< Bibelfråga från Joel
Fråga: Vad kan vi lära oss av boken Joel?
S: Joel undervisar om två ämnen som inte är särskilt behagliga, men som vi behöver studera mer: hur Gud tuktar och hur vi ska reagera ”när gräshopporna kommer”. Joel profeterar att den gräshoppsarmé som invaderade landet bara är en förspel till en invasion av en främmande armé på grund av Israels synd. Detta är i sin tur en förspel till Herrens dag i de sista dagarna.
På samma sätt sänder Gud ibland mildare tuktan till människor som en ”uppmaning till omvändelse” innan han sänder en mycket strängare tuktan, eller till och med förstörelse.
F: Vad vet vi om profeten Joel?
S: Vi kan inte utläsa mycket ur boken. Namnet ”Joel” betyder ”Yahweh är Gud”. Det var inget ovanligt namn, eftersom omkring tolv andra män i Gamla testamentet också hette Joel. Det finns dock inget som tyder på att denna profet var någon av dem. Vi vet ingenting om Joel personligen, förutom att hans far hette Pethuel.
F: Hur ser en översikt över boken Joel ut?
S: Tydligen låter boken Joel sig inte sammanfatta enligt västerländska principer. Åtta bibelkommentarer och studiebiblar ger mycket olika översikter. Men även om de är oeniga om de övergripande översikterna, tenderar de att vara överens om de mindre delarna. Kanske är det så man ska förstå Joel: som många skarpa men korta varningar från hjärtat, snarare än en lång, välstrukturerad avhandling som till exempel Klagovisorna. Här är min översikt:
1 Att följa Gud när gräshopporna kommer
-- 1:2–4 Hör detta, ni äldste
-- 1:5-7 Vakna upp, ni berusade
-- 1:8–10 Prästerna ska sörja som en hustru som sörjer sin man
-- 1:11–12 Var förfärade, ni jordbrukare
-- 1:13-14 Kläd er i säckväv och klaga, ni präster
-- 1:15-18 Varför alla bör sörja
-- 1:19-20 Vår rätta reaktion: ropa till Herren mitt i katastrofen
2 Blås i ramshornet i Sion inför Herrens kommande dag
-- 2:1–11 Blås i ramshornet inför den kommande invasionen
-- 2:12-17 Sönderriv era hjärtan och blås i ramshornet för att vända tillbaka till Herren
-- 2:18-27 Återupprättandet av de år som gräshopporna har förtär
-- 2:28-32 Guds Ande utgjuts
3 Den slutliga domen och återupprättelsen
-- 3:1-16 Dom i Josafats dal mot Israels fiender
-- 3:17–21 Välsignelse och förlåtelse efter domen
Fråga: Hur många kapitel finns det egentligen i boken Joel?
S: I de flesta engelska biblar finns det tre kapitel, som innehåller 20, 32 respektive 21 verser. I andra utgåvor av Bibeln har dock verserna 2:28–32 delats upp i ett separat kapitel. Biblar som är uppbyggda på detta sätt inkluderar den judiska Tanakhen, den hebreiska texten i The Interlinear Bible av Jay P. Green, Sr., och den katolska Jerusalembibeln. Således kallas Joel 3 i vissa biblar för Joel 4 i andra. Verserna och deras ordning är dock desamma i samtliga fall.
F: Var placerades Joel i Bibeln?
S: I den hebreiska Bibeln och i dagens kristna biblar kommer den efter Hosea och före Amos. I Septuaginta var dock ordningen Hosea, Amos, Mika och Joel. Man försökte tydligen ordna texterna kronologiskt. Vi vet dock inte med säkerhet när Joels bok skrevs.
F: Varför drabbas området i Joel 1 av gräshoppsplågor, och hur allvarlig kan en gräshoppsplåga egentligen bli?
S: Gräshopporna kom från öknen i Sudan. Med vinden i ryggen kunde de flytta sig 1 200 miles på tre dagar. Med en hastighet på 400 miles per dag, och om de flög 14 timmar om dagen, skulle det motsvara cirka 28 miles per timme. Vanligtvis vandrade de i en rak linje. Den antike historikern Plinius hävdar i Naturhistoria 11.35 att en gräshoppsplåga till och med kunde gnaga sig igenom dörrar. Även om detta kanske inte är sant, illustrerar det den skräck som en gräshoppsplåga skulle medföra.
När en gräshoppsplåga drabbade Somalia 1957 uppskattades antalet insekter till 16 000 000 000, med en totalvikt på 50 000 ton. Idag finns det ett nödcenter för gräshoppsbekämpning inom FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Gräshoppsplågor bekämpas genom flygbesprutning av insektsmedel över fortplantningsområdena.
F: Joel 1 vänder sig till olika grupper: de äldste, de berusade, prästerna, bönderna, återigen prästerna och alla. Den enda synd som nämns i Joels bok är berusning. Varför tror du att Gud vänder sig till just dessa grupper? Vilka motsvarande grupper finns det idag?
S: Till skillnad från många andra profeter ägnar Joel inte mycket tid åt att uppmana till att sluta synda innan katastrofen inträffar. Istället betonar han hur man ska reagera med omvändelse efter att den överhängande katastrofen har slagit till. De äldste sov (eller var berusade) i sin uppgift att undervisa nationen och de yngre att följa Gud. Prästerna kanske inte fullgjorde sin uppgift att undervisa folket att följa Gud, eller ännu värre, undervisade dem att följa avgudar. Bönderna, upptagna av rikedom, gav inte det ekonomiska stöd de var skyldiga att ge till Guds präster och leviter. När ett helt samhälle vänder sig bort från Gud, faller de politiska, religiösa och ekonomiska strukturerna samman.
F: I Joel 1 finns det ett nyckelord i nästan varje avsnitt: det hebreiska ordet ki, som kan översättas med ”eftersom”, ”för” eller ”säkert”. Varför betonar Joel detta ord?
S: Det verkar som om Gud lägger stor vikt vid att lära människor om skälen till att sörja. Människor behöver lära sig sambandet mellan orsak och verkan när det gäller att vara olydiga mot Gud och de konsekvenser det medför. Idag måste vi vara effektiva när det gäller att varna människor för orsak och verkan av att vända sig bort från Gud.
F: När skrevs Joels bok, enligt Joel 1:1?
S: Det finns inget i själva boken eller i omgivningen som tydligt anger tidpunkten. Det är ett tidlöst budskap, eftersom ingenting i boken är beroende av tiden. Här är tre möjligheter.
1. 700-talet f.Kr.
Tyros och Sidon, som nämns tillsammans i Joel 3:4, förenades först i början av 700-talet f.Kr. Grekerna i Joel 3:6 var inte de senare grekerna från Aten och Sparta, utan de tidigare joniska grekerna, som kontrollerade handelsvägarna i dagens Turkiet i början av 700-talet f.Kr. Det finns inga hänvisningar till vare sig assyrier eller babylonier. Den historiska period då båda var svaga sträckte sig från Adad-Nirari III:s död år 782 f.Kr. till 745 f.Kr., då Tiglat-Pileser III inledde sin regeringstid. Juda var starkt vid denna tid, och kung Ussia var ledare för en anti-assyrisk allians. Filistéerna plågade Israel under denna tid.
I NIV Study Bible, s. 1339, sägs att det finns goda skäl att anta att det rör sig om denna tid.
2. Sen tid före exilen (597–587 f.Kr.)
2a. 10 000 män från Juda fördes bort i exil år 597 f.Kr. (2 Kungaboken 24:10–16). Dessutom hade judarna varit förslavade i åratal (se diskussionen om Joel 3:6).
2b. Framtida barmhärtighet mot Juda i Joel 2:12–20.
2c. Templet stod fortfarande kvar (Joel 1:13).
2d. Framtida plötslig förstörelse av Jerusalem.
3. Efter exilen (efter 587 f.Kr.)
3a. Joel kallar det judiska riket för Israel i Joel 2:27 och 3:16, så detta kan ha varit efter det norra rikets exil år 722 f.Kr.
3b. Många fler fördes i slaveri år 587 f.Kr.
3c. Vissa tolkar Joel 2:12–20 som att Gud lovar barmhärtighet till just dessa individer, inte till deras efterkommande.
Fråga: Varför tror du att Joel i Joel 1:2 inleder med att vända sig till de äldste? Var de de enda som drabbades av gräshoppsplågan?
S: Många gånger är det regeringen och religiösa ledare som leder folket in i olydnad. När ledarna är olydiga drabbas inte bara deras anhängare, utan även andra får lida konsekvenserna.
Officiella ledare är dock inte den enda typen av ledare. Lika viktigt är det att föräldrar individuellt leder (eller vilseleder) sina barn, och att den äldre generationen gemensamt vägleder den yngre generationen. När hela den äldre generationen misslyckas med att leda både genom ord och exempel, då drabbas den yngre generationen.
F: I Joel 1 kan människor känna sig bekymrade över att även om vissa syndade och vände sig bort från Gud, så verkade alla drabbas av konsekvenserna. Vad tycker du om denna uppenbara ”orättvisa” ur ett evigt perspektiv?
S: Om man endast betraktar denna värld är den inte bara fallen i ondska, utan också orättvis. Men Gud har avsatt domedagen för att göra allt rättvist. Vad som än händer oss under de få decennier vi har att leva på denna jord är mycket obetydligt jämfört med det eviga livet efter döden.
F: Hur ska vi i Joel 1:5 tacka Gud för att gräshopporna kommer, eftersom 1 Tessalonikerbrevet 5:18 säger att vi ska tacka för allt?
S: I Romarbrevet 8:28 står det att allt (inte bara det goda) kan samverka till det bästa för dem som älskar Gud. I Hebreerbrevet 12:5–8 står det att Gud tuktar de troende för deras eget bästa, även om det känns obehagligt just då.
F: I Joel 1:1–20: Om allt som Joels bok lärde ut handlade om hur Gud tuktar och hur vi ska reagera i svåra tider, skulle det vara en värdefull bok att läsa idag. Men Joel är också en mycket profetisk bok om ändens tid. Vilka verser i kapitel 1 ger små antydningar om detta?
S: Joel 1:12 antyder att detta avser mer än ett lokalt fenomen när det står: ”Sannerligen, människornas glädje har torkat ut.” Joel 1:15 nämner HERRENS dag.
Fråga: I Joel 1:2b–3 är de kristna oeniga om huruvida ”äldste” här avser ledare, äldre människor eller båda. Hur kan både ledare och äldre människor vara skyldiga? Tror du att Joel 1:2b–3 ger svar på detta?
S: Visst kan tillrättavisningen avse båda. Men i Joel 1:2b–3 nämns att de inte har hört detta från sina förfäder, och de har befallningen och ansvaret att förmedla detta till sina barn. Detta tyder på att oavsett om det avser politiska eller religiösa ledare, så avser det säkerligen också äldre människor, som borde ha undervisat den yngre generationen.
F: I Joel 1:4 nämns fyra typer av gräshoppor. Även om vi inte är säkra på vad skillnaderna är mellan dessa olika hebreiska ord, är poängen att denna straffdom kommer i fyra vågor. Vilka två saker kan vi lära oss om Guds tuktan av detta?
S: Guds dom kan vara både precis och sträng. När människor inte omvänder sig kan Guds dom komma i flera vågor. En person kan omvända sig efter vilken våg som helst, men det kan vara svårare för en person att återvända till den situation man befann sig i före de på varandra följande vågorna.
Fråga: Varför skulle Gud, enligt Joel 1:4, sända dessa fruktansvärda gräshoppsplågor om Gud älskade israeliterna?
S: Man kan börja misstänka att Guds folks välstånd inte var Guds högsta prioritet! Gud kanske ville att sitt utvalda folk skulle ha materiellt välstånd, men Gud värderade deras lydnad och andliga välstånd mycket högre. För oss kan en god förälder älska sina barn för mycket för att bara sitta passivt och se på när barnen är på väg mot undergång.
F: I Joel 1:5 uppmanas de berusade att vakna upp och gråta, ty (ki) deras söta vin har tagits bort från deras munnar. Varför skulle Gud inleda med ett så elementärt, jordbundet budskap? Hur hänger Joel 1:6–7 ihop med detta?
S: Gud möter människor där de befinner sig. Fyllerister bryr sig inte nödvändigtvis om mycket annat än var de ska få tag på mer att dricka. Istället för att inledningsvis tala med dem om långsiktiga, andliga frågor, pekar Gud på den omedelbara, kortsiktiga konsekvensen: att de inte kommer att få den dryck de längtar efter. Faktum är att den som sätter sitt hopp om njutning och tillfredsställelse till alkohol befinner sig i ett dåligt läge.
F: Vilka är de två tydliga skälen till att bönderna ska sörja i Joel 1:11?
S: På kort sikt skulle detta bli ett dåligt år. I Joel 1:11 står det ”eftersom” (ki) skörden av druvor, vete och korn skulle förstöras.
På lång sikt skulle deras träd och vinstockar förstöras, även om gräshopporna försvann och aldrig återvände. Olivträd kan leva i 1 000 år. Förstör ett gammalt olivträd, och du måste vänta i århundraden på att ett nytt träd ska ersätta det. Det handlade inte bara om att deras omedelbara produktion förstördes, utan att deras produktionsmedel förstördes, vilket skulle påverka dem under många år framöver. I Joel 1:12f står det till och med: ”Sannerligen (ki) har människornas glädje sinat” (BSB).
Fråga: Varför skulle jordbrukarnas missväxt i Joel 1:13 påverka offergåvorna?
S: Om det inte finns någon skörd, finns det ingen källa till sädsoffer. Om det inte finns några får och nötkreatur på grund av brist på föda, kommer det inte heller att finnas några offer av dessa. Prästerna och leviterna försörjdes både genom att de fick äta av offren och genom annat ekonomiskt stöd från folket. Om båda dessa försvinner, vad ska då prästerna göra?
F: I Joel 1:13, på vilka två sätt kan ”skatterna i Guds hus” slösas bort?
S: Människor kan underlåta att använda dem till det de borde. När människor svälter, antingen fysiskt eller efter evangeliet, samtidigt som det finns oerhört vackra byggnader, hamstras rikedomarna istället för att användas. Till exempel riktade vikingarnas plundringståg sig särskilt mot kloster, eftersom de fann mycket guld där. Om mer guld hade använts frikostigt till de fattiga och till att undervisa om evangeliet, hade klostren kanske varit ett mindre lockande mål. Många munkar bodde på öar utanför västra Irland för att gömma sig för vikingarna. Men även om Dublin i Irland var en viktig bas för vikingarnas verksamhet, lämnade de i huvudsak dessa irländska munkar i fred, eftersom det inte fanns något guld att vinna på att plundra dem.
För det andra kan Guds pengar verka otillräckliga eftersom de slösas bort på fel saker eller för mycket läggs på saker av underordnad betydelse. Om strategin till exempel är att locka människor till kyrkan med dess påkostade byggnad snarare än genom att predika evangeliet, är det då så människor berörs av Anden och kommer till Gud? Nej! Utan att tänka på det är det lätt att spendera pengar på lokala saker som syns tydligt och får oss att må bra, istället för att skicka pengar till platser längre bort där behovet är större.
Fråga: Varför skulle en jungfru sörja sin man i Joel 1:8?
S: Sion skulle sörja på samma sätt som en ung brud eller en förlovad brud skulle sörja över sin nye make eller fästmans död.
F: I Joel 1:14, när Gud utdelar straff och tukt, vilken roll har vi som kristna då när det gäller att undervisa människor om varför dessa saker har inträffat och hur de bör förhålla sig till Gud? Hur kan vi göra det utan att framstå som självrättfärdiga?
S: Hesekiel 33:1–20 och Jeremia 6:17 ger exemplet med en vaktman. Om en katastrof inträffar och vaktmannen underlåter att varna staden, är det vaktmannens fel. Men om vaktmannen varnar men ingen lyssnar på honom eller henne, då är det folkets fel att de ignorerade vaktmannen, som gjorde sitt jobb.
Vi bör inte jämföra andra med oss själva, utan snarare visa att de inte lever upp till Guds standard. Vi bör inte försöka hävda att de som drabbades var mer skyldiga än de som undkom, utan att alla kommer att drabbas värre om de inte omvänder sig och vänder sig till Gud.
Som ett exempel kan vi påpeka att orkanen Katrina, som översvämmade New Orleans, inträffade några dagar innan den årliga homosexuella festivalen, kallad Southern Decadence, skulle äga rum. Det betyder inte att de homosexuella som kom till New Orleans var värre än andra syndare som inte kom. Men alla syndare, homosexuella såväl som heterosexuella, kommer i slutändan att möta en ännu värre dom om de inte omvänder sig och vänder sig till Gud.
Fråga: Hur kommer Herrens dag att se ut enligt Joel 1:15?
S: En ”Herrens dag” är en relativt kort tidsperiod, men den är längre än ett dygn. Det fanns en Herrens dag vid Kristi första ankomst (Apg 2:20), och det kommer att finnas en annan Herrens dag vid Kristi återkomst. Tolkarna är oeniga om den exakta början och slutet på Herrens dag i Uppenbarelseboken, men Uppenbarelseboken talar om denna tid.
F: Varför ropar Joel till Gud i Joel 1:19?
S: Man skulle felaktigt kunna tro att Joel ber Gud om hjälp, om att han ska förbarma sig eller avstå från att utdela straff, men Joel gör inget sådant. Joel ifrågasätter inte Guds straff här; han ropar bara ut till Gud mitt i denna stora nöd.
F: Vad beordrades folket att göra i Joel 2:1,15 som skilde sig från befallningarna i kapitel 1 om att vakna upp, gråta, jämra sig, förskräckas, klä sig i säckväv och klaga? Är ordningen i Joel 2:1,15 efter befallningarna i Joel 1 betydelsefull?
S: Folket beordrades att ”blåsa i ramshornet i Sion” (ramshornet, eller shofar, var Israels trumpet), med andra ord att ”slå larm”. I Joel 2:1–10 skulle de göra detta för att förkunna den kommande katastrofen. I Joel 2:15–17 skulle de göra det av ett annat skäl: för att samlas till en helig församling för att omvända sig och be Gud att skona dem.
Vi bör blåsa i trumpeten idag av samma skäl som de skulle blåsa i ramshornet på den tiden. Vi bör förkunna Guds dom, både för troende och icke-troende. Vi bör också kalla samman människor för att omvända sig, både individuellt och gemensamt, så att Gud må vara barmhärtig mot oss.
F: När vi tillämpar Joel 2:1,15 idag, vad skulle då Sion / det heliga berget representera?
S: Sion representerar Guds folks boning, vilket idag är församlingarna.
Det handlar inte bara om att förkunna det var du än bor, annars skulle det ha stått ”i landet” eller något liknande. Tyngdpunkten ligger på att förkunna det för Guds folk i församlingen.
Det betyder inte bara vilket högt berg som helst där alla kan höra, eftersom det betonar att larmet ska slås på Guds ”heliga berg”. Dessutom var berget Karmel i Palestina högre än berget Sion, men Sion var det heliga berget där larmet skulle slås.
Idag kan det finnas sätt att sprida budskapet som kan ha större genomslagskraft, men på bekostnad av att budskapets (eller vår) integritet äventyras. Det är ingen ursäkt för att sluta sprida budskapet eller för att använda kompromissande metoder, men vi ska sprida budskapet genom alla heliga eller rättfärdiga medel.
Fråga: I Joel 2:1b–2 står det: ”Låt alla som bor i landet darra, ty (ki) HERRENS dag kommer.” Varför ska gudfruktiga troende darra?
S: Lydiga troende behöver inte darra för sin egen skull, eftersom Gud kommer att ta hand om dem. Detta betyder inte att de aldrig kommer att lida eller dö, utan att de endast kommer att dö när Gud, som vet vad som är bäst, tillåter att de dör. Troende kan dock darra av en rad andra skäl.
Till icke-kristna vänner: Även om troende inte bör frukta helvetet för sin egen skull, kan de frukta helvetet för sina icke-troende vänner.
På en olydig plats: Uppenbarelseboken 18:4 uppmanar de troende att lämna Babylon, ett ont system med en stad på sju kullar, av två skäl: a) för att de inte ska bli delaktiga i Babylons synder, och b) annars kommer de troende, som befinner sig på fel plats, att drabbas av de plågor som är avsedda för de icke-troende. Även om dagens forskare är oeniga om var eller vad detta framtida Babylon kommer att vara (Babylon självt, Rom eller något annat), kan vi alla enas om att allt som ser lika ont ut som detta Babylon inte är en plats där troende bör befinna sig.
Fråga: Varför beordrades de egentligen att ”blåsa i ramshornet” redan då, enligt Joel 2:1,15? Varför ska vi ”blåsa i trumpeten” idag?
S: Stadsvakten hade till uppgift att blåsa i trumpeten om en fiende närmade sig, så att soldaterna kunde hämta sina rustningar och vapen, alla kunde ta sig in i staden och man kunde stänga stadsportarna. Bildligt talat uppmanas de här att blåsa i ramshornet eftersom en fiende är på väg och deras enda hopp är att vända sig tillbaka till Gud. På samma sätt ska vi idag ”blåsa i trumpeten” för att berätta för människor att en katastrof kommer, och att de måste vända sig till Gud och omvända sig från sina synder.
Fråga: Vilken armé är det i Joel 2:3–11?
S: Det är en armé med onda avsikter som omringar Jerusalem. Detta kan ha en uppfyllelse före tusenårsriket (Uppenbarelseboken 16:12–16; 19:19) och en andra uppfyllelse efter tusenårsriket (Uppenbarelseboken 20:7–10).
F: I Joel 2:6 blir människor ibland irriterade när saker och ting inte är så bra som de förväntar sig, ibland blir de upprörda när saker och ting inte går som de vill, och ibland blir de arga när saker och ting verkar gå medvetet emot dem. Men Joel 2:6 säger inget av detta. Hur går Joel 2:6 utöver allt detta?
S: Människor skulle blekna av chock när de såg vad som var på väg att hända. De skulle känna ångest när deras rikliga matförråd skulle ta slut på bara en eller två timmar.
När en person är i chock finns det mindre blod i ansiktet, och ansiktet hos människor med ljusare hudfärg blir vitare.
F: I Joel 2:6, vilka saker idag försätter människor i ångest, eller får deras ansikten att blekna, jämfört med att de bara är irriterade, upprörda eller arga?
A: Krig och terrorism orsakar ångest idag, men drastiska svängningar på aktiemarknaden kan också få människor att känna att ”det här är världens undergång”. På 1930-talet, när aktiemarknaden störtdök, begick vissa i sin dårskap självmord.
Fråga: När kommer denna Herrens dag att inträffa, enligt Joel 2:1–11?
S: Den inträffar i Uppenbarelseboken när Herren kommer för att utföra sin dom. Det låter som om det är samma händelse som beskrivs i Psalm 50:3 och Judasbrevet.
Fråga: Handlar Joel 2:1–11 om vanliga gräshoppor, en invaderande armé eller ändens tid?
S: Medan Joel 1:4 handlade om en lokal gräshoppsplåga, utvidgar Joel 2:2 denna bild till något annat. Den beskriver ”en stor och stark armé … sådan som aldrig har funnits förr och aldrig kommer att finnas i framtiden”.
F: Kan Joel 2:1–11 ha samband med Uppenbarelseboken 9:1–11?
S: Båda hänvisar till en enstaka händelse med märkliga varelser som liknar gräshoppor. De skiljer sig dock åt eftersom gräshopporna i Joel 2:1–11 lämnar inget grönt kvar. Gräshopporna i Uppenbarelseboken 9:1–11 avser varelser – kanske demoner, robotar, flygplan, drönare eller andra flygande maskiner – som inte skadar några växter men som smärtsamt sticker människor utan att döda dem.
F: Kan Joel 2:10 ha något samband med Matteus 27:45?
S: Nej. Det kommer att råda mörker i ändens tid, och mörkret under korsfästelsen var en förebild för detta. Men i Matteus 27:45 höjde inte Herren sin röst inför sin här (Joel 2:11). Generellt sett gäller att när man försöker ta reda på om två bibelställen syftar på samma sak, och om en del av dem låter likadant medan en annan del skiljer sig mycket åt, så syftar bibelställena på olika saker.
F: Kan Joel 2:10 ha samband med Uppenbarelseboken 8:12? Uppenbarelseboken 16:10?
S: Nej. Uppenbarelseboken 8:12 talar om när en tredjedel av himlens ljus drabbas, och Uppenbarelseboken 16:10 talar om när vilddjurets rike befinner sig i totalt mörker. Joel 2:10 hänvisar dock till en förmörkelse orsakad av de gräshoppliknande varelserna, inte till att himlen förmörkas.
F: I Joel 2:12,15, var ska vi blåsa i trumpeten och uppmana människor att vända sig till Gud idag?
A: Det uppenbara svaret är att vi ska blåsa i den där de som behöver höra det kan höra det. Många människor kommer aldrig att höra det om vi bara blåser i trumpeten i våra kyrkor och vid våra bibelstudier. Radio (både kristen och icke-kristen), TV, kristna webbplatser, blogginlägg och kommentarer samt sociala medier är några sätt att sprida budskapet till en bred publik. Men många människor behöver också ett mer personligt budskap. Prata med dina vänner och kollegor när situationen tillåter det, så att de får höra budskapet.
Fråga: I Joel 2:12–15, när Gud väl har uttalat en katastrof, finns det då något sätt för dig att undkomma den?
S: Ja. Inte bara i detta avsnitt, utan även i Jona 3:9–10, Amos 7:1–6 och Jeremia 18:5–10 framgår det att även om Gud inte förändras, så förändras hans uppenbarade vilja gentemot människor när de omvänder sig.
F: I Joel 2:17, vad är betydelsen av att gråta mellan portiken och altaret?
S: Det var där prästerna tjänstgjorde genom att offra de djur som folket förde fram. Dessutom fick prästerna, när folket förde fram offren, ta en del av offret till sina familjer. Prästerna gick mellan portiken och altaret, så detta syftar på att prästerna grät.
F: Vilka två ytterligare skäl anges i Joel 2:17–18 för att blåsa i ramshornet i Sion?
S: De två skälen är a) för att skona Guds folk, och b) för Guds ära. Med andra ord, så att Guds arv inte skulle bli ”en skam, ett föremål för hån bland nationerna”.
Detta hänger samman med att vi ska vara salt och ljus i världen: vi ska inte gömma vårt ljus under en skäppa utan låta det lysa. Att lysa innebär att visa sanningen och rättfärdigheten och ställa dem i kontrast till villfarelse och ondska.
F: Vilka två skäl anger Joel 2:18–19 för varför Guds folk skulle vilja göra dessa saker? Hur tror du att detta hänger samman med att vi ska vara salt i världen?
S: Vers 18 anger de två skälen, och vers 19 förklarar dem.
Gud är svartsjuk på sitt land; Gud vill inte att hans folk ska bli till skam.
Gud skonar sitt folk, och han kommer att sända säd, nytt vin och olja för att mätta dem.
F: I Joel 2:20, har den stora nordliga armén och ”den stora stanken” något samband med Hesekiel 39:11–20, Uppenbarelseboken 16:12–16 och/eller Uppenbarelseboken 19:17–19?
S: Det har inget samband med Uppenbarelseboken 16:12–19 eftersom det utspelar sig före tusenårsriket. Det hänvisar snarare till slaget vid Gog och Magog efter tusenårsriket, vilket också beskrivs i Hesekiel 39:11–20 och Uppenbarelseboken 20:8–10.
F: Hur kan man i Joel 2:25 jämföra grundligheten i Guds återupprättelse med grundligheten i Guds tuktan och dom?
S: Joel 1:4 visar hur fullständigt Guds tuktan och dom är genom de fyra sorters gräshoppor. Joel 2:25 visar samma fullständighet när det gäller att återupprätta det som var och en av de fyra sorters gräshopporna har ätit upp.
F: Vad är det som är så häpnadsväckande med det löfte som Gud gav Sions folk i Joel 2:25–27? Avser detta a) tusenårsriket, b) himlen och/eller c) medan vi lever här på jorden nu?
S: Genom att nämna ”era söner och döttrar” antyder denna text att detta sker på jorden, inte i himlen. Joel 2:28 ger en delvis ledtråd. Den inleds med ”Och därefter” och hänvisar till något som uppfylldes i Apostlagärningarna 2:17–21. Därför måste det hänvisa till något på jorden före tusenårsriket. Detta hände som ett tecken på att den Helige Ande verkade på ett nytt sätt.
Förutom att straffa, genom gräshoppor eller på andra sätt, kan Gud också återupprätta, till och med sådant som vi tror att Gud inte skulle kunna göra. Gud kan skänka välstånd för att kompensera för de magra åren och/eller ge ett längre liv. Naturligtvis är det eviga livet i himlen viktigare än ett längre liv på jorden.
Fråga: Uppfylldes detta i Joel 2:28–32 på pingstdagen i Apostlagärningarna 2:16?
S: Ja, men detta har också en dubbel uppfyllelse. Detta sker på Herrens dag. Herrens dag kom när Jesus kom till jorden, och Apostlagärningarna 2:17–21 citerar specifikt från Joel 2:28–32. Herrens dag är också en framtida tidpunkt när Jesus kommer tillbaka.
Många profetior, däribland denna, har en dubbel uppfyllelse. De uppfylldes vid Jesu första ankomst, och de kommer att uppfyllas igen vid Kristi återkomst.
Fråga: I Joel 2:30–32 lär den falska religionen som kallas bahá’í-ismen, enligt boken *Bahá’u’lláh och den nya eran* (s. 277–278), att Joel 2:30–32 och Matteus 24:29–30 syftar på Mose, Kristus och Muhammed, eftersom deras läror ursprungligen var som solen, men att de alla senare förmörkades av fördärv. Hur skulle du svara på detta?
S: Det är bara fantasi som hävdar att en förmörkad sol och måne syftar på andlig fördärv. Inte bara kommer Kristus att komma i de bokstavliga molnen, som Apostlagärningarna 1:9–11 visar, utan den Allsmäktige Guden kan förmörka solen och månen och Han kommer att göra det. Du har inte den lyxen att bara kalla allt som du inte vill ska vara sant för bildligt.
F: Hur hänger Joel 2:32 ihop med Romarbrevet 10:13?
A: Romarbrevet 10:13 citerar Joel 2:32 och visar att alla som åkallar Herrens namn, även hedningar, kommer att bli frälsta. Joel 2:31 syftar både på att solen förmörkades under Jesu korsfästelse och på den förmörkelse som kommer att inträffa under ändens tid. Joel 2:32 avser samma händelser.
F: I Joel 2:32 låter detta som ett fint och tröstande löfte tills man läser orden i slutet: ”bland den kvarvarande skaran som Herren har kallat.” Varför är det så svårt för en person att tillhöra denna kvarvarande skara (bokstavligen ”de överlevande”) här?
S: Endast omkring 50 000 judar återvände från exilen. Under Kristi tid var det bara en minoritet av judarna som tog emot Kristus. Efter uppryckandet kommer människor fortfarande att vända sig till Kristus, men de kommer att dö för sin tro. Uppenbarelseboken 6:9 talar om dem som våldsamt dödas för sin tro under den stora vedermödan.
F: Hur uppmanas vi i Joel 2:32 att inte bara vara kristna, utan att tillhöra resten, en sann ”överlevare”?
S: Andligt sett har vi, oavsett om vi utsätts för förföljelse eller martyrdöd eller inte, ett ansvar att hålla ut till slutet.
F: När kommer domen i Josafats dal att äga rum, enligt Joel 3:1–12?
S: Detta kommer att ske före tusenårsriket, i slutet av den sjuåriga stora vedermödan. För en beskrivning av händelseförloppet, se diskussionen om Uppenbarelseboken. I ”The Bible Knowledge Commentary: Old Testament”, s. 1319–1322, finns en mycket omfattande översikt som sammanställer de bibeltexter som rör ändtiderna.
F: Vilka bibelverser i Joel 3:1–12 är postmillennialistiska och vilka är premillennialistiska?
S: Äkta kristna som är amillennialister tror att tusenårsriket pågår just nu i himlen, och att beskrivningarna före och efter tusenårsriket avser samma händelser. De anser att en viktig brist i den premillennialistiska synen är att man skiljer mellan vad som sker före tusenårsriket och vad som sker efter det.
Ett enkelt svar är att alla händelser som amillennialisterna ifrågasätter är premillennialistiska, med undantag för följande postmillennialistiska händelser:
Allt i Uppenbarelseboken 20
De onda änglarna döms: 1 Korintierbrevet 6:3
De ogudaktiga återuppstår: Daniel 12:2; Johannes 5:29
Eftersom Uppenbarelseboken 20:7–10 hänvisar till Gog och Magog, anser vissa att andra hänvisningar till Gog och Magog i Hesekiel 38–39 är postmillennialistiska. Andra anser att de är premillennialistiska.
Fråga: I Joel 3:4, vad är skillnaden mellan Filisteernas synd och Tyros och Sidons synd?
S: Sidon var varken en fiende eller en vän till Israel, men Tyros hade varit en nära allierad under Davids och Salomos tid. Den ogudaktiga drottningen Isebel kom faktiskt från Sidon (1 Kungaboken 16:31). När babylonierna förstörde Jerusalem drog Tyros och Sidon nytta av handeln med skatter och israeliska slavar.
Gud straffade båda städerna på samma sätt som Joel hade profeterat. Invånarna i Tyrus dödades eller förslavades av Alexander den store av Makedonien år 332 f.Kr. Han dödade 8 000 människor när han intog staden, ytterligare 2 000 senare, och förslavade 30 000. Invånarna i Sidon förslavades senare av den seleukidiske kung Antiochus III år 203 f.Kr.
Fråga: Tyder omnämnandet av judar bland de grekiska länderna i Joel 3:6 på ett datum efter exilen?
S: Nej. Arvid S. Kapelrud nämner att det förekom en aktiv slavhandel under 600- och 700-talen f.Kr. (Joel Studies, s. 154–158). De mykenska grekerna kom till Grekland strax före Mose tid.
Gamla testamentets forskare Gleason Archer nämner i *Encyclopedia of Bible Difficulties*, s. 296, att grekiska mynt från slutet av 500-talet f.Kr. har hittats i Palestina, utgivna av Peisistratos, vilket skulle vara före exilen. Efter att ha räknat upp ett stort antal hänvisningar till grekiska legosoldater i nybabyloniska dokument drar han slutsatsen: ”Mot bakgrund av sådana uppgifter är det rent ut sagt naivt att anta att en Joel från slutet av 800-talet f.Kr. inte skulle ha vetat något om grekerna, eller att föreställa sig att inga slavhandlare någonsin begav sig till grekiska hamnar med fångar från slavräd i Mellanöstern.”
Denna formulering, om att folket i Tyros, Sidon och Filistéen sålde judar till grekerna ”för att skicka dem långt bort från sitt hemland”, pekar faktiskt på en tid före Alexander den store. Som påpekas i When Critics Ask, s. 301, kontrollerade grekerna redan Mellanöstern under Alexanders tid, så de skulle inte ha behövt resa särskilt långt. Hela befolkningen i Tyros såldes till slaveri av Alexander, så de var inte i stånd att själva sälja slavar till grekerna.
Se diskussionen om Joel 1:1 för dateringen.
Fråga: Varför sålde fenicierna judar som slavar i Joel 3:4–8?
S: De var köpmän och köpte och sålde tydligen vem som helst som slav. Joel kommenterar detta, eftersom fenicierna i Tyros och israeliterna alltid hade varit allierade och tidigare hade hjälpt varandra. Om man behandlar sina vänner som om man inte känner dem när de hamnar i svårigheter, vad är man då för slags vän?
F: Vad vet vi om sabeerna i Joel 3:8?
S: Dessa människor bodde i den sydvästra delen av Arabiska halvön, i det som idag är nationen Jemen. Det forntida kungariket Saba låg där.
I Encyclopedia Britannica, volym 1 (1956), s. 678–682, visas det sabeiska (himyaritiska) alfabetet med 28 bokstäver. Det framgår att det finns ungefär fyra liknande bokstäver mellan detta alfabet och det indiska brahmi-alfabetet, samt fem liknande bokstäver mellan det och det arameiska alfabetet. Det har 18 liknande bokstäver med det äldsta etiopiska alfabetet och 24 liknande bokstäver med det libyska alfabetet. Det har 21 liknande bokstäver med det thamudiska alfabetet och 12 liknande bokstäver med det safahitiska alfabetet i Egypten.
Fråga: Varför kommer vissa nationer i Joel 3:10 att samlas för att strida mot Israel?
S: Detta sker två gånger: före tusenårsriket (Harmagedon) och efter tusenårsriket (Gog och Magog). Eftersom dessa strider äger rum både före och efter, anser vissa kristna, så kallade amillennialister, att det tusenåriga riket är symboliskt och pågår i himlen just nu, och att de två ”striderna” helt enkelt är två beskrivningar av samma stora strid.
F: Joel 3:10 låter nästan som motsatsen till Mika 4:3. Är befallningen i Joel 3:10 något som Gud vill att lydiga troende ska göra, eller tjänar befallningen ett annat syfte?
S: Detta är inte en befallning riktad till troende; det var snarare en proklamation riktad till nationerna i Joel 3:9. Syftet med att väcka nationerna var att de skulle välja att bege sig till Josafats dal för att dömas av Gud i Joel 3:12–13.
F: I Joel 3:12, sitter Gud för att döma, eller står Han för att döma, som det står i Jesaja 3:13?
S: Eftersom Gud inte är begränsad till en fysisk människokropp är båda dessa uttryck metaforer. Men om du vill göra en åtskillnad påpekar boken *When Critics Ask* (s. 301) att Gud ”sitter” för att lyssna på alla opartiskt och ”står” för att verkställa domen.
F: Hur hänger Joel 3:13 ihop med Jesaja 63:2–4 och Uppenbarelseboken 14:14–20?
S: Alla dessa hänvisar till samma händelse, förutom att Uppenbarelseboken 14:14–20 ger den mest detaljerade beskrivningen. I Uppenbarelseboken 14:14–16 skördar Människosonen [Jesus] de troende från jorden. Därefter, i verserna 18–20, skördas druvklasarna för att kastas in i Guds vredes vinpress. I Jesaja 63:2–4 är Jesu mantel fläckad av blod från att ha trampat i vredens vinpress.
Guds vrede mot mänskligheten kommer inte från ingenstans, eller från någon stjärnnebulos. Den kommer snarare från jorden, eller mer specifikt, från de syndfyllda liv som människor lever på jorden, symboliserade av druvorna. Saften är slutprodukten av de syndiga liv, som kommer att återvända till jorden som vrede.
Fråga: När inträffar det som beskrivs i Joel 3:15?
S: Solen förmörkades vid Kristi korsfästelse, och både solen och månen kommer att förmörkas under vedermödan. Joel 3:15 hänvisar dock till slaget i Josafats dal strax före tusenårsriket.
F: Hur kan Herren i Joel 3:16 både ”bröla från Sion” och fungera som ”en fristad för sitt folk”?
S: På jorden kan en polis eller marinsoldat också vara en öm far. Hur mycket mer kan då inte Gud, som är Allsmäktig, vara både öm och en beskyddare!
F: Vilka kan vara några skäl till att Gud i Joel 3:19 utmäter straff i detta liv mot nationer?
S: När en nation angriper en annan nation kan Gud straffa den första nationen. I Joel 3:19 avses dock specifikt att andra nationer som angrep Israel kommer att dömas. Edom skulle bli ”en öde ödemark”; det skulle inte längre existera, varken som land eller som folk.
F: När kommer Egypten att ödeläggas, enligt Joel 3:19?
S: Händelserna i Joel 3 äger rum i ändens tid.
Fråga: När kommer Gud att rena Juda från blodskulden, enligt Joel 3:20–21?
S: Detta sker i ändens tid, när Juda återvänder till Gud. Det är troligen samma händelse som i Sakarja 12:10–13:1.
F: I Joel 3:21, hur förmedlar vi ett brådskande men negativt budskap i ett samhälle präglat av positivt tänkande?
S: Tre saker kan hända: de lyssnar inte eftersom de inte tycker att det är viktigt; de lyssnar inte eftersom de tycker att du är extrem och, återigen, att det inte är så viktigt som du säger; och de hör inte eftersom du är nedslagen och inte berättar för dem från början. Men vi måste ändå dela med oss, och även om de flesta inte lyssnar, så kommer ändå vissa att göra det. Det är inte ditt fel om de väljer att inte lyssna, men det är ditt fel om du har en möjlighet att berätta för dem och inte gör det.
I ett västerländskt samhälle som värdesätter ”positivitet” och inte vill ta emot varningar, tillrättavisningar eller förebråelser kan du försöka vända saker och ting till något positivt, men det räcker bara till en viss gräns. Det är svårt att vara trogen evangeliet och berätta hur de är förlorade, syndiga, främmande för Gud och på väg till helvetet och sedan till eldsjön, om de inte omvänder sig och ber Gud att förvandla deras misslyckade liv. Precis som vi bör ”säga nej till droger”, och precis som du måste säga till en nära anhörig som missbrukar droger att hen behöver hjälp och måste vända sitt liv, så behöver människor höra att de behöver Gud och att de behöver Honom för att vända sitt liv.
Hur får vi budskapet att nå fram till dem? Först och främst: be, inte så mycket för dig själv eller för att ditt budskap ska nå fram, utan för dem och för att de ska ta emot budskapet. Leta alltid efter ett lämpligt tillfälle, helst utan avbrott, när de kan vara mottagliga. Börja kanske med en gemensam utgångspunkt, något som både du och de är överens om. Stefan försökte detta (om än utan framgång) i Apostlagärningarna 7:1–50, och Paulus gjorde det i Apostlagärningarna 17:22–27, Apostlagärningarna 23:6 och Apostlagärningarna 24:10–15. Var villig att dela ditt vittnesbörd, precis som Paulus gjorde i Apostlagärningarna 22:3–21. Dela evangeliets budskap, men glöm inte att också framhålla hur brådskande evangeliets budskap är.
Även om du gör allt detta kommer det ändå inte nödvändigtvis att bli lätt. Tror du att du kan dela med dig lika bra som Jesus, Paulus och de andra apostlarna? Förmodligen inte. Men i vissa människors öron var inte ens Jesu, Paulus och de andras ord tillräckligt bra för dem. Men inse att vi har fått i uppdrag att utföra en uppgift som från början kommer att misslyckas för många, för att några av dem som hör ska bli frälsta.
Fråga: Vilka är några av de äldsta manuskripten från Joel som fortfarande finns kvar idag?
S: Döda havsrullarna: (ca 1 f.Kr.) Det finns ett exemplar av Joel bland Döda havsrullarna, kallat 4Q78 (=4QXIIc), som innehåller Joel 1:10–20; 2:1,8–23; 4:6–21 samt andra mindre profeter.
Nahal Hever är en grotta nära Engedi som innehåller ett fragment av de mindre profeterna på grekiska (8 Hev XIIgr), med Joel 1:12–14; 2:2–13; 3:4–9, 11–14, 17, 19–20 (motsvarande kapitel 4 i vissa biblar). Den skrevs mellan 50 f.Kr. och 50 e.Kr. Den gömdes under Bar Kokhba-upproret mot Rom. Det är en revidering av Septuaginta, gjord i Judeen, och nästan identisk med den masoretiska texten.
Wadi Murabba’at-rullen med de mindre profeterna (Mur XII) är från ca 132 e.Kr. Den innehåller Joel 2:20,26–27; 3:1–5; 4:1–16 samt andra mindre profeter. Texten följer den masoretiska texttraditionen.
Sammantaget har Döda havsrullarna, Nahal Hever och Wadi Murabba’at bevarat följande verser från de tre kapitlen i Joel: 1:10–20; 1:12–14; 2:1, 8–23; 2:2–13; 2:20, 26–27; 2:28–32 (= 3:1–5); 3:1–16; 3:4–9, 11–14, 17, 19–20; 3:6–21 (= kapitel 4 i den masoretiska texten). Se The Meaning of the Dead Sea Scrolls för mer information.
Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Joel. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Joel finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.
Sinaiticus (340–350 e.Kr.) innehåller hela Joels bok, 1:1–4:21.
F: Vilka tidiga författare hänvisade till Joel?
S: Författare från tiden före Nicenska konciliet som hänvisade till eller anspelade på verser i Joel är:
Justin Martyr (ca 138–165 e.Kr.) citerar Joel 2:28f i ”Dialog med Trypho den jude”, kap. 88, s. 243.
Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna enskilt, utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 från *Book of Extracts*, vol. 8, s. 759
Teofilus av Antiochia (168–181/188 e.Kr.) citerar Joel 2:16 som av Joel. Teofilus till Autolykos, bok 3, kap. 12, s. 115
Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar Joel 2:28 som ”av profeten” i sammanhanget med Apostlagärningarna 2:22–27. Irenaeus, Mot kätterierna, bok 3, kap. 12.2, s. 430
Klemens av Alexandria citerar Joel 2:28 som av profeten Joel. *Stromata* (193–202 e.Kr.), bok 5, kap. 13, s. 465
Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar Joel 2:15 som av Joel. Om fastan, kap. 16, s. 113.
Tertullianus (198–220 e.Kr.) ”Han fortsätter sedan med att förkunna, mot denna värld och denna tidsålder (precis som Joel hade gjort, liksom Daniel och alla profeterna i samförstånd), att ’det skall bli tecken i solen, månen och stjärnorna, nationerna skall vara förvirrade och förtvivlade, havet och vågorna skall brusande rasa, och människornas hjärtan skall svika dem av fruktan och av väntan på det som skall komma över jorden.’” Om köttets uppståndelse, kap. 22, s. 560–561
Origenes (225–254 e.Kr.) citerar Joel 2:28 som härrörande från profeten Joel i De Principiis, bok 2, kap. 7, s. 285. Han citerar också Joel 2:28 i sin Kommentar till Matteus, kap. 18, s. 426
Novatian (250/254–256/7 e.Kr.) citerar Joel 2:28 som om det vore av profeten Joel. Avhandling om treenigheten, kap. 29, s. 640
Avhandling mot Novatian (ca 248–258 e.Kr.)
Cyprianus av Kartago (248–258 e.Kr.) citerar Joel 2:12,13 som härrörande från profeten Joel. Cyprianus brev, brev 51, kap. 22, s. 333
Methodius av Olympus och Patara (270–311/312 e.Kr.) citerar Joel 2:21–23 som om det vore av profeten Joel. ”De tio jungfrurnas festmåltid”, föredrag 10, s. 350
Efter Nicea
Afrahat från Syrien (337–345 e.Kr.) Utvalda utläggningar
Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.
Efraem den syriske (350–378 e.Kr.)
Basilius av Kappadokien (357–378 e.Kr.)
Cyril av Alexandria (444 e.Kr.)
Cyrillus av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) nämner profetböckerna, både de tolv och de övriga. Mika 3:8 enligt Mika, Joel 2:28 enligt Joel, Haggai 2:4 enligt Haggai, Sakarja 1:6 enligt Sakarja. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 16.29, s. 122
Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.)
Gregorius av Nazianzus (330–391 e.Kr.)
Pacianus av Barcelona (342–379/392 e.Kr.) hänvisar till ”profeten Joel” i Brev 3, kap. 16.2, s. 58
Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.)
Didymus den blinde (398 e.Kr.) citerar Joel 2:15–17 som om det vore av Joel. Kommentar till Sakarja 12, s. 305
Den syriska boken om stegen (=Liber Graduum) (350–400 e.Kr.) anspelar på Joel 2:28 (och Apostlagärningarna 2:17). De syriska redaktörernas förord, s. 4
Rufinus (374–406 e.Kr.)
Johannes Chrysostomos (-407 e.Kr.) nämner Joel 2:16 som skriven av Joel i vol. 9, ”Om statyerna”, predikan 3.9, s. 358
Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han behandlar särskilt Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel, Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habakuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra och Nehemja. Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.
Pelagianen Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.) skrev en hel kommentar till Joels bok.
Augustinus av Hippo (388–28 augusti 430 e.Kr.) nämner Amos, Mika, Hosea och Joel i *Guds stad*, bok 18, kap. 27, s. 375
Johannes Cassianus (semi-pelagianismens fader) (419–430 e.Kr.)
Theodoret av Cyrus (423–458 e.Kr.)
Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Joels bok?
S: Enligt *The Expositor’s Bible Commentary*, vol. 7, s. 235: ”LXX [Septuaginta], Peshitta och den latinska Vulgata avviker endast marginellt från den masoretiska texten och från varandra. En nyligen upptäckt del av Joels bok från Wadi Murabba’at … följer den masoretiska traditionen.” Septuaginta har dock mindre tillägg i 1:5, 8, 18; 2:12 och 3:1. Den delar också upp boken i tre kapitel, medan den masoretiska texten delar upp den i fyra. Här är skillnaderna mellan den masoretiska texten (anges först) och Septuaginta i Joels bok, med huvudsakligt fokus på Joels bok 1:1–2:18.
Joel 1:1 ”Pethuel” jämfört med ”Bethuel” (Septuaginta)
Joel 1:2 ”söner” jämfört med ”barn”
Joel 1:5 ”alla vindrickare” jämfört med ”alla ni (plural) som dricker vin till berusning”
Joel 1:5 ”över druvmust; ty den är avskuren från er mun” jämfört med ”ty glädje och fröjd är borttagna från er mun”
Joel 1:6 ”lejonhona” jämfört med ”lejonunge”
Joel 1:7 ”fikonträd” kontra ”fikonträd”
Joel 1:7 ”splittrade mina fikonträd” jämfört med ”bröt mina fikonträd”
Joel 1:7 ”plundrat min vinstock” jämfört med ”genomsökt min vinstock”
Joel 1:8 ”sörja som en jungfru” jämfört med ”sörja mer än en jungfru”
Joel 1:9 ”har blivit avskurna” kontra ”har tagits bort”
Joel 1:9 ”Prästerna … sörjer” jämfört med ”Sörj, ni präster”
Joel 1:10 ”förstört” jämfört med ”förvissnat” (Septuaginta) jämfört med ”förvirrat” (latin och 1:11)
Joel 1:10 ”oljeträdet hänger” jämfört med ”oljan är knapp”
Joel 1:11 ”Skäm er, jordbrukare, jämra er, vinodlare” jämfört med ”jordbrukarna är uttömda”
Joel 1:11 ”på fältet” jämfört med ”från fältet”
Joel 1:12 ”fikonträd” jämfört med ”fikonträd”
Joel 1:12 ”eftersom glädjen har sinat hos människors barn” jämfört med ”eftersom människors barn har avskaffat glädjen”
Joel 1:13 ”tillbringa natten i säckväv” jämfört med ”sova i säckväv”
Joel 1:15 ”Ve” jämfört med ”Ve, ve, ve”
Joel 1:15 ”förödelse från den Allsmäktige” kontra ”elände efter elände”
Joel 1:16 ”Är inte maten uttömd” jämfört med ”Ert kött har förstörts”
Joel 1:17 ”Säden vissnar under jordklumparna; förrådskammare är ödelagda; spannmålsmagasinen är nedrivna” jämfört med ”Kvigorna har lämnat sina krubbor, skatterna är borta, vinpressarna är sönderslagna”
Joel 1:18 ”Hur djuren stönar! Boskapshjordarna är förtvivlade” jämfört med ”Vad skall vi samla åt oss? Boskapshjordarna har sörjt”
Joel 1:18 ”drabbas av straff” jämfört med ”förödas” (Septuaginta, Vulgata)
Joel 2:2 ”tätt mörker” jämfört med ”dimma”
Joel 2:2 ”folk” jämfört med ”folket skall spridas ut över bergen som morgonen”
Joel 2:3 ”Edenparadiset” jämfört med ”glädjens paradis”
Joel 2:4 ”springa” jämfört med ”förfölja”
Joel 2:6 ”alla ansikten blir heta” jämfört med ”varje ansikte skall bli svart som en kokkittel” (Septuaginta, Targum, Vulgata)
Joel 2:8 [saknas] jämfört med Septuaginta som lyder: ”och ingen skall hålla sig borta från sin broder; de skall gå fram tyngda av sina vapen”
Joel 2:11 ”skrämmande/fruktansvärd” jämfört med ”härlig”
Joel 2:11 ”utstå det” jämfört med ”motstå det”
Joel 2:16 ”samla barnen, samla spädbarnen” jämfört med ”samla spädbarnen”
Joel 2:17 ”till ett ordspråk bland folken” jämfört med ”så att hedningarna skall härska över dem”
Joel 2:18 ”kommer att bli svartsjuk … och förbarma sig över sitt folk” jämfört med ”var svartsjuk … skonade sitt folk”
Källförteckning för denna fråga: den hebreiska översättningen är hämtad från Jay P. Greens Literal Translation och Septuaginta-översättningen är hämtad från Sir Lancelot C.L. Brentons översättning av The Septuagint: Greek and English. The Expositor’s Bible Commentary och fotnoterna i NASB-, NIV-, NKJV- och NRSV-biblarna har också använts.
Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible