta kristen överhuvudtaget.

Att minnas att Herren är nära kan effektivt sätta våra småaktiga gräl i rätt perspektiv. Kom ihåg hur mycket Gud älskar dem; så mycket att Jesus dog för dem. Det fel, eller åtminstone det som uppfattas som ett fel, som de har begått mot en bräcklig, syndig varelse som du är, är så oerhört litet jämfört med de synder mot Gud som Han har förlåtit dig för. Slut fred med dem om det står i din makt. Om det inte gör det, se till att de förstår att du är öppen för att sluta fred med dem. Slutligen, kom ihåg att du kommer att vara i himlen och tillbe Gud för evigt – tillsammans med dem.

F: Vem är ”Syzygus”, eller ”okkamrat”, i Fil 4:3?

S: Det grekiska ordet betyder ”okkamrat” och det finns två tolkningar:

1. Det grekiska ordet Syzygus kan vara ett personnamn. Vi har dock inga uppgifter om att någon grek skulle ha använt detta som personnamn.

2. Paulus kan medvetet ha undvikit att nämna namnet på den person som han särskilt ville hjälpa i tvisten mellan Euodia och Syntyche. Ibland fungerar det bättre för dem som på ett diplomatiskt sätt för människor samman igen om uppmärksamheten inte riktas mot dem.

F: Bör kristna glädja sig enligt Fil 4:4, eftersom Jesus i Matt 5:4 sa att de som sörjer är välsignade?

S: Man måste sörja och omvända sig från sina synder innan man kan glädja sig som Guds barn. Även som kristna sörjer vi över saker som bryter Guds hjärta, men även genom vår sorg gläder vi oss över vår relation till Gud. I boken *When Critics Ask*, s. 482–483, betonas att sorg är ett tillstånd, och att vår glädje är ett resultat av en rätt relation till Gud.

F: I Fil 4:5, på vilket sätt var Herren nära för 2 000 år sedan?

S: Både nu och då är Herren nära oss på inte bara ett utan tre sätt.

1. Med tanke på livets variationer kan vi dö och möta Herren när som helst.

2. Ingen vet dagen eller timmen för Kristi återkomst (Matteus 24:36), eller om den ligger nära eller långt bort i tiden. Ändå är den nära förestående i den meningen att de nödvändiga förutsättningarna för Kristi återkomst kan uppfyllas snabbt.

3. Kristus är nära och bor i alla troende (Johannes 14:23; Romarbrevet 8:9).

Fråga: Hur hjälper Guds frid oss när vi är oroliga, enligt Filipperbrevet 4:6–7?

S: Hur mycket vi än anstränger oss är Guds frid inte något vi kan uppnå på egen hand; det är något som ges oss. När vi framför våra böner till Gud kan Guds frid bevara (dvs. försvara) både våra hjärtan och våra sinnen. När vi riktar våra tankar mot Gud och eviga saker kan våra egna tillfälliga bekymmer verka obetydliga.

Fråga: I Fil 4:10,20 skulle människor se Paulus som allt annat än stoisk. Hur kan vi framstå som mindre stoiska inför andra?

S: En stoisk person i detta sammanhang är någon som alltid verkar rationell och lugn; som inte visar mycket känslor eller entusiasm. Paulus var visserligen rationell, men många gånger var han inte lugn utan känslomässig, vare sig det handlade om chock över vad människor gjorde, sorg över synd eller entusiasm, sprudlande av glädje när han prisade Gud. Vissa kristna idag kanske har den rationella delen väl under kontroll, men har kanske förlorat några av de andra egenskaperna som Paulus hade. Det finns två ”botemedel” mot att vara stoisk: ett sekundärt och ett primärt. Ett sekundärt botemedel är att inse vem du är. Genom Guds nåd och barmhärtighet har du det helt oförtjänta privilegiet att vara ett Guds barn. I Kristus har du blivit pånyttfödd och bytt ut ditt gamla syndiga liv, med dess syndiga lockelser och själviska ambitioner, mot friheten i det nya livet i Kristus. De saker som besegrade dig i ditt gamla liv har Gud nu gett dig kraften, genom den Helige Ande, att segra över. Men det är bara det sekundära botemedlet. Det primära botemedlet är att inse vem Jesus verkligen är. Jesus är inte bara lite av Gud, utan fullt ut Gud; och han sänkte sig så lågt att han kom till jorden, blev människa, för att dö för våra synder eftersom han älskade oss. Jesus, som hade makten att uppstå från de döda, lever nu i oss genom den Helige Ande. Vi är arvingar tillsammans med Kristus, och när Kristus uppenbaras i härlighet enligt Kolosserbrevet 3:4, kommer även vi att uppenbaras i härlighet tillsammans med honom.

Det som entusiasmerade Paulus var inte bara vad Kristus gjorde för honom personligen; Paulus var också entusiastisk över att dela evangeliet och se människor komma till Kristus. Vad är det som främst entusiasmerar dig?

Fråga: I Filipperbrevet 4:11 står det att det händer så mycket i världen som vi kanske går miste om – hur kan vi lära oss att vara nöjda i Kristus?

S: Först och främst, om du inte har en äkta, personlig relation med Kristus, måste du be Kristus komma in i ditt hjärta. Det är en förutsättning för att vara nöjd; du kan bara vara verkligen nöjd i Kristus.

Fråga dig sedan: ”Vad strävar du efter?” Vissa strävar efter berömmelse, ambition, makt eller pengar; andra strävar efter njutning genom syndiga saker som berusning, droger eller sex utanför äktenskapet. Andra strävar efter njutbara upplevelser som inte är syndiga, såsom resor, relationer, musik, god mat, en båt eller vissa andra materiella saker. Vissa strävar inte efter njutning och upplevelser utan efter andra saker: skönhet (med eller utan skönhetsingrepp), hälsa eller fysisk kondition. Andra befinner sig på motsatt sida: de strävar kanske inte efter någonting alls och har kanske inga stora förhoppningar, bara några små. Vilken kategori tillhörde Paulus? Paulus tillhörde definitivt ingen av de ovanstående. Han hade en stor, ouppfylld förhoppning som han strävade efter. Paulus strävade efter Guds mål, att nå hela världen för Kristus, så att världen skulle lära känna Jesus. Uppnådde Paulus sitt mål? I en mening nej, för när Paulus dog hade inte hela världen ännu hört talas om Jesus. Men i en annan mening lyckades Paulus, eftersom han, både genom Guds ledning och på eget initiativ, var lydig. Jag skulle hävda att Paulus gjorde allt som Gud hade bestämt att han skulle göra. Även om Paulus hjärta i slutet av sitt liv fortfarande längtade efter de förlorade, tror jag att Paulus var nöjd med vem han var i Kristus och med vad han gjorde för Kristus.

Vill du vara nöjd i Kristus? Tillbringa tid med Kristus som Paulus gjorde, be som Paulus gjorde och var aktiv som Paulus var. Var inte upptagen med att göra det som Gud lät Paulus göra, utan var istället under bön upptagen med att göra det som Gud vill att du ska göra.

Fråga: Vad lär Filipperbrevet 4:16–18 oss om att ge?

S: Tydligen skickade filipperna ekonomiskt stöd till Paulus utan att han hade bett om det. Åtminstone ibland förväntade sig Paulus inte detta. Ger du pengar till kristna arbetare som behöver det, även om de inte har bett dig om det? Det är sorgligt när kristna missionärer, som är kallade att utföra Guds verk utomlands, måste återvända hem enbart för att samla in mer stöd.

F: I Fil 4:19, tillgodoser Gud verkligen alla våra behov, till exempel när Paulus gick hungrig i Fil 4:12?

S: När vi låter honom göra det, tillgodoser Gud verkligen alla våra behov. Att aldrig gå hungrig är en önskan, inte ett behov. Livet är inte alltid så rosenrött för kristna här på jorden, som Paulus påpekade i 1 Kor 15:19. Men som Rom 8:18 och 1 Pet 4:12–14 visar, är våra jordiska lidanden ingenting jämfört med vår framtida härlighet.

F: Vem ingick egentligen i kejsarens hushåll i Fil 4:22?

S: Enligt The Expositor’s Bible Commentary, volym 11, s. 159, har forskare sammanställt listor över kejsarens hushåll utifrån gravinskriptioner. Det omfattade ett stort antal kejserliga tjänare och utländska slavar.

F: Hur vet vi att Paulus verkligen skrev brevet till Filipperna?

S: Det står i Filipperbrevet 1:1, och den tidiga kyrkan ifrågasatte aldrig detta.

Tidiga kristna författare som uttryckligen sade att Paulus skrev Filipperbrevet är Polykarp, Irenaeus av Lyon, den muratoriska kanon, Clemens av Alexandria, Tertullianus, Hippolytus, Origenes, ”Avhandlingen om återdop”, Cyprianus av Kartago, Victorinus av Petau, Petrus av Alexandria, Athanasius av Alexandria och Eusebius av Caesarea. Novatian citerar Filipperbrevet 2:6–11 som ”av aposteln”.

Fråga: Vilka bevis finns det i Filipperbrevet för att denna bok bör ingå i Bibeln?

S: Det finns åtminstone tre goda skäl.

1. Paulus skrev den, och han var en apostel. Petrus intygade att Paulus ord var Skriften i 2 Petrusbrevet 3:15–16.

2. Paulus själv sa att han var en apostel i 1 Timoteusbrevet 1:1; 2:7; Romarbrevet 1:1; 1 Korintierbrevet 1:1; 9:1; 2 Korintierbrevet 1:1; 11:5; Galaterbrevet 1:1; Efesierbrevet 1:1; Kolosserbrevet 1:1; 2 Timoteusbrevet 1:1; Titusbrevet 1:1.

3. Bevis från den tidiga kyrkan. Se nästa fråga, del 3, för de författare som hänvisade till Filipperbrevet.

Fråga: Hur vet vi att dagens Filipperbrev är en tillförlitlig bevarad version av det som ursprungligen skrevs?

S: Minst 72 manuskript och tidiga kyrkofäder har citerat eller hänvisat till verser i Filipperbrevet. Det finns minst tre goda skäl.

1. Gud lovade att bevara sitt ord i Jesaja 55:10–11; Jesaja 59:21; Jesaja 40:6–8; 1 Petrus 1:24–25; Matteus 24:35.

2. De äldsta manuskripten vi har av Filipperbrevet visar att det finns små variationer mellan manuskripten, men inga teologiskt betydande fel.

s. 16 Fil 3:10–17; 4:2–8 (slutet av 300-talet) I boken *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts* finns en bild av s. 16 på s. 86.

300-talet/400-talet – 1968 – The Text of the New Testament.

p46 Chester Beatty II 100–150 e.Kr. innehåller 84 verser ur Filipperbrevet. Närmare bestämt innehåller det Filipperbrevet 1:1, 5–15, 17–28; 1:30–2:12; 2:14–27; 2:29–3:8; 3:10–21; 4:2–12; 4:14–23 samt andra delar av Paulusbreven och Hebreerbrevet. I The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts finns ett fotografi av en del av p46 på s. 192. På s. 197–198 anges också att kvaliteten och de stichometriska markeringarna visar att detta skrevs av en professionell skrivare.

Första hälften av 300-talet – 1936 – Frederic G. Kenyon enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200-talet e.Kr. – 1935 – Ulrich Wilcken enligt *The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts*.

200 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

81–96 e.Kr. – 1988 – Young Kyu Kim enligt The Complete Text of the Earliest New Testament Manuscripts.

Cirka 200 e.Kr. – 1975 – Aland et al., tredje upplagan.

Cirka 200 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

Tidigt till mitten av 200-talet e.Kr. – 1999 – Den fullständiga texten av de äldsta Nya testamentets manuskripten. Detta baseras delvis på att handstilen är mycket lik den i Papyrus Oxyrhynchus 8 (sent 100-tal eller tidigt 200-tal) och Papyrus Oxyrhynchus 2337 (sent 100-tal).

s. 61 Romarbrevet 16:23,25–27; 1 Korintierbrevet 1:1–2, 2–6; 5:1–3, 5–6, 9–13; Filipperbrevet 3:5–9, 12–16; Kolosserbrevet 1:3–7, 9–13; 1 Tessalonikerbrevet 1:2–3; Titusbrevet 3:1–5, 8–11, 14–15; Filemonbrevet 4–7. ca 700 e.Kr.

ca 700 e.Kr. – 1968 – The Text of the New Testament.

Cirka 700 e.Kr. – 1975 – Aland m.fl., tredje upplagan.

Cirka 700 e.Kr. – 1998 – Aland m.fl., fjärde reviderade upplagan.

Vaticanus [B] 325–350 e.Kr. Hela Nya testamentet fram till Hebreerbrevet 9:15. Det saknas 1 och 2 Timoteusbrevet, Titusbrevet, Filemonbrevet och Uppenbarelseboken.

Sinaiticus [Si] 340–350 e.Kr. Hela Filipperbrevet

Alexandrinus [A] (ca 450 e.Kr.) Hela Filipperbrevet

Ephraemi Rescriptus [C] 500-talet

Bohairisk koptiska [Boh] 300-talet/400-talet

Sahidisk koptiska [Sah] 300-talet/400-talet

Latin Vulgata [Vg] 4:e och 5:e århundradet

Peshitta-syriska [Syr P] 400–450 e.Kr.

Filoxenisk syriska [Syr Ph] 507/508 e.Kr.

Claromontanus [D] 5:e/6:e århundradet

Armeniska [Arm] från 500-talet

Georgiska [Geo] från 500-talet

Etiopiska [Eth] från ca 500 e.Kr.

Gotiska [Goth] 493–555 e.Kr.

3. Bevis från den tidiga kyrkan. Författare från den tidiga kyrkan fram till det första konciliet i Nicea (325 e.Kr.) citerade Filipperbrevet cirka 90 gånger, utan att räkna med anspelningar. De citerade 41 % av Filipperbrevet, räknat som bråkdelar av verser. Det är 42,4 av totalt 104 verser.

Här är de förnikenska författare som citerade från Filipperbrevet.

Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.) kap. 5, s. 27 anspelar på Filipperbrevet 3:20 ”himmelens medborgare”.

Polykarpus brev till filipperna, kap. 3, s. 33, nämner att Paulus skrev till filipperna 110–155 e.Kr. Polykarpus talar också om ”Paulus och de övriga apostlarna” i kap. 9, s. 35.

Polykarpus brev till filipperna (100–155 e.Kr.), kap. 3, s. 33, säger att den välsignade och förhärligade Paulus skrev ett brev till filipperna. Han hänvisar också till Filipperbrevet 2:16 i kap. 9, s. 35.

De kristna i Wien och Lugdunum: (177 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 2:6, s. 783–784

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet på flera ställen. I Irenaeus’ verk *Mot kätterierna*, bok 4, kap. 18.4, citerar Irenaeus Filipperbrevet 4:18 och inleder citatet med orden: ”Som även Paulus säger till filipperna.” Han citerar också från Filipperbrevet 2:11.

I ”De scillitanska martyrernas lidande” (180–202 e.Kr.) nämns att de tidiga kristna hade Paulus’ skrifter, utan att specificera vilka brev det rörde sig om.

Den muratoriska kanon (190–217 e.Kr.) nämner att Paulus i sina brev skrev till sju församlingar: Korintierna (två brev), Efesierna, Filipperna, Kolosserna, Galaterna, Tessalonikerna (två brev) och Romarna. Paulus skrev också brevet till Filemon, brevet till Titus och två brev till Timoteus.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) säger att Filipperbrevet 4:5 är skrivet av Herrens apostel. Exhortation to the Heathen, kap. 9, s. 196

Tertullianus i ”Mot Marcion”, bok 4, kapitel 5 (207 e.Kr.) säger att Paulus skrev till filipperna. Det var en bok ”som härstammar från apostlarna och som har bevarats som en helig skatt i apostlarnas församlingar”.

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) citerar halva Filipperbrevet 3:2a som skrivet av Paulus i Fragment 10, s. 244

Origenes (225–253/254 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 4:13 som skrivet av Paulus i *De Principiis*, bok 3, kap. 2.5, s. 333

Novatianus (250/254–257 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 2:6–11 som om det vore av aposteln i ”Avhandling om treenigheten”, kap. 22, s. 632

”Avhandling mot Novatian” (254–256 e.Kr.), kap. 1, s. 657, citerar två tredjedelar av Filipperbrevet 3:2 som skriftställe

Avhandlingen om omdopet (254–256 e.Kr.), kap. 6, s. 670, citerar Filipperbrevet 2:9b–11 som om det vore av Paulus.

Cyprianus, biskop av Kartago (ca 246–258 e.Kr.), nämner Filipperbrevet och citerar Filipperbrevet 2:21; 3:19–21 i *Cyprianus avhandlingar – Vittnesbörd*, kap. 11, s. 536. Han citerar Filipperbrevet 4:18 och anger att det är av aposteln Paulus i ”Treatise 4”, kap. 34, s. 456.

Victorinus, biskop av Petau i Slovenien (martyrdöd 304 e.Kr.), nämner Gamla och Nya testamentet i sin ”Kommentar till den välsignade Johannes’ Uppenbarelse”, s. 345. Han räknade upp Paulusbreven som Romarbrevet, Korintierbreven, Galaterbrevet, Efesierbrevet, Tessalonikerbreven, Filipperbrevet, Kolosserbrevet och Timoteusbreven, och citerar 1 Timoteusbrevet 3:15 i kap. 16, s. 345

Petrus av Alexandria (306, 285–311 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 1:23,24 som skrivet av ”den välsignade aposteln Paulus” i *Den kanoniska epistelkanon*, kap. 10, s. 274

Methodius (270–311/312 e.Kr.) citerar halva Filipperbrevet 2:5 i ett fragment ur sin ”Diskurs om martyrer”, s. 382.

Athanasius av Alexandria (318 e.Kr., före Nicæa) citerar Filipperbrevet 3:14 som skrivet av Paulus i *Mot hedningarna*, kap. 5, s. 6

Efter Nicea

Eusebius av Caesarea (318–339/340 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 2:6 i Eusebius ”Kyrkohistoria”, bok 5, kap. 2, s. 216. Han citerar Filipperbrevet 2:6–8 som ”Heliga a skrifter” i bok 8, kap. 10, s. 330–331. Han säger att Paulus hänvisade till andra kristna som ”medarbetare” i bok 3, kap. 4, s. 136

Sofisten Asterius (efter år 341 e.Kr.)

Aphrahat den syriske (337–345 e.Kr.) anspelar på Filipperbrevet i sitt verk »Select Demonstrations«

Hegemonius (400-talet) citerar Filipperbrevet 3:19 som om det vore av aposteln. ”Disputation with Manes”, kap. 38, s. 212

Ambrosiaster (400-talet)

Victorinus av Rom (efter 363 e.Kr.)

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) räknar upp böckerna i Nya testamentet i Festbrev 39, s. 552

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.)

Synopsis Scripturae Sacrae (350–370 e.Kr. eller 500-talet) nämner Paulus brev till filipperna som en del av Nya testamentet. Det citerar hela Filipperbrevet 1:1.

Efraim den syriske, psalmförfattaren (350–378 e.Kr.)

Basilius av Kappadokien (357–378/379 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 3:10–11 som skrivet av Paulus. Om Anden, kap. 15.34, s. 21

Titus av Bostra (före 378 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 2:11

Synoden i Laodicea (i Frygien) (343–381 e.Kr.) kanon 60, s. 159, listar böckerna i Gamla testamentet och Nya testamentet. Kanon 59, s. 158, säger att endast de kanoniska böckerna i Gamla och Nya testamentet får läsas i kyrkan.

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.)

Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.)

Apollinaris av Laodicea (ca 390 e.Kr.)

Gregorius av Nazianzus/Nazianzen (330–391 e.Kr.)

Pacianus av Barcelona (342–379/392 e.Kr.)

Gregorius av Elvira (efter 392 e.Kr.)

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 2:10 som ”Filipperbrevet” i *Den stora katekesen*, kap. 32, s. 150

Didymus den blinde (398 e.Kr.)

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.) nämner Filemonbrevet, Hebreerbrevet, de två breven till Timoteus, Titusbrevet, Romarbrevet, Galaterbrevet, Filipperbrevet och Efesierbrevet. *Panarion*, avsnitt 3, från scholion 1 och 5, s. 334

Rufinus (374–406 e.Kr.) nämner att Paulus skriver om Klemens i Filipperbrevet 4:3 i sin epilog till Pamphilus, s. 423

Gaudentius (efter 406 e.Kr.)

Hieronymus (373–420 e.Kr.)

Kyrkomötet i Kartago (218 biskopar) (383–419 e.Kr.)

Johannes Chrysostomos skrev omkring år 396 e.Kr. ned 15 predikningar över Filipperbrevet, vilka vi fortfarande har bevarade idag. Johannes Chrysostomos sade att det var författat av aposteln Paulus (Kommentar till Filipperbrevet, predikan I och andra ställen).

Maximinus (4:e/5:e århundradet)

Maximus av Turin (4:e/5:e århundradet) hänvisar till Filipperbrevet 2:30

Chromatius (död 407 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 4:7

Severian (efter år 408 e.Kr.)

Niceta av Remesianus (366–ca 415 e.Kr.)

Speculum (500-talet)

Augustinus av Hippo (388–28 augusti 430 e.Kr.) nämner Filipperbrevet 3:7–8 som skrivet av aposteln i Guds stad, bok 17, kap. 4, s. 341

Den semi-pelagianske Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.) citerar Filipperbrevet 4:15–16 som skrivet av den välsignade aposteln till filipperna i *Johannes Cassianus institut* bok 7.17, s. 254.

Marcus av Eremita (efter 430 e.Kr.)

Paulinus av Nola (431 e.Kr.)

Cyril av Alexandria (444 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 4:7 och andra verser

Euthalius av Sulca (ca 450 e.Kr.)

Theodotus av Ancyra (500-talet) citerar Filipperbrevet 2:5

Quodvultdeus (ca 453 e.Kr.)

Hesychius av Jerusalem (efter 450 e.Kr.)

Theodoret av Cyrus (423–458 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 2:5,9

Påve Leo I av Rom (440–461 e.Kr.)

Prosper av Aquitaine (426–465 e.Kr.)

Varimadum (445/480 e.Kr.)

Makarios/Symeon (400- eller 500-talet)

Bevis på kättare och falska skrifter

Kättaren Marcion enligt Tertullianus

Kättaren Priscillianus (martyrdöd 385 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 2:11

Kättaren Pelagius (416–418 e.Kr.) hänvisar till Filipperbrevet 1:11,14; 2:5,11; 3:3,12,13,15; 4:7,8,13,19

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (428 e.Kr.) skrev kommentarer till Paulus brev, vilka har gått förlorade. I några av hans bevarade skrifter citeras dock Filipperbrevet 1:11,14; 2:11–12,26,30; 3:3,12–13,15; 4:3,7–8,13,16,19,23.

Kättaren Nestorius (451/452 e.Kr.) citerar i *Herakleides basar* Filipperbrevet 2:5,9

En del av detta är enligt Aland et al., fjärde reviderade upplagan, och Adamantius: ”Dialog om den sanna tron på Gud”

Se www.BibleQuery.org/Philippians Manuscripts.html för mer information om tidiga manuskript av Filipperbrevet.