< Bibelfråga från Malaki

Fråga: När skrevs Malakis bok, enligt Mal 1:1?

S: Det framgår inte av Malakis bok. En gissning är att det var omkring 433 f.Kr., och andra gissar på mellan 470 och 460 f.Kr. Tre skäl till detta är att templet hade varit återuppbyggt en tid, att murarna hade återuppbyggts och att Malaki använde ett ord för guvernör som endast var känt under tiden efter exilen.

F: I Mal 1:1, var Malaki profetens namn, eller kallade han sig själv för budbärare?

S: Äkta kristna är oeniga.

1. Ordet ”Malaki” kan betyda budbärare, och det används i betydelsen ”budbärare” i Malaki 3:1. Till skillnad från Sakarja, Abram och andra namn förekommer det inte som personnamn någon annanstans.

2. Andra namn, såsom David, förekommer inte heller som namn någon annanstans. Det kan vara en förkortad form av ”Malachijah” (”Yahwehs budbärare”) eller något liknande. Malaki 3:1 var troligen ett ordspel på Malakis namn.

Fråga: I Mal 1:1, skrevs Malaki av en ängel?

S: Ordet ”Malaki” kan betyda budbärare. På grekiska betyder ordet för budbärare (angelos) också ängel. Det finns dock inga andra belägg än Malakis namn som stöder tanken att Malaki var en ängel.

Vissa författare inom den tidiga kyrkan trodde att så kunde vara fallet. Jag kunde dock inte bekräfta detta hos de förnikenska kyrkofäderna efter att ha gått igenom referenser i 1. Clemensbrevet, Brevet till Diognetus, Justinus Martyr och Tertullianus. Tertullianus sade visserligen i kapitel 9 av ”Ett svar till judarna” att många i Gamla testamentet var ”änglar” i betydelsen budbärare. Tertullianus antyder dock aldrig att de var något annat än vanliga människor.

Fråga: Var det i Mal 1:1 Malakis uppgift att uppmuntra de nedslagna judarna, eftersom profetiorna från Haggai och Sakarja inte hade gått i uppfyllelse, såsom det hävdas i *Asimov’s Guide to the Bible*, s. 670–671?

S: Nej och nej. Malaki 1–2 syftar inte i första hand till att uppmuntra judarna. Det är snarare förklarande och visar att oärlig tillbedjan inte betyder mycket för Gud. Malaki 3 och 4 är både övertygande och upplyftande, men också något skrämmande. I Nya testamentet har Uppenbarelseboken en liknande ton.

Även om profetiorna i Haggai och Sakarja ännu inte hade gått i uppfyllelse på Malakis tid, har människor både före Kristus och idag insett att profetiorna handlar om Messias. Vissa av profetiorna, såsom Sakarja 12–14, kommer att uppfyllas vid Kristi återkomst.

F: Hur visade Gud i Mal 1:2–4 sin kärlek till Jakob och sitt hat mot Esau?

S: Det finns tre punkter att beakta i svaret.

Folk, inte en person: Sammanhanget är Edoms ”berg” och ”arv” (Malaki 1:3) samt ”det onda landet och ett folk som Herren för evigt är vred på” (Malaki 1:4). Detta skrevs långt efter att Esau hade dött.

Grader av kärlek: Detta är också ett judiskt uttryck som kallas antitetisk parallellism. Det visar inte på hat mot Esaus efterkommande, utan på skillnaden mellan den grad av kärlek som gavs till Jakob och den som undanhölls Esau. Se diskussionen om Romarbrevet 9:13 för mer information om att Gud har ”rätten” att hysa en särskild kärlek till vissa som Han undanhåller från andra.

Villkor i ett fördrag: Orden ”kärlek” och ”hat” har påträffats i fördrag från denna tid. Det finns åtminstone tre kända exempel där ”kärlek” och ”hat” används i överhöghetsfördrag för att beteckna ”utvald” och ”förkastad”. Detta stämmer överens med den gamla testamentliga användningen av ”förbundskärlek”, som endast i andra hand betyder en känsla och i första hand ett val.

Fråga: Varför skulle Gud i Mal 1:4 hindra Esaus ättlingar (edomiterna) från att återuppbygga?

S: Detta var en del av straffet för Edoms folk.

Fråga: Hur misslyckas troende ibland med att ära Gud som de borde, enligt Mal 1:6–8, 12; 2:1?

S: De kan underlåta att ära Gud som Fader, Herre och Kung på åtminstone fyra sätt.

Attityd: Världen kan lura oss till otacksamhet. Vi kan bara gå igenom rörelserna. Troende kan misslyckas med att vara tacksamma, respektfulla och vördnadsfulla, och de kan tvivla på Guds försyn. Troende kan sakna kärlek till Gud och andra.

Ord: De kanske inte hedrar Gud i det de säger till andra om Honom. Förutom att uttryckligen säga dåliga saker kan de ha en nonchalant ton som visar på brist på vördnad.

Handling: De kanske inte är lydiga och gör saker som Gud inte vill att de ska göra. Romarbrevet 14:23 säger att allt som inte görs av tro är synd.

Underlåtenhet: Troende kan antingen underlåta att göra det som Gud vill, eller så kan de göra saker halvhjärtat. I Jakob 4:17 står det att när någon vet vad han eller hon bör göra men inte gör det, så är det synd.

Fråga: I Mal 1:10,13, på vilka sätt ger människor idag blint undermåliga offergåvor till Gud?

S: Ett problem är när man känner att man gör Gud en tjänst genom att ge Honom något. Gud har gett dig allt, du är skyldig Honom allt, och vi gör inte Gud några tjänster. Däremot kan vi göra saker som behagar Honom och älska Honom i lydnad. Vi ger egentligen inte till Gud; snarare ger vi tillbaka till Gud.

Ett andra problem är att tro att Gud inte bryr sig om du gör ditt bästa, näst bästa eller bara gör en symbolisk ansträngning. Inte bara Gud utan även andra kan se när du bara går igenom rörelserna och gör en symbolisk ansträngning. När du har en undervisnings- eller ledarroll i en församling eller tjänst kan det vara smärtsamt uppenbart när du inte verkligen är engagerad i Gud utan bara gör det halvhjärtat.

Ett tredje problem, som hänger samman med det andra, är att göra kompromisser i det du ger till Gud, där Gud inte vill att du ska göra det. Prästerna på den tiden offrade vilka djur som helst som fördes till dem; köttet de fick var ju ändå detsamma, och vem bryr sig om vad Gud befallt? På samma sätt är det att skaffa pengar på tvivelaktiga sätt, att använda oärliga ord eller metoder för att få givare att ge, och att säga saker som strider mot vad Gud säger bara för att det är vad folk vill höra – allt detta är kompromisser i en ledares lydnad mot Gud. Att avstå från att säga vad Gud har sagt bara för att folk inte vill höra det är också en kompromiss.

Gud tog dessa kompromisser på allvar. Gud tvekade inte ens att förbanna sina egna präster när de tjänade honom utan uppriktighet. Han dödade Elis två söner i 1 Samuelsboken 2:22–36; 4:11.

Fråga: Varför gick Gud i Mal 1:10 så långt att han begärde att tempeldörrarna skulle stängas?

S: Gud ignorerade inte bara halvhjärtad och oärlig tillbedjan och offer; dessa saker var irriterande för Gud.

F: Varför nämnde Malaki i Mal 1:11 hedningarnas tillbedjan här?

S: Detta var avsett att väcka uppmärksamhet.

1. Det första hebreiska ordet kan översättas med ”Ja, verkligen!”

2. Malaki säger att detta skulle ske oavsett om de judiska prästerna var lydiga eller inte.

3. Inte bara skulle hedningarna tillbe Gud, utan offer skulle också offras överallt. Alla judiska präster visste att offer vid den tiden endast fick offras i ”deras” tempel.

Fråga: När är tillbedjan en tröttsam plåga för Gud, enligt Mal 1:13–14?

S: När den är påtvingad, halvhjärtad eller hycklande är tillbedjan inte bara tråkig för dem som låtsas tillbe, utan den kan också vara tråkig för Gud.

Fråga: I Mal 2:3, hur kunde Gud fördärva deras avkomma?

S: Det finns tre sätt.

Skörden: Gud kunde låta böndernas säd inte växa väl, eftersom de inte ägnade Gud tillräcklig uppmärksamhet.

Barn: Gud kunde låta deras barn dö, precis som han lät Davids och Batsebas förste son dö i 2 Samuelsboken 12:14,18.

Generellt sett kunde Gud se till att frukten av deras möda gick om intet, inför deras egna ögon.

F: I Mal 2:6, hur kunde Levi vandra med Gud i sanning och frid, eftersom Levi och Simeon bedrog en hel stad och dödade dem i 1 Mos 34:25?

S: Det finns två punkter att beakta i svaret.

Förlåtelse: När Gud förlåter någon, förlåter Han dem fullständigt och räknar deras synd som om den aldrig begåtts. Det är därför inte bara Levi utan även andra som David betraktas som rättfärdiga av Gud, inte för att de inte syndade, utan för att Gud gjorde dem rättfärdiga efter att de syndat genom att förlåta deras synd och rena dem.

Livet: Ingen som är ett Guds barn fortsätter att leva i synd, som det står i 1 Joh 3:6–9.

Fråga: Hur får lögnaktiga präster och pastorer andra att snava, enligt Mal 2:8?

S: Hycklande pastorer och präster påverkar andra genom att felaktigt ge intryck av att sanning och lydnad inte är viktigt för Gud. De är ju trots allt präster och kommer undan med det – åtminstone tills de döms.

Dessutom kommer människor som sätter sin tillit till prästerna istället för till Gud att snava när de ser prästen falla.

F: Har vi, enligt Mal 2:8, en god ursäkt för att snubbla när vi ser lögnaktiga präster eller pastorer?

S: Nej. De första kristna hade lika många ursäkter som vi har idag, och det fanns inga goda ursäkter för dem heller.

Judas Iskariot var en av de tolv lärjungarna, men ändå var han en tjuv enligt Johannes 12:6. Judas kunde, precis som de andra, driva ut demoner och predika evangeliet, enligt Matteus 10:1,7–8.

I Uppenbarelseboken 2:20–23 ledde Isebel många på avvägar.

Diotrephes var en församlingsledare som vägrade att erkänna Johannes auktoritet i 3 Johannesbrevet 9–10.

Falska apostlar erkände inte Paulus auktoritet i 2 Korintierbrevet 11:5–7.

Till och med Petrus var hycklande gentemot hedningarna när Paulus motsatte sig honom i Galaterbrevet 2:11–16.

Till och med Paulus och Barnabas, missionärer som älskade Herren, kom i konflikt om huruvida Markus skulle följa med dem i Apostlagärningarna 15:36–41. (Även om de uppenbarligen senare försonades, vilket 2 Timoteusbrevet 4:11 visar.)

Men sådana människor bör inte få oss att snava om vår tro, vårt hopp och vår undervisning grundar sig på Gud, inte på människor. Falska lärare finns alltid, men vi ska inte lägga märke till dem (2 Timoteusbrevet 3:5), och vi ska hålla oss borta från de som är overksamma (2 Tessalonikerbrevet 3:6) och från dem som förkastar apostlarnas lära (2 Tessalonikerbrevet 3:14–15). När det gäller människor som predikade det sanna evangeliet på ett oärligt sätt, av avund och strid, och som ställde till med problem för Paulus, sa Paulus i Filipperbrevet 1:15–18 att vi ska glädja oss över att de predikade det sanna evangeliet.

Fråga: Varför var det i Mal 2:9 en poetisk rättvisa att Gud gjorde de korrupta prästerna föraktade i andras ögon?

S: De korrupta prästerna ledde till att Guds namn vanärades inför andra, så det var passande att andra skulle se ner på prästerna. De korrupta prästerna fick andra att snava, och om de så småningom blev föraktade skulle andra inte lägga märke till dem och snava ytterligare.

F: Hur är Gud vår Fader här i Mal 2:10?

S: Gud är vår Fader i mer än en bemärkelse. I Malaki 2:10 nämns dock Gud som Skapare, så det syftar troligen på Gud som alla människors Skapare.

Även om ”Fader” skulle kunna syfta på Jakob som judarnas förfader, syftar det troligen på vår Skapare.

F: Vad betyder uttrycket ”en främmande guds dotter” i Mal 2:11?

S: Detta poetiska uttryck betyder att männen gifte sig med kvinnor som dyrkade avgudar. I ett gott kristet äktenskap är mannen och kvinnan först och främst hängivna Gud och sedan varandra. Men tänk dig att hustrun eller maken först och främst är hängiven sin hedniska gud och sedan sin make eller maka. Det är svårt för en troende hustru eller make att dela sin partners förhoppningar och glädjeämnen när dessa innefattar religiös tillbedjan av en demon eller avgud. Vi ska inte gifta oss med icke-troende över huvud taget, som det står i 2 Korintierbrevet 6:14–16. Men om en troende redan är gift med en icke-troende make eller maka, ska han eller hon inte försöka skilja sig från denne, som det står i 1 Korintierbrevet 7:10–16. Istället bör de försöka föra dem till Herren.

Fråga: I Mal 2:14–16, borde judarna på den tiden inte skilja sig från sina hustrur, eller skulle de skilja sig från sina hedniska hustrur, som Esra 10:11–44 antyder?

S: Malaki talar om judiska män som skiljer sig från sina judiska hustrur och gifter sig med hedniska hustrur.

F: Varför hatar Gud skilsmässa enligt Mal 2:16?

S: Malaki 2 antyder att anledningen är att Gud avsåg att de två skulle bli [och förbli] ett. Det uppstår ofta stor sorg bland vuxna under en skilsmässa. Hur mycket svårare kan det då inte vara för barnen. 1 Korintierbrevet 7:14 nämner barnen som en del av anledningen till att en kvinna bör förbli gift även med en icke-troende make.

Fråga: Varför nämns skilsmässa och att täcka sin klädnad med våld tillsammans här i Mal 2:16?

S: Även om skilsmässa ibland kan leda till våld, är det oftast inte fallet. Men skilsmässa innebär ofta att åtminstone en av parterna söker sin egen bekvämlighet, trygghet eller potentiella möjligheter (romantiska eller andra), utan att bry sig om den ångest och skada som åsamkas maken, barnen och familjen. På samma sätt handlar en våldsam attityd om att söka egen vinning utan att överhuvudtaget tänka på den skada som åsamkas andra. Båda fallen är motsatsen till kärlek och empati för andra.

F: Hur kan vissa människors ord trötta ut Gud, enligt Mal 2:17?

S: Vissa böner besvarar Gud med ”nej” eftersom de inte är bra för oss eller andra. Men när det gäller andra böner har Gud sagt att han inte kommer att besvara dem alls, och dessa är uppenbarligen bara tröttsamma för Gud. Det finns åtminstone fjorton skäl till varför Gud ibland inte besvarar böner.

1. Inte för att tillfredsställa våra begär. Jakob 4:3

2. Önskningarna måste gälla goda saker. Matteus 7:11

3. Det är inte Guds vilja att vi ska få dem. Markus 14:36

4. Han hör oss, men vi måste vänta. Daniel 10:12–14

5. Våra böner är helt enkelt tomma upprepningar. Matteus 6:7

6. Ändå måste vi [meningsfullt] fortsätta att be. Lukas 11:5–10; 18:1–7

7. Vi behöver självbehärskning, 1 Petrus 4:7, annars är vi tvivlande. Jakob 1:7-8

8. Vi har syndat, till exempel genom skilsmässa. Malaki 2:13–14

9. Vi ignorerar Gud och hans lag. Sakarja 7:13; Ordspråksboken 28:9

10. Vi ignorerar de fattigas rop. Ordspråksboken 21:13

11. Vi är hänsynslösa mot våra hustrur. 1 Petrus 3:7

12. Gud kommer inte att lyssna om vi fortfarande dyrkar avgudar. Hesekiel 8:8–18

13. Våra händer är fulla av blod. Jesaja 1:15

14. Vi hyser synd i våra hjärtan. Psalm 66:18–19; eller så är vi ogudaktiga, Ordspråksboken 15:29; Jesaja 59:1–3; eller så vänder vi ett dövt öra till de fattiga (Ordspråksboken 21:13). Gud hör oss inte när vi väljer att inte lyssna på Gud. Sakarja 7:11–14.

Fråga: Vem är budbärarna i Mal 3:1-3?

S: Den första budbäraren är Johannes Döparen, vilket framgår av Matteus 11:10 och Lukas 7:27. Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) säger i ”Mot kätterierna”, bok 3, kapitel 11, också att detta var Johannes Döparen. Efter att Herren nämns är förbundets budbärare här Jesus Kristus.

F: Var Jesus Kristus en ängel i Mal 3:1?

S: Nej, inte i den vanliga betydelsen. Jesus var Guds budbärare. I vid bemärkelse, eftersom en ängel är en budbärare, skulle man kunna säga att Jesus utförde rollen som budbärare/ängel. Men i vanlig bemärkelse är Jesus inte en ängel enligt Hebreerbrevet 1:5–6. Hebreerbrevet 2:16–17 visar att Jesus antog en mänsklig natur i motsats till en änglalik. I Galaterbrevet 4:14 säger Paulus att galaterna tog emot honom som om han vore en ängel. Paulus menade dock inte att han var något annat än människa.

Fråga: På vilka sätt kan arbetare och änkor utnyttjas enligt Mal 3:5?

S: Arbetare som arbetar för lön står i kontrast till människor som har så mycket mark eller investeringar att de inte behöver ett dagjobb. Här är åtminstone fyra saker att tänka på.

1. Tänk dig en förhandling där du vill köpa något av någon som är desperat. Du kanske kan pruta ner priset till en låg nivå, men vid vilken gräns skulle du inte gå lägre – även om den desperata personen motvilligt skulle gå med på det – eftersom du då skulle utnyttja den andra personen? Vissa människor har ingen sådan gräns. Du kan fråga dig själv: om Gud ser din förhandling (och det gör han), och om andra fick höra talas om den, vid vilken gräns skulle de sluta se dig som en duktig förhandlare och istället tycka att du är hjärtlös och orättvis?

2. Ibland utnyttjar människor andra genom att utnyttja deras rädsla. Jag läste om en förhandling om en tomt där det stod ett byggnadsmässigt osäkert hus. Säljarna gjorde det mycket tydligt att tomten hade ett hus som inte kunde bebos på ett säkert sätt utan måste rivas. Men innan affären avslutades utbröt en brand som helt brände ner det förfallna huset. Då hävdade köparens advokat att tomten måste säljas till ett lägre pris, eftersom det förfallna huset inte längre fanns kvar. Det skulle ju rivas ändå, men advokaten kunde utnyttja säljarnas rädsla för att dra orättvis fördel av dem.

3. Ibland säljs en produkt eller tjänst till ett överenskommet pris, men efter försäljningen läggs många avgifter till som köparen inte kände till. Dessutom visar många investeringsfonder sin årliga avkastning, men det är före avgifter. För vissa fonder kan avgifterna ta upp till 50 % av vinsten. Det var inte det de sa som var fel; det var det de hade dolt och underlåtit att uppge som var fel.

Å andra sidan lämnade en mjukvaruentreprenör ett anbud på ett uppdrag och förlorade mot en anbudsgivare som bjöd lägre. Så han lämnade ett nytt anbud på hela uppdraget för bara 1 dollar. Han gjorde till slut en god vinst på arbetet för den kunden, tack vare alla ändringsönskemål. Det är okej att ta ut avgifter och att ha ändringsönskemål som är lönsamma. Dessa bör dock redovisas för de potentiella köparna i förväg, och inte smygas in senare.

4. I den antika världen innebar mycket arbete fysiskt slit. Även om vissa yrken, såsom vävning, inte gjorde det, kunde en änka kanske inte räkna med att någon man skulle stå upp för henne om hon utnyttjades eller om hennes lön hölls inne. Närhelst du befinner dig i en situation där du kan utnyttja någon, bara för att du kan komma undan med det, kom ihåg att Gud ser dig, och att du kommer att behöva redogöra för allt du gjort och allt du undanhållit.

Fråga: Visar Mal 3:6 att Gud alltid kommer att kommunicera genom nya uppenbarelser och skrifter, som vissa mormoner hävdar?

S: Enligt boken *When Cultists Ask*, s. 90, hävdar mormoner som Van Gordon att eftersom Gud inte förändras, och eftersom Gud en gång använde uppenbarelser och nya skrifter, så gör Gud det alltid.

Logiskt sett bör man inte förväxla Guds metoder, som kan förändras, med Gud själv, som är oföränderlig.

Ett viktigt kännetecken hos Gud är att Han inte ljuger (4 Mosebok 23:19; Hebreerbrevet 6:18), och Gud motsäger inte sig själv. Nu har vissa mormonska profeter framfört några mycket märkliga läror. Till exempel predikade Brigham Young att Adam är vår Gud och Fader, den ende Guden som vi har att göra med (Journal of Discourses, volym 1, s. 50–51). Man bör inte försöka rättfärdiga märkliga läror, däribland Brigham Youngs, genom att gömma sig bakom tanken att Gud måste förändras.

Fråga: Hur kan människor i Mal 3:8–10 beröva den allvetande, allsmäktige Guden?

S: Uppenbarligen skulle Gud inte bli ”berövad” den lovprisning, ära och de offergåvor som tillkommer Honom, om Han inte själv tillät det genom att ge oss friheten att välja att göra så.

Men Gud låter sig inte hånas, och i slutändan kommer ingen att komma undan med någonting.

Fråga: Bör troende idag ge tionde av sina pengar, enligt Mal 3:10?

S: Sedan Kristi död och uppståndelse leds kristna av Anden, inte av lagen (Galaterbrevet 5:18; se även Kolosserbrevet 2:14), så vi har ingen ”regel” som säger att vi måste ge exakt tio procent. Men eftersom vi har ägnat våra liv åt Kristus ger många kristna mer än tio procent, inte för att följa en regel, utan av kärlek och tacksamhet till Kristus. I viss mening utgör ”tio procent” grunden för generositet i givandet.

Fråga: Lär Mal 3:10 att tiondet alltid kommer att löna sig för oss ekonomiskt i detta liv?

S: Nej. Vi kanske till slut blir lika materiellt rika som Jesus, Paulus och de övriga apostlarna. Ingen av dem hade någon materiell rikedom att tala om. Se ”Hard Sayings of the Bible”, s. 351–352, för ett mer utförligt svar.

Fråga: Varför anser vissa, med hänvisning till Mal 3:14, att det är meningslöst att tjäna Gud?

S: Ur ett jordiskt perspektiv är det ofta ekonomiskt oklokt och fysiskt farligt att tjäna Gud. Men i 1 Korintierbrevet 1:18–26 står det att Guds visdom är dårskap för världen. Ur ett evigt perspektiv är att tjäna Gud den klokaste långsiktiga investeringen i framtiden man kan göra.

En annan sak är att det är meningslöst att tjäna Gud halvhjärtat. Som det står i Jakob 1:6–8 kommer den som är tvivlande inte att få något från Herren.

Fråga: Lär Mal 4:1 och Am 2:9 ut utplåning, som vissa sjundedagsadventister hävdar?

S: Nej. Malaki 4:1 säger att de högmodiga och alla som gör ont ska bli som strå, och ”ingen rot eller gren ska bli kvar åt dem”. Inga grenar betyder inga efterkommande, och ingen rot betyder att de förstörs så att de aldrig mer kan växa upp igen. På samma sätt, när Amos 2:9 säger att amoriterna förstördes, menar det bara att de dödades, och nämner ingenting om tiden efter döden.

F: Hur går rättfärdighetens sol upp med helande i sina vingar i Mal 4:2?

S: Det finns två tolkningar av detta vackra poetiska uttryck.

På individnivå skulle Gud förlåta dem deras synder och hela dem från deras orättfärdighet.

Som gemenskap: När Guds folk vänder sig till Honom, kommer Gud att hela deras land, såsom Gud lovade i 2 Krönikeboken 7:14.

Fråga: I Mal 4:3, när och hur trampar de troende ner de ogudaktiga?

S: I Judasbrevet 14–15 står det att när Kristus återkommer i triumf, kommer han med myriader av sina heliga. Varken Malaki 4:3 eller Judasbrevet säger dock att de troende kommer att döda någon. Malaki 4:3 säger helt enkelt att de ogudaktiga ”skall bli aska under era fötter”.

F: Vem är denne Elia i Mal 4:5–6?

S: Det är Johannes Döparen, enligt vad Jesus säger i Matteus 11:14 och Matteus 17:12–13.

F: Hur blev barnen vända till sina fäder och fäderna vända till sina barn i Mal 4:5–6?

S: Detta hände när många människor omvände sig efter att ha hört Johannes Döparens budskap. Folket återvände till sina gudfruktiga förfäders levnadssätt och lärde sina barn att göra detsamma.

Tyvärr lyssnade inte alla på Johannes Döparen, vilket framgår av Lukas 7:29–35.

F: Avser Mal 4:5–6 dop för de döda, såsom den mormonske aposteln James Talmage hävdade i The Vitality of Mormonism, s. 71?

S: Nej, av tre skäl.

1. Denna vers hänvisar inte till dop, till de döda eller till något sakrament eller någon förrättning. Den hänvisar snarare till Johannes Döparen som fungerade som en förelöpare till Jesus och ledde folket tillbaka till Gud.

2. Varken mormoner eller andra har funnit några bevis för dop för de döda i historien, förrän en falsk religiös grupp kallad cerintianerna praktiserade detta på Paulus tid.

3. Det är svårt att tro att ens mormoner skulle betrakta detta som ett dop för de döda. För mormoner är dop för de döda en hemlig ceremoni som endast tempelmormoner får bevittna. Johannes utförde detta öppet, och skeptiska fariséer och skriftlärda kom och gick medan Johannes döpte.

Fråga: Vilka är några av de tidigaste manuskripten i Mal som fortfarande finns kvar idag?

S: Döda havsrullarna: (ca 1 f.Kr.) Det finns två exemplar av de tolv profeterna bland Döda havsrullarna, kallade 4Q76 (=4QXIIa) och 4Q78 (=4QXIIc). (The Dead Sea Scrolls Translated, s. 478–479)

4Q76 innehåller Malaki 2:10–17; 3:1–24

4Q78 innehåller Malaki 3:6–7?

Nahal Hever-rullen och Wadi Murabba’at-rullen innehåller inte Malaki.

Sammantaget finns följande verser ur Malaki bevarade i Döda havsrullarna: 2:10–17; 3:1–24. Se The Meaning of the Dead Sea Scrolls för mer information.

Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Malaki. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Malaki finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.

Även Sinaiticus (340–350 e.Kr.) innehåller hela Malakis bok. Den börjar på samma sida som Sakarja slutar.

F: Vilka tidiga författare hänvisade till Malaki?

S: Följande författare från tiden före konciliet i Nicea hänvisade till eller anspelade på verser i Malaki.

Klemens av Rom (96–98 e.Kr.) citerar halva Malaki 3:1 i 1 Klemens, vol. 1, kap. 23, s. 11

Brevet till Diognetus (ca 130–200 e.Kr.), kap. 7, s. 27, citerar Malaki 3:2 utan att ange källan.

Justin Martyr (ca 138–165 e.Kr.) citerar Malaki 1:10 m.m. i ”Dialog med juden Tryfon”, kap. 28 och 41, s. 208 och 215

Justin Martyr (ca 138–165 e.Kr.) nämner att Elia kommer före Herrens stora och fruktansvärda dag och tillskriver felaktigt detta till Sakarja. ”Dialogen med juden Tryfo”, kap. 49, s. 219

Justin Martyr nämner vad Malaki skrev i Skrifterna i ”Dialog med juden Tryfon”, kap. 117, s. 258

Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna enskilt, utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 ur ”Utdragsboken”, vol. 8, s. 759

Teofilus av Antiochia (168–181/188 e.Kr.) citerar Mal 4:1 som ”profeten Malaki förutsade” i *Teofilus till Autolykos*, bok 2, kap. 37, s. 110

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar i *Mot kätterierna*, bok 4, kapitel 10, Mal 3:10.

Klemens av Alexandria citerar Malaki 1:10, 11, 14 som av ”profeten Malaki” i *Stromata* (193–202 e.Kr.), bok 4, kap. 14, s. 475. Han citerar också Mal 2:17 som av Malaki i *Stromata*, bok 3, kap. 4, s. 388

Tertullianus (198–220 e.Kr.) säger att Malaki 4:2–3 är av Malaki. I *Om köttets uppståndelse*, kap. 31, s. 567

Hippolytus (225–235/6 e.Kr.) citerar Malaki 4:2 som ”genom Malakis mun” i *Avhandling om Kristus och Antikrist*, kap. 61, s. 217

Origenes (225–254 e.Kr.) citerar Malaki 3:6 som skrivet av Malaki. Origenes: ”Mot Celsus”, kap. 62, s. 602

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar Malaki 2:5–7 som ”i Malaki” i *Cyprianus av Kartagos avhandlingar*, avhandling 12, andra boken, kap. 5, s. 517. På andra ställen citerar han Malaki 1:14; 2:1–2; 2:10; 4:1–2 och andra verser.

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) ”Även profeten Malaki vittnar om att Han kallas Solen, när han säger: ’Men för er som fruktar Herrens namn skall rättfärdighetens sol gå upp, och i Hans vingar finns helande.’” Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 4, kap. 35, s. 457

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar Malaki 2:5 som ”i Malaki” i *Cyprianus traktater*, traktat 12, tredje kapitlet, avsnitt 20, s. 541.

Adamantius (ca 300 e.Kr.) citerar Malaki 2:10 (ur Septuaginta) som ”av profeten”. *Dialog om den sanna tron*, andra delen, avsnitt c, s. 104

Methodius av Olympus och Patara (270–311/312 e.Kr.) anspelar på Malaki 4:6, som också citeras i Lukas 1:17, i ”Tal om psalmerna”, kap. 1, s. 394.

Alexander av Alexandria (313–326 e.Kr.) citerar Mal 3:6 som ”av profeten” i ”Breven om den arianska kätterin”, brev 2, kap. 3, s. 298

Laktantius (ca 303–ca 325 e.Kr.) citerar Mal 1:10,11 som av Malaki i *De gudomliga institutionerna*, bok 4, kap. 11, s. 109. Han citerar också samma verser som av Malaki i *Sammanfattningen av de gudomliga institutionerna*, kap. 48, s. 242

Efter Nicea

Aphrahat den syriske (337–345 e.Kr.)

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker till antalet; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.

Hilarius av Poitiers (355–367/368 e.Kr.)

Efraim den syriske (350–378 e.Kr.)

Basilius av Kappadokien (357–378 e.Kr.)

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) citerar Malaki 3:1–3,5 som om det vore av profeten Malaki i Föreläsning 15, kap. 2, s. 104

Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.)

Gregorius av Nazianzen (330–391 e.Kr.)

Den syriska boken om stegen (Liber Graduum) (350–400 e.Kr.) hänvisar till Malaki som om det vore av Malaki själv. ”För att ni ska kunna vara förvissade om att så är fallet, står följande skrivet i Malaki: ’Jag kommer att förkasta era offergåvor, ty jag har varit vittne bland er och kvinnorna från er ungdom, att ni har varit otrogna mot dem som är kvinnorna i ert förbund. Men jag kommer att vara trogen mot er.’” Memra 22, kap. 19, s. 268

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.)

Översättaren Rufinus (374–406 e.Kr.)

Johannes Chrysostomos (-407 e.Kr.) citerar Malaki 3:2–3 som om det vore av Malaki. Vol. 9, Brev till den fallne Teodor, kap. 12, s. 101

Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han diskuterar särskilt Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel och Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra, Nehemja, Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.) skrev en hel kommentar till Malaki.

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) nämner Haggai, Sakarja och Malaki i *Guds stad*, bok 17, kap. 35, s. 380 och bok 18, kap. 36, s. 382

Den semi-pelagianen Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.)

Sokrates ”Kyrkohistoria” (ca 400–439 e.Kr.)

Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Malaki?

S: Här följer några exempel på skillnaderna mellan den hebreiska masoretiska texten (anges först) och den grekiska Septuaginta (anges som andra), om inte annat anges.

Mal 1:1 Malakis namn som ”min budbärare” (masoretisk) jämfört med ”Hans budbärare” (Septuaginta, Teodor av Mopsuestia i Kommentar till Malaki kap. 1 s. 398)

Mal 1:1 lägg till ”ta det, jag ber er, till hjärtat.”

Mal 1:3 ”gjorde hans berg till en ödemark och hans arv till en bostad för öknens schakaler” jämfört med ”ödelade hans gränser och gjorde hans arv till bostäder i öknen”.

Mal 1:4 ”område av ogudaktighet” jämfört med ”gränser av ogudaktighet”

Mal 1:5 ”bortom gränsen” jämfört med ”vid gränserna”

Mal 1:7 ”förorenat er” jämfört med ”förorenat det”

Mal 1:7 ”HERRENS bord, det skall föraktas” jämfört med ”HERRENS bord är förorenat, och det som stod därpå har ni föraktat.”

Mal 1:10 ”Vem finns det bland er som stänger dörrarna, så att ni inte tänder eld på mitt altare förgäves!” jämfört med ”Ty även bland er skall dörrarna stängas, och ingen skall tända eld på mitt altare förgäves”

Mal 1:11 ”Ty från öster till väster skall mitt namn vara stort bland folken, och överallt skall rökelse offras till mitt namn, liksom rena spisoffer. Ty mitt namn skall vara stort bland folken, säger Herren, härskarornas Gud.” jämfört med ”Ty från solens uppgång till dess nedgång har mitt namn blivit förhärligat bland hedningarna; och på varje plats offras rökelse till mitt namn och ett rent offer; ty mitt namn är stort bland hedningarna, säger Herren, den Allsmäktige.” (Septuaginta) jämfört med: ”Från solens uppgång till dess nedgång har mitt namn blivit berömt bland alla nationer, säger Herren, den Allsmäktige; och överallt offrar de rena offer till mitt namn” (Tertullianus (198–220 e.Kr.), ”Ett svar till judarna”, kapitel 5, och ”Mot Marcion”, bok 3, kapitel 22, och bok 4, kapitel 2)

Mal 1:12 ”och dess frukt, hans föda” jämfört med ”och dess föda”

Mal 1:13 ”plundring” jämfört med ”sönderrivna offer”

Mal 1:13 ”och ni bringar” jämfört med ”om ni då bringar”

Mal 1:14 ”men förbannad vare en bedragare” jämfört med ”förbannad är den man som hade makten”

Mal 1:14 ”mitt namn skall fruktas” jämfört med ”mitt namn skall vara härligt”

Mal 2:3 ”och han skall föra er dit” (masoretisk text) jämfört med ”och jag skall förvisa er från min närvaro” (Septuaginta, syriska)

Mal 2:3 ”Han skall föra er dit” jämfört med ”Jag skall föra er bort från min sida” (Septuaginta och syriska)

Mal 2:12 ”att väcka eller svara” jämfört med ”att vittna eller svara”

Mal 2:12 ”väck” jämfört med ”till/tills”

Mal 3:1 ”röja vägen” jämfört med ”undersöka vägen”

Mal 3:9 ”förbannelse” (masoretisk) jämfört med ”blicka” (Septuaginta, Teodor av Mopsuestia i Kommentar till Malaki kap. 3 s. 419)

Mal 4:2-3 ”… Och ni skall gå ut och hoppa omkring som kalvar i stallet. Och ni skall trampa ned de ogudaktiga …” jämfört med ”… och ni skall gå ut och hoppa som unga kalvar som släppts fria från sina bojor. Och ni skall trampa ned de ogudaktiga;” (Septuaginta) jämfört med ”Ni skall gå ut”, (säger Malaki), ”ur era gravar, som unga kalvar som släppts fria från sina bojor, och ni skall trampa ner era fiender.” (Tertullianus (198–220 e.Kr.) i Om köttets uppståndelse, kapitel 31). Se även Justinus Martyrens *Dialog med Tryfo* (skriven ca 138–165 e.Kr.), kapitel 117, och Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.), *Mot kätterierna*, bok 4, kapitel 17.

Observera att det som kristna kallar Malaki 4:1–6 i den hebreiska Bibeln betraktas som Malaki 3:19–24 av judar.

Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible