< Bibelfråga från Sakarja

F: Vad är en översikt över boken Sakarja?

S: Här följer en översiktlig sammanfattning.

A. Sakarja 1:1–1:6 Vänd er till Herren och vänd er bort från det onda

B. Sak 1:7–6:8 Åtta syner om framtiden

1. Fyra ryttare bland myrtenbuskarna. Sak 1:7–17

2. Fyra horn och fyra hantverkare. Sak 1:18–21

3. Mannen med måttbandet. Sak 2

4. Rena kläder till översteprästen. Sak 3

5. Den gyllene ljusstaken och de två olivträden. Sak 4

6. Den flygande bokrullen. Sak 5:1-4

7. Kvinnan i korgen i Babylon. Sak 5:5–11

8. De fyra vagnarna. Sak 6:1–8

C. Sak 6:9–15 Kröningen av översteprästen Josua

D. Sak 7–8 Fastan

1. Rättvisa och barmhärtighet, inte bara fasta

2. Löftet från en svartsjuk Gud

E. Sak 9–11 Det första oraklet: kungen förkastas

1. Nationerna i norr och väster mot Israel. Sak 9:1–13

2. Löftet om vårregn. Sak 9:14–10:12

3. De dåraktiga herdarna och den gode herden. Sak 11

F. Sak 12–14 Det andra profetiska ordet: Kungen kröns

1. Israel kommer att återvända till Gud, även om två tredjedelar kommer att gå under. Sak 12–13

2. Herrens framtida strid för Jerusalem. Sak 14

Fråga: Nämns Sakarja ofta i andra böcker i Bibeln?

S: I förhållande till sin omfattning nämns Sakarja oftare än någon annan bok. En del av anledningen är att Sakarja är mycket kortare än de stora profeterna. Trots detta citeras denna bok ungefär fyrtio gånger i Nya testamentet.

Det finns ett antal andra personer i Bibeln som också heter Sakarja. Den Sakarja som var författare till denna bok nämns dock i Nehemja 12:4,16 och Esra 5:1; 6:14.

F: Vilka likheter finns det mellan Sakarja och Uppenbarelseboken?

S: Även om Uppenbarelseboken innehåller många saker som inte finns i Sakarja, återfinns en stor del av profetiorna i Sakarja senare i Uppenbarelseboken. Här är en lista.

Fråga: Vilka likheter finns det mellan Sakarja och Haggais bok?

S: Båda profeterna var samtida med Esra, och de kände utan tvekan varandra, så man kan förvänta sig vissa likheter. Forskare har räknat till arton likheter mellan Sakarja och Haggai.

1. Uttrycket ”Herren, härskarornas Gud” är framträdande och förekommer 91 gånger i Haggais bok, Sakarjas bok och Malakis bok. Det förekommer 14 gånger i Haggais bok: Hag 1:2, 5, 7, 9, 14; 2:4, 6, 7, 8, 9 (2 gånger), 11, 23 (2 gånger)

2. Båda böckerna anger datum för vissa av sina profetior. Detta var i allmänhet inte vanligt i litteraturen före denna tid, men blev vanligt under det nybabyloniska och det persiska riket.

3. Båda fokuserar på guvernören Serubbabel, översteprästen Josua och folket.

4. Sakarja 4:10 och Haggai 2:3 erkänner att templet kanske verkar vara ingenting, men att de inte ska förakta det.

Det finns även andra likheter.

Fråga: När skrevs Sakarja 1:1?

S: Enligt Sakarja 1:1 inleddes hans verksamhet omkring 520 f.Kr.

Sakarja 1:1 var i oktober/november 520 f.Kr.

Sakarja 1:7 skrevs den 15 februari 519 f.Kr.

Fråga: I Sak 1:1, var Sakarja son till Berechja, son till Iddo, eller bara son till Iddo i Esra 5:1 och 6:14?

S: Sakarja var son till Berechja och sonson till Iddo. I semitiska språk kan ordet för ”son” betyda ättling.

Fråga: Varför drabbas människor av sina föräldrars synder i Sakarja 1:3–5, eftersom människor inte är ansvariga för sina fäders synder, som det står i Hesekiel 18?

S: Hesekiel 18 visar att Gud inte håller människor skyldiga för sina fäders synder, och Gud låter dem inte dö för sina fäders synder. Men Gud låter dem inte bara lida konsekvenserna av andras synder, utan Gud förbannar ibland också en persons ättlingar.

Rättvisa och jämlikhet råder inte alltid i detta liv. Detta kommer inte att ske förrän på domedagen.

Fråga: Varför frågar Gud i Sakarja 1:5b om profeterna skulle leva för evigt?

S: Folket hade tid att omvända sig när profeterna förkunnade Guds erbjudande till dem, men Gud skulle inte vänta för evigt på att de skulle acceptera Hans erbjudande innan Han utdelade straff. Vid denna tidpunkt gav Gud dem en nådig inbjudan att omvända sig, och de behövde omvända sig medan erbjudandet fortfarande gällde. Lyckligtvis tog de emot erbjudandet om att omvända sig. Som det står i ”Bible Knowledge Commentary: Old Testament” s. 1548: ”Möjligheten till omvändelse kan vara kortvarig och bör inte ignoreras.”

F: Varför ställde Gud så många frågor i Sak 1:5,12; 4:5,7,10,13; 5:2; 7:5,6?

S: Med tanke på hur många frågor människor har ställt om Bibeln, skulle det kanske verka mer lämpligt att Gud ställde sådana frågor till oss.

I själva verket behövde Gud inte ställa några frågor för att lära sig något nytt. Snarare använde Gud här det vi idag kallar den sokratiska metoden för att undervisa Sakarja och läsarna av denna bok. Gud kanske väckte Sakarjas nyfikenhet, eller bekräftade frågor som Sakarja funderade över, eller förutspådde frågor som läsarna skulle vara nyfikna på. Ibland lär man sig sanningen endast genom att fundera över frågor, och inte bara genom att memorera fakta och svar.

F: Vad var det som var lovvärt med det de sa här i Sak 1:6?

S: De tog båda ansvar för sina handlingar och ångrade sina onda gärningar. Men varje generation är ansvarig för sin egen lydnad. Templet förstördes på grund av deras förfäders synd. Men återuppbyggnaden av templet försenades på grund av deras tröghet.

Fråga: När inföll månaden Sabat eller Shebat i Sakarja 1:7?

S: Detta var den elfte månaden, och månaderna började med nymånen. Detta skulle vara den 15 februari 519 f.Kr.

Fråga: I Sak 1:8, inträffade dessa åtta syner under olika nätter eller alla under samma natt?

S: Det angivna datumet för den första synen, och frasen ”Då lyfte jag blicken” mellan synerna, tyder på att allt detta utspelade sig under en och samma natt. Det står inte ”drömmar” utan syner, och Sakarja avbröt sig själv och svarade under synerna, så Sakarja var troligen vaken när han såg dessa syner. Det måste ha varit en sömnlös natt för Sakarja.

F: Varför just myrten i Sak 1:8? Varför står det inte någon annan trädsläkt, eller bara ”träd” i allmänhet?

S: Låt oss först titta på myrtenbuskarna och sedan besvara frågan. En myrtenbuske kan växa antingen som ett träd eller som en buske, och i hebreiskan står det faktiskt inte ”myrten träd”, utan bara ”myrtenbuskar”. De är ganska vackra, men jämfört med de majestätiska cederträden i Libanon såg inte ens myrtenbuskarna, som är 6 till 8 fot höga, ut som mycket mer än stora buskar. De gav en ätbar bär som användes för att smaksätta mat och tillverka en vinliknande dryck. De var inte lika ekonomiskt viktiga som olivträd. De doftar, men inte som träet från ett aloe-träd. Myrtor kan ha varit en symbol för fred och välstånd samt gudomlig välsignelse. Träet användes till möbler, promenadkäppar och verktygshandtag. De doftande bladen användes i kryddor, parfym och brudkransar för jungfrur. Babylonierna använde myrten som en symbol för brudar. Gröna myrtenblad fanns alltid kvar på trädet, året runt, och myrtengrenar användes ofta under lövhyddohögtiden, när folket var tvungna att bygga sina egna lövhyddor.

Myrtträdna framträdde inte särskilt tydligt i Bibeln. De är en av sju trädslag som nämns i Jesaja 41:19. Myrten nämns, tillsammans med tallen, i Jesaja 55:13 i stället för törnen och taggbuskar. Efter Sakarjas tid kom Ester, vars hebreiska namn, Hadassah, betyder myrten. Den enda andra hänvisningen till myrten i Bibeln finns i Nehemja 8:15. Det fanns många myrten i ravinen vid foten av Olivberget.

Sammanfattningsvis var myrten vanliga, alldagliga träd, som invånarna i Jerusalem kunde se i överflöd vid foten av Olivberget, vilket har eskatologisk betydelse. Naturligtvis skulle det hebreiska folket kort därefter räddas från randen av nästan total utrotning av en ”myrten” som vi känner som Ester.

Fråga: Vad betyder den röda hästen och de andra röda, fläckiga och vita hästarna i Sak 1:8–11?

S: Dessa hästar färdades över hela jorden för att se hur det stod till med de andra folken. De fann att de andra nationerna levde i välstånd, medan judarna inte gjorde det. Dessa verkar likna de fyra ryttarna som sändes ut när vart och ett av de fyra sigillen öppnades i Uppenbarelseboken 6:1–8, förutom att de endast såg sig omkring på jorden och att de är hästar, inte ryttare. Vissa ser dessa fyra ryttare som en metaforisk motsvarighet till de fyra vagnarna i Sakarja 6:1–8.

F: Varför ställde Sakarja så många frågor i Sak 1:9,19,21; 2:1; 4:4,11; 5:6; 6:4, och varför finns det inga fler frågor efter kapitel 6?

S: Malaki och Habackuk ställde också många frågor. Frågor är ett användbart sätt att lära sig, och det är bra för oss att också respektfullt ställa frågor till Gud.

När det gäller varför det inte finns fler frågor kan det bero på att, precis som i Habackuk, den sista delen av boken främst handlar om att Gud ger Sakarja en ”börda” i form av en profetia, medan den första delen var mer av en ”interaktiv” dialog i samband med varje syn.

Eftersom vi kan läsa hela Sakarja på en dag eller två, skulle någon kanske naivt anta att hela boken skrevs ner på några dagar. Denna bok spänner över Sakarjas vuxna liv, och inte bara inträffade vissa av visionerna med flera års mellanrum, utan Sakarja eller en skrivare kan också ha skrivit olika delar av Sakarjas bok med flera års mellanrum.

F: Vad betyder ”att patrullera jorden” i Sak 1:10?

S: Detta antyder att de hade herravälde över jorden. Septuaginta säger: ”begav sig ut för att gå runt jorden.” I *Bible Knowledge Commentary: Old Testament*, s. 1550, står det att ordet här antyder en militär patrullering eller rekognosering.

F: Hur kan det råda fred överallt i Sak 1:11, när Hag 2:6–9, 20–23 säger att Gud ska skaka jorden och utrota riken?

A: Sakarja 1:11 avser Sakarjas samtid, medan Haggai 2:6–9, 20–23 ställer samtiden i kontrast till framtiden, då folken ”skall komma med alla sina skatter” (Haggai 2:7; äldre översättningar återger detta som ”den som alla nationer längtar efter”, och många tolkar det som Messias), och Guds hus är fyllt av Guds härlighet. Det skulle förstås inte ske förrän de förvisade hade återuppbyggt Guds hus.

Fråga: Varför är Gud i Sakarja 1:11–15 missnöjd med att de andra nationerna lever i välstånd?

S: Svaret finns i den sista delen av vers 15. Dessa nationer ”har bidragit till olyckan” (hebreiska) eller ”förenat sig för att angripa i ont syfte” (Septuaginta). Poängen är att de nationer som angrep Jerusalem hade det gott ställt, och de hade uppenbarligen ännu inte dömts för att ha angripit Juda. Det skulle komma att förändras.

Det fanns flera persiska härskare som hette Darius, men detta var den förste, kallad Darius Hystaspes (522–486 f.Kr.). Han kom till makten två år före dessa syner, och omedelbart efter att ha besegrat Babylon tillät han de förvisade att återvända.

Fråga: I Sak 1:11–15, när började denna period av frid, och hur länge varade den?

S: Om man ser till de krig vi känner till var det relativt fredligt vid denna tid efter att perserna erövrat Babylon. Möjliga år av fred är 538–536, 532, 530–529, 527–526, 523, 520, 518–514 f.Kr. Som jämförelse kan nämnas att den föregående perioden av relativ fred inföll omkring 592 och 590 f.Kr. Efter denna tid inföll nästa period av relativ fred omkring 117–116 f.Kr. Det senaste året då det möjligen inte förekom något krig var 149 e.Kr.

Fråga: Vilka krig och epidemier pågick runt om i världen vid denna tid, enligt Sakarja 1:11–15?

S: Här följer de år då det uppenbarligen inte förekom några kända krig, följt av krigen. Därefter följer en lista över plågor.

År då det uppenbarligen inte förekom några krig från 859 f.Kr. till Kristus (totalt 45 år)

637–634, 629, 628, 618–617, 602, 592, 590, 573–571, 569, 566–561, 544, 542–541, 538–536, 532, 530–529, 527–526, 523, 520, 518–514, 117–116, 98–97, 95, 28

Under åren 528, 525, 522, 521, 519 och 513–512 f.Kr. var de enda kända krigen de där perserna var inblandade.

Krig under denna tid

ca 650 f.Kr. Messeniers uppror mot spartanerna

650 f.Kr. Skyterna/kimmerierna plundrar Palestina

648 f.Kr. Assyrierna plundrar staden Babylon

646 f.Kr. Assyrierna förvisar elamiterna

642–639 f.Kr. Assyrierna plundrar Susa i Elam och halshugger kung Teumman

638 f.Kr. Vid floden Hong besegrar Chu Song

633 f.Kr. Assyrierna plundrar Theben i Egypten

632 f.Kr. Kylon försöker inta Aten

ca 631/627 f.Kr. Kyaxares den mediske belägrar Nineve

630 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina

628–571 f.Kr. Lydierna strider mot kimmerierna

626/625 f.Kr. Babylonierna blir självständiga

625 f.Kr. Kyaxares den mediske gör uppror mot skyterna

623 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina igen

620 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina igen

615 f.Kr. Den assyriska staden Arrapkha intas

614 f.Kr. Den assyriska staden Asshur intas

614 f.Kr. Mederna försöker inta Nineve

ca 613-7-8/612 Mederna plundrar Nineve (babylonierna kommer för sent)

612 f.Kr. Mederna erövrar Armenien

612–609 f.Kr. De sista assyrierna utplånas

611–604 f.Kr. Lydien strider mot Miletos i Mindre Asien

609 f.Kr. Mederna intar Tuspa, huvudstaden i Urartien

609–606 f.Kr. Babylonierna gör ett räder mot norra Israel

609/608 f.Kr. Egyptierna förstör Megiddo och anfaller Gaza i Juda

606–605 f.Kr. Di-folket anfaller norra Kina igen

604 f.Kr. Vid Karkemish besegrar babylonierna egyptierna

11–12/605/604 f.Kr. Babylonierna plundrar Askalon i Palestina

603 f.Kr. Babylonierna plundrar Ekron i Palestina

601 f.Kr. Babylonierna och egyptierna slutar oavgjort; förlusterna är stora

599–598 f.Kr. Babylonierna strider mot araberna

16 mars 597 f.Kr. Babylonierna intar Jerusalem

596 f.Kr. Babylonierna strider mot elamiterna

595–594 Nebukadnessar II kväver upproret

593 f.Kr. Den egyptiske Psamtik II tillsammans med grekiska, feniciska och judiska legosoldater besegrar kungariket Kush i Sudan

591 f.Kr. Egypten invaderar Nubien

589–587 f.Kr. Judarna gör uppror mot babylonierna

586/5–573/2 f.Kr. Babylonierna belägrar Tyros

585 f.Kr. Kriget mellan mederna och Alyattes av Lydien tar slut, solförmörkelse 28 maj 585

586–573 Nebukadnessar II belägrar Tyros

581 f.Kr. Babylonierna förvisar fler från Juda

570 f.Kr. Grekerna i Kyrene besegrar Apries av Egypten

568–567 f.Kr. Apries och babylonierna invaderar Egypten

560 f.Kr. Kroisos erövrar de joniska städerna

560–547/546 Perserna underkuvar kung Krösus av Lydien

559 f.Kr. Mederna och babylonierna förenar sig mot perserna

554 f.Kr. Öster om floden Hyrminus försöker Camarina göra uppror mot Syrakusa

554 f.Kr. Tyrannen Phalaris i Akragas på Sicilien störtas

553 f.Kr. Camarina på Sicilien försöker göra uppror mot Syrakusa

550 f.Kr. Cyrus den persiske besegrar meden Astyages

549 f.Kr. Perserna plundrar Assyrien

ca 550-talet f.Kr. Babylon försöker göra uppror mot Persien – 3 000 döda

545 f.Kr. Kyros och perserna erövrar Baktrien

Grekerna mobiliserade 2,1 miljoner perser 5 miljoner (Herodotos)

543 f.Kr. Singaleserna erövrar veddaherna på Sri Lanka

540 f.Kr. Polykrates leder ett uppror på Samos

540–16 oktober 539 f.Kr. Perserna erövrar det babyloniska riket

539 f.Kr. Grekerna besegrar karthagerna

535 f.Kr. Vid Alalia: 120 etruskiska och kartagiska skepp mot 60 fokaiska skepp; 2 000 döda

534–533 f.Kr. Tarquinius Superbus, Roms siste kung, dödar många senatorer och medborgare

528 f.Kr. Perserna strider mot egyptierna

525 f.Kr. Perserna erövrar Cypern

525 f.Kr. Vid Pelusium erövrar Kambyses II/perserna/araberna Egypten/Psamtik III

Judarna under persiskt styre – Ester 9:12–16 76 000 dödade

524 f.Kr. Aristodemus från Cumae besegrar etruskerna i Italien

522 f.Kr. Den falske Bardiya och det persiska inbördeskriget

522 f.Kr. Perserna kväser det babyloniska upproret; perserna intar Samos

521 f.Kr. Perserna krossar det babyloniska upproret

519 f.Kr. Perserna erövrar Gandhara i Indien

516 f.Kr. Darius av Persien genomför fälttåg

513 f.Kr. Skyten Idanthyrsus slår tillbaka Darius I av Persien

512 f.Kr. Darius I strider mot skyterna i Thrakien

512–510 f.Kr. Keltarna invaderar Etrurien. Etruskern Lars Porsena anfaller Rom

510 f.Kr. Tarquinius Superbus, Roms siste kung, störtas

510 f.Kr. Kroton och andra städer jämnar den grekiska staden Sybaris i Italien med marken

510 f.Kr. Darius invaderar södra Ryssland

510–474/473 f.Kr. Gou Chian från Yueh besegrar Fu Chai från Wu i Kina

508 f.Kr. Etruskern Lars Porsena anfaller Rom

507 f.Kr. Aten besegrar Theben

507 f.Kr. Spartanerna försöker återinföra aristokratin i Aten.

506 f.Kr. Atensborna ockuperar Chalkis i Grekland

504 f.Kr. Vijaya från nordöstra Indien erövrar Sri Lanka.

501 f.Kr. Kartagerna intar Cádiz i Spanien

500/499–478 f.Kr. De grekisk-persiska krigen

500/499–496/493 f.Kr. Det joniska upproret mot perserna

500 f.Kr. Semiterna invaderar Eritrea, Afrika

500 f.Kr.– Bantufolken expanderar i Afrika

500 f.Kr. Perserna belägrar Naxos i Grekland

499 f.Kr. Perserna intar Efesos

498 f.Kr. De joniska grekerna gör uppror mot Persien

ca 498–415 f.Kr. Strider i Selinus och Segesta på Sicilien

494 f.Kr. De romerska plebejernas utbrytning till följd av Claudius skuldlagar

494 f.Kr. Perserna plundrar Miletos och sätter stopp för det joniska grekiska upproret

494 f.Kr. Nära Lade, grekisk sjöstrid mellan 100 och 210 skepp

494 f.Kr. Vid Sepeia besegrar Sparta argiverna i Grekland

492 f.Kr. Mardonius misslyckas med att leda den persiska flottan mot Aten

490 f.Kr. Perserna förstör Eretria i Grekland

12 augusti 490 f.Kr. Vid Marathon besegrar 10 000 greker 20 000 perser. 192 greker och 6 400 perser omkommer

Pestepidemier:

Det finns få uppgifter om pestepidemierna, men här är vad vi vet.

765 f.Kr. Pest i Assyrien före Jona

759 f.Kr. Pest i Assyrien före Jona

701 f.Kr. Pest bland den assyriska armén som belägrade Jerusalem; 185 000 dog

700 f.Kr. Syfilis var känd bland grekerna i Italien

430 f.Kr. Pest i Aten, Grekland

Fråga: Vad är de fyra hornen och de fyra hantverkarna i Sakarja 1:18–21?

S: Generellt sett representerar horn politisk och militär makt i Mellanösterns litteratur, enligt An Exegetical Commentary: Haggai, Zechariah, Malachi, s. 110. Bågar tillverkades ofta av horn. Utöver detta finns det tre tolkningar.

Fyra imperier som härskade över judarna: det babyloniska, det medo-persiska, det grekiska och det romerska. Gud säger att dessa imperier kommer att störtas. Det finns liknande profetior i Daniels bok.

Fyra imperier som skingrade judarna: det egyptiska, det assyriska, det babyloniska och det medo-persiska. (The Bible Knowledge Commentary: Old Testament, s. 1532.)

Fyra katastrofer: De fyra hornen symboliserar krig, hungersnöd, vilda djur och pest.

Fråga: Vad betyder mannen med måttbandet i Sakarja 2:1–7?

S: Detta symboliserar välstånd, en stor befolkning och trygghet. Det visar att Gud utvidgade och skyddade Jerusalem.

Fråga: Har måttlinan i Sak 2:1–7 samma betydelse som i 2 Kung 21:13?

S: Nej. Här används den för att bygga, medan den i 2 Kungaboken 21:13 används för att förstöra. En bild som är en metafor har inte alltid samma betydelse varje gång den används.

Fråga: I Sak 2:2–4, är den unge man som nämns här Sakarja eller lantmätaren?

S: Det är troligen lantmätaren, och Sakarja hörde samtalet i sin syn.

F: I Sak 2:3–5, vad är skillnaden mellan att förlita sig på något som en mur för skydd, jämfört med att endast förlita sig på Gud?

S: Det finns tre tillstånd för en troende.

1) En troende kan i första hand förlita sig på naturligt skydd, såsom en mur, men hoppas att Gud kanske också hjälper till lite grann.

2) En troende kan förlita sig på Gud för skydd, men också bygga en mur. En mur kan vara en fysisk mur, som den Nehemia skulle bygga, eller någon annan form av skydd, såsom lås på dörrarna, att låsa bilen, livförsäkring eller sjukförsäkring.

3) En troende kan förlita sig på Gud och inte vidta några ytterligare åtgärder för att skydda sig själv.

I det här fallet säger Sakarja att Gud i framtiden kommer att bo bland dem, och då kommer det inte att finnas något behov av en mur. Men på den tiden fanns det ett behov av den mur som Nehemja byggde. Idag är det helt i sin ordning att ha lås och försäkringar. En försäkring kan dock ha tre olika motiv: girighet för att tjäna mycket pengar vid en katastrof, överväldigande rädsla för en katastrof och skydd. Endast det tredje skälet till att teckna en försäkring är giltigt.

Fråga: I Sak 2:3–5, när ska vi lita på Gud och ”bygga en mur” som Nehemia gjorde, jämfört med att lita på Gud och inte bygga en mur?

S: När Gud, antingen direkt eller genom Skriften, säger till dig att ”inte bygga en mur”, såsom i Josua 6:26 (1 Kungaboken 16:34), ska du inte bygga en mur. När Gud, antingen direkt eller genom Skriften, säger till dig att bygga en mur, ska du bygga den. När Gud inte säger något av detta, ska du be, söka råd hos andra troende och ställa dig själv frågor som dessa:

1) Skulle jag bygga denna mur för att förlita mig på den för min säkerhet istället för på Gud?

2) Om jag i första hand förlitar mig på Gud, vore det då ändå klokt att bygga denna mur?

3) Vad skulle bäst ära Gud?

Fråga: Vad betyder uttrycket ”hans ögons äpple” i Sak 2:8, 5 Mos 32:10, Ps 17:8 och Ords 7:2?

S: Dagens engelska slanguttryck härstammar utan tvekan från denna vers. Idag betyder det någon som är särskilt gynnad. Den ursprungliga betydelsen är dock att den mörka delen av ögat betraktades som ”äpplet”. Gud skulle vara lika noga med att skydda judarna under Gamla testamentets tid som en person skulle vara noga med att inte låta någon röra vid sitt öga.

F: I Sak 2:11, när kommer många nationer att ansluta sig till Herren?

S: Kristna tror att detta hände efter att Jesus kom. Jag vet inte hur en person av judisk tro skulle svara på detta; det är en bra fråga att ställa till dem.

Fråga: Varför beordrades alla människor att tiga i Sakarja 2:13?

S: Skriften säger inte om det var av respekt, vördnad, rädsla, lydnad, att de tvingades till det eller en kombination av dessa. Vi kan dock konstatera tre saker om denna framtida händelse.

1. Det handlade inte bara om att vara tysta, utan om att vara tysta inför Herren.

2. Gud har stigit upp från sin heliga boning.

3. En stor, allomfattande tystnad – troligen samma – nämns också i Habackuk 2:20 och Uppenbarelseboken 8:1.

Fråga: Var detta i Sakarja 3:1 ett bevis på att den persiska dualismen hade påverkat den judiska religionen, som det hävdas i Asimovs Guide to the Bible, s. 665?

S: Inte alls. Persiska zoroastrier trodde på två gudar: en god eldgud och en ond demon. De trodde också på många mindre onda demoner, och många av dessa onda demoner hade samma namn som gudar inom hinduismen. Tron på en god Skapare och en mindre ond frestare går ända tillbaka till 1 Mosebok 3.

F: Vad betyder namnen Josua och Satan i Sakarja 3:1–3?

S: På hebreiska betyder Josua ”Jehova räddar” och är samma namn som Jesus fick. Satan betyder motståndaren. Den faktiske översteprästen här, som hette Josua, fick sina synder förlåtna, vilket visades genom att hans smutsiga kläder togs bort. Jesus Kristus, trots att han aldrig syndade (Hebreerbrevet 4:15), täcktes av våra synder. ”Gud gjorde honom som inte kände till någon synd till synd för vår skull…” (2 Korintierbrevet 5:21 BSB).

Fråga: Vad symboliserar de smutsiga kläderna i Sak 3:3? I Upp 3:5, 6:11 och 19:8 nämns vita kläder i himlen som symbol för de heligas rättfärdiga gärningar.

S: Detta symboliserar inte översteprästens personliga synder, eftersom översteprästen är en symbol för Jesus. Men de smutsiga kläderna symboliserar synd, eftersom Jesus täcktes av våra synder på korset. Men precis som översteprästen, som också hette Josua/Jesus, kläddes om i rena, lämpliga kläder, så skulle också Jesus kläs om i rättfärdighet.

F: I Sak 3:8, Sak 6:12, Jes 4:2, Jes 11:1, Jer 23:5 och Jer 33:15, vem är då ”Grenen”?

S: Det är Messias, av Davids släkt, som vi idag känner som Jesus Kristus. I boken av en judisk skeptiker, *Asimov’s Guide to the Bible*, s. 665 om Sakarja 3:8, sägs också att detta var en tydlig antydan om Messias ankomst.

F: Vad betyder stenen med de sju ögonen i Sak 3:9 och Sak 4:10b?

S: Det är troligt att detta är samma sjufaldiga Guds Ande som nämns i Jesaja 11:2 och Uppenbarelseboken 1:4.

F: Hur skulle landets missgärningar kunna avlägsnas på en enda dag, enligt Sak 3:9?

S: Våra synder avlägsnades den dag då Jesus dog på korset för vår skull. Detta är en bra fråga att ställa till judar: hur tror ni att Gud skulle kunna ta bort landets missgärningar på en enda dag?

F: Är Sakarja 3:9 och 3:10 messianska?

S: På ett indirekt sätt, ja. Det finns fyra typer av messianska profetior: direkta, indirekta, typologiska och typologisk-profetiska. Detta är en indirekt profetia om Messias. Den nämner inte Messias direkt, men detta kan inte ske förrän Messias kommer.

F: Vad betyder det i Sak 3:10 att varje människa ska sitta under sitt vinträd och sitt fikonträd?

S: Det skulle vara en allmän tid av fred, troligen under tusenårsriket. Det tar tid för vinrankor och fikonträd att växa; därför skulle denna fred vara varaktig under lång tid.

Fråga: Vad är de två olivträden och ljusstaken i Sakarja 4:2–7?

S: I Salomos tempel var keruberna gjorda av olivträ och överdragna med guld. Dörrarna till det inre helgedomet var också gjorda av olivträ med kerubdekorationer. De två olivträden är troligen de två vittnena som nämns i Uppenbarelseboken 11:4. Se diskussionen om Uppenbarelseboken 11:4 för att ta reda på vilka dessa två män är.

F: I Sak 4:2–7, vad är sambandet mellan de två olivträden och menoran?

A: Även om en menorah kan brinna med olivolja är sambandet här närmare än så. De två olivträden förser kontinuerligt menoran med olja att bränna.

F: Vad betyder ”Inte genom styrka eller kraft, utan genom Min Ande” här i Sak 4:6b?

S: Gud säger att Han kommer att fullborda Sin vilja i dessa saker – den gyllene ljusstaken, de två olivträden och återuppbyggnaden av Jerusalem – utan att använda mänskliga militära, politiska eller andra mänskliga krafter.

F: Hur förvandlas ett ”stort berg” till ”en slätt” i Sak 4:7?

S: I detta sammanhang är det stora berget ett hinder som verkar oöverstigligt för att fullborda det som Gud säger. Det verkar som om Gud inte bara njuter av att visa att Han kan fullborda Sin vilja, utan att Han kan fullborda Sin vilja genom att övervinna även de största hindren som kan stå i vägen.

Fråga: I Sak 4:7 – stöter du ibland på hinder när du tjänar Gud? När du ber Gud att ta bort dem, varför tar Han ofta inte bort dem direkt?

S: Hinder kan vara fysiska (hälsa, pengar, avstånd osv.), inre (missmod, frestelser, lathet osv.) eller andra människor (familj, motstånd osv.). Ibland tar Gud bort hindren omedelbart, och ibland gör han det inte. Ibland använder Gud dessa hinder för att utveckla vår karaktär, särskilt vår uthållighet. Vi tänker ofta på Gud som någon som tålmodigt väntar under lång tid, men Gud väntar inte bara; Han använder tiden för att utveckla oss och vårt tålamod.

F: Vad symboliserar lodlinan i Sak 4:10?

S: Lodlinan i sig symboliserar ingenting. Men lodlinan i Serubbabels hand är ett tecken som bekräftar profetian om att de kommer att bygga templet. Templet stod färdigt den 13 mars 515 f.Kr.

Fråga: Vad avses med de ”små sakerna” som nämns i Sakarja 4:10?

S: Konkret avser detta templet, som kommer att se ganska litet och anspråkslöst ut jämfört med templet före exilen. Det kan också syfta på Jerusalem på Sions berg. Generellt sett kan vi visserligen bli nedslagna när vi ser de blygsamma resultaten av våra första steg i lydnad, men Gud gläder sig åt små steg, eftersom de växer till större saker och större steg. Kom ihåg att Gud inte ser saker på samma sätt som människor gör, och vi bör försöka se saker genom Guds ögon.

F: Varför har Gud och människor i Sak 4:10 så olika perspektiv på vad som är stort och vad som är litet?

S: Låt oss först titta på tre saker: resurser, tid och säkerhet.

Resurser: Precis som ett bortskämt barn fokuserar vi ofta på det vi saknar och önskar att vi hade, istället för det vi faktiskt har. Som Hudson Taylor sa: ”Guds verk, utfört på Guds sätt, kommer aldrig att sakna Guds försörjning.” Vi ska fortfarande be både Gud och andra om de resurser vi behöver, men vi bör inse att striden är Herrens, inte vår.

Tid: Vi tror att vi aldrig har den tid vi behöver. Gud har inte gett oss tillräckligt med tid för att göra allt vi kanske önskar göra, men han har gett oss tillräckligt med tid för att göra det han vill att vi ska göra. Vi måste vara försiktiga så att vi inte slösar bort den tid Gud har gett oss, men Gud har gett oss tillräckligt med tid för det han vill, inklusive tid för återhämtning och vila också.

Säkerhet: Precis som ett räddt barn fruktar vi det okända och vill minimera alla risker. Vi glömmer att Gud känner till framtiden med säkerhet, till och med med större säkerhet än vi känner till det förflutna. Gud vill inte att vi ska vara våghalsiga och ta onödiga risker, men Gud vill att vi ska ta steget ut och lämna vår bekvämlighetszon för Hans skull.

Inget av det ovanstående är dock den grundläggande orsaken till varför människor ofta ser saker ur ett annat perspektiv än Gud. Ibland har vi ett annat perspektiv än Gud eftersom vi inte vet vad Guds perspektiv är. Men oftare har vi redan en uppfattning om Guds perspektiv, och vi väljer att fokusera på de problem vi ser när det gäller resurser, tid och säkerhet istället för på Gud och andra.

Fråga: Hur skulle en kristens liv, som kännetecknas av att bli fyllt av andra, skilja sig från livet hos en kristen som förser andra med olja, enligt Sakarja 4:11–12?

S: En kristen kan leva ett moraliskt liv, gå i kyrkan och lära sig, och ändå i grunden vara en ”tagare” istället för en ”givare”. De kan lära sig av andra kristna, vilket är bra, men de behöver också lära sig direkt av Gud, genom bön och genom att studera Hans ord. Vi ska alla tjäna varandra, och det är bra och rätt att andra kristna tjänar dig. Men är det så att andra ägnar mer tid åt att tjäna dig, eller är det du som ägnar mer tid åt att tjäna andra? Det finns en tid i en kristens andliga vandring då det är rätt och riktigt för dem att lära sig mer av andra och bli mer betjänade av andra; det kallas att vara ett spädbarn i Kristus. Men gradvis ska vi mogna till starka unga män och kvinnor, och sedan till visa rådgivare, medan vi vandrar i tron.

Fråga: I Sakarja 4:11–12 står det att vi visserligen behöver förse andra med olja, men i slutändan måste de troende lära sig att få sin ”olja” från Gud. Hur får vi vår ”olja” från Gud?

S: Vi blir fyllda genom att tillbringa tid med Gud, genom bibelstudier och bön. Vi upplever också Guds närvaro under hela dagen, när vi lever för Honom.

F: I Sak 5:1–4, vad betyder den flygande bokrullen?

S: Den har samma mått som tabernaklet, och en flygande bokrulle skulle snabbt föra med sig dom. Bokrullens stora storlek skulle kasta en skugga över ett stort landområde.

F: Vad betyder kvinnan i korgen och Babylon i Sakarja 5:5–11?

S: Kvinnan representerar ondskan, och vinden för henne till hennes hem i Babylon. Avgudadyrkan i landet skulle ofrivilligt hamna i Babylon och stanna där en tid. Å ena sidan har den västerländska astrologin sitt ursprung i Babylon. Men det som överskuggar detta är den avgörande roll som kvinnan Babylon kommer att spela i ändens tid, som en tillflyktsort för ondskan och en plats dit de troende kan fly. Babylon nämns i Uppenbarelseboken 17–19, Jesaja 21:9; 48:20 och Jeremia 50:2–8.

Fråga: Vad symboliserar de fyra vagnarna i Sakarja 6:1–8?

S: De är fyra andar från himlen som patrullerar jorden. Deras syfte och verkan skiljer sig från de fyra ryttarna i Uppenbarelseboken 6:1–8.

F: Är dessa fyra i Sakarja 6:5 ”andar” eller ”vindar”?

S: Det hebreiska ordet ruah kan betyda båda, men deras verksamhet tyder på att det här avses andar. Det är dock möjligt att Sakarja medvetet använde detta ord med båda betydelserna.

F: Hur fick Guds Ande vila i det norra landet i Sakarja 6:8?

S: Denna profetia säger att Guds folk kommer att få vila i norr. Det finns fyra möjligheter för hur denna profetia specifikt kan uppfyllas.

Persien ansågs ligga i norr (Jesaja 41:25; Jeremia 50:3; 51:48). Det låg egentligen i nordost, men för att ta sig till Persien från Israel måste man först färdas rakt norrut.

Khazarerna: Efter omkring år 700 e.Kr. erövrade en turkisk stam kallad khazarerna större delen av östra Ukraina. Istället för att bli muslimer och därmed stöta bort bysantinerna, eller bli kristna och därmed stöta bort muslimerna, valde de att konvertera till judendomen. Vissa kanske dock anser att detta inte är en uppfyllelse av Sakarja 6:8, eftersom vissa kristna tror att judarna inte längre är Guds utvalda folk sedan korsfästelsen.

Senare i historien: Å ena sidan kunde kristna efter de muslimska erövringarna emigrera till Europa och där vara säkrare. Men under hela medeltiden, och även idag, var kristna invånare i många muslimska länder relativt säkra, så länge de betalade den extra skatten (jizyah) som togs ut av judar och kristna.

En framtida tid: Man skulle kunna se detta uppfyllas under ändens tid. Joel 2:20 nämner också inkräktare från norr.

F: Vad är det som är ovanligt med strukturen i denna passage i Sak 6:9–15?

S: Detta är ett litterärt grepp som kallas kiasm.

HERRENS ord kom till mig

...Ta emot ett offer från de förvisade

…Josias hus

……Ta silver och guld, gör en utsmyckad krona

……..sätt den på översteprästens huvud

……….Han skall bygga HERRENS tempel

……..sätta sig på Hans tron och regera… en präst på Hans tron

……kronan

…som ett minnesmärke i HERRENS tempel

..Även de som är långt borta kommer att komma och bygga

lyda HERRENS, er Guds, röst

Fråga: Vem var Tobija i Sakarja 6:10?

S: Det var troligen samma person som återvände med Serubbabel och Josua i Esra 2:60.

Fråga: I Sak 6:12–13 var det ”Grenen” som skulle bygga Herrens tempel, men vem är ”Grenen”?

S: Grenen är Jesus Kristus. Genom hans död ingår vi som en del av Guds tempel. För mer information om detta, läs Hebreerbrevet 3:1–6; 1 Korinthierbrevet 6:19; 1 Petrusbrevet 2:5–6 och Sakarja 6:15.

F: Stod det ursprungligen ”kronor” (plural) i Sak 6:13, och ändrades detta senare när profetian visade sig vara falsk, som det hävdas i Asimovs Guide to the Bible, s. 666?

S: Nej. I den hebreiska texten står det fortfarande ”kronor”, medan Septuaginta och den syriska översättningen säger ”krona”. Döda havsrullarna innehåller inte denna vers. Oavsett detta instämmer Asimovs Guide to the Bible, s. 665, angående Sakarja 3:8 i att ”Grenen” är Messias. Profetian uppfylldes i Jesus.

F: Varför fastade de i den femte och sjunde månaden i Sak 7:1–2?

S: Detta föreskrivs inte någonstans i Gamla testamentet; de beslutade sig för detta på egen hand för att sörja förlusten av sitt tempel och sitt land. Gud sa inte att fasta i allmänhet var fel, men Han var missnöjd med att de fokuserade på förlusten av templet istället för att ställa sig i rätt förhållande till Honom. Ibland kan vi vara mer fokuserade på antingen Guds verk eller på det vi har förlorat än på att närma oss Gud. Gud sa inte att deras handlingar var fel, men deras prioriteringar var det.

Fråga: I Sakarja 7:3–6, när accepterar Gud gråt och fasta, och när gör han det inte?

S: Gud tar alltid emot äkta och uppriktig gråt och fasta för synd. Även om någon inte är helt uppriktig kan hen ändå fasta, men måste vara ärlig inför Gud om sin brist på fullständig uppriktighet.

1. Däremot accepterar Gud inte gråt och fasta som inte är ett uttryck för ärlig omvändelse.

2. Han accepterar inte gråt och fasta som ett ”avtal” för att tvinga Honom att göra något.

3. Gud tar inte emot gråt och fasta riktade till andra gudar på samma sätt som gråt och fasta riktade till Honom.

Fråga: Hur fastade folket för sin egen skull i Sakarja 7:4–6?

S: De var upptagna med att sörja förlusten av templet, men Gud ville att de skulle närma sig Honom och arbeta för att återuppbygga sitt tempel. Nu var det inte dags att sörja, utan dags att återuppbygga, och de var långsamma med att göra det.

Fråga: Hur är rättvisa, barmhärtighet och medkänsla bättre än en fasta, enligt Sak 7:8–10?

S: Jesus sade att det näst viktigaste budet är att älska sin nästa som sig själv. Fasta kan vara bra för att hjälpa dig att fokusera din hängivenhet till Gud. Men fasta handlar om dig själv. Rättvisa, barmhärtighet och medkänsla handlar främst om att tjäna Gud genom att hjälpa andra.

F: I Sak 8:2, 2 Mos 20:5; 34:14; 5 Mos 4:24; 5:9; 6:15; Jos 24:19; Nah 1:2; 1 Kor 10:22 – varför är Gud svartsjuk, eftersom 1 Kor 13:4 säger att kärleken inte är avundsjuk, och att Gud är kärlek?

S: Gud kan vara vad Han vill. Gud är kärlek, men Gud är också andra saker. Vi bör i mindre utsträckning dela många av Guds egenskaper: kärlek, barmhärtighet, vänlighet, sanning, visdom, helighet osv. Men andra av Guds egenskaper ska vi inte ha, såsom att utöva hämnd, att bli tillbedd och svartsjuka. Och naturligtvis ska vi odla två egenskaper som Gud i himlen inte har: tro och hopp.

F: I Sak 8:3 var Jerusalem en gång platsen för Salomos tempel, men sedan dess, med avgudadyrkan och babyloniernas förstörelse av templet, verkade Jerusalem inte längre vara en särskilt helig plats. Men Sak 8:3 säger att Gud skulle se till att den återigen skulle kallas helig. Hur kan Gud ”återhelga” en människas liv?

S: Saker är heliga – eller inte – enbart därför att Gud förklarar dem så, och av ingen annan anledning. Men Gud har sagt att vi ska vara ett heligt prästerskap och ett heligt folk i 1 Petrus 2:5,9, och Gud har gett oss ansvaret att låta våra kroppar vara ett tempel, helgat åt Herren, i 2 Korintierbrevet 6:16–17, 2 Petrus 3:11 och Hebreerbrevet 12:14.

F: I Sak 8:4–5 har människor definierat glädje som en lycka som finns i relationen till Gud oavsett omständigheterna, men vanlig lycka bygger bara på omständigheterna. Handlar Sak 8:4–5 om glädje eller bara om vanlig lycka?

S: Sakarja 8:4–5 talar om lycka som bygger på omständigheterna, och det är också i sin ordning. Det tyder på att det kommer att bli en fredlig tid utan rädsla, och närvaron av äldre människor tyder på att folk skulle kunna leva till hög ålder, istället för att dödas av krig, hungersnöd eller sjukdomar.

Fråga: I Sak 8:4–5 hade Jerusalem många sorgliga minnen, först av upproret mot Gud och sedan av sorgen över belägringen, förstörelsen och exilen. Men Gud lovar att det återigen ska bli en lycklig plats. När någon som har avvikit från Gud vill komma tillbaka, kan Gud då se till att den personen återigen befinner sig på en lycklig plats?

S: Absolut. När en person omvänder sig och underordnar sig Gud, även efter att ha blivit tuktad, kan Gud åter ge denne glädje. Gud kan ”ersätta er för de år som gräshopporna har fört bort” (Joel 2:25), och oavsett om lidandet berodde på tuktan eller andra orsaker kan Gud, precis som med Job, åter låta människor blomstra. Naturligtvis får vissa inte uppleva detta återupprättande i detta liv; men vi kommer att få se det i himlen.

F: Varför inramas budskapet i Sakarja 8:9–13 av orden ”låt era händer vara starka”?

S: Förutom att budskapets innehåll i sig är uppmuntrande, uppmanade Gud dem uttryckligen att vara starka, flitiga och entusiastiska inför sin uppgift. Att veta att en uppgift inte är förgäves och att den är Guds vilja ger motivation att utföra den. Men vi ska använda den motivationen till att faktiskt utföra de uppgifter som Gud vill att vi ska göra.

F: I Sak 8:10, hur och varför vänder Gud ibland varje människa mot sin nästa?

S: Detta kan vara en straffande förhärdelse, liknande den gången Gud förhärdade Faraos hjärta efter att Farao själv hade förhärdat det. Om en person försökte få ut så mycket som möjligt av andra, vore det bara rättvist att andra försökte få ut så mycket som möjligt av den personen. Ett straff för att vara girig och utnyttja andra är den strid som uppstår när andra ser hur den personen egentligen är.

F: I Sak 8:13, hur kan en förbannelse, till och med en förbannelse från Gud, förvandlas till en välsignelse?

S: När en individ eller en nation omvänder sig och vänder tillbaka till Gud, även efter att de har blivit tuktade, straffade eller förstörda, har Gud ett underbart sätt att förvandla till och med en förbannelse till en välsignelse. Romarbrevet 8:28 säger att allt samverkar till det bästa för dem som älskar Honom. Det kan inkludera straff, undergång och förbannelser.

F: I Sak 8:14, varför visar Gud ibland ingen barmhärtighet, och varför beslutade Gud sig nu för att visa barmhärtighet just här?

S: Förtjänar alla en andra chans? Vi förtjänar ingenting från Gud, inte ens barmhärtighet eller medlidande. Om någon inte ber om en andra chans, inte vill ha en andra chans eller bara skulle göra samma sak som förut om de fick en, varför skulle vi då tro att de förtjänar en andra chans, vare sig från Gud eller från oss? Men Guds folk i Sakarja 8 hade omvänt sig, och Gud gladde sig åt att ge dem en ny chans och visa dem nåd, medlidande och barmhärtighet.

Fråga: Varför skulle Gud i Sak 8:14 straffa dem för att deras fäder hade retat upp Honom, när det i Hesekiel 18 står att Gud inte dödar söner för deras fäders synder?

S: Ingenting i Skriften säger att Gud skulle straffa dem eller hålla dem skyldiga om nationen omvände sig och de inte vandrade i sina fäders vägar. Men när de lever på ett visst sätt, precis som deras föräldrar gjorde, kommer de att få samma straff. Om någons föräldrar lär dem dåliga saker, och de följer de dåliga saker som deras föräldrar lärde dem, kommer Gud att hålla dem ansvariga, inte bara deras föräldrar.

F: När kommer många nationer att söka Herren i Jerusalem, enligt Sakarja 8:21–23?

S: Detta kommer troligen att ske under tusenårsriket.

Fråga: I Sak 8:23, avser termen ”jude” endast någon från det södra kungariket Juda, eller både det norra och det södra kungariket?

S: En ”jude” avsåg någon i det södra kungariket, även under exilen. Men efter exilen, eftersom det främst var människor från det södra kungariket som återvände, kom termen att avse alla israeliter som bevarade sin identitet.

Södra kungariket: Termen i 2 Kungaboken 16:6 avser ”judar”. 2 Kungaboken 25:25 avser judar; detta är precis vid tiden för den babyloniska exilen och avser människor i det södra kungariket.

I 2 Kungaboken 18:26,28, 2 Krönikeboken 32:18 och Jesaja 36:11,13, under Jesajas och Hiskias tid, när Sanherib och assyrierna belägrade Jerusalem, hänvisade de till det judiska språket.

Benjamin tillhörde det södra riket. Under exilen var Mordekai en benjaminit som i Esters bok åtta gånger kallades för jude. Även Paulus var från Benjamin, enligt Filipperbrevet 3:5.

Fråga: Vilka belägg finns det i Sakarja 9–14 för att detta avsnitt skrevs av en annan författare än kapitlen 1–8?

S: Inget. Vissa liberala kritiker har framfört denna hypotes utifrån att de två profetiorna uppvisar en förändring i tonvikt och innehåll.

Fråga: Var ligger landet Hadrach i Sakarja 9:1?

S: Det kallas också Hatarikka. Det ligger i den nordvästra delen av dagens Syrien, norr om Hamat vid floden Orontes.

Fråga: Varför skulle Gud, enligt Sakarja 9:1–9, vara arg på just dessa två länder, Syrien/Libanon och Filistéerna, liksom på Babylon i Sakarja 2:7–10?

S: Här är de skäl som anges i Sakarja.

Tyrus (vid kusten) byggde en fästning och samlade ihop silver och guld som om det vore damm och smuts, enligt Sakarja 9:3–4.

Filistéerna präglades av högmod och blodigt våld enligt Sakarja 9:6–7.

Babylon plundrade Sion i Sakarja 2:8.

Babylon skulle bli hemvist för den ogudaktiga kvinnan i Sakarja 5:7–11.

Generellt sett vilade Guds förbannelse över förtryckarna som överkörde Guds folk i Sakarja 9:8b.

Kanske kan det idag, när Gud är vred på ett land, vara av exakt samma skäl.

Fråga: I Sak 9:5, när skulle Askalon inte vara bebott?

S: När babylonierna invaderade Palestina ödelade de Filistéen precis som de gjorde med Juda. Askalon återuppbyggdes senare, eftersom Judas Makkabéus erövrade staden i 1 Makkabéerboken 10:86; 11:60. Naturligtvis säger Sakarja 9:5 inte att Askalon skulle överges för alltid.

F: Varför nämns endast fyra av de fem viktigaste filistiska städerna i Sak 9:5–7, Am 1:6–8 och Zef 2:4–5, medan Gat inte nämns?

S: Vi vet inte om staden Gat fortfarande existerade vid denna tidpunkt. Assyriska källor nämner ”Gimti i Asdods land”, men det finns inga historiska hänvisningar efter den tiden. En muslimsk begravningsplats på platsen hindrar ytterligare utgrävningar.

F: I Sak 9:13, när skulle judarna och grekerna strida mot varandra?

S: Detta inträffade efter Alexander den stores tid, när makkabéerna gjorde uppror mot seleukiderna mellan 175 och 163 f.Kr.

F: I Sak 10:1–2 syndar människor ibland genom att inte be Gud om saker, men i detta fall kontrasterar Gud människor som ber avgudar om de saker som Gud ger. Vilka är de saker som Gud ger, men som människor idag ofta ber andra om?

S: På ett ytligt plan: materiella ting, ekonomi, hälsa, nöje och njutning. På ett djupare plan: kärlek, respekt, trygghet och betydelse. Ibland gör människor saker som verkar galna, på grund av sina förvrängda försök att uppnå dessa saker från andra.

F: I Sak 10:2b–3, vilka är egentligen de herdar som Gud är arg på här?

S: Det är inte bara falska lärare, eftersom det står att folket saknar en herde. Det är snarare herdarna som sviker i sin uppgift att leda folket. Vissa av dem kanske undervisar om falska saker, men andra kanske helt enkelt inte gör någonting alls.

F: Varför säger Gud i Sak 10:3 att han ska straffa getterna (BSB ”ledare”)?

S: Detta kan syfta på getherdar, med andra ord ledare för människor som inte var Guds får. Alternativt kan det syfta på getgudar och dem som dyrkade dem.

Se Believer’s Bible Commentary, s. 1166, för mer om tolkningen att det handlar om getherdar, och The Bible Knowledge Commentary: Old Testament, s. 1564, för tolkningen att de är falska herdar.

F: Vad symboliserar en pinne i Sak 10:4, Jes 22:23–25 och Hes 15:3?

S: I samtliga fall skulle tappen vara orörlig, och man kunde hänga saker på den. Men tappen kommer så småningom att brytas av. I Hesekiel 15:3 står det att en tapp måste vara gjord av starkt trä, inte bara av en lian.

F: I Sakarja 10:4, hur skiljer sig styrkan hos en hörnsten, en pinne och en båge från varandra? Vilken sorts styrka beskriver bäst din andliga styrka?

A: En hörnsten måste vara stark, eftersom en byggnad vilar på den, och den måste ha rätt mått, eftersom andra mått utgår från den. En pinne, oavsett om den ska hålla upp ett tält eller fästa saker på en vägg, ska vara orubblig och oföränderlig, och man kan lita på att det man hänger på pinnen kommer att stanna kvar där. Inget som är fäst vid pinnen får förskjutas. Däremot rör sig en båge mycket, men bara i vissa riktningar. Vi ska vara som en klippa som människor kan lita på, medvetna om att vår sanna hörnsten är Kristus. Vi ska vara en pinne, där människor kan lita på oss för sund undervisning och kloka råd, och inte råd som ändras beroende på hur de politiska vindarna blåser. Men vi ska inte bara vara vaksamma, utan också aktiva när det gäller att försvara hjorden mot angrepp.

F: I Sak 10:6 ger Gud ett värdefullt löfte om att Han kommer att svara dem. På vilka sätt svarar Gud inte oss, eftersom vi underlåter att be?

S: Ibland underlåter vi att be, antingen för att vi glömmer bort det eller för att vi anstränger oss för hårt på egen hand. Andra gånger underlåter vi att be eftersom vi tycker att det är en för liten sak för att Gud ska bry sig om den. Ibland tror vi inte att Gud bryr sig om att hjälpa oss. Men vi bör ändå be och se vad Gud gör.

F: Vilka skäl kan du se i Sak 10:6–10 till att Gud stärker och återupprättar sitt folk?

S: Här är några möjliga skäl som anges.

Gud hade medlidande med dem (Sakarja 10:6)

Deras hjärtan ska jubla i Herren (Sakarja 10:7b)

Gud förlöser dem (Sakarja 10:8b)

De kommer att minnas Gud, även om de befinner sig i fjärran länder (Sakarja 10:9a)

Gud vill samla dem så att de blir många (Sakarja 10:10)

Fråga: Hur skulle du, som ledare eller uppmuntrare, i Sak 10:6–10 ta hand om någon som känner sig sviken av sin pastor eller av Gud? Vad kan vi lova dem?

S: Problemet med alla kyrkor är att de leds av felbara ledare som inte är syndfria. Om någon ser upp till sina ledare istället för till Gud är det nästan garanterat att de någon gång kommer att bli besvikna, eftersom vi alla gör misstag – vare sig det gäller undervisning, handlingar eller till och med bara attityder. Men om vi låter oss uppmuntras av det goda vi faktiskt ser och ser upp till Jesus som vårt föredöme, då kan vi bättre följa Romarbrevet 15:7 och ta emot varandra precis som Kristus har tagit emot oss. Vi ska utesluta falska lärare och de som inte visar ånger ur församlingen, men vi ska också inse att ingen är fullkomlig. Ett skämt med en poäng lyder: ”Om du någonsin hittar den perfekta församlingen, gå inte med i den, för om du gör det kommer du att förstöra den.”

Fråga: Är det olämpligt att Gud enligt Zak 10:8 och Jes 5:26 (KJV) påstås ”vissla”, som muslimen Ahmad Deedat hävdar?

S: I Sakarja 10:8 står det faktiskt: ”Jag [Gud] skall vissla för att de skall samlas.” På samma sätt står det i Jesaja 5:26 att Han ”visslar till dem som är i jordens yttersta hörn” (BSB). Även NKJV har ”visslar”. Det är alltså inte olämpligt för Gud att kalla på någon, och då måste denne komma och göra vad Han befaller.

F: I Sak 10:11, när kommer Assyriens framtida stolthet att störtas?

S: Först vad som inte är svaret, sedan svaret.

Inte svaret: Efter att turkarna erövrat Mellanöstern förföljde de armenier och assyriska kristna. Det fanns dock inte så många assyrier kvar, och säkerligen inte tillräckligt många för att utgöra en stolthet.

Svaret: Efter Alexander var de två viktigaste imperierna Ptolemaierna i Egypten och Seleukiderna i Syrien. Eftersom Egypten och [As]syrien nämns var detta troligen ett kopieringsfel för Syrien.

Hur som helst var assyriernas land en del av det seleukidiska riket.

Fråga: I Sak 10:11, när kommer Egyptens spira att försvinna?

S: Från babyloniernas tid och framåt skulle det aldrig finnas någon annan farao. Egypten skulle aldrig vara ett självständigt land, förutom under ett kort uppror mot perserna, under de grekiska Ptolemaierna, och mycket, mycket senare under de muslimska fatimiderna, och naturligtvis i modern tid.

F: I Sak 10:12, hur kan Gud stärka någon i Herren?

S: Även om vi redan är frälsta när vi först tar emot Kristus, har vi ett ansvar att växa starka i Herren. Och vi kan inte fullgöra detta ansvar på egen hand. Men vi är ändå ansvariga för att underkasta oss den Helige Ande, så att vi inte bara tillåter utan aktivt önskar att Han ska förändra oss. Förändring innebär att vi slutar handla och tänka på det gamla sättet och börjar handla och tänka på Guds sätt, så som Han vill att vi ska göra. Ägnar du tillräckligt med tid åt att be, läsa Guds ord, umgås med andra troende för att både bli stärkt och stärka dem, och göra det du vet att Gud vill att du ska göra?

Om du ser tillbaka på ditt liv för fem år sedan, jämfört med nu, hoppas jag att saker och ting har förändrats. Jag hoppas att du står närmare Gud, är mer lydig mot Honom, klokare i Hans ord och bättre rustad med en passion att tjäna och dela med andra. Jag hoppas att du om fem år, om Herren dröjer, kommer att stå närmare Gud än du gör nu.

Fråga: Varför står det i Sakarja 11:1–3 att eld ska förtära Libanons mäktiga cederträd och förstöra träden?

S: Träden är en metafor för Libanons makt och skönhet, och detta innebär att Libanons makt och skönhet skulle brytas ned. Idag är Libanon ett land som fortfarande har sin skönhet, men som har drabbats av ett antal massakrer, både utförda av muslimer och av dem som kallar sig kristna.

F: I Sak 11:5, vilka är kännetecknen för herdar som tar hand om sina får, jämfört med herdar som inte gör det?

S: Sakarja 11:5–6 visar att de brydde sig om sina får enbart för den ekonomiska vinsten det skulle ge dem. De kommer att förtrycka folket. En herde skulle inte sälja några av sin herres får på sidan om. Han var anställd för att ta hand om fåren, skydda dem från vargar, fall från klippor, vinterkylan och flytta runt dem för att de skulle få tillräckligt att äta och dricka.

F: Vad är de två stavarna i Sak 11:7?

S: Två kännetecken för Davids rike – enigheten mellan norr och söder och Guds nåd – hade båda brutits. Det verkar finnas ett samband mellan det inre kännetecknet att stå i Guds nåd och det synliga, yttre tecknet på enighet.

Guds nåd avser här främst Guds skydd mot Israels fiender. Naturligtvis saknades redan nåden i den meningen att man var välbehaglig i Guds ögon. Eftersom så var fallet, var splittringen mellan Israel och Juda inte bara profeterad av Gud, utan den styrdes av Gud i 1 Kungaboken 11:29–33; 12:22–24.

Fråga: I Sak 11:7, har dessa två stavar något att göra med de två träbitarna i Hes 37:15–23?

S: Nej. Hesekiel berättar för oss att de två pinnarna i Hesekiel 37 representerar Israel och Juda. Sakarja berättar för oss att de två pinnarna i Sakarja är ”Nåd” och ”Enhet”.

Varje gång ordet ”pinne” används i Bibeln symboliserar det inte nödvändigtvis samma sak. Ett tredje exempel är för övrigt ett ”vassrör” i Hesekiel 29:6, som tydligt anges vara Egypten. Precis som metaforen om Egyptens vassrör, i ett annat kapitel i Bibeln, inte har något samband med de två pinnarna, har metaforen om de två pinnarna inget samband med de två stavarna i Sakarja 11:7.

Fråga: I Sak 11:8, vad är betydelsen av att tre herdar avskedades under en månad?

S: Det kan vara

1. Tre personer

2. Ämbetena som kung, präst och profet

3. Präster, lärare och civila domare

I Jeremia 25:34–38 tillrättavisar Gud också folkets ledare som herdar.

F: I Sakarja 11:8–9, när en ledare är god, varför blir följare ändå trötta på eller avskyr honom eller henne?

S: Det beror ofta på att följarna tror att de hindras från att få någon eller något bättre. Ibland leder en ledare människor i den riktning de bör gå, men det kanske inte är den väg de själva vill gå, särskilt om det innebär obehag eller uppoffringar. En kristen ledare kanske vill att folket ska närma sig Gud, men folket vill inte göra det. Ibland har ledaren en uppfattning om hur han bör leda folket, medan folket har en helt annan uppfattning om vad ledaren bör göra.

Fråga: I Sakarja 11:10, när har Gud brutit förbund?

S: Gud har aldrig brutit sitt ord. Men när Gud ger ett löfte som är villkorat av folkets uppförande, och folket fortsätter att inte uppfylla villkoret, kommer det en tidpunkt då Gud säger att det villkorade löftet inte kommer att uppfyllas. Ett av de mer kända villkorade löftena, som inte alltid uppfylldes, återfinns i 2 Krönikeboken 7:14.

F: Vad är betydelsen av de trettio silvermynten i Sakarja 11:12–13?

A: Sakarja själv lämnar detta som ett mysterium, åtminstone fram till en tid som låg i framtiden för honom. I 2 Mosebok 21:32 fastställs 30 silvermynt som ersättning för en oxe som skadar en slav. Naturligtvis förrådde Judas senare Jesus för 30 silvermynt.

F: Bör ordet ”krukmakare” i Sak 11:13 egentligen vara ”skattkammare”?

S: Detta är osäkert. I den syriska översättningen står det ”skattkammare”. I den hebreiska texten står det ”krukmakare”, och i Septuaginta står det ”ugn”.

Fråga: I Sak 11:14; 1 Kung 11:11–13, 12:22–24, vem bröt enheten mellan Juda och Israel, och varför?

S: Det var Gud, men det finns egentligen tre kompletterande svar. Gud lovade att göra det, Gud använde människor som sina redskap, och Gud hindrade dem från att återförenas. I 1 Kungaboken 11:11–13, efter att Salomo hade varit olydig, sade Gud till Salomo att Han skulle ta bort större delen av Israel från hans hus. Men på grund av hans far David skulle Gud inte göra det under Salomos livstid utan under hans sons livstid. Den drivande kraften bakom detta var envetenheten hos Salomos son Rehabeam och att folket inte ville ha mer tvångsarbete. Rehabeam tänkte ”lösa” problemet genom att samla armén för att återerövra de norra stammarna, men Gud sände sin profet Semaia för att säga till Rehabeam och hela folket att de inte skulle återförenas, eftersom ”detta är mitt verk”. En grupp som kallar sig den lokala församlingen hävdar att splittring bland troende är en av de allvarligaste synderna, och de ger exempel på det delade riket. Fientlighet och strid bland kristna är en allvarlig synd, men att vända sig bort från Gud var allvarligare, och Gud ville inte ha enighet mellan de två riken när de inte helhjärtat följde Honom.

F: Vem är denna värdelösa herde i Sak 11:16–17?

S: Det finns två tolkningar av denna vers.

Antikrist: Detta syftar troligen på antikrist.

Värdelösa ledare, såsom i det judiska upproret mot Rom år 66 e.Kr. ”The New Geneva Study Bible”, s. 1480, föreslår denna tolkning.

Fråga: I Sak 12:1, hur formar Gud egentligen människans ande inom henne?

S: Skriften säger inte hur. Det finns två synsätt som vissa kristna har, och det är möjligt att kombinera de två synsätten.

Traducianismens syn: En av de två huvudaspekterna av traducianismen rör människans tillkomst. Precis som människors fysiska kroppar bildas av celler från deras föräldrars kroppar, säger denna syn att deras själ bildas av deras föräldrars själar. Men precis som föräldrarnas fysiska kroppar inte minskas när ett barn föds, minskas inte heller föräldrarnas själar när ett barn föds. Traducianismen har vissa otrevliga aspekter, såsom att spädbarn skulle vara skyldiga till sina föräldrars och farföräldrars synder (i strid med Hesekiel 18), men man kan hålla fast vid denna aspekt av traducianismen utan de andra, otrevliga aspekterna. Augustinus, de lutherska kyrkorna, tillsammans med kanske en minoritet av kalvinisterna, har historiskt sett hållit fast vid traducianismen. Den grekisk-ortodoxa kyrkan håller i allmänhet fast vid en traduciansk syn på varifrån själarna kommer, men de avvisar den ärvda skulden.

Kreationistisk syn: (Har inget samband med skapelsen i Första Moseboken) Precis som Gud skapade Adam ur intet, skapar Gud var och en av våra andar idag ”från grunden”. Endast våra fysiska kroppar och vår mentala konstitution har en ärftlig komponent, men den förmedlas genom våra gener och inte på något annat sätt. Våra själar har ingen ärftlig komponent enligt denna syn.

Kombinerad syn: I Hebreerbrevet 4:12 står det att Guds ord till och med skiljer mellan själ och ande, leder och märg. Enligt en kristen läkare med en magisterexamen i teologi, som undervisade mig om denna teologiska syn, är det i änden av de långa benen nästan omöjligt för en människa att skilja ben från märg. Benet är som ett galler, fyllt med märg. På liknande sätt kan vår själ ha egenskaper från våra föräldrar, som traducianismen hävdar, medan vår ande kan vara skapad från grunden. Många säger att själen är sätet för förnuft, vilja och känslor, och många tror att intelligens och känslomässig sammansättning ofta har en ärftlig komponent.

F: Vad är det poetiska med himlen och jorden i Sak 12:1?

S: Vi kan vara glada över att Gud inte nämnde varenda sak Han skapade, annars skulle vi aldrig hinna med resten av kapitlet. När Gud säger att Han spände ut himlen och jorden, menar Han allt annat också. Detta litterära grepp, där man använder två delar eller ytterligheter för att antyda allt däremellan, kallas en ”merismus”. En merismus är en typ av synekdok, där en eller flera delar står för helheten.

F: I Sak 12:1–4, i vilken utsträckning, till det goda eller det onda, påverkas eller styrs vi av vår genetik, våra föräldrars uppfostran, vår omgivning/samhället och vår egen fria vilja?

S: Även om vi inte känner till det fullständiga svaret, följer här några allmänna iakttagelser som kan ge en ram för svaret.

1. Genetik, föräldrarnas uppfostran, miljö/samhälle osv. är alla faktorer, men de är inte separata faktorer; de samverkar med varandra.

2. Man kan inte nå en lösning utan att beakta en persons egna val. Annars går det inte att förklara fallet med enäggstvillingar som vuxit upp i samma hem, där den ena blir professor vid ett universitet och den andra hamnar i och ur fängelse på grund av droger. De hade båda en miljö med samma risk för droger, men den ena föll in i missbruket medan den andra höll sig borta från det.

3. När en allvarlig situation uppstår, i vilken utsträckning påverkar den den berörda personens karaktär? Svaret är, i stor utsträckning, att det är upp till personen själv att avgöra. Kommer personen att vara fixerad vid den förlusten eller händelsen resten av sitt liv, eller kommer personen att skaka av sig det, ta sig samman och gå vidare? När två personer lägger händerna på pianotangenterna och trycker ner dem med samma kraft, blir ljudvolymen då densamma? Det beror på: trycker den ena på dämpningspedalen, eller är pianotangentlocket nedfällt, så att hen inte ens rör tangenterna? Genom att välja att grubbla över något eller att glömma det kan den matematiska fria viljan fungera som en slags återkopplingsslinga.

Fråga: I Sakarja 12:2, var annars skulle Gud skapa en ”berusningsbägare” för folken, och varför?

S: Låt oss förstå vad Skriften säger om metaforiska bägare.

Herren sade att han hade en bägare med vin blandat med kryddor, som de ogudaktiga skulle dricka i Psalm 75:8. Skriften hänvisar ofta till Guds vredes bägare i Jesaja 51:17,22; Jeremia 25:15–29; Jeremia 51:7; Klagovisorna 4:21; Hesekiel 23:31–33; Habackuk 2:15–16; Uppenbarelseboken 14:10; Uppenbarelseboken 16:19.

Babylons bägare nämns i Uppenbarelseboken 17:4; 18:6.

På den positiva sidan sade David att Gud tilldelade honom hans del och hans bägare i Psalm 16:5. David sade att hans bägare flödade över i Psalm 23:5. En bägare är en metafor för frälsning i Psalm 116:13.

Den har en allvarlig men ändå positiv betydelse i Matteus 20:22–23; 26:39–42.

Jesus bad om att denna ”bägare” skulle tas ifrån honom i Matteus 26:39–42; Markus 14:36. Han nämnde detta även i Johannes 18:11.

Ett bägare kan stå för både glädje och hjärtesorg, och samma bägare kan ibland innebära båda delarna, precis som det var med bägaren i Benjamins säck i 1 Mosebok 44:2–17.

Fråga: Varför är det så att så många har velat angripa judarna, enligt Sakarja 12:3–4?

S: Judarna valdes ut av Gud som Hans folk, och Satan tycks hysa ett särskilt hat mot dem. Detta tar sig uttryck i den mänskliga världen på åtminstone fyra olika sätt.

Rikedom: En orsak är den upplevda koncentrationen av rikedom bland många judar som företrädesvis handlar med varandra. Strax innan första världskriget bröt ut lånade Tyskland in stora summor pengar från några av sina rikare judiska medborgare för kriget. När kriget väl hade börjat anklagades vissa av dem för förräderi, så att regeringen inte skulle behöva betala tillbaka pengarna.

Folket: För vissa, som Hitler, handlade det om att utrota judarna som folk. Oavsett om en jude var fattig eller rik ville Hitler göra sig av med dem alla, och pengar, mark eller till och med religion hade ingenting med saken att göra. Hitler försökte också utrota zigenare och homosexuella.

Land: För andra handlar det om det palestinska landet. Å ena sidan hävdar judarna att det alltid har varit deras förfäders land sedan Josuas tid, med undantag för den 70-åriga perioden av den babyloniska fångenskapen. Om någon hävdar att det borde tillhöra den tidigare ägaren, före 1949, borde landet vara en del av Storbritannien. Eller om det skulle vara äldre än så, borde landet vara en del av Turkiet, som är allt som återstår av det ottomanska riket. Å andra sidan har vissa palestinier fortfarande en nyckel till sitt hus eller sin lägenhet i Israel, från tiden före 1949, då de under kriget tvingades fly. Om Israel ville ha hela landet, inklusive Västbanken och Gazaremsan, borde då alla palestinier vara israeliska medborgare med rösträtt? Å andra sidan, om Västbanken och Gazaremsan borde utgöra ett (eller två) separata länder, varför bygger då Israel judiska bosättningar där? Andra muslimer har sagt att allt land som någonsin erövrats av muslimska arméer i själva verket är egendom som borde återgå till muslimer, oavsett om det gäller Israel eller Spanien.

Stad: En arabisk författare beskrev på ett insiktsfullt sätt den psykiska åkomman som han kallade ”Jerusalem-galenskapen”. Det är denna besatthet av att äga staden som har orsakat så många problem. Så många bryr sig så mycket om Jerusalem, till och med mer än de bryr sig om Gud. Muslimer betraktar i allmänhet Jerusalem som den tredje heligaste staden inom islam. I den muslimska Koranen berättar sura 17 om Muhammeds nattliga resa, där han på övernaturligt sätt fördes till den yttersta moskén och därifrån red på en buraq (en sorts bevingad åsna) upp till himlen. Muslimer (bland annat Bukhari, vol. 5, bok 58, kap. 40, nr 228, s. 148–149) hävdar att detta var Jerusalem. Det fanns dock ingen moské i Jerusalem under den tiden (se al-Tabari, vol. 12, s. 195–196; Ibn-i-Majah, vol. 1, bok 4, kap. 7, nr 753, s. 414). Det är ”tragikomiskt” att all denna strid om en stad beror på en enda sura i Koranen om en moské som inte kunde ha funnits i Jerusalem vid den tiden.

Fråga: I Sakarja 12:7–11; 14:2–8, 12, när kommer de nationer som belägrar Jerusalem att förgöras?

S: Detta avser uppenbarligen striden i slutet av tusenårsriket. Det nämns i Uppenbarelseboken 20:7–9. Även i Hesekiel 38–39 behandlas detta.

Fråga: Hur har hebreiska manuskript återgivit detta i Sak 12:10?

S: Det finns tre sätt.

I de flesta hebreiska texterna står det: ”De skall se på mig, den som de har genomborrat.”

I några få hebreiska manuskript står det ”den som de har genomborrat”.

Andra hebreiska manuskript säger: ”De skall se på mig i stället för honom som de har genomborrat.” (dvs. någon annan än Gud är genomborrad)

F: I Sak 12:8–9, vilka är de två sätten som Gud kan skydda människor på, och hur kommer Gud att göra det här?

S: Gud kan befria oss från en prövning, eller så kan Gud stärka oss så att vi kan gå igenom en prövning. I det här fallet stärker Gud dem så att de kan gå igenom prövningen.

Fråga: Vem är ”den som de har genomborrat” i Sak 12:10, för vilken de sörjer ”som man sörjer över ett enda barn”?

S: Det antyds att det är samma person som omnämns i den första delen av Sakarja 12: Messias. Även om vissa judar trodde på Kristus strax efter pingsten, gjorde majoriteten det inte. Sakarja 12:10 syftar troligen på ändens tid, då många judar kommer att följa Kristus. Andra tecken på detta finns i Romarbrevet 11:25–26 och troligen i den andra delen av den dubbla uppfyllelsen av Malaki 4:5–6. Amos 8:10 tycks tala om samma händelse under ändens tid.

F: Profeterar Sak 12:10 om två ankomster av Kristus?

S: Åtminstone måste även en skeptiker hålla med om att detta talar om två händelser. Den första händelsen är ett förakt och ett avvisande, och den andra händelsen är en sorg över deras tidigare avvisande.

I boken *Hard Sayings of the Bible*, s. 345–346, påpekas att den hebreiska grammatikens tydlighet här döljs i översättningen av New Jewish Publication Society:s *Tanakh: The Holy Scriptures* (1988), där det står: ”Men jag skall fylla Davids hus och Jerusalems invånare med en anda av medlidande och barmhärtighet; och de skall klaga inför mig över de som har blivit dödade och jämra sig över dem som över en älskad son…” Walter Kaiser säger dock i *Hard Sayings of the Bible*, s. 346, att detta ”bryter mot reglerna för hebreisk grammatik för att undvika de uppenbara implikationerna i denna hebreiska vers.” Närmare bestämt

a) förvränger den verbet ”genomborra” från aktiv till passiv form

b) förvandlar det ett av subjekten, ”de”, till ett objekt

Som Kaiser uttrycker det: ”Det är en heroisk ansträngning att kringgå den logiska implikationen att den som talar är den som blev genomborrad…” Kaiser var förmodligen alltför vänlig mot det judiska folket, som bröt mot de hebreiska grammatikreglerna för att felöversätta denna vers till engelska så att den skulle passa deras teologi.

Kaiser fortsätter med att säga att andra judiska uttolkare visserligen översätter denna vers korrekt, men att vissa av dem tolkar den som att den syftar på två Messiasgestalter. En Messias som led, och en annan Messias som inte lider, men som ska komma i härlighet.

Fråga: Hur kom det sig att det blev stor gråt i Hadad-Rimmon på Megiddos slätt i Sakarja 12:11?

S: Först vad som inte är svaret, och sedan svaret.

Inte svaret: Det var känt att babylonier, fenicier och andra grät över Tammuz, en babylonisk gudom, som enligt mytologin dödades av underjordens makter varje höst och återuppstod varje vår. Det vore dock märkligt om Gud här nämnde gråt över en avgud. Dessutom grät hedningar och ogudaktiga judar över den babyloniska guden Tammuz, inte avguden Hadad Rimmon, vilket betyder den semitiska guden ”Hadad, åskguden”.

Svaret: Hadad Rimmon var namnet på en plats på Megiddos slätt. Slaget efter tusenårsriket utspelar sig där, eftersom det också kallas Harmagedon. På slätten, vid foten av berget Megiddo, besegrade Gideon midianiterna i Domarboken 6:33, dödade filistéerna Saul och Jonatan i 1 Samuelsboken 31, och där inträffade den onde kungen Ahasjas död i 2 Kungaboken 9:27. Men gråten syftar troligen på den gode kungen Josias död i striden mot egyptierna i 2 Kungaboken 23:29–30. Egyptierna ville inte strida mot Josia, och Josias död och Judas armés nederlag var meningslösa.

F: Vad är det som utmärker denna sorg i Sakarja 12:11–13?

S: Den är både djupt känslomässig och välorganiserad. Varje släkt höll sig tydligt för sig själv; så att ingen släkt skulle kunna säga: ”Vi behöver inte sörja”, eftersom det var just de andra släktarnas plikt. Det var en samordnad sorg, främst för att framföra en ursäkt till Gud.

F: När kommer denna reningskälla att öppnas, enligt Sak 13:1?

S: Den öppnades när Jesus dog för våra synder. Observera att det inte står att alla kommer att renas, utan endast att den kommer att vara öppen för renande. I en annan bemärkelse kommer den att vara öppen för de judar som det här talas om när de inser att Jesus är Messias.

F: I Sak 13:2, när kommer det inte längre att finnas några avgudar i landet?

S: Vid den här tiden fanns det inga avgudar bland judarna i landet Palestina. Men eftersom ordet ”land” också betyder ”jorden”, avser denna framtida profetia troligen tiden under tusenårsriket.

F: I Sak 13:1–2, vad är skillnaden mellan synd och orenhet?

S: Även om dessa begrepp är nästan synonymer finns det en liten skillnad mellan dem. Synd har faktiskt två betydelser; det kan syfta på syndiga handlingar, men det kan också syfta på den syndiga naturen och begären inom oss. Orenhet syftar på det orena tillstånd som en syndare befinner sig i till följd av att ha syndat.

I ”An Exegetical Commentary: Haggai, Zechariah, Malachi”, s. 328, står det att synd ”har att göra med bristande överensstämmelse med den gudomliga viljan, och det senare [orenhet] med det tillstånd eller den situation av besudling som orsakas av varje överträdelse av helighetens principer. Det ena är mer ett aktivt uttryck för synd och det andra ett passivt resultat.” De är alltså som två sidor av samma mynt.

Fråga: I Sak 13:2 har avgudar uppenbarligen att göra med synd, men vad är förhållandet mellan avgudar och orenhet?

S: Medan synd är en orsak till avgudadyrkan, är orenhet en följd av avgudadyrkan. Orena saker, som soptunnor och nattkrukor, kan inte användas till bättre saker, som att förvara fina kläder eller laga mat. Romarbrevet 3:12 säger att en människa kan bli värdelös, utan att specificera hur. Men 2 Kungaboken 17:15 och Jeremia 2:5 säger att att följa värdelösa avgudar gör en människa värdelös. Avgudar väcker Guds vrede enligt 5 Mosebok 32:21; 1 Kungaboken 16:13,26.

Avgudar kan vara uttryckliga, såsom Baal, Astarte, Krishna, Buddha osv. Avgudar kan också vara underförstådda, såsom anseende, pengar, alkohol, sex, girighet eller trygghet. Till och med bra saker, såsom ett jobb, hälsa, en make eller maka eller barn, kan bli en avgud om de anses vara viktigare än Gud. En gång ledde jag barnverksamheten i en kinesisk församling, och även om jag inte minns det själv, sa jag tydligen att det var ännu viktigare att följa Gud än att gå på pianolektioner. Veckan därpå kom en mamma fram till mig och sa, med ett lätt skratt, att hennes son hade kommit hem den dagen och frågat om det verkligen var sant. Även om hon försäkrade honom om att det var så, måste föräldrar i allmänhet direkt och verbalt tala om för sina barn vad som är viktigt i livet. Ditt exempel kan tala högre än ord, så du bör använda både exempel och ord för att förmedla vad som är viktigt.

Fråga: I Sakarja 13:3–6, när kommer profetiorna att upphöra?

S: Skriften säger inte uttryckligen när, men detta avsnitt i Sakarja talar om det kommande tusenårsriket. 1 Korintierbrevet 13:8 talar också om en tid då profetian och tungotalet kommer att upphöra.

I en mindre utsträckning upphörde profeterna och uppenbarelserna för en tid, från strax efter denna tid fram till Kristi och Johannes Döparens tid. Mika 2:6 talar också om att människor inte längre vill höra Guds profeter.

Fråga: Är den gode herden i Sak 13:7 Kristus, och när kommer den gode herden att drabbas?

S: Jesus hänvisade till denna herde i denna vers ur Sakarja som sig själv i Matteus 26:31, 56 och Markus 14:27.

Fråga: I Sakarja 13:8–9, när kommer profetian om att två tredjedelar ska dö att uppfyllas?

S: Sakarja säger inte det. Det kommer troligen att ske under den stora vedermödan.

F: I Sak 14:1–2, varför tror du att Gud tillåter att sådana händelser inträffar?

S: Det kommer att se ut som om allt är förlorat när Kristus kommer personligen för att försvara dem. När arméer omringar Jerusalem i Joel, Mika och Hesekiel, skonas staden. Men i detta fall intas staden brutalt. Den grekiska översättningen av det hebreiska ordet sara är thlipsis, vilket är det ord Jesus använde för den stora vedermödan. Lukas 21:24 nämner när hedningarnas tider är fullbordade.

Detta kan inte syfta på romarnas förstörelse av Jerusalem år 70 e.Kr. eller i slutet av Bar Kochbas uppror år 135/136 e.Kr., eftersom det i båda dessa fall endast var romarna – och inte alla nationer – som var emot Jerusalem, och de tillät inte att mer än hälften av befolkningen fick stanna kvar i sina hem.

Fråga: I Sak 14:3–5, var annars kommer Gud med ”alla de heliga med sig”?

S: Jesus och himlens härskaror kommer i Judasbrevet 14–15 och Uppenbarelseboken 19:11–21.

Fråga: I Sak 14:4–5, var annars passar Olivberget in i ändtiderna?

S: Olivberget är 330 fot högre än Tempelberget. Det är anmärkningsvärt att Olivberget aldrig kallas just så i Gamla testamentet förutom här, och ”Olivuppstigningen” (hebreiska; BSB ”Olivberget”) i 2 Samuelsboken 15:30.

Druvor: Joel 3:9–17; Uppenbarelseboken 14:14–20

Flykten via Olivberget var den väg som David tog när han flydde från sin son Absalom i 2 Samuelsboken 15:16–30.

Olivberget/Getsemane: Matteus 26:36–56; Markus 14:32–50; Lukas 19:37; 21:37; 22:39–53

Edom: Joel 3:19; Obadja; Malaki 1:4–5

Det stora slaget vid Gog och Magog: Uppenbarelseboken 20:7–10

Det judiska folket visste att detta hade betydelse. Från 800-talet till 1100-talet e.Kr. hölls regelbundet böner på Olivberget.

Fråga: Vilka andra bibelställen behandlar detta i Sakarja 14:6–8?

S: Kosmiska tecken finns i Jesaja 13:9–10; Joel 2:31; 3:15; Amos 5:18; Matteus 24:29–30; Uppenbarelseboken 6:12–14; 8:8–12; 9:1–18; 14:14–20; 16:4, 8–9

F: Vad betyder detta i Sakarja 14:10, med tanke på att Araba var en mycket torr och platt region?

S: Idag är Mellanöstern torrare än det var på biblisk tid. Denna framtidsprofetia kan anspela på det faktumet.

Fråga: När kommer denna plåga att inträffa, enligt Sak 14:12–15?

S: Den kommer att inträffa när Gog och Magog omringar Jerusalem. Du kan läsa mer om detta i Uppenbarelseboken 20:7–9 och Hesekiel 38–39.

F: I Sak 14:12–21, när kommer denna fruktansvärda tid, följd av att alla nationer firar lövhyddohögtiden, att inträffa?

S: Detta kommer troligen att inträffa under tusenårsriket.

F: I Sak 14:14, eftersom det i början är Gud ensam som strider, varför strider då Juda här?

S: Även om Skriften inte säger något om just detta fall, kan vi bredda frågan och fråga varför Gud ber oss att göra något för Honom, eftersom Han kan göra allt själv? Gud behöver inte oss. Men Gud ger oss förmånen att få delta i Hans verk och utföra goda gärningar för Honom.

F: Varför nämns just Egypten specifikt som straffat här i Sak 14:18?

S: Kanske är det profetiskt att Egypten kommer att dröja med att komma till Jerusalem. Det är intressant att Egypten nämns, eftersom det ändå sällan regnar där. Egypten är dock helt beroende av Nilen, som har sitt ursprung i Victoriasjön och får sitt vatten från de rikliga regnen i Centralafrika. Gud kan minska regnmängden i ett område för att åstadkomma en effekt i ett annat område. Septuaginta och den syriska översättningen säger ”det kommer att bli en pest” istället för ”regnet kommer inte att falla över dem”.

Fråga: Vad är det som är ovanligt med strukturen i Sakarja 14:20–21?

S: Detta är ovanligt för moderna läsare, men inte för forntida. Det är en forntida poetisk konstruktion som kallas chiasm.

På den dagen

... kommer ”HELIGT FÖR HERREN” att stå inskrivet på hästarnas klockor,

...... och kokkärlen i Herrens hus skall vara som stänkskålarna framför altaret.

......... Varje gryta i Jerusalem och Juda skall vara helig åt HERREN, härskarornas Gud,

... och alla som offrar skall komma och ta några grytor och laga mat i dem.

... Det kommer inte längre att finnas någon kanaanit [eller köpman] i HERREN, härskarornas Guds hus

den dagen.

Chiasmen är hämtad från An Exegetical Commentary: Haggai, Zechariah, Malachi, s. 365.

Fråga: Hur används krukorna metaforiskt i Sak 14:21?

S: Krukor var de lägst stående föremålen i templet; de var behållare för aska. Detta säger inte bara att de kommer att bli heliga, utan att allas krukor kommer att bli heliga.

Medan de heliga skålarna förr endast fanns vid altaret, kommer dessa heliga krukor att användas av alla. Gibeoniterna var kanaaniter som hade ingått ett fördrag med Josua och var tempeltjänare. De utgjorde en ”kompromiss” som Gud tillät i tempeltjänsten. Men i det framtida templet kommer det inte att finnas några sådana kompromisser. Alla som kommer dit kommer att vara Guds söner och döttrar.

Fråga: I Sak 14:21, när befann sig kanaaniterna i Guds hus?

S: Gibeoniterna var ett folk som bodde i Kanaan och slöt ett fördrag med israeliterna i Josua 9:23,27. Vissa tempeltjänare (som varken var präster eller leviter) återvände efter exilen i Nehemja 7:26–56 och Esra 2:43–54. Dessa tempeltjänare var troligen gibeoniter.

F: Vilka är några av de äldsta manuskripten från Sakarja som fortfarande finns kvar idag?

S: Döda havsrullarna: (ca 1 f.Kr.) Det finns tre exemplar av Sakarja bland Döda havsrullarna, kallade 4Q76 (=4QXIIa), 4Q80 (=4QXIIe) och 4Q82 (=4QXIIg). (The Dead Sea Scrolls Translated, s. 478–479).

4Q76 (=4QXIIa) innehåller Sakarja 14:18

4Q80 (=4QXIIe) innehåller Sakarja 1:4–6, 9–10, 13–14; 2:10–14; 3:2–10; 4:1–4; 5:8–11; 6:1–5; 8:2–4, 6–7; 12:7–12

4Q82 (=4QXIIg) innehåller Sakarja 10:11–12; 11:1–2; 12:1–3

Nahal Hever är en grotta nära Engedi, där man har hittat ett fragment av de mindre profeterna på grekiska (8 Hev XIIgr). Enligt boken Manuscripts of the Greek Bible, s. 34, skrevs det mellan 50 f.Kr. och 50 e.Kr. Det gömdes undan under Bar Kokhba-upproret mot Rom. Det är en omarbetning av Septuaginta, gjord i Judeen, och nästan identisk med den masoretiska texten. Den innehåller Sakarja 1:1–4, 12–14; 2:2–4, 7–9, 11–12, 16–17 (= LXX 1:19–21; 2:3–5, 7–8, 12–13); 3:1–2, 4–7; 8:19–21, 23; 9:1–5.

Wadi Murabb'at-rullen (Mur XII) är från ca 132 e.Kr. Den innehåller Sakarja 1:1–4 samt andra mindre profeter.

Sammantaget finns följande verser ur Sakarja bevarade i Döda havsrullarna, Nahal Hever och Wadi Murabb’at: 1:1–6, 9–10, 12–14; 2:2–4, 7–14, 16–17; 3:1–10; 4:1–4; 5:8–11; 6:1–5; 8:2–4, 6–7, 19–21, 23; 9:1–5; 10:11–12; 11:1–2; 12:1–3, 7–12; 14:18.

Den syriska översättningen

Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Sakarja. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Sakarja finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.

Även Sinaiticus (340–350 e.Kr.) innehåller hela Sakarjas bok. Den börjar på sidan efter att Haggai slutar. Den slutar på samma sida som Malaki börjar.

F: Vilka tidiga författare hänvisade till Sakarja?

S: Författare från tiden före Nicene som hänvisade till eller anspelade på verser i Sakarja är:

Juden Filon från Alexandria (15/20 f.Kr.–50 e.Kr.) hänvisar till Sakarja 6:12, med undantag för att den masoretiska texten lyder ”vars namn är Grenen”, medan Filon säger ”vars namn är öster”.

Barnabasbrevet (ca 70–130 e.Kr.), kap. 2, s. 138, citerar Jeremia 7:22 och Sakarja 8:17 som om de vore från Herren.

Justin Martyr (ca 138–165 e.Kr.) nämner Job och Sakarja i ”Dialog med Tryfon den jude”, kap. 103, s. 251

Justin Martyr hänvisar till Sakarja 3:1 som stämmande från Sakarja i *Dialog med Tryfo, juden*, kap. 79, s. 238

”Hermas herde”, kap. 31, s. 53–54 (ca 115–155 e.Kr.) anspelar på Jeremia 13:20 och Sakarja 11:15–17 om avvikande herdar.

Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna var för sig, utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 ur ”Utdragsboken”, vol. 8, s. 759

Teofilus av Antiochia (168–181/188 e.Kr.) citerar från Sakarja 7:9,10 i sitt ”Brev till Autolykos”, bok 3, kap. 7, s. 115.

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) ”Och även Sakarja, en av de tolv profeterna, som förklarar Guds vilja för folket, säger: ’Detta säger Herren, den Allsmäktige: Utöva rättvisa domar och visa barmhärtighet och medkänsla, var och en mot sin broder. Och förtryck inte änkan, den föräldralöse, den omvända och den fattige; och låt ingen i sitt hjärta hysa onda tankar mot sin broder.” Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 4, kap. 17.3, s. 483

Irenaeus av Lyon (182–188 e.Kr.) citerar den messianska profetian i Sakarja 12:10 i Irenaeus, *Mot kätterierna*, bok 24, kap. 9, s. 508.

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar från Sakarja 3:2 i ”Uppmaning till hedningarna”, kap. 10, s. 197, och Sakarja 9:9 i ”Läraren”, bok 1, kap. 5, s. 213.

Klemens av Alexandria (193–205 e.Kr.) ”Under det femte året av hans regeringstid profeterade Hesekiel i Babylon; efter honom Nahum, sedan Daniel. Efter honom profeterade återigen Haggai och Sakarja under Darius den förstes tid i två år; och sedan ängeln bland de tolv. Efter Haggai och Sakarja byggde Nehemja, Artaxerxes’ överste munskänk, son till israeliten Acheli, staden Jerusalem och återuppbyggde templet. Under fångenskapen levde Ester och Mordekai, vars bok fortfarande finns bevarad, liksom Makkabéerboken. Under denna fångenskap vägrade Mishael, Ananias och Azarias att tillbe avgudabilden och kastades därför in i en eldugn, men räddades genom att en ängel uppenbarade sig. Vid den tiden kastades Daniel, på grund av ormen, in i lejonkulan; men eftersom han genom Guds försyn räddades av Ambacub, återfördes han på den sjunde dagen.” Stromata, bok 1, kap. 21, s. 328

Tertullianus (198–220 e.Kr.) citerar Sakarja 14:14 som om det vore av Sakarja. *Ett svar till judarna*, kap. 9, s. 162.

Origenes (225–254 e.Kr.): ”Och hur profeterar Sakarja om Kristus när han säger”, och citerar Sakarja 9:9. Kommentar till Johannes, bok 10, nr 17, s. 395

Novatian (250/254–256/7 e.Kr.) citerar Sakarja 7:6 (Septuaginta) som om det vore av Sakarja. Om judiskt kött, kap. 5, s. 649

”Avhandling mot Novatian”, kap. 14, s. 662 (ca 248–258 e.Kr.) citerar Sakarja 11:16 som om det vore av Sakarja själv.

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) ”Även i Sakarja säger Gud: ’Och de skall passera över det smala havet, och de skall slå mot vågorna i havet, och de skall torka ut alla flodernas djup; och all assyriernas högmod skall förvirras, och Egyptens spira skall tas bort.’” Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 12, andra boken, kap. 6, s. 518

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) ”I Jesaja … i den 117:e psalmen … Även i Sakarja … Även i Femte Moseboken: … Även i Jesus [Josua], son till Nave” Cyprianus av Kartagos avhandlingar, avhandling 12, kap. 2.16, s. 522

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar följande som profetior om att judarna skulle fästa Frälsaren vid korset. Jesaja 65:2; Jeremia 11:19; Femte Moseboken 28:66; Psalm 22:16–22; Psalm 119:120; Psalm 141:2; Zefania 1:7; Sakarja 12:10; Psalm 88:9.

Adamantius (ca 300 e.Kr.) parafraserar Sakarja 7:10; 8:17 som om de vore profetens egna ord. ”Dialog om den sanna tron”, första delen, nr 13, s. 56. (Adamantius talar)

Adamantius (ca 300 e.Kr.) citerar Sakarja 9:9; 8:17 som om det vore profeten själv. ”Dialog om den sanna tron”, första delen, nr 25, s. 69. (Adamantius talar) (Dessa är de enda hänvisningarna till Sakarja hos Adamantius)

Victorinus av Petau (martyrdöd 304 e.Kr.) citerar Sakarja 4:14 som av Sakarja i ”Kommentar till Uppenbarelseboken”, kapitel 11, vers 4, s. 354.

Methodius av Olympus och Patara (270–311/312 e.Kr.) citerar Sakarja 4:1–3 som av Sakarja. ”De tio jungfrurnas bankett”, diskurs 10, s. 350

Laktantius (ca 303–ca 325 e.Kr.) skriver: ”Även Sakarja säger” och citerar Sakarja 12:10 i ”Epitome of the Divine Institutes”, kap. 46, s. 241

Efter Nicea

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker till antalet; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.

Aphrahat den syriske (337–345 e.Kr.) citerar Sakarja 4:2 som om det vore av profeten Sakarja. Utvalda bevisföringar, bevisföring 1, kap. 8, s. 347–348.

Efraem Syrus (350–378 e.Kr.) anspelar på Sakarja 2:3 i ”Hymner om Kristi födelse”, hymn 2, s. 227

Efraem Syrus (350–378 e.Kr.) kan tänkas anspela på Sakarja 2:8 i ”Sju hymner om tron”, hymn 2, s. 296. Efraem har inga andra bevarade hänvisningar till Sakarja.

Basilius av Kappadokien (357–378 e.Kr.) citerar delar av Sakarja 10:1–2 som om de vore av Sakarja. Brev 210, kap. 6, s. 251

Cyrillus av Jerusalem (ca 349–386 e.Kr.) nämner profetböckerna, både de tolv och de övriga. Mika 3:8 som i Mika, Joel 2:28 som i Joel, Haggai 2:4 som i Haggai, Sakarja 1:6 som i Sakarja. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 16.29, s. 122

Ambrosius av Milano (370–390 e.Kr.)

Gregorius av Nazianzus (330–391 e.Kr.)

Gregorius av Nyssa (ca 356–397 e.Kr.)

Didymus den blinde (398 e.Kr.) har en hel kommentar till Sakarja

Johannes Chrysostomos (-407 e.Kr.) nämner Sakarja 5:7,8 i Sakarja vol. 10, Kommentar till Matteus, predikan 38, s. 253

Orosius/Hosius av Braga (414–418 e.Kr.)

Sozomens Kyrkohistoria (370–380/425 e.Kr.)

Rufinus (374–406 e.Kr.), som fritt översätter Origenes (225–254 e.Kr.), hänvisar till Sakarja 3:1 som av Sakarja. *De Principiis*, bok 3, kap. 2, s. 329

Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han tar särskilt upp Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel, Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habackuk, Sefanja, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra, Nehemja, Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.

Augustinus av Hippo nämner Haggai, Sakarja och Malaki i *Guds stad*, bok 17, kap. 35, s. 380

Augustinus nämner Haggai och Sakarja i ”Kommentar till Psalmerna”, Psalm 148, s. 676.

Den semi-pelagianske Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.)

Theodoret av Cyrus (423–458 e.Kr.)

Bland kättare och förfalskade skrifter

Pseudo-Hippolytus (225–235/6 e.Kr.) citerar halva Sakarja 12:10 som en hänvisning till Kristus i fragment 40, s. 252. Detta har Hippolytus stil, men bortsett från det vet vi inte att det är skrivet av Hippolytus.

Apostoliska konstitutionerna (ca 380 e.Kr.), bok 5, avsnitt 3, kap. 19, s. 447–448, citerar en del av Sakarja 12:10 som en hänvisning till Kristus.

I Apostoliska konstitutionerna (ca 380 e.Kr.), bok 5, avsnitt 3, kap. 20, s. 448, citeras Sakarja 9:9 med orden ”Sakarja säger”.

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.) skrev en hel kommentar till Sakarjas bok.

Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Sakarja?

S: Här följer några exempel på översättningsskillnader mellan den masoretiska texten och den grekiska Septuaginta, om inte annat anges. I de fall där BSB följer den masoretiska texten citeras den masoretiska läsningen från BSB.

Sakarja 1:3 ”säg” jämfört med ”du skall/kommer att säga”

Sakarja 1:3 ”Herren, härskarornas Gud” saknas de två sista gångerna i vissa versioner av Septuaginta.

Sak 1:6 ”Men nådde inte mina ord och mina stadgar, som jag befallde mina tjänare, profeterna, era fäder?” jämfört med ”Men tar ni (plural) emot mina ord och mina föreskrifter, allt det som jag genom min Ande befaller mina tjänare, profeterna, som levde under era fäders dagar?”

Sakarja 1:8 ”bland myrtenbuskarna i dalen” jämfört med ”mellan de skuggiga bergen”

Sak 1:8 om den andra hästen: ”rödbrun” jämfört med ”gråspräcklig och fläckig” (Septuaginta) jämfört med ”brokig” (Peshitta, syriska och Vulgata) jämfört med ”vitfläckig” (Targum)

Sak 1:10 och även Sak 1:11 ”bland myrten” jämfört med ”mellan bergen”

Sak 1:11 ”är i ro och stillhet” jämfört med ”är bebodd”

Sak 1:12 ”har varit vred” jämfört med ”försummat”

Sak 1:15 ”Jag är våldsamt vred på de nationer som lever i välstånd” jämfört med ”Och jag är mycket vred på hedningarna som förenar sig för att angripa”

Sakarja 1:15 ”de har förvärrat olyckan” jämfört med ”förenat sig för att angripa i ont syfte”

Sak 1:16 ”Jag har återvänt” jämfört med ”Jag skall återvända”

Sakarja 1:17 ”Förkunna vidare” jämfört med ”Och ängeln som talade med mig sade till mig: Ropa”

Sakarja 1:17 ”godhet” jämfört med ”välstånd”

Sakarja 1:17 ”tröst” (masoretisk text) jämfört med ”visa barmhärtighet mot” (Septuaginta) (endast den första bokstaven skulle skilja sig åt på hebreiska)

Sak 1:19 ”Jerusalem” saknas i några Septuaginta-utgåvor, och ”Israel” saknas i några Septuaginta-utgåvor

Sak 1:21 ”det utspridda Juda” jämfört med ”det utspridda Juda, och de krossade Israel i bitar”

Sak 1:21 ”för att skrämma dem och störta dessa nationers horn” jämfört med ”för att vässa dem för deras händer, ja, de fyra hornen, nationerna”

Sak 1:21 ”Judas land” jämfört med ”Herrens land”

Sak 2:6 ”spridda åt de fyra vindarna” jämfört med ”spridda som de fyra vindarna”

Sak 2:8 ”mitt öga” (masoretisk text) jämfört med ”Hans öga” (4Q12(e), och en hebreisk skrivareändring)

Sakarja 3:4 ”och jag skall klä honom” jämfört med ”och [du] skall klä honom” (Septuaginta)

Sakarja 3:8 ”Grenen” (masoretisk) kontra ”gryningen” (Septuaginta, Teodor av Mopsuestias kommentar till Sakarja kap. 4 s. 345 och kap. 6 s. 355, Didymus kommentar till Sakarja kap. 2 s. 49)

Sak 4:2 ”sju och sju rör” (masoretisk text) jämfört med ”sju rör” (Septuaginta)

Sak 4:5 ”prästerna tillsammans med prästerna” (masoretisk text, den antiochenska formen av Septuaginta, Teodor av Mopsuestias kommentar till Zefania kap. 1 s. 288) jämfört med ”prästerna” (resten av Septuaginta)

Sak 4:9 ”du (singular) skall veta” (masoretisk) jämfört med ”ni (plural) skall veta” (Kairo-manuskripten, syriska, targumerna, Vulgata)

Sak 5:6 ”deras öga” (hebreiska, syriska) jämfört med ”deras missgärning” (Septuaginta)

Sakarja 6:7a ”starka hästar” (alla masoretiska) jämfört med ”röda” (syrianska, Aquila)

Sak 6:10 ”Heldai, Tobija och Jedaia” som namn (masoretisk) jämfört med både namn och yrkeskunskaper (Antiochiska Septuaginta och antytt av Teodor av Mopsuestia i Kommentar till Sakarja kap. 6 s. 355) jämfört med endast yrkeskunskaper (resten av Septuaginta).

Sak 6:11 och 6:14 ”kronor” (masoretisk) jämfört med ”krona” (vissa versioner av Septuaginta, syriska, targum)

Sak 6:13 [saknas] (masoretisk) jämfört med ”... och prästen skall stå till hans högra sida.” (Septuaginta) (osannolikt)

Sakarja 6:14a ”kronorna” (masoretisk text) jämfört med ”kronan” (Septuaginta, syriska)

Sak 6:14b Namnet ”Helem” (masoretisk text, Targum, Vulgata) jämfört med ”Heldai” (syriska)

Sak 8:12 ”sädet skall blomstra” (Masoretisk) jämfört med ”jag skall så fred” (Septuaginta) jämfört med ”hennes säd [skall vara] fred” (syriska, Targum Neb. (=Targum av profeterna))

Sakarja 9:10 ”Jag skall utrota” (Masoretisk text) jämfört med ”Han skall utrota” (Septuaginta)

Sakarja 9:15 ”kommer att dricka och ryta som av vin” jämfört med ”skall svälja dem som vin” (NRSV:s fotnot säger att det hebreiska är ”skall dricka som vin” och det grekiska är ”skall dricka deras blod som vin”)

Sak 10:11 ”Han skall dra förbi” jämfört med ”De skall dra förbi”

Sak 11:7 ”särskilt” (Masoretisk text, Targum, Vulgata) jämfört med ”kananéerna” (Septuaginta)

Sak 11:13 ”krukmakare … krukmakare i Herrens hus” (masoretisk) jämfört med ”ugn … ugn i Herrens hus” (Septuaginta) jämfört med skattkammaren (syrisk)

Sakarja 11:16 ”sök de unga” (Masoretisk) jämfört med ”sök de vilsna” (Septuaginta, Vulgata)

Sak 12:10 ”De skall se på mig, den som de har genomborrat.” (Masoretisk, Septuaginta) jämfört med ”De skall se på den som de har genomborrat” (Theodotion, Joh 19:37). Om den första läsningen föredras, har man i Joh 19:37 helt enkelt bytt ut ”mig” mot ”den” för att tillämpa detta på Kristus. I Brentons översättning av Septuaginta står det dock: ”Och de skall se på mig, eftersom de har hånat [mig]”. Tertullianus (198–220 e.Kr.) skrev: ”… den som de har genomborrat, och de skall slå sig för bröstet, stam för stam.” (Ett svar till judarna, kap. 14, s. 172.)

Sak 14:2 ”våldtagit” (hebreiska Kethib) jämfört med ”haft samlag med” (hebreiska Qere) (Qere mildrade språket)

Sak 14:5 ”Gud” kontra ”min Gud” (Se An Exegetical Commentary: Haggai, Zechariah, Malachi, s. 346.)

Sak 14:5 ”de heliga med Dig/dig” (masoretisk text) jämfört med ”de heliga med Honom/honom” (Septuaginta, Targum, Vulgata)

Sak 14:18 ”regnet skall inte falla på dem” (masoretisk text) jämfört med ”de skall drabbas av pesten” (Septuaginta, syriska) (Se An Exegetical Commentary: Haggai, Zechariah, Malachi, s. 366.)

Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible