< Bibelfråga från Predikaren

Fråga: Vad är värdet av att en skeptisk bok som Predikaren finns med i Bibeln?

S: Gud älskar även skeptiker. Faktum är att Gud längtar efter att visa människor som inte har hittat något syfte med sitt liv Hans syfte för deras liv. Faktum är att människor som ser livet som meningslöst kan ha en fördel jämfört med vissa andra. Det kan vara lättare för dem att överge sina egna ambitiösa mål och underkasta sig Guds syften, om de redan inser hur meningslösa deras egna mål är utan Gud. Tyvärr är många som fariséerna i Lukas 7:30, som förkastade Guds syfte för sina egna liv.

Predikaren kan läsas ur olika vinklar. Denna bok kan betraktas som ett verk för arbetsnarkomaner, full av visdom för människor som är upptagna av sig själva, och som den logiska slutsatsen av existentiellt tänkande. Som en parentes kan nämnas att den judiske rabbinen Hillel ansåg att den borde ingå i Bibeln, medan rabbinen Shammai menade att den inte hörde till den kanoniska skriften.

Boken i sig är en skildring av en kamp, en kamp för att finna mening i en meningslös värld. I slutändan finner författaren sann mening, men han finner den inte i denna värld.

F: Varför citeras inte Predikaren i Nya testamentet?

S: Även om det inte finns något krav på att den måste citeras i Nya testamentet, återfinns dess läror där. Jesus sa att vi inte ska använda många tomma ord i bönen (Matteus 6:7 och Predikaren 5:2). Paulus sa att kärleken till pengar är roten till allt ont (1 Timoteus6:10 från Predikaren5:10 ). Vi ska undvika ungdomens begär (2 Timoteus2:22 från Predikaren11:10 ). Vi skördar vad vi sår (Galaterbrevet 6:7 från Predikaren 11:1). Alla ska dö en gång (Hebreerbrevet 9:27 från Predikaren 3:2). Som Geisler och Howe uttrycker det: ”Huruvida, eller ens hur ofta, en bok citeras avgör inte om den är inspirerad”.

Fråga: Hur ser en översikt över boken Predikaren ut?

S: Predikaren är löst uppbyggd. Vissa kommentatorer anser att Predikaren 6:7–12, 12:8 och 12:9–14 utgör tre separata slutsatser. Andra anser att hela kapitel 12 utgör en enda slutsats. I allmänhet kan moderna översikter över Predikaren delas in i två kategorier.

Översikten som fokuserar på ”njutning” ser ut så här:

1:1–2:26 – 2:24–26 handlar om njutning

3:1–5:20 – 5:18–20 handlar om njutning

6:1–8:17 – 8:15–17 handlar om njutning

9:1–11:10 – 11:7–10 handlar om njutning

12 – Epilog

”Översikten i två delar” är:

1:3–11 En dikt om mänsklig fåfänga

1:12-6:9 Visar på fåfängan i mänskliga ansträngningar

6:10-11:6 Visar på det meningslösa i mänsklig visdom

11:7–12:14 Njut av vårt liv, hur tillfälligt det än är, som en gåva från Gud

Tänk dock på en symfoni av en klassisk kompositör. Den kan ha tydliga satser, men den kan också ha teman som återkommer utifrån konstnärlighet, och inte utifrån logiska dispositioner. Det vore inte förvånande om Salomo, författaren till vetenskap, kärleksdikter, Ordspråksboken och handelsstrategier, blandade ihop konst och logik, och båda dispositionerna skulle kunna vara delvis korrekta.

Fråga: Har Predikaren arameiska influenser, som judarna tog till sig i en senare tid än Salomos?

S: Först fakta, sedan tre möjligheter.

Fakta: Språkforskare är oeniga om Salomos skrifter. Medan en konservativ kristen forskare (Delitzsch) fann 96 ”arameismer” i Predikaren, fann den konservative kristne forskaren Hengstenberg endast 10. Salomos skrifter är unika i det att de inte verkar stå närmare hebreiska dokument från 500-talet än hebreiska dokument från 1000-talet.

1. I motsats till vad vissa har hävdat skrevs den inte i en ”senare” stil. Den visar snarare på ett feniciskt och arameiskt inflytande, som Salomo troligen tillägnade sig genom sin vänskap med Hiram, son till Abibaal, kung över den feniciska staden Tyros.

2. Senare hebreiska skriftlärda kan ha anpassat en del av språket till den senare stilen.

3. Författaren sa aldrig uttryckligen att han var Salomo. Men en son till David som regerade i Jerusalem skulle antingen vara Salomo eller en av hans ättlingar.

Fråga: Har Predikaren och visdomslitteraturen grekiskt inflytande?

S: Nej, eftersom Predikaren, liksom den egyptiska, mesopotamiska och ugaritiska visdomslitteraturen, skrevs långt före de grekiska filosoferna på 500-talet f.Kr.

F: Verkar Predikaren ha skrivits mellan 300 och 200 f.Kr.?

S: Den skrevs definitivt tidigare. De tidigaste fragmenten av Predikaren i Döda havsrullarna skrevs under 200-talet f.Kr. Predikaren ingick i den grekiska Septuaginta, som översattes mellan 285 och 160 f.Kr. Det vore märkligt om den masoretiska texten, Döda havsrullarna och Septuaginta alla innehöll denna bok, om den först skrevs mellan 300 och 200 f.Kr.

F: Hur kan allt vara fåfänga/meningslöst i Predikaren 1:1?

S: Fåfänga kan verka viktig, men är i själva verket meningslös och värdelös. Predikaren skrevs ur perspektivet av ett liv utan Gud. Utan Gud har våra liv inte mer mening än en myras liv.

Olika människor ser på livet på fem olika sätt: som

Irritation – livet är bara fullt av problem och lidande

Tomhet – helt meningslöst

Fåfänga – verkar viktigt men är meningslöst

Nöje – man söker alltid njutning utan att uppleva någon bestående glädje

Seger – att leva segrande för Gud

(Denna trevliga sammanfattning presenterades i en predikan på radiostationen 100.7 The Word i Dallas av pastor Jack Graham från Prestonwood Baptist Church denMay 14, 2009 .)

Fråga: I Predikaren 1:1–2, var författaren en ”predikant”, eller var det hans riktiga namn?

S: Även om några få tror att det var hans riktiga namn, används det aldrig någon annanstans som ett riktigt namn. Det betyder mycket troligt att han var en predikant, liksom en kung som var son till David. Det skulle då vara Salomo. Dessutom sägs Psalm 127 vara skriven av Salomo, och den talar om det meningslösa i att bygga utan Herren.

F: I Predikaren 1:2 och 11:8 står det att allt är meningslöst – gäller det även Bibeln?

S: Nej; snarare anger Predikaren 1:3 tonen för hela boken. Allt ”under solen” avser saker som görs utan Gud eller ett evigt perspektiv. Allt detta är i själva verket meningslöst. Job 21:23–26 tar också upp ett gemensamt öde för deras kroppar.

F: I Pred 1:4, hur kan jorden bestå för evigt, när 2 Pet 3:10 säger att jorden ska brännas upp och Upp 21:1 säger att den första jorden ska förgå?

S: Det hebreiska ordet för jord hade flera betydelser, precis som ordet för jord på engelska. Jord kan betyda jordmån, landet, denna värld eller det som finns på denna värld. Gud har valt att låta det som finns under ytan bestå för evigt, men Gud kommer att rensa bort ytan, som Han säger i Zefania 1:2–3. Den nya jorden i Uppenbarelseboken 21:1 kommer att bygga på det som återstår av den gamla jorden.

F: Visar Predikaren 1:5 att solen rör sig runt jorden?

S: Först ett faktum som inte ingår i svaret, och sedan svaret. När människor, vare sig de är moderna eller levde i forna tider, använder ett vardagligt uttryck, såsom att något händer vid soluppgången eller solnedgången, betyder det inte att de talar om astronomi. Detta faktum har dock ingen koppling till denna vers, eftersom ämnet i Predikaren 1:5 är solen och dess bana.

Salomo beskriver, på ett förvetenskapligt sätt, korrekt den bana som solen följer på himlen. Det är sant att vi inte har några bevis för att Salomo visste att jorden faktiskt kretsade kring solen istället för tvärtom. Han beskriver ändå korrekt solens periodiska bana.

Intressant nog, om man ”översätter” denna vers till moderna vetenskapliga termer, är den fortfarande helt sann, eftersom vi kan betrakta fysik och astronomi ur ett relativistiskt perspektiv och inte bara utifrån 1800-talets synsätt. Dagens forskare kan faktiskt säga att solen kretsar kring jorden – sett ur jordens referensram.

Fråga: Visar Predikaren 1:6 att vinden måste återvända till den plats den kom ifrån, precis som solen?

S: Författaren till Predikaren är sanningsenlig, men ytterst vag här, troligen eftersom han inte vet allt om vinden. Hans poäng är dock fortfarande vetenskapligt giltig. Jorden har ingen nettoökning eller -minskning av ”vind”. När det lokala lufttrycket sjunker återställs den förlusten när lufttrycket stiger. Ett mer vetenskapligt sätt att omformulera Predikaren 1:6 är att luften och vinden runt om i världen befinner sig i dynamisk jämvikt.

F: I Predikaren 1:7, hur återvänder ”strömmarna” till sin ursprungliga plats?

S: Predikaren 1:7 är helt enkelt en beskrivning av jordens vattenkretslopp. Även om man inte tror att Gud inspirerade författaren till Predikaren måste man erkänna att detta var en skarpsinnig iakttagelse från en kultur 1 000 år före Kristus, som endast hade haft vanliga, billiga järnverktyg i några hundra år.

F: I Predikaren 1:9–10, finns det verkligen inget nytt under solen i vår tekniska tidsålder?

A: Mycket har förändrats både inom tekniken och i samhället. Men vad är det egentligen som är nytt med människan själv? Oavsett tekniken har de mest centrala frågorna om livets mening i Predikaren inte förändrats. Ett liv utan Gud är lika meningslöst idag som det var då. Oavsett om människor bor i ett hus från Jesu tid eller i ett hus med central luftkonditionering idag, är allt annat obetydligt jämfört med själens eviga frågor, och ingenting har förändrats i det avseendet.

F: I Predikaren 1:11 står det att eftersom det inte finns något minne av det som varit, hur är det då med historien?

S: Författaren till Predikaren menar inte att ingen någonsin vet något om det förflutna, eftersom författaren själv återger händelser från det förflutna i sin text. Snarare är det så att när en person dör, försvinner dennes direkta, personliga kunskap för alltid från denna värld.

I en andra, historisk bemärkelse är den överväldigande majoriteten av den information om forna kungariken och imperier som en gång var av avgörande betydelse inte bara förlorad, utan har dessutom förlorat allt värde.

F: Vad betyder egentligen det hebreiska uttrycket här i Predikaren 1:12?

S: Vissa har hävdat att detta betyder ”Jag … var [och är inte längre] kung”. Verbet skulle dock lika gärna kunna översättas med ”Jag … har varit [och är fortfarande] kung”. Predikaren 1:12 behandlar alltså inte frågan om hur länge författaren förblev kung.

F: I Predikaren 1:16, led predikanten av ett problem med stolthet över sin visdom?

S: Det Salomo sa var sant; han hade verkligen stor visdom. Men det är möjligt att han också var stolt över sin visdom. Det är en paradox att samma person kunde skriva Ordspråksboken 3:5–7: ”Lita på Herren av hela ditt hjärta och förlita dig inte på ditt eget förstånd; … Var inte vis i dina egna ögon …” och ändå var Salomo senare vis i sina egna ögon och sökte visdom först. (I slutändan insåg dock Salomo att sann visdom låg bortom hans räckvidd i Predikaren 7:23–24.)

Detta är ett fall av ”gör som Salomo sa, inte som han gjorde”. Vi bör lyssna på vad Gud sa genom Salomo och lära oss vad Bibeln ärligt visar oss genom hans misstag.

Fråga: Varför skulle någon troende i Predikaren 1:17 och 2:12 vilja ägna sitt hjärta åt att lära känna galenskap och dårskap?

S: Salomo ville troligen göra det för att lära sig vad visdom inte är. Men Salomo (och vi) bör inte vilja göra saker bara för att lära oss om dem. Vill du själv uppleva hur det är att hoppa från ett flygplan utan fallskärm?

Denna vers, liksom många andra i Bibeln (särskilt i Gamla testamentet), är inte ett bud till oss, utan en iakttagelse som vi kan lära oss av utifrån vad andra gjorde.

F: Är det en bra sak att i Predikaren 1:17 ägna sitt hjärta åt att söka visdom?

S: Egentligen inte, visdom bör inte vara ditt högsta mål. Salomo gjorde detta, men Salomo var olydig mot Gud under större delen av sitt jordiska liv. Vi bör ägna vårt hjärta åt Gud och lära oss och använda visdom för att tjäna Gud. Att älska och lyda Gud bör dock vara vår främsta önskan och vårt främsta mål, inte visdom. Även visdom, till och med gudomlig visdom, kan bli en avgud.

Vi bör be till Gud om visdom, som det står i Jakob 1:5. Vi bör faktiskt be om att få lära oss allt som Gud vill att vi ska lära oss. Men vi bör också be till Gud om att vi inte ska lära oss det som Gud inte vill att vi ska lära oss. Det finns till exempel så mycket om syndens upplevelse och konsekvenser som vi inte har lärt oss av egen erfarenhet, och ärligt talat vill vi inte heller lära oss det.

Fråga: I Predikaren 1:18 står det att stor visdom medför stor sorg – varför ger den då lycka, som det står i Ordspråksboken 3:13, och bör vi sträva efter att vara visa?

S: Under solen (eller utan Gud) är till och med visdom meningslös. Den är inte bara meningslös, utan att veta allt som händer och att känna till döden och lidandet orsakar bara sorg. Det vanliga uttrycket ”okunnighet är lycka” stämmer inte, men utan Gud kan okunnighet vara mindre smärtsam än visdom.

Bibeln lär oss inte att vi bara ska skaffa oss visdom. Den skiljer snarare mellan världslig visdom och Guds visdom (Jesaja 55:8–9; 1 Korintierbrevet1:19 –25). Vi bör söka Guds visdom (Ordspråksboken 9). Ändå är vi dårar om vi tror att det att bemästra all Guds visdom är en process som vi kommer att fullborda i detta liv. Salomo skrev i Ordspråksboken 3:5–7: ”Lita på Herren av hela ditt hjärta och förlita dig inte på ditt eget förstånd; … Anse dig inte själv för vis…”.

Fråga: Varför ”prövar” Salomo sig själv med skratt här i Predikaren 2:1?

S: Salomo säger att han undersöker om sann lycka och mening kan komma från nöjen, underhållning och att leva för nöjes skull. Tyvärr har vissa människor aldrig förstått Salomos lärdom. Många idag roar sig till döds.

Fråga: Vad bör kristna tänka om skratt och skämt enligt Predikaren 2:2?

S: Det hebreiska ordet här betyder inte bara att skämta, utan omfattar en underhållande och ytlig glädje enligt Evangelical Commentary on the Bible, s. 438. Här är fem punkter att beakta i svaret.

a) ”Allt för ett skämt” är galet. Om du skämtar hela tiden kanske folk inte tar dig på allvar.

b) Det finns en lämplig tid att skratta enligt Predikaren 3:4. Vissa av Jesu liknelser, såsom kamelen genom nålsögat, målar upp humoristiska bilder.

c) Att vara ”ointressant” är ibland bättre. Om ett skämt är vulgärt, förminskar andra eller förhärligar synd, bör du inte berätta det, även om det är väldigt roligt.

d) Var urskiljande: Jesus kritiserade vissa former av skratt i Lukas6:25 , men lovade ändå skratt för de gudfruktiga i Lukas6:21 . Skratta inte åt saker som sårar andra.

e) Var positiv: Psalm 126:2 och Job 8:21 nämner också att de rättfärdiga skrattar av glädje.

Fråga: Hur kan skratt vara ”galet” i Predikaren 2:2?

S: Även om människor som lider av sinnessjukdom kan skratta vid olämpliga tillfällen, är det förmodligen inte det som avses här. Ibland kommer ett ihåligt skratt från människor som är mycket ledsna.

Billy Graham berättar i The Secret of Happiness om en svårt deprimerad patient som gick till en psykiater. Psykiatern föreslog att han skulle gå på en föreställning på en av teatrarna där en clown fick publiken att skratta så att de skakade av skratt kväll efter kväll. Psykiatern trodde att detta skulle vara en utmärkt terapi – tills patienten sänkte huvudet och sa: ”Jag är den där clownen”. Detta återges i Believer’s Bible Commentary, s. 884.

Fråga: Bör kristna, enligt Predikaren 2:3, följa författarens exempel och hänge sig åt vinet?

S: Nej, vi bör inte i första hand ”hänga oss åt” någonting eller någon annan än Gud, och i andra hand våra makar, familj och bröder och systrar i Herren. Precis som med harem och materialism finns det många saker som nämns i Predikaren, under solen, som vi inte ska följa, och vi uppmanas heller aldrig att följa dem.

Fråga: Vad var syftet med boskapen och slavarna i Predikaren 2:7?

S: Även om vissa fruktträd, boskapshjordar och fårflockar var nödvändiga för mat och kläder, skulle det inte förklara varför han kände behov av så stora mängder av dessa. Dessa var inte till för hans behov, utan för status och för att tjäna mer pengar. På samma sätt kunde vissa slavar vara mycket skickliga som skrivare, dansare och musiker, men det huvudsakliga syftet med det stora antalet slavar var prestige. Det finns här inga som helst tecken på att Salomo följde Guds vilja. Hur mycket större anseende skulle Salomo ha fått om han hade befriat dessa slavar? I 1 Kungaboken 11:3 står det att Salomo hade 700 hustrur och att han (tydligen) också behövde 300 konkubiner.

I kontrast till detta fanns omkring år 82 f.Kr. en mycket förmögen romare vid namn Lucius Cornelius Sulla som bodde i södra Italien. Han befriade 10 000 slavar. Alla männen bytte, till hans ära, namn till Cornelius. Cornelius blev ett mer populärt namn, och senare i Apostlagärningarna 10 hette den romerske centurionen Cornelius.

Fråga: Vad var ”människobarnens njutningar” i Predikaren 2:8?

S: Betydelsen av det hebreiska ordet är inte säker, men den troliga betydelsen är ”harem”. Ett harem är en stor samling hustrur och konkubiner.

Detta sällan använda ord förekom i ett brev från den egyptiske faraon Amenophis III (ANET s. 487a).

Fråga: I Predikaren 2:8 berättade Salomo om sina erfarenheter med så många hustrur. När bör troende dela med sig av sina syndiga erfarenheter till andra, och när bör de inte göra det?

S: För det första kanske Salomo trodde att han inte syndade, eftersom han var gift med alla dessa 700 hustrur och hade 300 konkubiner (1 Kungaboken 11:3). Men Gud hade sagt att kungen inte fick ha många hustrur, och därför var Salomo i själva verket olydig mot Gud. Många av hustrurna kom från folk som israeliterna inte fick gifta sig med, enligt 1 Kungaboken 11:1–2. Salomo visste så mycket, men ändå kände han inte till – eller så kände han till men följde inte – Guds lag.

Vi kan, precis som Salomo gjorde, berätta om detta för att visa andra människor de olyckliga följderna av synden. Men vi bör inte berätta på ett sätt som lockar andra människor att önska att de också hade syndat på det sättet.

Fråga: Vad avses med ”provinser” i Predikaren 2:8?

S: Detta ord användes av perserna och senare av israeliterna, till exempel av kung Ahab i 1 Kungaboken 20:14–15. Andra riken på Salomos tid hade provinser, så Salomo hade dem också. Dessa var troligen inte de tolv israeliska stammarnas landområden, utan snarare andra länder som David hade erövrat och som varje år betalade tribut.

F: I Pred 2:9, vad var poängen med visdom, fårhjordar, boskapshjordar och slavar?

A: Poängen sammanfattas kortfattat här: ”Jag blev stor”. Det verkade vara Salomos verkliga mål. Det faktum att han var troende skulle innebära att han fortfarande ville tillbe Gud och inte bryta mot Hans lagar (eller åtminstone inte alltför många), men ändå var hans mål i livet ”Jag blev stor”. Många kristna vill i livet älska Gud och inte trotsa Honom, men även för dem är det främsta målet i livet ”Jag blev stor”. Om man tittar på början av nästan varje vers i Predikaren 2:1–9, börjar nästan alla med ”jag”. Man letar förgäves efter något tecken på att Salomo tänkte: ”Jag ska vänta på Herren för att se vad Gud vill att jag ska göra”.

Men även om Salomo var mycket rik även enligt moderna mått kan han berätta för oss att allt är förgäves.

Fråga: Bör en troende, enligt Predikaren 2:10, vilja fylla sitt hjärta med alla slags njutningar?

S: Nej. Även om en troende inte bör hänge sig åt syndiga njutningar, såsom droger, är det inte det som denna vers handlar om. Det finns två punkter att beakta i svaret.

1. Detta avser lagligt förvärvade njutningar, såsom köpta materiella ting, som Guds lag inte uttryckligen förbjöd.

2. Det är fortfarande en synd att leva ett liv i jakten på njutning, även om njutningarna inte är onda. Våra liv bör präglas av strävan efter en närmare relation med Gud.

Fråga: Hur menar Salomo i Predikaren 2:12–14 att båda påståendena är sanna: att visdom är värdelös och att visdom är mer värdefull än dårskap?

S: Båda är lika värdelösa som mål. Men den som vandrar i visdomens ljus kan se vart han är på väg för att nå det mål han önskar, medan den som vandrar i dårskapens mörker inte har en aning.

F: Bevisar Predikaren 2:14–15 att det inte finns något liv efter döden?

S: Nej, detta avser livet under solen. Det säger helt enkelt att en händelse, nämligen döden, drabbar alla. Under solen finns ingen som dör kvar under solen längre.

F: Vad är poängen med att vara vis enligt Predikaren 2:15?

A: Salomo insåg att det inte tjänar något till att ha visdom bara för visdomens skull. Visdom är i bästa fall en ficklampa som hjälper till att lysa upp vår väg. Men den är inte, eller borde åtminstone inte vara, vårt mål, precis som det inte borde vara ditt mål att nå änden av ficklampans ljusstråle.

F: Hur kommer det sig, enligt Predikaren 2:16, att man efter döden inte minns den vise mer än dårfinken?

A: Det finns tre olika sätt.

Den avlidne: De direkta minnena i de avlidnas sinnen går förlorade för denna värld för alltid.

Andra: Minnena hos dem som är kvar på jorden bleknar bort när det gäller den som har dött. I historien glöms många fakta om forntida civilisationer, som var avgörande för människor att känna till på den tiden, bort och är idag värdelösa för alla utom arkeologer.

I evigheten: För både de rättfärdiga och de orättfärdiga är alla färdigheter, all kunskap och all visdom i denna värld värdelösa efter döden.

Fråga: Ska vi enligt Predikaren2:17 –18, 20, 23 ”hata livet”?

S: Nej, men älska inte livet mer än Gud. Poängen i Predikaren handlar om ”livet under solen”. Med andra ord är det det materiella livet utan Gud. Predikaren säger aldrig att vi ska hata livet; snarare säger författaren att han själv hatar livet. Ordspråksboken 8:35–36 talar väl om dem som finner livet. Det är dock lätt att hata livet ”under solen” utan Gud. På ett märkligt sätt är detta ett område där buddhismens och kristendomens läror nästan överensstämmer. Buddhismen säger i sin första ädla sanning att livet är lidande. Medan kristendomen säger att det kristna livet är underbart, trots lidandet, håller kristendomen delvis med buddhismen på en punkt: att livet utan den sanna Guden är och kommer att förbli lidande.

F: I Predikaren 2:17–18 hade Salomo all den rikedom, alla de slavar, all den visdom och all den status han kunde önska sig, så varför kunde han hata sitt liv?

S: Det handlade inte om hat på grund av något han inte kunde få eller uppnå. Det verkar snarare ha varit en bitterhet över att han arbetade så hårt, fick och uppnådde allt han ville ha, och ändå kände sig tom. Vilken hustru älskade honom verkligen, när hon bara träffade honom en gång vartannat år? Vilken hustru älskade han verkligen, eftersom han kanske bara träffade var och en av dem en gång vartannat år?

Ibland kommer tillfredsställelsen inte bara från målet, utan från resan dit.

Det fanns en gång en pjäs där ett fattigt par, som strävade efter att få mer pengar, låg vakna i sina sängar på natten och undrade vad rika människor gör. Samtidigt låg ett förmöget par i sina sängar och undrade vad fattiga människor gör. Om du tror att att bli rik kommer att göra dig lycklig, kanske du inte är rik just nu, men du har hopp, något att se fram emot, den dag då du (förhoppningsvis) kommer att bli rik och därmed lycklig. Salomo och vissa rika människor är så deprimerade eftersom de redan har uppnått dessa rikedomar, och de har upptäckt att det inte gjorde dem lyckliga. Vad skulle de då annars kunna hoppas på?

Fråga: Varför verkar det i Predikaren 2:18–19 så orättvist att de rika sparar ihop rikedomar endast för någon annans skull?

S: Den som offrade sin bekvämlighet, frihet och kanske till och med sin familj och sin egen lycka för att samla ihop rikedom kanske inte lever länge nog för att njuta av den. De som ärver rikedomarna kan förlora dem, eller så kan de under många år njuta av något de inte har arbetat för. Detta var deprimerande för Salomo. Detta hände Salomo när riket delades i två delar under hans son Rehabeam. Även om Rehabeam inte började regera förrän Salomo hade dött, visste Salomo i förväg att detta skulle hända eftersom Gud hade sagt det till honom i 1 Kungaboken 11:11–13.

Fråga: Om någon inte är dåraktig, skulle då ett stort arv vara okej för honom, enligt Predikaren 2:19?

S: Det skulle kunna bli katastrofalt för dem. I Ordspråksboken 30:7–9 står det: ”Två saker ber jag dig om – neka mig dem inte innan jag dör: Håll falskhet och bedrägliga ord långt borta från mig. Ge mig varken fattigdom eller rikedom; mätta mig med det bröd som är min del. Annars kan det hända att jag får för mycket och förnekar Dig och säger: ’Vem är HERREN?’ Eller så kan jag bli fattig och stjäla och vanhelga min Guds namn” (Berean Standard Bible).

Med en del av sin förmögenhet lät Salomo tillverka guldsköldar och placerade dem i Libanons skogshus i 2 Krönikeboken 9:16. Guld är emellertid ett mjukt och tungt metall, olämpligt för sköldar utom för att visa upp sig. Men under hans son Rehabeams regeringstid förde farao Sisak bort Salomos guldsköldar till Egypten, enligt 2 Krönikeboken 12:9. Pengarna kunde ha använts för att betala lärare eller hjälpa de fattiga.

Jag hörde talas om en ny kristen som ville bli grafisk formgivare, men som saknade både dator och programvara. Missionsorganisationen lånade ut båda delarna till honom, och han blev en duktig grafisk formgivare och fick det gott ställt. Han lämnade sin fru för en flickvän, lämnade kyrkan och betalade aldrig tillbaka pengarna. Andligt sett hade det varit bättre om han aldrig hade fått den hjälpen.

I West Virginia fanns en kristen vid namn Jack Whittaker som vann 315 miljoner dollar (före skatt) på lotteri. Han gav omedelbart 10 procent till kristna organisationer och inrättade fonder så att hans barn inte skulle behöva arbeta.

Senare började samma man besöka strippklubbar och hade med sig stora summor pengar i bilen. Rånare fick nys om detta, rånade honom och misshandlade honom flera gånger. Hans barnbarn hamnade i drogmissbruk. Till slut nådde han en punkt där han sa att han önskade att han kunde gå tillbaka i tiden och helt enkelt riva sönder den där lottsedeln, både för sin egen och sin familjs skull.

Fråga: Vad kan man göra, enligt Predikaren 2:21, när det verkar som om ens tonåring växer upp till att bli en dåre?

S: Kanske undrade Salomo personligen detta om sin son, den blivande kungen Rehabeam. Rehabeam visade sig i slutändan vara en dåre som förlorade tio stammar från sitt rike.

Enkel dårskap är att naivt inte veta vad som pågår. Men andra typer av dårskap utövas och lärs in från omgivningen. Du bör se till att du är ett gott föredöme för dem. Du bör givetvis prata med din tonåring. Ibland flyttar föräldrar till ett annat hus för att försöka bryta sig loss från de dåliga influenserna på sin tonårsdotter eller -son. Du kan inte skydda ditt barn – eller dig själv – från dåliga influenser, och vissa av dem kan faktiskt bidra till att stärka din tro. Men håll dig borta från dåliga influenser som varken du eller dina barn klarar av. Försök istället ersätta dem med goda influenser. Och det finns tillfällen, särskilt när de inte lyssnar, då det ibland är bäst att låta dem misslyckas.

F: Visar Predikaren2:24 att epikureismen är sann?

S: Nej. Se diskussionen om Predikaren 2:3. 1 Korintierbrevet15:32 säger att utan Gud finns det inte många valmöjligheter, eftersom epikureismen är ett lika bra val som något annat. Med andra ord säger denna vers att även om att äta och dricka är gott och kommer från Gud, så finns det under solen utan Gud egentligen inget annat för oss att göra än att äta och dricka.

F: Pred. 3:1–8 och Joh. 7:6 visar att det kan finnas en fel tidpunkt att göra rätt saker. Hur bör vi ha ”tider och årstider” i vårt liv?

S: Behovet av tider och årstider i livet är inte alltid så uppenbart, så under Gamla testamentets tid gav Gud dem detta varje lördag genom sabbaten. För övrigt finns det inget som tyder på att israeliska bönder, handelsmän och hantverkare var mindre produktiva än dem i andra länder som kanske arbetade sju dagar i veckan.

Även om kristna inte är beordrade att hålla sabbaten (Kolosserbrevet 2:16), har många kristna fortfarande en vilodag, vanligtvis på söndagen. Eftersom varje dag nu är en sabbat för troende – eftersom vi har trätt in i Guds vila enligt Hebreerbrevet 4:3–11 – är vi inte skyldiga att hålla sabbaten (eller söndagen), men det är helt i sin ordning att göra det.

F: Vad är poängen med dessa fjorton motsatser, eller positiva och negativa aspekter, i Predikaren 3:1–8?

S: Saker tenderar att upphäva varandra. Många saker byggs upp, men sedan rivs de ner. För många av dessa saker finns det en balans.

Även om en person skulle kunna välja vissa av dessa perioder, har vi ofta inget val; tiderna är bestämda åt oss. När du ägnar tid åt att ta hand om en sjuk familjemedlem, ska du inte tro att det hindrar dig från att göra det som Gud avsett att du ska göra. Vid den tidpunkten är det Guds vilja att du gör precis det Han vill att du ska göra, nämligen att ta hand om den sjuka.

Ibland, när du befinner dig i en speciell period, till exempel sorg eller sjukdom, kan du betrakta ögonblicket och felaktigt anta att det kommer att vara så här resten av ditt liv. På samma sätt kan du, när allt går helt fantastiskt, felaktigt anta att resten av ditt liv kommer att vara så här. En sak vi kan lära oss av detta avsnitt är att vara förberedda i anden, eftersom tiderna förändras. När en tid övergår till en som du inte skulle ha valt, kom ihåg att vi ändå bara är tillfälligt här på jorden.

Fråga: Eftersom Predikaren 3:2 säger att det finns en tid att födas och en tid att dö, när är då eutanasi, inklusive läkarassisterat självmord, moraliskt rätt?

S: Vi måste först skilja mellan olika typer av död och sedan se vad Bibeln säger.

En definition av eutanasi, från de grekiska orden eu thanatos som betyder ”god/lätt död”, är att avsiktligt orsaka döden genom handling eller underlåtenhet hos ett icke-fosterväsende vars liv anses inte vara värt att leva, och att anse att det inte är moraliskt fel att göra så. Eutanasi kan vara frivillig eller ofrivillig från patientens sida, och innebära aktivt dödande eller passivt att undanhålla behandling, mat, vatten eller värme. Hur man definierar ett oönskat liv, vare sig det gäller en själv eller andra, är naturligtvis föremål för en rad olika tolkningar.

Ofrivillig aktiv eutanasi av ”oönskade” liv var utbredd i Nazityskland; idag kallar vi detta onda för Förintelsen. Även Uganda, det kommunistiska Kina och den kommunistiska Sovjetunionen hade sina egna förintelser. Ofrivillig aktiv eutanasi är endast avsedd för vissa brottslingar, men att åldras bör inte vara ett brott.

Lagstiftningen om frivillig aktiv dödshjälp är idag mest liberal i Nederländerna. Eftersom läkare där har rätt att utföra frivillig eutanasi, rapporterar dock broschyren A Christian Response to Physician-Assisted Suicide, s. 12–13, att en nederländsk studie (Herbert Hendin, Chris Rutenfrans och Zbigniew Zylicz, ”Physician-Assisted Suicide and Euthanasia in the Netherlands”, Journal of the American Medical Association 277 (1997), s. 1720–1722) visade att det förekom mer ofrivillig eutanasi än frivillig. Det är uppenbarligen en ”hal väg” från frivillig till ofrivillig eutanasi, eftersom offren sällan anmäler händelsen.

Att låta döden ske, även kallat passiv eutanasi, kan vara medkännande gentemot de dödssjuka som önskar dö snabbare och med mindre smärta. Det kan helt enkelt innebära att man avstår från extraordinära medicinska åtgärder. Detta är den enda typen av eutanasi som kan vara moralisk. Vissa former av passiv eutanasi kan dock också vara grymma mot dem som inte önskar dö och som inte är dödssjuka. Vi bör inte låta annars friska människor dö enbart på grund av brist på mat. Vem är vi att säga att någon annans liv inte är värt att leva, särskilt när han eller hon själv anser att det är det?

I Bibeln begick endast Judas Iskariot, Saul, Simson, Ahitofel och Zimri självmord. I den tidiga kyrkan skriver Laktantius (260–330 e.Kr.) i *De Divina Institutio* 3:19 att brottet självmord är lika allvarligt som, eller värre än, mord på en annan människa. Självmord är en synd, men Bibeln säger inte att det är oförlåtligt. Den tidiga kyrkohistorikern Eusebius av Caesarea (ca 325 e.Kr.) berättar hur sex kristna kvinnor vid tre olika tillfällen begick självmord hellre än att utsättas för sexuella övergrepp (Ecclesiastical History kap. 12, 14).

Kort sagt förbjuder Bibeln mord, vilket inkluderar självmord och de flesta former av eutanasi av människor. Bibeln förbjuder inte det som kallas ”frivillig, passiv eutanasi”, där exceptionella medicinska ingrepp avstårs eller patienten tillåts dö en naturlig död. Även om Bibeln inte säger att självmord är okej, se nästa fråga för vad Bibeln faktiskt säger om att dö.

Även om eutanasi är fel kan kristna beslut som rör medicinsk behandling vara långt ifrån triviala.

Fråga: Vad lär Bibeln om döden i Predikaren 3:2?

S: Även om Bibeln inte använder termen ”eutanasi” i sig, kan vi lära oss följande 22 saker om döden från den.

…Värderingar

När det gäller döden, precis som allt annat, erbjuder världen oss tomma och bedrägliga filosofier, men vi bör följa det som Gud lär oss (Kolosserbrevet 2:8; 1 Korintierbrevet 1:19–23; Johannes 10:16). Gör inte bara det som är rätt i våra egna ögon (Domarboken21:25 ).

Vi är värdefulla eftersom alla människor är skapade till Guds avbild (1 Mosebok1:26 –27; Psaltaren 8:4–5). Vi är underbart och förunderligt skapade (Psaltaren 139:14).

Vi ska hedra de äldre (3 Mosebok19:32 ; 1 Timoteusbrevet 5:2).

Vi ska hjälpa (inte döda) föräldralösa barn, änkor, sjuka, fångar och andra som samhället kanske betraktar som oönskade (Jakob 1:27; 5 Mosebok 15:11; Psaltaren 68:5; Matteus 25:35–36, 42–44; Sakarja 7:9–10; Hebreerbrevet 13:3).

…Handlingar

Vi får inte mörda, och människor som avsiktligt mördar kan avrättas (1 Mosebok 9:6; 2 Mosebok20:13 ;21:12 ; 5 Mosebok5:17 ).

Mord omfattar inte lagliga avrättningar och krig (1 Mosebok 9:6; 2 Mosebok21:12 ; Psaltaren 144:1; 5 Mosebok20:10 -18). Man får döda i självförsvar (2 Mosebok 22:2).

Det är tillåtet att döda och jaga djur (Apostlagärningarna10:10 –15; Tredje Moseboken17:13 ; Andra Moseboken–Femte Moseboken), men man får inte vara grym mot dem (Ordspråksboken12:10 ).

Kristna bör erbjuda Guds tröst (2 Korinthierbrevet 1:4–6) och visa medkänsla mot alla (Kolosserbrevet3:12 ; 1 Korinthierbrevet 13:4; Efesierbrevet4:32 ; Ordspråksboken 11:16–17; 1 Tessalonikerbrevet 5:15). Guds kärlek till oss varar för evigt (Psaltaren 107:1–2).

Ingen kan ta sina jordiska rikedomar med sig (Lukas 12:18-21; Psaltaren 37:7-10), så försörj din familj och andra (Ordspråksboken 13:22; 17:2; 19:14; Psaltaren 17:14; 1 Timoteusbrevet 5:3-5,8,16) och ge till Herrens verk (Ordspråksboken 3:9; 1 Korintierbrevet 16:2; 2 Korintierbrevet 8:1-8; 9:6-12; Haggai 1:3-11).

Vi bör vara modiga inför döden (Psaltaren 23:4; Romarbrevet8:35 –39; Uppenbarelseboken2:11 , 13) och inte frukta (1 Johannes4:18 ), ty att leva är Kristus och att dö är vinst (Filipperbrevet1:20 –21). Be till Gud när du är nära döden (Psaltaren 18:4–6; 116:3; 142; Filipperbrevet 4:6–7). Vi finner vila endast i Gud (Psaltaren 62:1).

Även om vi i allmänhet inte ska berusa oss, är berusningsmedel bra för den döende (Ordspråksboken 31:6–7).

…Insikt

Vi bör hela tiden, inte bara när döden närmar sig, inse att våra liv på jorden är flyktiga (Psaltaren 39:4–6; 90:3–6; 144:4; Jakob1:10 –11).

Gud känner redan till varje dag i våra liv (Psaltaren 139:16).

I Herrens ögon är hans heligas död dyrbar (Psaltaren 116:15). Gud är där på ett särskilt sätt för dem som åkallar honom (Psaltaren 145:18,20).

Människor kan vara så deprimerade att de förlorar hoppet om livet (2 Korintierbrevet 1:8–9), men det rättfärdigar inte självmord.

I vissa fall kan lidande och prövningar leda till något gott (Jakob 1:2) och vi kan ära Gud (1 Petrus 4:16) precis som Job gjorde. Våra lidanden kommer att verka små jämfört med himlens härlighet (1 Petrus 1:6–9, 1 Korintierbrevet 2:9).

Även om vi ofta inte ser Guds syfte med saker och ting just nu (Psaltaren 42, 43, 74, 79, 88; Job), kommer vi till slut att se hur Gud ordnar allt (Habackuk 1:1–11;1:12 –17; 2), se Guds visdom, rättvisa, kärlek och barmhärtighet, och inte ha någon sorg i himlen (Uppenbarelseboken 21:4).

Lidande och död kan vara både godtyckliga och orättvisa (Lukas 13:1–2; Hesekiel13:19 ), men Jesus förstår vår situation, eftersom även han upplevde orättvist lidande och död (Psaltaren 22:1; Apostlagärningarna3:13 –15).

Vi bör längta efter att få vara hos Kristus, men samtidigt inse värdet av att stanna kvar på jorden, för att ära Gud och hjälpa andra (Filipperbrevet1:22 –23;3:12 –15; 2 Petrusbrevet 1:5–8).

För icke-kristna är Gud inte sen, utan vill att människor ska få tid att omvända sig (2 Petrus 3:9).

…Hopp

Att människor dör var varken bra eller naturligt, varken före syndafallet eller i himlen (Romarbrevet8:20 –23;5:13 ; 1 Korintierbrevet 15:22; 1 Korintierbrevet 15:42–58). Ändå samverkar allt som en del av Guds plan och till det bästa för dem som älskar Gud (Efesierbrevet1:11 ; Romarbrevet8:28 ).

Himlen är en plats utan lidande, död eller smärta (Uppenbarelseboken 21:4–5).

Sammanfattningsvis ska vi varken frukta döden eller ignorera den, och inte heller fokusera på den hela tiden. Istället bör vi troende se vårt liv på jorden och vår död som integrerade delar av vår väg mot den bästa av alla möjliga världar, vårt eviga hem hos Herren.

Fråga: Finns det verkligen en tid för att döda, enligt Predikaren 3:3?

S: Det finns en tid att döda växter och djur, men det är inte relevant för vad denna vers säger. Ja, det finns en tid att döda, precis som det finns en tid för krig i Predikaren 3:8.

Fråga: Finns det i Predikaren 3:8 en tid för troende att hata?

S: Ja, på två sätt.

I Gamla testamentet hade de troende ännu inte lärt sig att älska alla, inklusive sina fiender.

I alla tider ska de troende hata synden.

Fråga: Är Predikaren 3:9–15 uttryck för förtvivlan eller hopp?

S: Även om vissa kan uppfatta det som förtvivlat, är det i själva verket en ”optimistisk acceptans”. När du går igenom livets olika skeden, och vissa saker försvinner och nya tar deras plats, vet du som troende att allt ligger i Guds händer. Romarbrevet 8:28 säger att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Gud. Vi måste komma ihåg att vi inte är av denna världen (Joh 17:14) utan himmelens medborgare (Fil 3:20).

Fråga: Är Predikaren3:13 en sorts judisk-kristen epikureism?

S: Predikaren presenterar denna inställning som ett alternativ, men rekommenderar den inte. Judisk-kristen epikureism innebär att man håller sig borta från allvarliga synder, betalar tionde, går i kyrkan och gör det minsta man bör göra, och sedan lever resten av sitt liv precis som man själv vill, utan något ytterligare åtagande gentemot Gud. Det är inte vad Gud vill för någon av oss. Hur är det med kärleken och passionen för Gud? Tar du initiativ till att uttrycka din kärlek till Gud genom dina gärningar? Var finns omsorgen om andra, och hur är det med glädjen att vara i Guds närvaro? Gud vill att varje kristen, oavsett om de har en avlönad tjänst inom kyrkan eller inte, ska vara hängiven Honom.

I Predikaren är det viktigt att förstå huvudpoängen innan man försöker dra allmänna slutsatser utifrån enskilda verser. Predikaren3:13 i synnerhet, och hela Predikarboken i allmänhet, ger en träffsäker (och deprimerande) beskrivning av livet under solen utan Gud.

Fråga: Varför finns det så mycket orättvisa och ondska i världen, enligt Predikaren 3:16–17?

S: En anledning är att många människor inte bryr sig om orättvisa och ondska, utan bara om orättvisa och ondska som drabbar dem själva. Salomo beklagade detta faktum i vers 16, men drog i vers 17 slutsatsen att Gud en dag kommer att döma allt rättvist.

Även om orättvisa och ondska ofta har förekommit och kommer att förekomma oavsett vad vi gör, har vi två ansvar. För det första bör vi se till att vi inte är orättvisa eller onda mot andra. För det andra bör vi hjälpa till att försvara de förtryckta.

F: Lär Predikaren 3:19–21 att det inte finns något liv efter döden?

S: Inte alls, om man också läser Predikaren 3:18. Fyra punkter att beakta i svaret.

1. Vers 18 inleds med: ”Jag sade till mig själv”. Det är inte Gud som säger detta; detta är ur ett perspektiv av iakttagelse under solen.

2. Detta kan också översättas med ”Vem vet om människans ande stiger uppåt eller om…”, istället för ”Vem vet om människans ande stiger uppåt och om…”. Ordet ”om” finns faktiskt inte i hebreiskan.

3. Oavsett översättningen är sammanhanget i Predikaren ”livet under solen”, och inom det sammanhanget är livet efter döden inte något som någon kan veta något om, utom genom Guds uppenbarelse. Fysiskt i kroppen är döden och förruttnelsen detsamma; vid uppståndelsen och domen är det dock annorlunda. Psalm 49:15 säger också att Gud ska frälsa dem från gravens makt.

4. Predikaren använde främst empirisk observation som ”metod”, vilket framgår av Predikaren 1:14,17; 2:1–10; 2:11–13; 3:16; 4:1; 6:1,11; 7:15,27; 8:9,11; 9:11,13. Därför stämde tveksamheten att undervisa om livet efter döden överens både med Predikarens metod och med bokens pessimism uttryckt i tanken ”om detta vore det enda livet”.

Fråga: Lär Predikaren3:21 att ett djur har en ande precis som en människa?

S: Det hebreiska ordet här är egentligen ”andning”, vilket har flera betydelser. Denna vers ger inget svar på frågan. Allt som författaren till Predikaren säger är att man, genom att iaktta vad som sker under solen, inte kan avgöra vad som händer med människors eller djurs liv efter döden. Se även diskussionen om 2 Petrus 2:5 och Uppenbarelseboken 16:3 för mer information.

F: I Pred. 4:1, Pred. 5:8–9; Pred. 8:9 och Pred. 10:16–20 – hur kunde all denna orättvisa och förtryck förekomma under Salomos regeringstid?

S: Oavsett om Salomo var författaren eller inte, så sa författaren inte att det var under hans styre under hans tid, även om Salomo kunde ha upptäckt att han hade orättvisa ämbetsmän under sig. Salomo hade kunskap om många andra länder under sin tid och han kände till historien, så det vore förvånande om Salomo endast skrev om sitt rike under sin egen tid. Dessa saker inträffade många gånger för Israel i Domarboken och under Salomos tid för många andra folk.

F: Predikaren 4:1–3, 4:4–6 och 4:7–12 behandlar meningslösheten i förtryck, avund, ensamheten högst upp på stegen och att samla ihop till en efterträdare. Vad har alla dessa saker gemensamt?

S: De gemensamma teman i detta kapitel är maktens fåfänglighet inför maktlösheten. Att bli förtryckt ger ett meningslöst liv, men att förtrycka andra ger också ett meningslöst liv. Avundsjuk möda, att värdera ett arbete högre än människor och att inte längre vara mottaglig för undervisning är allt meningslöst.

F: I Pred 4:2, är det verkligen bättre för den förtryckte att vara död än levande?

S: Det beror på. Det finns två punkter att beakta i svaret.

1. Predikaren är skriven ur perspektivet ”livet under solen”, utan Gud. Ur detta perspektiv är det definitivt bättre för de förtryckta att vara döda än levande.

2. Ur ett evigt perspektiv är det också lättare för förtryckta troende att dö och komma till himlen än att leva på jorden.

Fråga: Hur kommer det sig, enligt Predikaren 4:4, att det mesta av arbetet och prestationerna härrör från människors avund?

A: När människor vill ha en befordran kan det handla om att tjäna mer pengar, men det är kanske bara en del av det. En annan del är att kunna bestämma över andra, inte längre behöva ta order från någon, och att ha ett mer imponerande CV eller bli mer lyssnad på.

En viktig drivkraft för att starta ett företag är att ”vara sin egen chef”. Vad småföretagare ibland missar att tänka på är att istället för att ha en eller två chefer som sina överordnade, så är nu varje enskild kund på sätt och vis deras chef.

Även i skolan kan man ta examen med ”utmärkelser”, vilket antyder att de som inte lyckades få lika höga betyg på något sätt är mindre hedervärda elever.

De flesta människor har en önskan om att inte uppfattas som underlägsna i andras ögon i allmänhet, i vissa specifika personers ögon (till exempel sin chef eller make/maka) och i sina egna ögon. Många går ännu längre och vill anses vara överlägsna eller bättre i andras ögon i allmänhet, i vissa specifika personers ögon och i sina egna ögon. Vissa människor finner nöje i att få en annan person att känna sig underlägsen jämfört med dem. Men en kristen bör göra sig av med alla dessa drivkrafter. Istället bör deras önskan vara att vara behaglig i Guds ögon.

Fråga: I Predikaren 4:5 står det bokstavligen att ”dåren äter sitt eget kött”, så vad betyder det?

S: Detta är en metafor för att förstöra sig själv. Exemplet illustrerar att en person inte får någon nettofördel i form av näringsämnen när han äter sitt eget kött. Vissa människor gör saker för kortsiktig njutning som äventyrar eller allvarligt begränsar deras framtid. Ibland kan en relation, en familj eller ett helt liv förstöras för ett ögonblicks njutning. Till exempel tjänade Bernie Madoff fram till 2008 miljoner på ett pyramidspel med aktiefonder, men till slut åkte han fast, hamnade i fängelse och en av hans söner begick självmord. Nu tror jag inte att Madoff någonsin skulle ha ansett att det var värt att hamna i fängelse och offra sin sons liv för att ha miljoner under några år; men jag tror inte att Madoff tänkte på kostnaden överhuvudtaget. Människor som ”äter sitt eget kött” väljer ofta inte medvetet konsekvenserna; snarare har de valt att inte tänka på konsekvenserna alls. Men även när man inte tänker på konsekvenserna, kommer konsekvenserna ändå.

F: I Predikaren 4:7–9 är människor ofta bättre på att fråga sig själva hur de ska göra något än på att fråga sig om de bör göra det, och i vilken utsträckning de bör göra det. På vilka sätt bör vi fråga oss om vi bör göra något och i vilken utsträckning?

S: Den hårdföre förhandlaren kanske frågar sig om situationen borde vara mer av en ”win-win”-situation än en ”jag vinner, du förlorar”-situation. Om motparten är desperat att nå en uppgörelse, ska man då, så att säga, ta dem på bar gärning, eller förhandla fram något som man själv skulle vilja att någon förhandlade fram med en, om man var i deras situation? En advokat skulle kanske fråga sig: istället för att gå in för att ta ut hämnd på motparten, borde jag bara nöja mig med vad som är rättvist? En kränkt part, som kämpar för att få tillbaka det som tillhör dem, borde fråga sig: ”Var går gränsen mellan att ta tillbaka det jag borde ha och att hämnas?” (Kristna ska aldrig hämnas, men i Gamla testamentet tog de tillbaka det som felaktigt tagits ifrån dem och lade till en femtedel.) Soldaten bör fråga sig om en befälhavare ger olagliga order. När du kan ta något som egentligen inte är ditt, bara för att du vet att du kan, avstår du då från att göra det?

Fråga: Vad syftar Predikaren 4:9–12 på?

S: Detta syftar INTE enbart på äktenskap, enbart på en far och son, enbart på en efterträdare eller enbart på medarbetare. Det är ett allmänt begrepp som är tillämpligt på alla dessa situationer och fler därtill. Om det inte finns några efterträdare, finns det ingen successionsordning. Om det inte finns några partners, finns det inget partnerskap, och verksamheten går under om du gör det.

F: Eftersom det i Predikaren 4:11 står att det är bättre att ligga tillsammans än ensam, är då sexuella relationer utanför äktenskapet bättre än celibat?

S: Nej. Även om samhörighet är något gott, är det synd att försöka trotsa Gud och ”ta en genväg” till detta. På samma sätt är det visserligen bättre att ha pengar än att inte ha några alls, men en fattig person har inte Guds tillstånd att råna banker.

Många (men inte alla) synder handlar om att människor försöker ta ”genvägar” och bryta mot Guds bud för att uppnå något som under vissa omständigheter är bra.

F: Vem syftar Predikaren4:13 på?

S: Vissa skulle tro att det är Salomo. Som ung var Salomo vis, endast måttligt förmögen och lydig mot Gud. Salomo slutade aldrig att tro på Gud, men han slutade att vara lydig mot Gud. Kanske skrev han Predikaren efter att han återgått till att lyda Gud, efter att han insett att han var en gammal och dåraktig kung som inte lät sig rättas.

Han var en vis och intelligent kung, som blev en dåraktig och intelligent kung, och ville återvända till visdomens väg. Så Predikaren kan syfta på två olika personer, en ung och en gammal, eller så kan det syfta på samma person som först var ung och sedan blev gammal.

Detta avser dock inte helt och hållet Salomo eller någon annan kung i Israels rike. Det påminner om Josef, eftersom Josef regerade under farao. Författaren specificerade dock inte vem det handlade om, troligen för att han ville illustrera en allmän princip och inte låta människor fastna i historiska detaljer.

Ibland när vi skriver eller talar måste vi veta om vi ska lägga in fler detaljer eller alla detaljer vi kan. Men andra gånger bör vi ha färre detaljer så att människor inte missar huvudpoängen och går vilse i detaljerna.

Fem val för de unga och gamla härskarna är:

Unga kontra gamla Salomo

Salomo mot Rehabeam

Josef och farao

Andra personer

Begreppen i allmänhet, men inga specifika personer

Fråga: Hur hanterar man, enligt Predikaren 4:14–16, att behålla makt eller inflytande (om man har det) när någon yngre eller mindre erfaren verkar kunna överträffa en?

S: Ett sätt är att kämpa med näbbar och klor för att behålla ditt inflytande. Ännu värre är att försöka sabotera den andra personens arbete, eller åtminstone sabotera deras prestationer och rykte genom förtal. Den motsatta ytterligheten är att aldrig stå upp för dig själv och ditt arbete. Men Romarbrevet 14:16 säger att vi inte ska låta det som är gott talas om som ont. Ibland kan dessa situationer vara komplicerade, både när det gäller vad som händer dig och de möjliga reaktionerna (lämpliga eller inte) som du skulle kunna ha. En vägledande princip är: ”Vad skulle Jesus vilja att du gjorde?” Gör ingenting som du senare kommer att skämmas för att förklara för Kristus vid domstolen vid bema-stolen. Det är bättre att förlora än att vinna genom oärliga medel.

Fråga: Varför nämns det i Predikaren 5:1 att man ska gå till Guds hus, när Predikaren handlar om livet under solen utan Gud?

S: Detta illustrerar en viktig punkt. Man kan fortfarande vara mycket religiös och ändå bara gå igenom rörelserna och fortfarande vara mycket långt ifrån Gud.

F: Vad är ett ”dårarnas offer” i Predikaren 5:1, och hur undviker vi det?

S: Även om det kan verka märkligt, kan vissa försöka finna mening i att offra till Gud, som en dålig ersättning för att helt enkelt älska och lyda Gud. Kärlek och lydnad innefattar ofta ett offer, men det är ett offer som Gud själv önskar. Vilket offer som helst är ingen ersättning för kärlek och lydnad, vilket Mika 6:6–8 visar. Jesus sa i Matteus 5:23–24 att om du är på väg att offra något och kommer ihåg att din broder har något emot dig, ska du avbryta offret, försonas med din broder och först därefter återuppta ditt offer.

En gång fanns det en liten pojke som ville köpa en fin present till sin mammas födelsedag. Så han köpte en leksaksbrandbil till henne. Det var vad han själv skulle ha velat ha på sin födelsedag, så i sitt hjärta resonerade han att det var vad hon skulle vilja ha. Ibland är vi inte mycket mognare än så och ger ett ”dårarnas offer”. Vi antar att Gud vill att vi ska göra något, utan att lägga märke till vad Gud säger att han verkligen vill ha.

I engelsk historia var Robin Hood känd för att ”stjäla från de rika och ge till de fattiga”. Även om det förekom orättvisor under den onde härskaren, vill Gud inte ha dina pengar som du fått genom att stjäla från andra människor. Ett av de värsta dårarnas offer var Jeftas löfte i Domarboken 11:30–40. Hela domartiden var en mörk period då var och en gjorde vad som var rätt i sina egna ögon.

Fråga: Hur kan vissa människor, enligt Predikaren 5:1, göra ont genom att offra utan att ens veta om det?

S: Det finns åtminstone tre sätt.

1) Ett sätt är att offer till avgudar är offer till demoner och inte till Gud, enligt 1 Korintierbrevet 10:20.

2) Även offer till den sanne Guden kan vara onda. Jesus profeterade i Johannes 16:2 att vissa som dödar kristna kommer att tro att de offrar till Gud. Under medeltiden och renässansen förföljde romersk-katoliker, och i mindre utsträckning lutheraner och kalvinister, andra som påstod sig vara kristna. Påven organiserade till och med korståg för att ”utrota” valdenserna. Kyrkan bedrev också förföljelse mot det judiska folket, eftersom dess ledare ansåg att detta behagade Gud.

3) Pengar som ges till Guds verk från orättfärdigt förvärvade medel är ett ont offer. I Mika 1:7f står det att lönen från en prostituerad ska gå tillbaka till att betala en prostituerad. Om du tjänar pengar på sätt som Gud inte vill att du ska använda, och du ger en del av dem till Gud som ett offer, är Gud inte nöjd med det offret. Det är bättre att sluta bedra eller ta från andra och kunna ge mindre, än att ge mer genom att göra saker som misshagar Gud. Vissa jobb är som att vara revisor för Planned Parenthood, en ledande abortklinik i USA. Även om du inte bryter mot några lagar, och företaget inte bryter mot några lagar, bör du lämna organisationen om du är en del av ett team som gör ont mot Gud.

Men i kärlek till Gud ska vi, enligt Romarbrevet 12:1, offra våra kroppar som levande offer.

Fråga: Vad är poängen i Predikaren 5:1–2 när det gäller att lyssna kontra att tala?

S: Kommer du till Guds hus mer för att dela med dig av dina åsikter, eller för att lära dig och tillbe? I Jakob 1:19 står det att man ska vara snabb att lyssna och långsam att tala. Det finns så många kloka människor i en församling; kanske bör du också framföra dina synpunkter, men inte dominera samtalet. Dessutom betyder det hebreiska ordet här mer än bara att lyssna. Det betyder också att förstå och lyda.

F: I Predikaren 5:2–7, vilka är några exempel på dåraktiga åtaganden som människor gör idag?

S: Precis som man kan anmäla sig till skräppost på internet eller uppge sina kreditkortsuppgifter på en bedräglig webbplats, finns det även andra sätt att ingå okloka åtaganden. Anställningsavtal och andra juridiska avtal som du får av motparten är oftast utformade för att gynna den andra sidan, ofta på ett orättvist sätt. Även om vi ska vara oskyldiga som duvor, ska vi också vara kloka som ormar, enligt Matteus 10:16. Var ytterst försiktig med att gå i borgen för någon annans lån. Deras ansvarslöshet blir ditt åtagande.

Vi måste visserligen ingå åtaganden så att människor kan lita på oss. Vanligtvis måste du ingå ett åtagande gentemot din arbetsgivare, kyrkan vill ha ekonomiska åtaganden från medlemmarna så att de kan planera sin budget, och om du tar ett bostadslån måste du gå med på att betala tillbaka pengarna.

Men varje gång du ingår ett åtagande, fråga dig själv om det verkligen är nödvändigt. Fråga dig sedan om åtagandets omfattning är nödvändig. Om en potentiell arbetsgivare till exempel vill att du ska underteckna ett avtal som innebär att du har en begränsning för alltid efter att du slutat, fråga dig själv – och dem – om det inte vore rimligare att begränsa villkoret till bara sex månader eller ett år. I ett anställningsavtal ville man att jag skulle gå med på att all programvara jag utvecklade vid sidan av, oavsett om den hade någon relevans eller möjlighet att konkurrera med företaget eller inte, skulle vara deras exklusiva egendom. Så jag skrev på mitt undertecknade avtal att detta inte gällde saker jag redan arbetat med och bifogade en lista. Sedan undertecknade jag det, skickade in det och informerade dem om vad jag ändrat. De hade inga invändningar mot det.

Fråga: Hur kan människor idag ha ett ”hastigt hjärta”, som det står i Predikaren 5:2?

S: Oöverlagda ord är inte så mycket grundproblemet som ett symptom på ett hastigt hjärta. Medan många människor tenderar att ha en inställning av typen ”låt oss lösa det här genast”, är amerikaner ofta mer benägna att ha detta än andra. Människor tenderar att minnas framgångarna och försöka glömma sina nederlag, så en genomsnittlig person kan minnas sig själv som överlag mer framgångsrik.

Om det finns en chans att något ska lyckas, oavsett hur liten den är, så gör vi det utan att tänka på oddsen eller konsekvenserna om vi misslyckas. Denna typ av dårskap förmedlas aktivt i många actionfilmer idag. I stället för att vänta på förstärkning går hjälten modigt (eller våghalsigt) in, trots att sannolikheten är överväldigande stor att han bara slösar bort sitt liv utan någon som helst nytta, och genom en sällsynt tur klarar han sig levande och framgångsrikt, och alla gratulerar honom till hans beslut att göra just det.

Låt oss titta på likheterna mellan vårt hjärta, investeringar och att baka bröd.

Tänk dig att du hade en börsmäklare som en månad meddelade dig att han investerat alla dina livsbesparingar i mycket riskfyllda optioner. Men istället för att förlora alla dina livsbesparingar lyckades han och fördubblade dina pengar. Skulle du gratulera honom till hans investeringsstrategi och behålla honom som din börsmäklare, eller skulle du ta tillbaka alla dina pengar från honom? Det smakar bättre att vänta på att brödet ska gräddas än att bara äta upp hela degen direkt.

Ett förhastat hjärta kan med tiden förstöra en förmögenhet. Låt oss säga att samma börsmäklare under fem år gav dig en årlig avkastning på 100 %, 100 %, 100 %, 100 %, -100 %. Den genomsnittliga årliga avkastningen är 300 % / 5 år, eller 60 % per år på de pengar du en gång hade, vilket är häpnadsväckande bra. Men titta på siffrorna igen. Om du förlorade 100 % det sista året betyder det att du förlorade allt du hade. Bröd gräddas mycket snabbare om du ställer in ugnen på tre gånger så hög värme, men resultatet kanske inte ger dig något att njuta av i slutändan.

Men nu har börsmäklaren en mer konservativ strategi, så du litar på hans omdöme och följer honom ännu en gång. Det första året tjänar han 23 % åt dig, det andra året händer det saker på marknaden som han inte förutsåg och han förlorar 20 %, och så växlar det på det sättet varje år. Hur mycket pengar har du kvar i slutändan? För varje 1 000 dollar blir det 1 000 dollar * 1,23 * 0,8 * 1,23 * 0,8 * 1,23 * 0,8 = endast 952,76 dollar. Svängningar går ut över dina pengar, och ett vacklande hjärta går ut över dina relationer, ditt ord och människors förtroende för dig. Om du bakar bröd vid för hög temperatur, men växlar med lägre temperaturer så att bakningstiden blir genomsnittlig, blir resultatet ändå svårt att svälja.

Fråga: Varför är det, enligt Predikaren 5:2–7, så lätt för människor att lova något och sedan bryta sitt löfte?

S: Människor som värderar sitt eget ord så lågt kanske tror att andra människor inte heller värderar sitt ord, och det blir en självuppfyllande profetia. Om någon lovar något, särskilt om det slutliga resultatet är till deras fördel, och det senare verkar inte längre vara till deras fördel, varför inte bryta löftet, om de lever som om det inte fanns någon Gud? Men kristna bör vara människor som man kan lita på. I 5 Mosebok 23:21–23 står det också att människor ska hålla sina löften.

Det är helt i sin ordning att ha för avsikt att göra något och sedan ändra sig, men säg då att du har för avsikt att göra det, inte att du lovar att göra det.

Fråga: I Predikaren 5:3,7, vilken inställning bör vi ha till våra drömmar?

S: Med ”drömmar” avses här inte vad man gör när man sover. Drömmar här är planer och oplanerade förhoppningar. En person som tror att hen kommer att förverkliga omöjliga drömmar kan ofta alltför lätt bryta löften och åtaganden som hen har gjort. Detta samband mellan obetänksamma ord och vilda drömmar innefattar orealistiska planer, som ibland utlovas utan att man har tänkt på hur de ska genomföras. Ibland leder ”överaktiva drömmar” till att man påbörjar många projekt som alla misslyckas, främst därför att de inte fullföljs. Det är bättre att ha ett framgångsrikt projekt som varar och fortsätter att blomstra än många projekt som aldrig kom igång.

Ska vi som troende ge upp alla drömmar vi vill förverkliga? Eller ska vi drömma vilt och starta många projekt som inte har någon chans att lyckas? Inget av detta – ge istället dina drömmar till Gud. Vissa kanske han tar ifrån dig. Men när det gäller andra drömmar kanske du känner en längtan att sträva efter dem, eftersom Gud vill att du ska sträva efter dem. Även vissa drömmar som kan verka dåraktiga och omöjliga kan bli möjliga med Gud. Men oavsett vad, överlämna alla dina drömmar till Gud och acceptera att han kommer att ta bort vissa av dem.

F: Vilka är de två sambanden mellan drömmar och förtryck i Predikaren 5:8?

S: Det finns ett par sätt.

Den förtryckte: En fattig person kan ha drömmen om att bli rik, enbart genom ärliga medel. I vissa länder kan den drömmen tyvärr bara vara en vild fantasi. Det finns tillfällen då budskapet till oss är detsamma som det Gud gav Baruch i Jeremia 45:5. Nu är inte tiden inne att sträva efter stora saker, men Gud kommer att skydda oss.

Förtryckaren: Omvänt kan någon inse att deras dröm om att bli rik endast kan uppnås genom att ta rikedom från andra. Som ett exempel är en dotter i vissa afrikanska och asiatiska länder ett sätt att skaffa rikedom till familjen genom brudgåvan. Det kanske inte är den pojke som flickan vill gifta sig med, men föräldrarnas giriga hjärta har blivit en högre prioritet än dotterns hjärta.

Generellt sett säger Efesierbrevet 5:8 att även om vi en gång levde i mörkret, måste vi nu vandra som ljusets barn. Vi måste överge mörkrets gärningar och behandla andra med heder, så att vi inte blir rädda när ljuset lyser på vad vi har gjort och våra motiv.

Fråga: I Predikaren 5:9, vad är förhållandet mellan kungen och åkrarna?

S: Det hebreiska originalet säger att till och med kungen [själv] drar nytta av åkrarna. Men samma ord kan täcka två olika aspekter.

Dra nytta av: till och med en rik kung känner att han fortfarande behöver ta en andel av vinsten från till och med ett litet fält. I ”Bible Knowledge Commentary: Old Testament”, s. 988, anses det finnas en antydan om korruption bland tjänstemännen här.

Beroende av: även den mäktigaste kungen måste fortfarande äta och är därför beroende av de anspråkslösa åkrarna för att överleva. Det finns dock inga andra ledtrådar som tyder på att något annat i detta kapitel handlar om att hålla kungen vid liv.

Så även om båda är sanna, vilket är då den främsta avsikten här? Eftersom verserna 8–11 handlar om förtryck och girighet, är ”vinster från” den främsta tolkningen. Men utöver det fungerar vers 9 som en slags ”knutpunkt” här. Verserna 8–9 handlar om förtryck, och verserna 9–11 handlar om girighet, vilket ofta går hand i hand med förtryck. Vers 9 knyter ihop dem båda, eftersom ständigt ökande girighet är en orsak till förtryck.

F: Varför är det så, enligt Predikaren 5:10, att den som jagar efter pengar aldrig anser sig ha tillräckligt?

S: Man kan aldrig ha tillräckligt med pengar för ett girigt hjärta. Man kan aldrig ha tillräckligt med pengar för att vara verkligen ”trygg”, om man förlitar sig på pengar för sin trygghet. Som det nämns i Believer’s Bible Commentary, s. 898, sa miljonären Cecil Rhodes när han var nära döden: ”Jag har funnit mycket i Afrika. Diamanter, guld och mark är mina, men nu måste jag lämna allt detta bakom mig. Inget av det jag har förvärvat kan jag ta med mig. Jag har inte sökt efter eviga skatter, därför har jag egentligen ingenting alls” (citerat från Choice Gleanings Calendar). Med andra ord var han en sorts omvänd Askungen – en historia om att gå från rikedom till fattigdom.

Rikedom utan tillfredsställelse är meningslös. Även om rikedom inte ger tillfredsställelse, är det sorgligt att förlita sig på att rikedom ska ge tillfredsställelse, till slut få rikedom och ändå inte känna tillfredsställelse.

Fråga: I Predikaren 5:11, när stiger efterfrågan till utbudet?

S: Inom nationalekonomin gäller att när för många dollar jagar för få fysiska varor, investeringar eller fastigheter, leder inflationen till att priset på de fysiska varorna, investeringarna eller fastigheterna stiger. När utbudet av en vara ökar i förhållande till en fast köpkraft, sjunker vanligtvis priset, och köparna kanske köper lite mer.

På individnivå stiger ofta kostnaderna för att upprätthålla en viss livsstil i takt med att människor börjar tjäna pengar. När de återigen börjar tjäna mindre pengar uppstår ett problem om kostnaderna för deras livsstil inte sjunker.

Inom mjukvaruutveckling sägs det att tidsuppskattningen för att utföra en uppgift ökar med antalet tillgängliga utvecklare. Det omvända kan också vara sant. Innovation uppstår när det finns för mycket att göra och för lite tid.

Fråga: I Predikaren 5:11 och följande, vad är fördelen med att kunna betrakta sina rikedomar?

S: Det är ingen fördel alls. Det handlar inte om att de får titta på sina rikedomar, som kanske ändå är inlåsta i ett förråd. Snarare tvingas de nu hålla ett öga på sina rikedomar för att inte förlora dem. 1 Johannes 2:16 talar om ögonens begär som en av de tre stora drivkrafterna till synd. Precis som kråkor kan även människor dras till glänsande föremål utan att tänka efter.

F: Vad är det ”svåra onda” med rikedom som nämns i Predikaren 5:13?

S: Det hebreiska ordet för ”svårt ont” kan också betyda ”sjuk”, som i ”Jag har sett något så hemskt att det gör mig illamående”. Även om rikedomar i allmänhet varken är goda eller onda, är det här rikedomar som skadar ägaren. I Ordspråksboken 30:7–8 (skrivet av Agur, inte Salomo) ber man Gud att inte ge honom för mycket rikedom, annars skulle han, när han blivit mätt, kanske förneka Gud. Rikedom ger inget säkert skydd mot katastrofer. Att oroa sig för rikedom kan dock göra att en person förlorar sömnen.

Fråga: I Predikaren 5:16 ges en humoristisk bild av att försöka hålla tillbaka vinden. Hur gör människor det idag?

S: Om du ärver vinden, så lycka till med att försöka hålla fast den! Om du hade en miljon dollar och kunde spendera den för att förlänga ditt liv med en vecka, skulle du göra det? Om du kunde få lite kortsiktigt nöje idag, på bekostnad av förlust för resten av ditt liv, skulle du göra det? Tyvärr är svaret att många människor skulle göra det. Anledningen är inte att de tänker så dumt om framtiden, utan snarare att de inte tänker alls. När yngre amerikaner tillfrågades om att spendera nu kontra att spara till pensionen, tydde svaren nästan på att de betraktade den äldre versionen av sig själva som en helt annan person.

Fråga: I Predikaren 5:18–20, om du inser att du har girighet i ditt hjärta, hur går du då tillväga för att bli av med din girighet?

S: Först vad som inte är svaret, och sedan svaret.

Det som inte är svaret. Vi har inte själva kraften att rensa upp i våra liv, så vissa skulle kunna resonera att vi bara ska vänta på Gud och inte göra någonting. De skulle kunna rationalisera att vi inte behöver vidta några åtgärder, eftersom det är Guds ansvar – och inte vårt – att övervinna vår giriga synd. Ett problem med detta svar är att man så lätt kan använda det för att rättfärdiga vilken synd som helst som man inte vill anstränga sig för att sluta med.

Svaret: Men nu har vi faktiskt kraften, inte av oss själva utan tack vare att Gud verkar i oss. Även om vi inte har någon styrka i oss själva, har vi i Kristus fått förmågan att rena oss själva, som det står i 1 Johannes 3:3: ”Var och en som har detta hopp på honom renar sig själv.”

Sätt dig inte i en situation där du försöker säga till Gud att även om din Helige Ande verkar kraftfullt i mitt liv, så är din kraft helt enkelt inte tillräckligt stark för att jag ska kunna övervinna min girighet eller vilken annan synd jag än har. Även om vi inte kommer att sluta synda helt förrän vi kommer till himlen, ska vi ändå segra genom att övervinna en stor del av synden i vårt liv redan nu.

Fråga: I Predikaren 5:18–20 står det att om du är kristen och inte känner dig nöjd som du borde, vilka åtgärder kan du då vidta?

S: Här är några steg du kan ta för att vara nöjd med det du har.

Kanske nöjer du dig med för lite: kanske härrör din girighet inte från att du vill ha för mycket, utan från att du vill ha för lite. Varför skulle du nöja dig med en usel, pytteliten herrgård på 10 000 kvadratfot värd flera miljoner dollar, som kommer att förfalla om hundra år, när du kan få en evig herrgård och regera tillsammans med Kristus i himlen? Varför skulle du nöja dig med bara en billigt utseende Lamborghini eller Bugatti när du skulle kunna flyga mellan den nya himlen och den nya jorden? Varför skulle du bry dig överhuvudtaget om att ha en bra läkare, om du aldrig mer kommer att bli sjuk? Du är fortfarande på väg; du är inte hemma än.

Vinner du loppet? Paulus jämförde det kristna livet med en idrottstävling i Filipperbrevet 3:13–14 och 2 Timoteusbrevet 2:5. Vinner du, och hur kan du veta det? Kanske försöker vi mäta det med pengar, prestige, ära eller något annat som vi känner att vi inte har tillräckligt av, och vi fruktar att vi går miste om något. Men kanske har vi fel måttstock; vi vinner genom att förhärliga Gud.

Räknar du allt som förlust? Föreställ dig att du tävlar i ett lopp med en fullpackad ryggsäck på ryggen. Du har förmodligen ingen chans att vinna om du inte tar av dig ryggsäcken. På samma sätt kan vissa kristna inte segra i det kristna livets lopp förrän de tar av sig sin ryggsäck full av världsliga ting. Paulus sa i Filipperbrevet 3:7–8 att vi ska räkna allt som förlust jämfört med den överlägsna storheten i att känna Kristus Jesus, vår Herre.

Ansvarsskyldighet: Är du villig att stå till svars inför andra? Finns det andra som du låter tala öppet till dig och ifrågasätta hur du har klarat dig på detta område under den senaste veckan? Kommer du ärligt att berätta för dem om du har klarat dig bra eller inte?

Fråga: Hur kan vi, enligt Predikaren 5:20, finna glädje mitt i all denna meningslöshet?

S: Det skulle vara ganska svårt, kanske till och med nästan omöjligt, om en person trodde att detta är allt som finns och sedan funderade över sin framtid. Detta är inte vårt hem. Vi äger det inte; Gud äger det. Men medan vi vandrar genom detta flyktiga liv ”håller Gud [oss] sysselsatta”, undervisar oss och förbereder oss för vårt bestående hem i evig glädje hos Honom. När du reser på vägen för att träffa din familj finns det ingen mening i att köra på vägen för körandets egen skull. Syftet är inte att köra, utan att åka och träffa din familj. Förresten finns det ett begrepp för något som i sig inte har någon nytta, men som är nödvändigt för att nå ett mål som har nytta. Det kallas ”excise”.

Fråga: I Predikaren 6:6 och Predikaren 9:2–3, delar verkligen alla ett gemensamt öde?

S: Under solen, ja. Predikaren 7:2 säger att döden är varje människas slut. Predikaren behandlar endast livet på jorden, inte det eviga livet. En sak som Jehovas vittnen, mormoner, muslimer, kristna och många andra religioner är överens om är förstås att alla i slutändan inte hamnar på samma plats.

F: Hur framstår livet som fullt av ironi i Predikaren 6:1–3?

S: Medan slutet av kapitel 5 handlar om hur människor kan njuta av livet, visar kapitel 6 i kontrast hur människor misslyckas med att njuta av livet. Njut av ditt liv; gläd dig åt allt. Njut av de lugna stunderna, och njut även av utmaningarna.

Om du har stora välsignelser men inte kan njuta av dem, vad är då meningen? Människor verkar mer inriktade på att skaffa sig välstånd och välsignelser än att njuta av dem. Vi bör vara glada över allt. Vi bör glädja oss åt enkla saker, utmaningar vi får övervinna och lärdomar vi kan dra.

Fråga: Varför är dödsdagen bättre än födelsedagen i Predikaren 7:1?

S: En människas namn knyter samman de båda dagarna. En människa får sitt namn strax efter födseln. Men vad människor kommer att minnas om det namnet bestäms inte förrän på dödsdagen. Den sista delen är mer betydelsefull och bestående än den första. Två saker att tänka på här.

Predikaren 7:8 förklarar exakt vad han menar. På dödsdagen tar livet under solen slut, och vi har fullbordat allt vi ska fullborda på jorden. Innan vi blir stolta över våra prestationer, vänta till slutet, dödsdagen, för att se hur saker och ting verkligen blir. Det tidsbundna och eviga arvet av ett gott namn efter att du dör är bättre än tillfällig njutning som inte varar längre än doften av parfym.

Predikaren 7:2 förklarar varför vi bör tänka på detta. Att minnas att döden drabbar alla hjälper oss att hålla fokus på det eviga perspektivet istället för det förgängliga livet under solen.

Fråga: Vad är betydelsen av att författaren använder ordet ”olja” här i Predikaren 7:1?

S: ”Olja” hade vanligtvis en stark doft. Den användes för glädje (som i parfym) (Predikaren 9:8), välstånd (Job 29:6) och anseende (Högsången 1:3). Olja användes också för att smörja kroppen vid döden.

F: Vad är egentligen en dåre i Predikaren 7:4–7?

S: Att vara dåraktig betyder inte nödvändigtvis att man är mindre intelligent eller skulle klara sig sämre i skolan. Att vara dåraktig kan snarare innebära att man förlorar sin balans och återhållsamhet. De dåraktiga fördärvar sina egna sinnen och förlorar förmågan att fatta opartiska beslut. Tänk på en person som känner till farorna med olagliga droger och ändå bestämmer sig för att börja ta dem.

F: Vad är en ”dårarnas sång” i Pred 7:5?

S: Till skillnad från en klok och nödvändig tillrättavisning från en vis person är en dårars sång en glad sång som säger att allt är bra, även när det inte är det. Kanske är syftet med en dårars sång att förstärka tanken på att vara lycklig, nöjd och inte behöva göra några förändringar, oavsett verkligheten.

F: I Pred 7:7, är det lättare för en dåraktig person att bli vis, eller för en vis person att bli en dåre?

S: Det är lättare för en vis person att bli dåraktig. Det är en liten utmaning att lära sig visdom, men det är en ännu större utmaning och kräver mer arbete att öva på och tillämpa visdom i sitt liv. Vår naturliga tendens är att agera dåraktigt och försöka maximera kortsiktigt nöje på bekostnad av framtiden.

F: Varför längtar människor efter de gamla goda dagarna i Predikaren 7:10–12?

A: När människor med nostalgi minns de gamla goda tiderna ser de ibland tillbaka genom rosa glasögon. Vi minns det goda och försöker glömma det dåliga. Vi minns de goda gärningarna som gjordes mot oss, men inte de människor som dödades orättvist. Till exempel inträffade i slutet av 1800-talet den enorma massakern under Treallianskriget i Sydamerika, Taipingupproret i Kina och en konflikt som var betydligt mindre än någon av dessa, vilken amerikanerna kallar inbördeskriget. Under 1900-talet drabbades världen av spanska sjukan 1918, hungersnöd i Indien, många folkmord, USA drabbades av en polioepidemi 1952 och senare drabbades världen av aidsepidemin som särskilt hårt drabbade Afrika. Världen upplevde första världskriget, andra världskriget, Koreakriget och Vietnamkriget. Sedan kom det kalla kriget och rädslan för ett kärnvapenkrig. 1800- och 1900-talen hade också många bra saker. Men de dåliga sakerna var så hemska att vi lika gärna kan nöja oss med att minnas de goda sakerna.

F: Hur har visdom vissa likheter med pengar i Predikaren 7:12?

S: Båda kan hjälpa till att skydda mot olycka. Båda kan vara till hjälp för att uppnå ett mål. Och precis som rika människor är sällsynta, kan riktigt visa människor vara sällsynta.

Fråga: I Predikaren 7:14, hur kan vi avgöra vad vi kan förändra och vad vi inte kan förändra?

S: Vissa saker kan vi förändra lätt, ibland alltför lätt, till det bättre eller sämre. Vissa saker kan förändras med svårighet, och andra saker kan vi inte förändra, men Gud kan det. Även om vi inte kan räta ut det som Gud har gjort krokigt i Predikaren 7:13, säger Jesaja 40:4 att Gud kan räta ut och jämna ut det som var krokigt. Vissa saker kan vi inte förändra, och Gud väljer heller inte att förändra dem. Det första steget är att acceptera vart och ett av dessa saker. Istället för att vara oroliga och frustrerade, och istället för att vara passiva och fatalistiska, bör vi vara tålmodiga, uthålliga och bedjande.

Fråga: I Predikaren 7:15 (NIV), ska det stå ”meningslöst liv” eller ”flyktigt liv”?

S: Forskare har två åsikter: ”kort liv” eller ”meningslöst liv”. Oavsett vilket lär Bibeln oss både att vårt liv på jorden är mycket kort och att ett liv utan Gud är meningslöst.

Fråga: I Pred. 7:16, hur ska man undvika att vara alltför rättfärdig, eftersom vi ska sträva efter fullkomlighet enligt 2 Kor.13:11 ?

S: I Filipperbrevet 3:12–14 uppmuntrar Paulus de troende att sträva mot målet, och vi ska sträva efter att vara fullkomliga, såsom vår himmelske Fader är fullkomlig enligt Matteus 5:48. Vi kan aldrig bli för lik Kristus. Men människor kan vara ”alltför rättfärdiga” på inte bara ett utan tre sätt.

Stolthet: Vi kan tyvärr bli stolta över vår rättfärdighet, vår tjänst för andra, vår bibelläsning och vår vandring med Gud. Det fanns en bra kristen bok med titeln ”De sju dödliga dygderna”. Den beskrev hur även goda dygder, såsom ärlighet, hårt arbete osv., kan förvandlas till laster när de åtföljs av stolthet.

Självrättfärdighet: Detta är faktiskt något annorlunda (och kanske värre) än bara stolthet. Vi kan börja lita på vår egen rättfärdighet istället för att lita på Guds nåd och barmhärtighet, precis som judarna gjorde i Romarbrevet 10:3. I boken *When Critics Ask*, s. 258, används andra ord för att framföra samma poäng: en person kan inte vara för rättfärdig, men han kan vara överdrivet rättfärdig.

Missuppfattningen om syndfri fullkomlighet: Vissa människor, särskilt inom vissa helighetsförsamlingar, tror att de kan vara syndfritt fullkomliga i detta liv, vilket strider mot 1 Johannesbrevet 1:10. Sådana människor känner antingen inte sig själva särskilt väl, eller – vilket är vanligare – förstår inte synden särskilt väl. En gång berättade en ledare i en sådan grupp för en lägerchef att han hade uppnått syndfri fullkomlighet. Lägerchefen, som blev något förvånad över detta påstående, bad om mannens telefonnummer. Ledaren frågade varför. Lägerchefen svarade att det var för att ringa hem till honom och fråga hans hustru om hon tyckte att han var syndfritt fullkomlig. Ledaren backade och sa: ”Jag menade inte att jag inte gör små misstag”. Vissa falska lärare, såsom pastor Moon, hävdar att de är syndfria och fullkomliga. Katoliker hävdar att Maria var syndfri och fullkomlig. Men när Maria prisade Gud i Lukas 1:46–55 kallade hon också Jesus för sin Frälsare, i Lukas 1:47. Tydligen behövde till och med Maria en Frälsare.

På samma sätt kan en person vara ”alltför vis”, precis som man kan vara alltför rik. Att vara alltför rik handlar inte om ett visst belopp i dollar, utan om när pengarna slutar tjäna dig och du istället tjänar dina pengar. Att använda visdom, till och med gudomlig visdom, för att veta vad som är rätt att göra och hur man behagar Gud är bra, men ibland kan det främsta målet skifta från att följa Gud till att bara skaffa sig kunskap och visdom.

I boken ”Hard Sayings of the Bible”, s. 295–296, betonas starkt att denna vers inte innebär att vi framstår som överdrivet rättfärdiga inför andra, utan att verbets reflexiva form snarare betyder att vi ser oss själva som mer rättfärdiga än vi egentligen är. Detta liknar Ordspråksboken 3:7, där det står att man inte ska vara vis i sina egna ögon.

Fråga: Hur är en vis man i Predikaren 7:19 mäktigare än tio härskare?

S: Den som kan avvärja ett krig har en starkare armé än den som just har utkämpat ett krig. Den som lätt kan skaffa sig vänner och allierade är tryggare än den som alltid måste kämpa för att överleva.

Salomo upplevde detta personligen. Under tiden för Salomos stora rike var Assyrien och Babylon ganska svaga. De största makterna i Mellanöstern, både till lands och till sjöss, var Egypten och Fenicien, och Salomo hade mycket vänskapliga förbindelser med båda dessa.

F: Vilka är några av visdomens begränsningar enligt Predikaren 7:23–24?

S: Visa människor kan ändå inte förstå många saker som de saknar information om. Predikaren 6:10–11:7 använder ett uttryck som liknar ”vet inte/kan inte veta/upptäcka” tio gånger.

Både de visa och de dåraktiga kommer att dö, och de kan alla lida under förtryck. Så, enligt Predikaren 7:12 kan både pengar och visdom vara till hjälp, men det finns en gräns för hur mycket de kan hjälpa.

F: Varför fann läraren i Predikaren 7:28 en rättfärdig man bland tusen men inga rättfärdiga kvinnor?

S: Först och främst, varför just siffran 1 000? Det kan bero på att Salomo hade 700 hustrur och 300 bihustrur enligt 1 Kungaboken 11:3. Detta är vad Salomo personligen upptäckte med alla sina hustrur och bihustrur; inte vad Gud säger gäller för all tid. I själva verket finns det dock en rättfärdig man, Jesus, och i himlen kommer alla män och kvinnor att vara rättfärdiga.

F: Vad kan god uppförande inför en kung lära oss i Predikaren 8:1–5?

S: När vi tjänar kungarnas kung bör vi inte bara göra det rätta, utan också göra det på rätt sätt och vid rätt tidpunkt. Till exempel, när någon är mycket arg är det kanske inte rätt tillfälle att ta upp något. På samma sätt, om de just har drabbats av en tragedi, eller till och med något positivt som överskuggar ditt budskap, bör du kanske inte följa upp direkt efter det.

Det är inte heller bra att ta upp vissa saker när du själv är väldigt arg eller väldigt trött. När du tillrättavisar dina barn bör det endast ske för deras eget bästa, av kärlek till dem, inte på grund av din egen ilska. Om du känner dig väldigt arg över något ett barn har gjort är det helt okej att säga till dem: ”Jag kommer att tillrättavisa dig, men inte just nu. Jag ska lugna ner mig lite först.”

Fråga: I Predikaren 8:1–5, hur vet man när man kan framföra sin oenighet till någon med auktoritet, och när man inte bör göra det?

S: Om en kung, en statstjänsteman eller en företagsledare har makten att avskeda dig eller ta ifrån dig din befattning på ett infall, bör du kanske vara försiktig med hur du går tillväga. Vissa saker som kan verka vara bara ett medel för att nå ett mål, till exempel större vinster eller en bättre ekonomi, är inte alls det, utan snarare, i makthavarens ögon, ett mål i sig själva. De är ”heliga kor” i den meningen att det är omöjligt att kritisera dem utan att det får konsekvenser.

Om du bedömer att det är en ”helig ko”, ta då inte upp det. Men om du tror att det inte är det, kan du först fråga om de är intresserade av att höra ett alternativ eller inte. Om de är villiga, försök att ta upp det bättre sättet utan att få de som var lojala mot det första sättet att framstå i dålig dager eller att det ser ut som om du kritiserar dem.

Om möjligt, och om det ser ut som att ni två har arbetat tillsammans för att komma fram till en bra idé, är sannolikheten större att den accepteras än om du ensam hade kommit på den.

Försök inte bara göra det rätta. Försök att göra det rätta, på rätt sätt, vid rätt tidpunkt. Jesus talade faktiskt om skördetiden, natten när ingen kan arbeta och om timing i allmänhet. Som Jesus sa till sina bröder i Johannes 7:6: ”Även om er tid alltid är nära, har min tid ännu inte kommit”.

Fråga: Bör vi enligt Predikaren 8:2–5 alltid lyda kungar, oavsett om de befaller gott eller ont?

S: Nej. En analogi kan vara till hjälp här. Oavsett om en guvernör gillar alla lagar i ett land eller inte, bör patriotiska medborgare lyda provinsens lagar, utom när provinsens lagar står i strid med landets lagar. Oavsett om statsministern gillar Guds lagar eller inte, bör alla medborgare lyda landets lagar, utom när lagarna står i strid med Guds lag.

Fråga: Vilka begränsningar finns det i Predikaren 8:9–11 för en persons inställning om denne tänker: ”Jag gör det om jag kan komma undan med det”?

S: En av Salomos poänger är att de inte hålls tillbaka av de konsekvenser de ser i detta liv. För varje ond brottsling som åker fast finns det mer än en ond person som går fri. Det enda som håller tillbaka den inställningen är att rättvisan kommer efter döden och att Gud kommer att ge dem vad de förtjänar.

F: I Predikaren 8:12, hur kommer det sig att en ogudaktig människa kan leva länge, eftersom Gud ger de rättfärdiga ett långt liv?

S: Predikaren8:12 lovar inte de ogudaktiga någonting, utan kommenterar livets orättvisa sett enbart ”under solen”. Vissa (inte alla) ogudaktiga lever faktiskt ett långt liv på jorden. Naturligtvis är även det längsta livet på jorden ingenting jämfört med evigt liv.

Martin Gardner, en före detta kolumnist för Scientific American och en självutnämnd ”filosofisk teist”, skrev en utmärkt essä där han upptäckte just denna punkt i sin bok The Whys of a Philosophical Scrivener. Gardner upptäckte förstås detta nästan 3 000 år efter Salomo. Lactantius (ca 303–325 e.Kr.) framförde en liknande synpunkt i The Divine Institutes, bok 6, kap. 9, s. 171–172.

Fråga: I Predikaren 9:5–6 och Psaltaren 6:5 – är människor medvetslösa och icke-existerande vid döden, eftersom de döda inte vet någonting?

S: De döda har inget minne i denna värld, inte inget minne av denna värld, som det står på s. 259 i *When Critics Ask*. Huvudtanken i Predikaren är livets meningslöshet under solen. På ett sätt kommer människorna på jorden att glömma vad de mindes om dem. På ett annat sätt kommer de själva inte längre att vara delaktiga i jordens angelägenheter. Men, som Lukas 16 visar i liknelsen om den rike mannen och tiggaren, kommer människor fortfarande att minnas saker och andra människor som de kände på jorden.

Det hebreiska ordet för ”känna” i Predikaren 9:5–6, yada, är intressant eftersom det har ett brett spektrum av betydelser. Strongs konkordans säger: ”en ursprunglig rot; att känna (egentligen att fastställa genom att se); används i en stor variation av betydelser, bildliga, bokstavliga, eufemistiska och kausativa. Undervisning, beteckning, bestraffning osv. [enligt följande]:” erkänna, bekantskap (vara bekant med), ge råd, svara, utse, säkert, vara medveten om osv. Andra intressanta synonymer i Strongs konkordans är förklara, undervisa, berätta och känna.

Av de olika orden för ”veta” är detta ord lämpligt här, eftersom ”de döda vet ingenting” på åtminstone fyra sätt.

1. De döda ser (fastställer) inte längre någonting under solen.

2. Oavsett vilken kunskap och erfarenhet de än må ha tillägnat sig, går denna kunskap förlorad under solen, eftersom de inte kan förmedla den vidare.

3. Liksom i vers 5 har de (andligt och fysiskt) döda inget hopp och ingen kunskap om ett framtida tillstånd. Till och med de ogudaktiga på denna jord kan ha hopp om att omvända sig och bli frälsta medan de fortfarande andas luften under solen.

4. De vet ingenting om någon belöning. Liksom i Job 14:21 har de döda ingen kunskap om den ära eller vanära som tilldelas deras minne, eller hur snabbt de glöms bort.

Job 19:25–27, Psalm 16:10 och Jesaja 25:8 lär också ut att det finns ett liv efter döden. Se även diskussionen om Psalm 6:5 för mer information.

Fråga: Betonar Predikaren 9:7–9 och Predikaren 11:3–10 att vi ska vara lyckliga under solen med våra meningslösa liv?

S: Ironi innebär att man använder olika ord för att uttrycka raka motsatsen till vad de vanligtvis betyder. Gud använder ironi på flera ställen i Bibeln, och detta är ett tydligt exempel på det.

Människor ”under solen”, som aldrig kommer att söka Gud, bör verkligen försöka njuta av livet så mycket de kan, eftersom de inte kommer att ha någon glädje efter döden. Fundera över den allvarsamma tanken när du skyndar iväg för att njuta av säsongens nöjen – och ha det trevligt.

Fråga: Vad betyder det i Predikaren 9:10 att göra ”vad du än finner att göra med dina händer”?

S: Detta är en del av ett större avsnitt, Predikaren 9:7–10, där rådet till dem som inte följer Gud är ironiskt. (Ironi är när något sägs som har motsatt innebörd än orden, till exempel ”du bör arbeta hårt idag för att tjäna pengar åt dig själv, om du ska dö imorgon”.) Meningen här är att om du ska leva under solen (utan Gud), ska du arbeta hårt med allt du gör, eftersom det kommer att försvinna när du dör.

Det finns också en andra innebörd för troende som lever under Gud. För dem är det inte ironiskt, utan vi ska njuta av och samtidigt arbeta hårt med allt vi gör, eftersom vi gör det för Herren, som det står i Kolosserbrevet 3:23.

Fråga: I Predikaren 9:11, hur kan ”tid och slump drabba alla” eftersom Gud suveränt styr över allt?

S: Gud står bortom tiden, men tiden har uppenbarligen skapats av Honom för Hans skapelser. Gud behöver inte gissa någonting, men Han har skapat sannolikhetslagarna som en del av naturlagen för Sin skapelse. Kaos, och det vi vanligtvis kallar slumpen, är bara några av de ”penslar” som Gud använder när Han målar verklighetens väggmålning.

F: Vad är slumpen i Predikaren 9:11b?

S: Ingenting händer utanför det som Gud vet och det som Gud tillåter. Men när människor använder ordet ”slump” menar de en av två olika saker, och de brukar inte skilja mellan de två. För det första är ”ren slump” i naturen något som händer utan någon som helst naturlig orsak. Vi vet inte mycket om atomförfall och subatomära partiklar, men bortsett från det oklara området har forskare aldrig observerat något i naturen som är ”ren slump”.

För det andra, när människor talar om slumpen menar de oftast det som kallas ”kaos”, enligt matematikernas definition. Kaos är något som det är omöjligt att förutsäga naturligt, med någon som helst noggrannhet. Om du till exempel försökte förutsäga temperaturen i en amerikansk stad om en månad med en noggrannhet på 0,001 grader, skulle du kunna läsa av alla temperaturer och vindhastigheter i USA med en noggrannhet på 0,001 grader i intervaller om 100 fot från marken upp till 60 miles ovanför. Men även med den precisionen skulle du fortfarande kunna ha fel eftersom du inte tog hänsyn till att vissa människor i Europa sätter på sina fläktar. Enkelt uttryckt är kaos små förändringar i ingångsvärdena som orsakar stora förändringar i utgångsvärdena. Tänk på att kasta tärningar. En något kraftigare handrörelse kan innebära att en tärning som landar på en exakt kant får lite högre hastighet och snurrar ett varv till, så att den visar ”6” istället för ”1”.

Varför spelar man inte bara en match i baseballens World Series eller i det nationella mästerskapet i basket? Jo, därför att det finns en betydande ”slumpfaktor” som gör att det bättre laget kanske inte vinner den första matchen. När vi lyckas med något vill vi kanske dölja eller minimera den roll som slumpen eller kaoset spelade i det. Men vissa människor genomskådar detta. När J. Paul Getty till exempel tillfrågades hur han blev så framgångsrik, svarade han: ”Vissa människor hittar olja. Andra gör det inte”.

Fråga: Eftersom det står i Predikaren9:12 att ingen vet när hans stund kommer, hur är det då med brottslingar som har ett fastställt datum och en fastställd tidpunkt för sin avrättning?

S: Människor vet i allmänhet inte när de ska dö, och det kan ofta kännas så plötsligt när det väl händer. Ändå gäller denna vers även om en brottsling skulle få veta den exakta sekunden för sin avrättning. För tills händelsen inträffar vet inte ens de avrättade brottslingarna med säkerhet om de kommer att dö just den sekunden, eller om de kommer att benådas i sista minuten.

F: I Pred 10:1, hur kommer det sig att något som är hälften bra och hälften dåligt inte är hälften bra, utan snarare stinker?

S: Det är en intressant naturlag, eller en entropilag, att en liten bit förruttnelse drar ner hela partiet rejält. Detta gäller medicin, mat och till och med byggnader och skönhet liksom parfym. Skulle du vara intresserad av att köpa ett mycket stort, flott och dyrt hus med en spricka i grunden så att du kan se in i huset genom sprickan? 99 % av huset är fortfarande i gott skick. På samma sätt kan lite ondska i våra liv förstöra en hel del gott. Lite ondska som tolereras i en församling kan orsaka stor skada. Det är lättare att förstöra något än att bygga upp det.

Fråga: I Predikaren 10:2, är Gud fördomsfull mot vänsterhänta människor?

S: Nej. Vissa av männen från Benjamins stam uppskattades som soldater just för att de var vänsterhänta, enligt Domarboken 20:16. Även om benjaminiterna syndade genom att gå ut i krig, och vänsterhänthet nämndes specifikt, hade det faktum att de var vänster- eller högerhänta ingenting att göra med om de var goda eller onda.

Predikaren 10:2 använder helt enkelt vardagligt språk för att beskriva gott och ont. Gud kan kommunicera på ett lättförståeligt, vardagligt språk precis som Han önskar.

F: Vad betyder ”den vise till höger och den dåraktige till vänster” i Predikaren 10:2?

S: De flesta människor var högerhänta. Att göra något med höger hand var därför naturligt, elegant och effektivt. Att utföra samma uppgift med den icke-dominanta handen kan kännas besvärligt, klumpigt eller komiskt – åtminstone för andra. En effekt av att leva klokt är att dina ord och handlingar är värdiga, förnuftiga och konsekvent återspeglar vem du är. En effekt av att leva dåraktigt är att dina ord och handlingar kan framstå som nyckfulla och hycklande, som om du inte har några grundläggande värderingar utan bara säger det som verkar mest tilltalande just då.

Fråga: I Predikaren 10:3, på vilka sätt visar dårar alla (utom sig själva) att de är dårar?

S: Ett av de vanligaste sätten är att skryta. De inser inte att skryt kan säga mer om deras syn på sin egen betydelse än om det de skryter om. Dårar kanske känner att de måste nedvärdera andra för att höja sig själva. Om en främling berättar något negativt om någon annan för mig, är min första tanke att undra varför de berättar detta för mig, och min andra tanke är vad det är för fel på dem, att de tror att de behöver berätta detta för mig.

En klok person talar kloka ord, men undviker att prata för mycket. När orden är många är synden oundviklig, som det står i Ordspråksboken 10:19. Ett vänligt svar avvärjer vrede, men ett hårt ord väcker ilska, som Ordspråksboken 15:1 lär oss.

En berusad person som går på en väg vacklar från sida till sida. Om du ljuger för olika människor måste du nu hålla reda på vilka lögner du har sagt till vilka personer, och du kan hamna i trubbel om de samlas i samma rum.

Fråga: I Predikaren 10:4, vilka är bra sätt att reagera på när någon med auktoritet är arg på oss?

S: I Jakob 1:20 står det att människans vrede inte leder till den rättfärdighet som Gud önskar. Det är lätt att i vrede säga något som man senare kommer att ångra. Vissa motståndare kanske till och med vill att du ska svara i vrede, så att de kan må bättre när de krossar dig.

Det är bättre att föreställa sig att man är en utomstående observatör som objektivt betraktar situationen med två andra personer. Vad är det bästa man kan göra just nu, och vad är det bästa att göra senare, för att på bästa sätt öka sina chanser att uppnå det önskade resultatet? Att gå emot en arg person innan denne hunnit lugna ner sig ger nästan ingen chans att övertyga denne. Det enda tillfället då man eventuellt kan göra det är om det finns åskådare och man behöver försvara sitt rykte eller sina handlingar.

Fråga: I Predikaren 10:5–7, vad gör man när de som har makten styr efter infall?

S: Om du är deras överordnade kan du ersätta dem med ärliga människor under dig. Men om du är underordnad dem finns det ibland inte mycket du kan göra. Om de är villiga att lära sig av dig och överväga ett alternativt och eventuellt bättre sätt att göra saker på, då är det utmärkt. Men om inte, riskerar du bara att göra dem arga genom att föreslå något. När det är möjligt, åtminstone i en arbetssituation, se om du kan undvika att stå under deras befogenhet. Om inte, fundera på om det finns något du kan göra för att skydda dig själv eller mildra deras ilska eller ogillande mot dig, utan att kompromissa med din karaktär.

F: I Predikaren 10:6–7, när är det klokare att inte kritisera en inkompetent eller korrupt ledare?

S: När det finns liten chans att åstadkomma en förändring som kommer att vara till nytta, och stor risk för hämnd. Ibland kläs dårskap i stor värdighet eftersom en person ges makt utifrån om folk gillar vad de säger, inte på grund av deras visdom eller vad som är bäst.

F: Vad menas i Predikaren 10:7 med tjänare på hästar och furstar som tjänare?

S: Är det de bästa människorna som når toppen, åtminstone för det mesta? Många gånger, men i många situationer inte alls. Vissa härskare har varit sinnessjuka eller moraliska monster. Effekten av deras ovärdighet kan mildras om de har kloka ministrar under sig, men varför kunde då inte de kloka ministrarna istället vara härskare? Å andra sidan ser människor upp till genier som Augustinus, Galileo, Thomas av Aquino, Newton, Gauss, Fermi och Einstein, och säger att världen bara frambringar ett mycket litet antal individer som dessa. Å andra sidan kan sanningen vara en helt annan. För var och en av dessa personer kan det också finnas hundra andra med potential att bli precis som dem, som aldrig fick lov – eller aldrig tillät sig själva – att nå sin potential.

Kanske är ett kännetecken för en genomgående framgångsrik organisation att den kan identifiera begåvade individer och placera dem på lämpliga positioner, snarare än att placera vem som helst där utifrån tillfälliga omständigheter.

F: Vad säger Predikaren 10:8–9 om att vara försiktig så att man inte skadas av det man själv åstadkommer?

S: Det finns tre tillämpningar.

Fysiskt sett kan det slå tillbaka mot dig om du gör något utan tillräckliga försiktighetsåtgärder.

Moraliskt sett kan det vända sig mot dig och attackera dig om du gör eller skapar något ont, eftersom ondskan ofta saknar lojalitet.

När det gäller hjärtat kan du lägga så mycket av ditt hjärta i något att det kan börja ta över och äga dig. Även när det gäller ett gott verk, är du beredd att när som helst lämna det, om Gud skulle vilja att du gjorde det?

Det kan vara så att det mesta du gör, både det goda och det onda, kan innebära en risk att skada dig. Lärdomen är inte att inte göra någonting, utan snarare att fortsätta göra det du ska göra, men samtidigt vidta alla försiktighetsåtgärder du kan.

Fråga: I Predikaren 10:10, vilka är några icke-fysiska exempel på att försöka arbeta med en slö yxa?

S: Även på icke-fysiska sätt kan man arbeta med olämpliga verktyg. Dessutom kan man underlåta att vässa sin yxa, eller snarare, inte hålla sina färdigheter uppe, när man vet att det kommer att finnas ett behov av dem senare.

F: Vad är galna ord, grova ord, vänliga ord, smickrande ord och osanna ord i Predikaren 10:12–13?

S: Det finns många olika sätt att tala på, och nästan samma information kan förmedlas på vart och ett av dessa sätt.

Dumma ord är förvånande eftersom de utan anledning kan förstöra både talarens och andras rykte. Predikaren 10:20 talar också om dumma ord, även om det inte kallas just så. Ordspråksboken 26:18–19 talar också om galna ord som yttras i skämt. Galna ord är helt enkelt att sprida dårskap enligt Ordspråksboken 12:23; 15:2f och 14:3a. Ordspråksboken 16:28 säger att felaktiga ord kan skilja även de bästa vännerna åt.

Grova ord yttras utan hänsyn till den verkan de har på andra, det vill säga utan hänsyn till det sociala sammanhanget. Vi ska inte bara tala sanningen, utan snarare tala sanningen i kärlek enligt Efesierbrevet 4:15. Vi vill inte yttra fördärvande ord, som det står i Efesierbrevet 4:29a.

Vänliga ord här och i Efesierbrevet 4:29f läker, bygger upp, men också rättar till och tillrättavisar när det behövs. De upprätthåller och stärker relationer och hjälper andra, som Ordspråksboken 16:23 lär oss. Ett vänligt svar kan avvärja vrede, enligt Ordspråksboken 15:1a. Vänliga ord har sin rätta plats, vilket Ordspråksboken 25:11–12 visar.

Smickrande ord i Ordspråksboken 28:23 liknar ytligt sett vänliga ord; men de syftar inte till att hjälpa den andra personen; de tilltalar dennes stolthet, ofta för din egen vinning. Paradoxalt nog slutar de ofta med att såra den som smickras, som det står i Ordspråksboken 29:5.

Osanna ord, enligt Ordspråksboken 12:19, 22 och 13:5, omfattar också vissa smickrande ord samt lögner som kan yttras för kortsiktig vinning, till exempel för att få till stånd en försäljning. Ibland innehåller osanna ord sanning och sanningsenliga detaljer, men avsikten är att vilseleda.

Jesus sade i Matteus 10:16 att vi ska vara kloka som ormar men oskyldiga som duvor.

Fråga: Hur är det i Predikaren 10:15 ett tecken på en dåre att man lätt blir trött eller uttråkad?

S: För dårar handlar allt om omedelbar tillfredsställelse. Vissa saker som verkligen är värda att sträva efter kräver tid och hårt arbete. Vissa människor ser inte tillräckligt långt in i framtiden för att göra det.

Fråga: I Predikaren 10:16, vilket problem observeras när kungen är ett barn?

S: Salomo var vuxen när han blev kung, så detta syftar inte på Salomo personligen. Men Salomo befann sig i en position där han fick höra talas om många kungar i andra länder.

När kungen är ett litet barn kan han lätt övertalas att göra som andra vill. I Ordspråksboken 22:15a står det att dårskap är inbunden i ett barns hjärta. En kung eller någon med hög makt får ofta inte den tillrättavisning han behöver.

F: Hur kan pengar vara svaret på allt i Predikaren 10:19?

S: Under solen kan pengar verka vara svaret på allt, åtminstone under solen. I forna tider, och idag i vissa muslimska länder, kunde en mördare släppas fri om denne eller dennes familj betalade tillräckligt med ”blodspengar” till offrets familj. Till och med i USA i modern tid har förmögna klienter, med dyra advokater, kommit undan med sexuellt utnyttjande av minderåriga och andra brott tack vare sina pengar.

F: Varför ska vi, enligt Predikaren 10:20, vara så försiktiga med att vara negativa eller kritiska mot något?

S: Poängen med detta är inte att undvika tankar och fåglar. Snarare har nästan alla någon gång en felaktig uppfattning om att deras ord och handlingar når en mycket mindre publik än vad de faktiskt gör; när andra får höra om det i andra eller tredje hand.

Fråga: Vad menas i Predikaren 11:1–2 med att ”kasta sitt bröd på vattnet” och ”dela ut portioner till sju eller åtta”?

S: Det finns två synsätt.

Diversifiering: Man vet inte vad som kommer att visa sig vara lönsamt och vad som inte kommer att bli det. Faktum är att vissa saker som verkar vara säkra kort ofta kan gå åt motsatt håll. Därför är det bäst att fördela sina investeringar på olika saker inom olika områden. Om något går förlorat har man fortfarande de andra delarna kvar. Predikaren 11:6 säger något liknande. Kom ihåg att Predikaren 11:2f inte säger att man ska göra detta om katastrofala händelser inträffar, utan när de inträffar.

Att hjälpa andra: Detta kan också syfta på att hjälpa andra. Du vet inte vilka positiva effekter du har på de liv du berör, och du kan till och med få tillbaka, på ett bra sätt, för det goda du gjort. Den judiska Talmud, Mishnah och Targum ger denna tolkning.

Fråga: Vad lär oss molnen och regnet här i Predikaren 11:3a?

S: Man kan se mörka, regnfyllda moln på långt håll. Även om det inte regnar ännu kan man vara helt säker på att regnet är på väg.

F: Bevisar Predikaren 11:3f att det inte finns någon möjlighet till frälsning efter döden, som vissa hävdar?

S: Predikaren 11:3 varken bevisar eller motbevisar det. Det är ett poetiskt sätt att påminna oss om att vissa saker i vårt liv är oåterkalleliga. Man kan inte göra något mer i detta liv efter att man har dött.

F: Vilka är några exempel i Predikaren 11:4,9 på att misslyckas genom att vara för försiktig eller överdrivet eftertänksam?

S: Några exempel är den barmhärtige samariten som aldrig hjälper någon, eftersom det kan finnas en risk att han eller hon blir utnyttjad. Investerare som inte vill investera i någonting, oavsett hur lovande det är, såvida de inte är nästan helt säkra på att det inte kommer att leda till förlust. Företagschefen vars företag förlorar marknadsandelar till nya aktörer på marknaden, eftersom han eller hon inte vill satsa på något som inte är en säker vinnare.

Fråga dig själv om du befinner dig i en analysförlamning; vilka konkreta saker kommer att förändras genom din vidare analys? Fundera på om du strävar efter förtroende för något eller efter säkerhet.

Fråga: I Predikaren 11:5–6, vad är nyttan med visdom när yttre händelser ofta gör förutsägelser värdelösa?

S: Visdom förutsäger ibland resultatet korrekt, som Predikaren 11:3 visar; men ibland gör den det inte, som 11:5–6 visar. Visdom handlar om mer än att förutsäga ett framtida resultat. Visdom handlar också om motståndskraft; att planera för det oförutsedda med en reservplan. Under andra världskriget sa general Eisenhower: ”Planer är värdelösa, men planering är nödvändig”. Under den krigstiden visste de att alla deras planer skulle vara föråldrade inom en vecka eller två. Ändå visste de att det faktum att de hade dessa planer, hur ofullkomliga och tillfälliga de än var, skulle göra att de stod bättre än om de inte hade planerat alls. Salomo talar också om detta i Predikaren 11:1–2.

F: Vad betyder Predikaren 11:6–7?

S: Dessa verser behandlar kortfattat några komplexa typer av händelser. Här vävs två mönster samman.

Återvändbarhet kontra oåterkallbarhet: Ett frö som gror i Predikaren 11:6 är ett exempel på en oåterkallbar händelse, medan Predikaren 11:7 visar en ”återvändbar” händelse. Många gånger är tragedier och katastrofer ”på allvar”. Predikaren 11:8 talar om åldrande. Är du förberedd på din sista händelse, som naturligtvis är oundviklig och oåterkallbar?

Hoppfullt kontra oundvikligt: Det är klokt av en bonde att arbeta hårt på alla sina åkrar, även om han inte vet vilka saker som kommer att lyckas, eller om några alls kommer att göra det. Å andra sidan är de kommande ”mörka dagarna” oundvikliga utan Gud.

Fråga: Varför är det bra att i goda tider, enligt Predikaren 11:8, minnas de kommande dagarna av mörker?

S: Detta är inte vårt slutgiltiga hem, så bli inte för bekväm! Alla jordens trevliga saker kommer så småningom att försvinna, men för troende kommer de att ersättas med ännu trevligare saker i himlen.

Å andra sidan, när det ser mörkt ut, är det bara tillfälligt, eftersom detta inte är vårt slutgiltiga hem. Så oavsett om vi just nu känner att vi lever i solsken eller mörker, måste vi behålla ett evigt perspektiv.

F: I Predikaren 11:9, ska en ung person följa sitt hjärtas vägar eller Guds väg?

S: Sarkasm förekommer ibland i Skriften, och den ironiska sarkasmen i Predikaren 11:9 blir tydlig först i versens sista del. Med andra ord: var glad, gör allt du önskar, ”men vet att för allt detta kommer Gud att ställa dig inför rätta”.

De judiska kommentatorerna Menasseh ben Israel, Aben Ezra och Rashi tolkar alla detta som ironiskt. Ironiskt innebär att uttalandet förmedlar motsatsen till vad orden bokstavligen betyder, till exempel när någon säger ”så ha kul utan Gud”, när någon inser hur tomt och tråkigt det eviga livet i slutändan kommer att vara utan Gud.

Vissa människor kan lära sig genom att observera andra, medan andra måste uppleva det själva. Någon sa en gång: ”Erfarenheten är den bästa läraren, men också den dyraste”.

Det bästa sättet är förstås att söka Gud av hela sitt hjärta, som det står i Jeremia 29:13, och då finns det ingen skillnad.

Fråga: Varför är ungdom och livskraft meningslösa i Predikaren 11:10?

S: För någon som lever ”under solen” kan den ungdom och livskraft man en gång haft verka mycket meningslös när man blir gammal.

F: I Predikaren 11:10 – eftersom allt som läraren skrev är rätt och sant, varför verkar vissa uttalanden i Predikaren ”under solen” stå i motsats till andra delar av Bibeln?

S: En legalist är någon som vägrar att ta hänsyn till sammanhanget, och sammanhanget med livet under solen är särskilt viktigt här. Ett av de mest uppenbara exemplen på att ta en vers ur sitt sammanhang är en hudläkare som hävdade att Bibeln sa: ”Hud för hud, en människa ger allt hon har för sin hud”. Han glömde dock de tre föregående orden: ”Och Satan sade”.

F: I Predikaren 12:1, varför har vissa äldre människor ingen glädje i livet medan andra har det? Hur odlar vi glädje i vårt liv?

S: Glädje är en biprodukt av dina val. Glädjen beror på var du lägger ditt fokus. Precis som vissa skådespelare och skådespelerskor kan överväga självmord – eller mindre självdestruktiva beteenden – när deras utseende försämras med åldern, kan vissa människor känna sig deprimerade om de tror att deras utseende eller ungdom är allt de har. Men de som blickar bortom det, mot den framtida eviga glädjen, och de som ser sig omkring på sin familj och sina relationer, har mycket att glädjas över, och hur snabbt de kan springa en mil spelar inte längre någon större roll.

Fråga: Varför är Predikaren 12:1–8 så deprimerande? Vi har ju redan förstått poängen i Predikaren 11:8.

S: När vi lever under solen är det alltför lätt för oss att glömma att större delen av vår existens INTE kommer att vara under solen. Än i dag förstår ett stort antal människor fortfarande inte poängen med att leva för evigheten istället för för idag. Kanske borde människor fördjupa sig mer i detta.

F: I Pred 12:2–4, hur blir ljuset mörkt, hur böjer sig starka män och hur tystnar malande och sjungande ljud?

S: Detta syftar på vad troende betraktar som ett kortvarigt, tillfälligt tillstånd: ålderdomen. Mer specifikt kan ”darrande” syfta på skakningar, till exempel på grund av Parkinsons sjukdom. Medan ”starka män som böjer sig” kan syfta på en krökt rygg, betyder det troligen benen. Att ”malarna upphör” kan syfta på att våra malare (dvs. tänderna) blir färre. Att ljuset blir svagare, dörrarna stängs och de som tittar ut genom fönstren blir svagare kan betyda att synen inte är så bra.

F: Vad är poängen med att stiga upp vid fåglarnas läte i Pred 12:4?

S: Fåglarna kan stiga upp i gryningen, så snart det är tillräckligt ljust för att leta efter frön och insekter. En person som stiger upp med fåglarna sover förmodligen inte särskilt bra.

F: Vad symboliserar mandelträdet och gräshoppan i Predikaren 12:5?

S: Mitt i vintern i Palestina har mandelträden blommor som är rosa eller röda vid basen och vita i resten av blomman. Detta symboliserar vitt hår. Gräshoppan som släpar sig fram mot slutet av sitt liv kan symbolisera brist på energi i allmänhet, eller brist på sexuell lust.

F: Vad tror du att silversnöret, den gyllene skålen, kannan och hjulet symboliserar i Predikaren 12:6?

S: Dessa är troligen metaforer för vår kropp. Ryggmärgen är ett silversnöre, vårt huvud kan vara en guldskål, en kanna (som rymmer vätska) kan vara vårt hjärta, och hjulet som drar ut saker kan vara vårt matsmältningssystem eller annars lungorna. Vid någon tidpunkt slutar de att fungera så bra.

F: Vad betyder ”stoft” och ”vind/ande” i Predikaren 12:7?

S: Predikaren 11 lägger grunden för detta, nämligen att många saker i livet är oåterkalleliga. I 1 Mosebok 3:19 står det att eftersom våra kroppar är skapade av stoft, ska de återvända till stoft. Gud gav oss vår ande, och vår ande kommer att lämna vår kropp och återvända.

F: Vad är den gripande poängen med ”allt är fåfänglighet” här i Predikaren 12:8?

S: Precis som stoft och vind utgör människan under solen, men sedan sluter cirkeln, så sluter även den beskrivna fåfängan cirkeln. Resten av Predikaren, fram till denna punkt, visar att alla andra saker, bedrifter under solen och allt vi kan sträva efter är fåfänga. Men kapitel 12 visar oss att även vår ungdom och våra egna liv är fåfänga, eller stoft och vind, utan någon betydelse bortsett från Gud.

F: Vad är predikantens poäng i Predikaren 12:9–11?

S: Texten från och med detta ställe till slutet av kapitlet kan mycket väl ha skrivits av en sekreterare eller någon annan. Poängen är att även om alla dessa saker är fåfänglighet, gjorde predikanten något som inte var fåfänglighet: han hjälpte till att lära andra vad som är och inte är fåfänglighet.

Fråga: Är Predikaren 12:9–14 ett tillägg som skrevs senare?

S: Vi har inga yttre bevis för något av alternativen. Inom Predikaren själv är texten skriven i första person, med undantag för slutet, så det är möjligt. Om en annan person skrev ett tillägg till Predikaren, utgör det inget problem för ofelbarheten.

F: I Predikaren 12:11f, vem är den ende herden här?

S: Det finns bara en herde, och den herden är Gud. Eftersom får inte är särskilt kloka, hur vet de då var rovdjuren finns, var de gröna betesmarkerna är, var de ska lägga sig för natten och vart de ska ta vägen på vintern? Fåren vet att de ska följa herden. På samma sätt ger Gud oss visdom. Gud ger också våra liv mening. Som ett ryskt ordspråk säger: ”Om en väg inte leder till en kyrka, vad är den då till för?”

F: I Predikaren 12:12, när är det dåligt att studera böcker och lära sig mer?

S: Det är inte alltid bra. Mycket litteratur, som påstår sig vara saklig, är slöseri med tid för den som vill veta sanningen. Det är också dåligt när man bara vill lära sig men inte vill lyda Gud och tillämpa den gudomliga visdom man känner till. Om du ägnade 100 % av den tid du inte äter eller sover åt att bara läsa, skulle du inte hinna läsa allt. Vid någon tidpunkt måste du sluta att bara läsa för din egen skull och istället också visa kärlek till människorna omkring dig.

Ibland kan en person komma till kyrkan enbart för det man kan lära sig av predikan. Att sjunga och på andra sätt tillbe Gud intresserar dem inte, och att umgås med andra intresserar dem inte heller – bara att lära sig. Även om det är bra att lära sig Guds ord har de missat poängen. Vi bör njuta av att delta i aktiviteter tillsammans med andra, som Gud vill att vi ska vara en del av, även om vi inte lär oss en enda sak.

Fråga: Vad är huvudpoängen i denna bibelbok, enligt Predikaren 12:13–14?

S: Hela boken Predikaren, med undantag för de sista sex verserna, är full av ironi. Men för den händelse att någon helt missat poängen, lämnar författaren ironin åt sidan i slutet. Det finns ingen mening med att leva under solen istället för i fruktan för Herren. Vad du än beslutar dig för att göra, kom ihåg att Gud kommer att belöna allt gott och straffa allt ont.

F: Vilka är några av de äldsta manuskripten från Predikaren som fortfarande finns kvar idag?

S: Döda havsrullarna: (175–150 f.Kr.) Tre separata exemplar i grotta 4. Exemplaren kallas 4Q109 och 4Q110. 4Q110 består av två fragment. Dessa dateras till slutet av 200-talet f.Kr.

I Wycliffe Bible Dictionary, s. 436–438, står det dock att det endast fanns två separata exemplar. Där nämns att ett av dem skrevs mellan 175–150 f.Kr. Av de två exemplaren är det äldre, 4QQoholeth(a), daterat till 175–150 f.Kr.; det innehåller Predikaren 5:13–17; 6:1; 6:3–8; 6:12; 7:1–10; 7:19–20. Den nyare, 4QQoholeth(b), är daterad till omkring 50 f.Kr. Den innehåller Predikaren 1:10–14, 15?.

Sammantaget finns följande verser från Predikaren bevarade i Döda havsrullarna:1:10 –14,15?5:13 –17; 6:1,3–8,12; 7:1–10,19–20.

Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Predikaren.

Papyrus Med. 13 (3:e århundradet) innehåller en del av Predikaren.

Vaticanus (325–350 e.Kr.), Sinaiticus (340–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.) har var och en bevarat hela Predikaren.

F: Vilka tidiga författare hänvisade till Predikaren?

S: Författare från tiden före konciliet i Nicea som hänvisade till eller anspelade på verser i Predikaren är:

Hermas herde (ca 115–155 e.Kr.)

Melito/Meleto av Sardis (170–177/180 e.Kr.) räknar upp alla böckerna i Gamla testamentet, och han inkluderar alla böcker vi har utom Nehemja och Ester. Fragment 4 ur ”The Book of Extracts”, s. 759.

Tertullianus ”Fem böcker mot Marcion” (207/208 e.Kr.)

Hippolytus (222–235/6 e.Kr.) nämner uttryckligen Ordspråksboken, Visdomsboken, Predikaren och Höga visan i Fragment ur kommentaren till Höga visan, s. 176

Origenes (225–254 e.Kr.)

Cyprianus, biskop av Kartago (ca 246–258 e.Kr.)

Gregorius Thaumaturgus (240–265 e.Kr.) skrev ett helt verk, Metaphrase of Ecclesiastes.

Dionysius av Alexandria (246–256 e.Kr.)

Petrus av Alexandria (306,285–310/311 e.Kr.) citerar Predikaren 1:15 som: ”Ty i dem uppfylls det som Predikaren har sagt.” The Canonical Epistle, kanon 4, s. 270

Methodius av Olympus och Patara (270–311/312 e.Kr.)

Efter Nicea:

Athanasius (367 e.Kr.) räknar upp alla böckerna i Gamla testamentet i sitt påskbrev 39, kap. 4, s. 552.

Gregorius av Nazianzus (330–391 e.Kr.) nämner Predikaren i sin dikt om Skriften. Gregorius dikt finns (på grekiska) i volym 37 av Mignes Patrologia Graeca, kolumnerna 471–474 (Carmina Dogmatica, bok 1, avsnitt 1, Carmen XII). Se http://www.bible-researcher.com/gregory.html för mer information.

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) nämner Predikaren i *Guds stad*, bok 17, kap. 5, s. 345 och bok 17, kap. 20, s. 358

Epifanius av Salamis (360–403 e.Kr.) nämner Predikaren i *Panarion*.

Cyril av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) citerar Predikaren 9:7–8 som om det vore av Salomo i Predikaren, föreläsning 22, kap. 8, s. 152

Johannes Chrysostomos (-407 e.Kr.) sade att Predikaren 7:2 var skriven av Salomo, vol. 10, Kommentar till Matteus, predikan 40, s. 263

Bland kättare och förfalskade verk

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.) anspelar på Predikaren 12:7 i sin Kommentar till Malaki, kap. 22, s. 411

Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Predikaren?

S: Här är några av dem. I exemplen nedan står den masoretiska texten först, om inte annat anges. Jag har främst fokuserat på det första kapitlet för att få ett urval som representerar hela boken. Den första texten är den masoretiska texten och den andra är Septuaginta, om inte annat anges.

Pred. 1:1 ”kungen i Jerusalem” jämfört med ”Israels kung i Jerusalem”

Pred 1:6 ”vinden” jämfört med ”den” som går söderut och återvänder norrut

Pred1:11 : ”det som finns kvar i minnet” jämfört med ”de första tingarna”

Pred1:11 : ”komma efteråt” jämfört med ”varit sist”

Pred1:13 : ”himlarna” kontra ”himlen”

Pred1:15 : ”avvägt” kontra ”räknat”

Pred1:17 : ”Jag gav mitt hjärta åt att söka visdom” kontra ”mitt hjärta visste mycket”

Pred 2:3 ”dårskap” kontra ”glädje”

Pred 2:25 ”mer än jag” (masoretisk text, Targum, Vulgata) kontra ”utan Honom” (vissa masoretiska texter, Septuaginta, syriska)

Pred8:10 : ”lov” (hebreiska och Septuaginta, Aquila, Vulgata) kontra ”lov och glöms bort” (andra hebreiska texter)

Pred 9:2 ”det goda och det onda” (vissa hebreiska, Septuaginta, syriska, Vulgata) jämfört med ”det goda” (de flesta hebreiska manuskripten)

Pred 9:14 ”fällor” (masoretisk) jämfört med ”vallar/belägringsverk” (Septuaginta, syriska, Vulgata)

Pred 12:6 ”lossade” (Qere, Targum) jämfört med ”borttagna” (Kethib) jämfört med ”brutna” (Septuaginta, Vulgata)

Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible