< Bibelfråga från Zefania

Fråga: Hur ser en översikt över boken Zefania ut?

S: Utifrån fem olika kristna källor och genom att sammanfatta de gemensamma elementen ser översikten ut så här:

1:1–3 Allt förstörs

1:4–13 Domen över Juda

1:14–2:3 Herrens dag

2:4–15 Domen över andra nationer

3:1–7/8 Domen över Jerusalem

3:8/9–20 Guds återupprättelse

Fråga: Vem var Zefanja i Zef 1:1?

S: Eftersom namnet Hiskia inte specificeras betyder detta troligen att Zefanja var sonsons son till kung Hiskia på faderns sida och därmed avlägset släkt med den dåvarande kungen Josia. Mellan Hiskia och Josia fanns nästan 50 år med enbart onda kungar.

Även om Zefanja inte var präst (se nästa fråga) var han väl förtrogen med Femte Moseboken. Han hänvisar till Femte Moseboken på nio ställen: Zefanja 1:13, 15, 17; 2:2, 5, 7, 11; 3:5, 19–20.

Det fanns tre andra personer i Gamla testamentet med samma namn: 1) 1 Krönikeboken 6:36–38; 2) 2 Kungaboken 25:18–21 och Jeremia 52:24–27; samt 3) Sakarja 6:10, 14.

F: Var Zefanja i Zef 1:1 präst?

S: Nej. Eftersom han var en ättling till kung Hiskia, och kungarna kom från Juda stam, var Hiskia från Juda. Prästerna kom alla från Levi-stammen. Man behövde inte vara präst eller pastor för att förkunna Guds ord, varken då eller idag.

F: Varför är Zefanja i Zef 1:1 den enda profeten vars härstamning anges?

S: De andra profeternas fäder nämndes vanligtvis, men i allmänhet inte deras förfäder. Zefanja härstammade från kung Hiskia, och kanske nämndes detta för att påminna folket om kung Hiskias reformer.

Både Hiskia och Josia var gudfruktiga kungar, men mellan dem fanns inga gudfruktiga kungar.

F: När skrevs Zefania enligt Zef 1:1?

S: Utifrån Zefania 2:13 är alla överens om att den skrevs innan assyrierna besegrades, vilket var omkring 612 f.Kr. Men det är oklart om det var före eller efter Josias reformer.

Eftersom kungens söner kritiserades för att ha bär utländska kläder i Zefania 1:8, betyder det dock troligen att de var gamla nog att själva välja sin garderob.

F: I Zef 1:2 står det att Gud skulle förinta allt på jorden, inklusive specifikt människor och djur. Hur kommer det sig då att vissa saker, inklusive människor och djur, finns kvar i Palestina?

S: Detta syftar på den hänsynslösa förstörelsen av landet, liksom av folket, genom den babyloniska armén. Det står inte att förstörelsen var permanent.

Dessutom har många profetior en dubbel uppfyllelse, och detta kan också syfta på den framtida förstörelsen av jorden.

F: I Zef 1:2–3, när kommer Gud att förinta djuren?

S: På två sätt. I tidernas slut kommer Gud att rensa jorden. Dessutom skulle den babyloniska invasionen vara som en ”kvast” som sopar rent landet Juda.

F: I Zef 1:2–3, vad är det som är märkvärdigt med ordningen på djuren här?

S: Den är exakt den omvända ordningen jämfört med skapelseberättelsen i 1 Mosebok 1:20–26.

F: Varför avskaffade Gud dyrkan av Baal i Zef 1:4?

S: Herren föraktar dyrkan av avgudar. Eftersom detta är fallet, är det inte särskilt meningsfullt för troende att ha några avgudar i sina hem.

F: Vem var Malcom/Milcom i Zef 1:5?

S: Detta var ett annat namn på avguden Molek. Molek var en ammonitisk gud som dyrkades med människooffer. Molek kan vara samma avgud som Muluk, som dyrkades i Mari omkring 1700 f.Kr.

F: Vem är Guds gäster vid ett offer i Zef 1:7?

S: Tre punkter att beakta i svaret.

1. Zefania 1:7 kan syfta på Lammets stora måltid som nämns i Uppenbarelseboken 19, eller så kan det vara tiden för domen över Juda före detta, eller så kan det vara en dubbel hänvisning. Nahum 1:3–5 är ett andra exempel på en dubbel hänvisning.

2. När en jordisk kung höll en triumftåg fanns det gäster som var glada över att vara där och ”gäster” som var fångar och inte alls glada över att vara där. Frågan handlar i grunden om vilken typ av gäst som avses.

3. Synsättet med frivilliga gäster: Vid Lammets måltid i Uppenbarelseboken 19 är gästerna troende. Dessa kan vara de nationer som dömer Israel, eller som dömer Juda, eller också troende.

Fråga: I Zef 1:7,9,10,14 (2x), 15 (5x), 16; 2:2,3; 3:8,11,16, samt 1:8,18; 2:3; Jes 2:12; 13:6,9; Jer 46:10; Hes 13:5; 30:3; Joel 1:15; 2:1, 11, 31; 3:14; Amos 5:18, 20; Obad 15; Sak 14:1; Mal 4:5, på vilket sätt är Herrens dag nära för människorna?

A: Herrens dag eller ”den dagen” nämns på 19 ställen: Zefania 1:7, 9, 10, 14 (2 gånger), 15 (5 gånger), 16; 2:2, 3; 3:8, 11, 16.

Herrens offerdag nämns i Zefania 1:8.

Herrens vrede- eller ilskedag finns i Zefania 1:18; 2:3.

”Vid den tiden” finns i Zefania 3:20 (2 gånger).

”Den bestämda tiden” finns i Zefania 2:2.

Fråga: Vad är betydelsen av att trampa över tröskeln i Zef 1:9?

S: Detta hänvisar till den hedniska sedvänjan att inte trampa på tröskeln av vördnad för avguden Dagon. Statyns huvud gick sönder när filistéerna hade arken, vilket nämns i 1 Samuelsboken 5:4–5. Filistéerna, babylonierna och fenicierna, liksom vissa avgudadyrkande israeliter, dyrkade Dagon. Herren ville inte att de skulle visa vördnad för andra gudar.

F: Hur liknas det ihållande ondskan i Zef 1:12 vid vin som lämnats kvar på sin bottensats?

S: ”Liknelsen med vin som lämnats kvar på sin bottensats antyder att nationen hade blivit andligt förorenad. Vin som får jäsa under lång tid bildar en hård skorpa och vätskan blir sirapsliknande, bitter och oätlig. Istället för att rensa bort bottensatsen av den dagliga föroreningen hade Juda blivit förhärdat och likgiltigt inför Gud.” The Bible Knowledge Commentary: Old Testament, s. 1527.

F: Varför verkar det i Zef 1:12 som om Gud ibland varken vill göra gott eller ont?

S: Ibland vill Gud se vad vi kommer att göra. Gud kan inte döma en människas handlingar om hon inte har någon möjlighet att göra gott eller ont.

Fråga: I Zef 1:14–18, bör människor se fram emot Herrens dag?

S: Ogudaktiga människor bör definitivt inte göra det. Gudfruktiga människor bör dock se fram emot sin frälsning, samtidigt som de inser att precis som vid en födsel kommer en smärtsam tid före glädjen.

F: Vad är intressant med ordet ”skamlig” i Zef 2:1?

S: På hebreiska är ordet här niksap, vilket härstammar från ordet kasap, som betyder att vara blek eller vit av skam. Ordet kesep betyder silver.

F: Vad är poetiskt med dessa ord i Zef 2:4?

S: Det finns två ordlekar här. På hebreiska låter ordet för ”Gaza” liknande ordet för ”övergiven”, och ordet för ”Ekron” låter liknande ordet för ”uppryckt”.

F: I Zef 2:5 står det att filistéernas land inte kommer att ha några invånare – varför har det då invånare idag?

S: I Zefania 2:5 avser keretiterna (stavat ”cheretiter” i BSB) filistéerna. Det finns inga filistiska invånare idag. Faktum är att det inte finns något Filisté idag, eftersom de människor som bor i Gazaremsan är palestinier, som inte har något samband med filistéerna.

Keretiterna var ett annat namn för filistéerna, eller åtminstone en del av filistéerna. Namnet betydde egentligen ”folk från Kreta”, vilket var filistéernas och andra havsfolkens ursprungliga hemland. Den minoiska civilisationen var mycket rik och mäktig, tills den förstördes av en kombination av ett vulkanutbrott och de mykenska grekerna. Det fanns fem huvudsakliga filistinska städer, och fyra av de fem nämns, räknat från söder till norr. Den femte, Gat, nämndes inte, troligen eftersom den så fullständigt förstördes av kung Ussia i 2 Krönikeboken 26:6. Keretit kan också betyda ”avskuren”, i ordleksmässig mening. Zefania 2:5 kallar filistéerna för ”de som bor vid kusten”.

Gaza (’azzah) låter som ”övergiven” (’azubah), och Ekron (’eqron) låter som ”uppryckt” (ta’aqer). Keretiterna nämns också i 1 Samuelsboken 30:14; 2 Samuelsboken 8:18; 20:23; 1 Krönikeboken 18:17; Hesekiel 25:16. Kaftoriterna, eller kretensarna, nämns också i Jeremia 47:4 och Amos 9:7. Necho II av Egypten (regerade 610–595 f.Kr.) angrep Gaza (Jeremia 47:1), och Nebukadnessar av Babylon förstörde Askalon år 604 f.Kr.

Fråga: I Zef 2:8, när (om någonsin) är det lämpligt att håna eller förolämpa någon?

S: I 1 Petrus 3:15 står det: ”… Var alltid beredda att ge ett svar till alla som frågar er om skälet till det hopp som finns i er. Men svara med mildhet och respekt” (BSB). Dessutom ger 1 Petrus 2:23a exemplet med Jesus: ”När de hällde smädelser över honom, hämnades han inte; när han led, uttalade han inga hot” (BSB). Vi bör komma ihåg att poängen inte är att vinna en diskussion, utan att vinna dem för Kristus.

Men försök inte göra ödmjukhet eller mildhet till en ursäkt för brist på frimodighet. Petrus må ha varit ödmjuk, men han var också frimodig i Apostlagärningarna 4:8–13.

Å andra sidan, hur är det med dem som, även om de kanske inte har vunnits för Kristus, aktivt undervisar andra om saker som leder till själens undergång? Dessa människor bör tillrättavisas offentligt, precis som Johannes Döparen, Jesus, Paulus och Petrus gjorde på många ställen. Jesus var hård mot fariséerna i Lukas 11:37–52 och på andra ställen, men inte mot alla fariséer, till exempel Nikodemus i Johannes 3:1–21. Paulus var hård mot Elymas i Apostlagärningarna 13:9–11. Petrus tillrättavisade de judiska ledarna i Apostlagärningarna 5:28–30 och sa rakt ut att de hade mördat Jesus. Petrus lät hård mot Simon i Apostlagärningarna 8:20–23.

Fråga: Hur kommer det sig att det fanns moabiter och ammoniter efter exilen i Zef 2:9?

S: Denna vers säger inte när moabiterna och ammoniterna skulle utrotas, bara att de skulle göra det. Faktum är att nabateerna (omkring 325 f.Kr.) och andra araber senare kom och bosatte sig i dessa trakter i det som idag är Jordanien. Nabateerna erövrade också den östra delen av Edom. Ammoniterna besegrades slutligen av Judas Makkabé i 1 Makkabéerboken 5:6.

Landet blev också öde, i den meningen att det idag är en torr öken där det tidigare bara var ett torrt gräsland.

Fråga: Varför tillber inte alla som bor på jorden Gud i Zef 2:11?

S: De gör det inte nu, men när Kristus återkommer och tar bort de icke-troende kommer alla att tillbe Gud under tusenårsriket i Uppenbarelseboken 20:4–5, och även på den nya jorden i Uppenbarelseboken 21:1–3.

I Zefania 2:11 kan det antingen översättas med ”Herren kommer att vara fruktansvärd” eller ”Herren kommer att vara emot dem”. Oavsett vilket är innebörden att Herren kommer att vara fruktansvärd mot dem. BSB översätter det med ”Herren kommer att vara skrämmande för dem”.

Fråga: Hur blir kusiterna (etiopierna) ”dödade av mitt svärd” i Zef 2:12?

S: Även om detta enbart skulle kunna syfta på landet Kush (Etiopien), är det mer troligt att det även syftar på Egypten, eftersom de utgjorde ett enda rike strax före den assyriska invasionen. Egypten stod under Etiopiens kontroll från omkring 728 f.Kr. fram till Esarhaddons erövring av Egypten år 671 f.Kr. Etiopierna försökte göra uppror omkring 664 f.Kr. men besegrades. Zefanja skrev omkring 630–612 f.Kr.

Fråga: Vad är det som är passande med hjordarna i Zef 2:14?

S: Assyrien var en nation där arméer bodde; det fanns för många människor för att landet skulle kunna försörja sig enbart genom jordbruk. I framtiden kommer det också att finnas arméer som bor där; arméer av får och nötkreatur, alltså.

Fråga: Vad är meningen med att nämna ugglor i Zef 2:14?

S: Mycket händer på natten när människor inte är i närheten. Landet kommer inte att vara öde; det kan hända mycket när det gäller djurlivet, men människor kommer inte att vara en del av det. Det hebreiska ordet qol (”rop” i BSB) betyder ”röst”.

F: Hur skilde sig Moabs och Ammons högmod från Assyriens högmod i Zef 2:8–15?

S: H.A. Ironside betonar dessa ogudaktiga nationers anspråk. Assyrien var en militärt imponerande nation; Moab och Ammon var det aldrig. Assyrien hade något de trodde sig kunna vara stolta över, om än på ett ont och perverst sätt. Moab och Ammon hade ingenting att vara stolta över, men de var stolta ändå. I Zefania 2:15 står det att folk skulle hysa och skaka näven åt Assyrien. Det skulle de inte göra i lika hög grad mot Moab och Ammon.

Fråga: Vad är betydelsen av beskrivningen här i Zef 2:15?

S: Det handlar inte bara om att det är en öde plats för vilda djur. Det handlar snarare om kontrasten mellan den tidigare livliga staden och den öde platsen i framtiden.

Fråga: Varför är människor i Zef 2:4–15 snabba och ivriga att se det onda hos andra, men inte hos sig själva?

S: Detta är kanske en av de många olika aspekterna av vår fallna natur. Många är blinda – ibland medvetet – för synderna och själviskheten hos sig själva och sina barn. Ändå ser de inte bara snabbt många verkliga brister hos andra, utan ibland ser de även dåliga saker som egentligen inte finns där, eller som inte finns där i den utsträckning de tror. Jesus talade om att ta bort bjälken ur sitt eget öga innan man försöker ta bort flisan ur någon annans i Matteus 7:3–5 och Lukas 6:41–42.

Fråga: I Zef 3:1–2, vad är sambandet mellan att vara en förtryckare, att inte ta emot tillrättavisning och att inte lita på Herren?

S: Dessa var tre synder hos Jerusalem som kritiserades i Zefania. Verserna 3–4 förklarar detta mer ingående. Människor kan förtrycka av åtminstone tre skäl: de är arroganta, de vill inte vara underordnade någon, och de är rädda för att om de slutar kommer de själva att bli förtryckta, precis som de har förtryckt andra. En person kanske vill vara sin egen chef, bara för att slippa ta emot tillrättavisning från någon annan.

F: Varför betonar Zefanja skam i Zef 3:5, 11, 19?

S: Det sägs att många västerländska samhällen är ”sanningsbaserade” samhällen, åtminstone före postmodernismen. Men många österländska samhällen, däribland i Mellanöstern, Indien och Östasien, är ”heders- och skambaserade” samhällen. Vissa människor bryr sig mer om att ha rätt eller känna till sanningen än om att vara en hedervärd person. Andra bryr sig mer om att vara en hedervärd person än om att ha rätt, eller till och med att kämpa för den rätta sidan. Zefanja betonar heder istället för skam i Zefanja 3:19.

Fråga: I Zef 3:2,7, vad förväntade sig Gud att de skulle ta till sig när det gällde tillrättavisning?

S: I Zefania 3:1 står det att de förtryckte andra, att de var upproriska och att de var besudlade.

De förtryckte andra, särskilt sina härskare i Zefania 3:3–4. Ibland förtrycker även religiösa ledare andra genom sin ställning. Ibland tänker människor inte alls på andra.

De var upproriska i det avseendet att de inte tog emot någon tillrättavisning och inte ville lyda någon enligt Zefania 3:2. Ibland vägrar en person att lyda vissa människor som de inte respekterar; här står det dock att de inte ville lyda någon alls.

De var besudlade i det avseendet att istället för att närma sig Gud (Sefanja 3:2), så vanhelgade deras närmande till helgedomen den endast (Sefanja 3:4b).

Fråga: Varför förväntade sig Gud i Zef 3:2,7 att de skulle frukta Honom och ta emot tillrättavisning?

S: Även om de inte hade den Helige Anden i sig, och även om vissa av dem kanske inte hade fått gudfruktig undervisning, skulle de ändå veta något om Gud genom sin natur och den sanning som de faktiskt hade. De hade fortfarande sitt samvete. Här finns en känsla av ”bör”; att de borde ha gjort vissa saker som de inte gjorde, och inte gjort vissa saker som de gjorde.

F: Varför är det så att vissa människor, till och med onda människor, tar emot tillrättavisning i Zef 3:2,7, medan andra inte gör det?

S: Om det finns något som verkar lockande att göra, kan olika människor tänka på det på minst fyra olika sätt.

Risk: Vissa kanske väger in hur lockande det är mot hur allvarligt det är och sannolikheten (ofta bedömd utifrån hur ofta det händer) att åka fast. De kanske också tittar på hur brådskande handlingen är (erbjudandet gäller bara idag) och hur gärna de vill tro på det. Å andra sidan finns det de som är vårdslösa, vilket innebär att de inte ens bryr sig om att tänka på möjliga negativa konsekvenser.

Syndhantering: Vissa kanske vill vara ”lite dåliga och lite goda”. Inte alltför dåliga, men de tycker att lite är okej så länge de inte överdriver. Robin Hood sägs ha stulit från de rika och gett till de fattiga. Att stjäla i sig är dåligt, och om du stjäl från människor är Gud inte alls imponerad av att du ger bort en del av en rikedom som aldrig tillhörde dig från början.

Att blockera lusten att synda: Vissa kanske vill begå synden, men något – till exempel att bli påkommen eller att se möjliga framtida konsekvenser – kommer att hindra dem. Jag känner till en ateist som aldrig skulle bli berusad eller ens dricka. Han var långdistanslöpare och ville inte begå synden att bli berusad eftersom han ville hålla sig i god form. Jag känner till en annan icke-religiös universitetsstudent som aldrig skulle ha sex före äktenskapet. Han ville verkligen att hans fru skulle vara oskuld innan de gifte sig, och han tänkte att för att det skulle ske måste han själv också vara det. Jag känner till en storrökare som, när han blev hemförlovad från militärtjänsten, fick sina lungröntgenbilder och blev ombedd att ta med dem till ett annat kontor. Han tittade i smyg på dem och såg att de var helt svarta. Så han slängde sina cigaretter där och då och rökte aldrig mer. Han visste inte att röntgenbilderna var överexponerade. Poängen är att människor kan besluta sig för att inte begå vissa synder av skäl som inte har något med Gud att göra.

Lusten att behaga Gud: Ibland, när något kan verka lockande, kan en kristen komma ihåg att Gud ser på dem, komma ihåg hur mycket Gud älskar dem och vad Han har gjort för dem, och därför avstår från att begå den synden av ett enda enkelt skäl: de vill helt enkelt inte.

Fråga: Varför säger Gud i Zef 3:8 att människor ska ”vänta på honom”?

S: Även om vi bör vänta tålmodigt på Gud, är det inte alls vad denna vers betyder.

I Zefania 3:8, när Gud säger till de ogudaktiga att ”vänta på mig”, använder Gud ironi. Med andra ord, när människor utövar våld mot Guds folk, säger Gud: ”Var förvissade om att jag kommer att ge mig på er.”

F: Finns det i Zef 3:8–13 några belägg för att detta avsnitt har en annan författare än resten av Zefania?

S: Nej. Denna påstående grundades enbart på det faktum att Zefania 3:8–13 var ett budskap om hopp, medan resten handlar om dom.

Fråga: Vad betyder det i Zef 3:9 att Gud ska ”återge folken rena läppar”?

S: Det betyder att rena folkens läppar. Det syftar inte på ett visst språk, såsom grekiska eller hebreiska, utan snarare på att använda ett korrekt och gudfruktigt språk oavsett vilket språk det är.

Fråga: Har denna profetia om Jerusalem i Zef 3:13–16 redan gått i uppfyllelse?

S: Nej, det har den inte. Den kommer att gå i uppfyllelse under tusenårsriket i Uppenbarelseboken 20:4–5 och när det nya Jerusalem stiger ner i Uppenbarelseboken 21:2.

Fråga: När kommer Jerusalem, enligt Zef 3:15, inte längre att ”frukta något ont”?

S: De sista verserna i de mindre profeterna talar om Guds framtida dom och/eller tusenårsriket, och Zefania är inget undantag. Detta handlar om tiden efter vedermödan, efter att Gud har samlat alla nationer och kommer i makt enligt Zefania 3:8. Judarna kan dock vara förvissade om att när Gud väl har undanröjt alla deras fiender (Zefania 3:15), kommer de inte längre att frukta något ont.

F: Vad lovar Gud i Zef 3:15–20 till ett förkrossat och skyldigt folk? Vad lovar Gud mer?

S: Gud lovar sitt skydd, så att detta inte ska hända igen för Guds utvalda folk. Naturligtvis undrar vissa människor över Guds löften mot bakgrund av Förintelsen. Vissa har dragit slutsatsen att det faktum att Gud inte skyddar dem från folkmord innebär att Han inte längre betraktar judarna som sitt utvalda folk. Men oavsett vilken teologi som ligger bakom det onda som hände då, försäkrar Uppenbarelseboken 7:5–8 oss om att det judiska folket har en särskild plats i Guds vilja i framtiden.

Men ännu viktigare än Guds skydd är Guds löfte om sin närvaro. Han kommer att vara med sitt utvalda folk; även om det fortfarande kommer att finnas prövningar, kommer Gud att bära oss igenom dem.

Fråga: Hur odlar man ömhet gentemot Gud, enligt Zef 3:17?

S: Håll Gud i vördnad, längta efter att komma närmare Honom och tillbringa sedan tid med Honom i bön och i Ordet. Här är fyra aspekter.

Andlig andning: var i ständig bön med Gud under dagen.

Ägna kvalitetstid uteslutande åt Gud: Ta dig tid varje dag, till exempel på morgonen, för att helt och hållet koncentrera dig på Gud genom bibelstudier, bön och meditation över Honom.

Ha gemenskap med andra troende, en-till-en eller i smågrupper.

Tillbedja i större grupper, till exempel på söndagsmorgnarna.

Fråga: Vad betyder det i Zef 3:19 att Gud ska ”rädda de lama och samla de utspridda” (de utstötta/fördrivna)?

S: Vissa djur ansågs så underlägsna att man inte ville ha dem kvar i hjorden. Om de inte ens var värda att slaktas för mat (på grund av storlek eller rädsla för sjukdomar), kunde herdarna bara driva bort dem. Här lovar Gud att oavsett hur värdelösa de än må känna sig, så kommer Gud vid den tiden att föra dem till sin hjord.

F: Vilka är några av de äldsta manuskripten i Zefania som fortfarande finns kvar idag?

A: Döda havsrullarna (ca 1 f.Kr.): Bland Döda havsrullarna finns två exemplar av Zefanja. De är betecknade 4Q77 (=4QXIIb) och 4Q78 (=4QXIIc). Det finns en kommentar till Zefanja som kallas 1Q15 (=1QpZeph).

4Q77 innehåller Zefanja 1:1–2; 2:13–15; 3:19–20

4Q78 innehåller Zefanja 2:15; 3:1–2.

Nahal Hever är en grotta nära En-Gedi där man har hittat ett fragment av de mindre profeterna på grekiska (8 Hev XIIgr). Den skrevs mellan 50 f.Kr. och 50 e.Kr. Den gömdes under Bar Kokhba-upproret mot Rom. Det är en revidering av Septuaginta, gjord i Judeen, och nästan identisk med den masoretiska texten. 8 Hev XIIgr innehåller Zefanja 1:1–6, 13–18; 2:9–10; 3:6–7

Wadi Murabba’at-rullen (Mur XII) är från ca 132 e.Kr. Den innehåller Zefania 1:1,11–18; 2:1–15; 3:1–6,8–20 samt andra mindre profeter.

Sammantaget finns följande 49 verser av Sefanjas totalt 53 verser (92,5 %) bevarade i Döda havsrullarna, Nahal Hever och Wadi Murabba’at: 1:1–6, 11–18; 2:1–15; 3:1–20. Med andra ord innehåller de åtminstone delar av varje vers i Zefanja utom 1:7–10. Se ”Betydelsen av Döda havsrullarna” för mer information.

Kristna bibelmanuskript från omkring år 350 e.Kr. innehåller Gamla testamentet, inklusive Zefanja. Två av dessa är Vaticanus (325–350 e.Kr.) och Alexandrinus (ca 450 e.Kr.), där de tolv mindre profeternas böcker placerades före Jesaja. Zefanja finns i sin helhet i både Vaticanus och Alexandrinus.

Även *Sinaiticus* (340–350 e.Kr.) innehåller hela Zefanjas bok. Den börjar på samma sida som Habackuk slutar. Den slutar längst ner på en sida, och på nästa sida börjar Haggai.

F: Vilka tidiga författare hänvisade till Zefanja?

S: Författare från tiden före Nicenska konciliet som hänvisade till eller anspelade på verser i Zefanja är:

Barnabasbrevet (ca 70–130 e.Kr.), kap. 11, s. 144, anspelar på Zefanja 3:19 med orden ”profeten säger”.

Melito av Sardis (170–177/180 e.Kr.) (underförstått) nämner ”Gamla testamentet” och räknar upp böckerna. Han räknar inte upp de tolv mindre profeterna enskilt, utan kallar dem ”De tolv”. Fragment 4 ur ”Book of Extracts”, vol. 8, s. 759

Klemens av Alexandria (193–217/220 e.Kr.) citerar Zefanja 1:18 som ”Anden profeterar genom Zefanja”. *Läraren*, bok 2, kap. 13, s. 269

Origenes (225–254 e.Kr.) citerar Zefania 3:7–13 som ”följande avsnitt ur Zefania”. Origenes, *Mot Celsus*, bok 8, kap. 72, s. 667

I *Treatise Against Novatian* (ca 248–258 e.Kr.), kap. 6, s. 659, citeras Zefania 1:1, 2, 3 ur Septuaginta.

Cyprianus av Kartago (ca 246–258 e.Kr.) citerar ur ”Sefanja” i Avhandling 12, den tredje boken, kap. 61, s. 550.

Efter Nicea (325 e.Kr.)

Athanasius av Alexandria (367 e.Kr.) (Underförstått eftersom han nämner de tolv profeterna) ”Det finns alltså i Gamla testamentet tjugotvå böcker till antalet; … sedan profeterna, där de tolv räknas som en bok….” Athanasius påskbrev 39, kap. 4, s. 552.

Efraim den syriske (350–378 e.Kr.) anspelar på Hosea 4:3 och Zefania 1:3: ”Vid detta tumult rörde sig fiskarna i havet, och även Leviatan.” Pärlhymnen 1, nr 3, s. 294

Cyril av Jerusalem (ca 349–385 e.Kr.) citerar Zefania 3:7 ur Septuaginta som om det vore av Zefania själv. Kateketiska föreläsningar, föreläsning 14, nr 6, s. 95

Hieronymus (373–420 e.Kr.) diskuterar böckerna i Gamla testamentet. Han behandlar särskilt Första Moseboken, Andra Moseboken, Tredje Moseboken, Fjärde Moseboken, Femte Moseboken, Pentateuken, Job, Jesus, son till Nave [Josua], Domarboken, Rut, Samuel och Kungaböckerna (2 böcker), de tolv profeterna, Hosea, Joel, Amos, Obadja, Jona, Mika, Nahum, Habakuk, Zefania, Haggai, Sakarja, Malaki, Jesaja, Jeremia, Hesekiel, Daniel, Ester, Esra och Nehemja i Brev 53, kap. 7–8, s. 99–101.

Augustinus av Hippo (388–430 e.Kr.) citerar från Zefanja 3:8; 2:11; 3:9–12 som om de vore av Zefanja i *Guds stad*, bok 18, kap. 33, s. 380. Han nämner också Obadja, Nahum och Habakuk i *Guds stad*, bok 18, kap. 31, s. 377.

Den semi-pelagianiske Johannes Cassianus (419–430 e.Kr.)

Bland kättare och falska skrifter

Den pelagianske kättaren Teodor av Mopsuestia (392–423/429 e.Kr.)

Fråga: Vilka är några av översättningsskillnaderna mellan den hebreiska texten och den grekiska Septuaginta i Zefania?

S: Någon sa en gång att Septuagintas översättning av Zefania var bra men inte enastående, ungefär som en språkstudent i fjärde året. Med huvudsakligt fokus på kapitel 1 är det första alternativet den masoretiska texten, det andra är Septuaginta, om inte annat anges.

Zef 1:2 ”Jag skall fullständigt riva bort allt” jämfört med ”Må det bli en fullständig utrotning”

Sef 1:3 ”snubbelstenar / spillror” (den masoretiska texten) jämfört med (saknas) (Septuaginta)

Sef 1:3 ”rycka bort” jämfört med ”utrotas” 2 gånger

Sef 1:4 ”Baal-rest” jämfört med ”Baal-namn”

Sef 1:4 ”avgudadyrkande/hedniska [och] prästerna” jämfört med ”prästerna namn” (Septuaginta)

Sef 1:5 ”böja sig” jämfört med ”dyrka”

Sef 1:5 ”Malcom” (masoretisk text) jämfört med ”Milcom” (Septuaginta, syriska, Vulgata)

Sef 1:6 ”dra sig tillbaka” jämfört med ”vända sig bort”

Sef 1:7 ”tiga” jämfört med ”frukta”

Sef 1:7 ”de utvalda” jämfört med ”gästerna”

Sef 1:8 ”besöka” jämfört med ”öppet hämnas”

Sef 1:9 ”de som hoppar på tröskeln” jämfört med ”verandor”

Sef 1:9 ”våld” kontra ”ogudaktighet”

Sef 1:10 ”Fiskporten” kontra ”Mördarnas port”

Sef 1:11 ”Maktesh” kontra ”de som”

Sef 1:11 ”de som bär silver” jämfört med ”de som upphöjs av silver”

Sef 1:12 ”som har lagt sig på sin bottensats” jämfört med ”föraktade det som anförtrotts dem”

Sef 1:14 ”den starke skall där ropa bittert” jämfört med ”blir bitter och hård”.

Sef 1:15 ”mörker och dysterhet” jämfört med ”dysterhet och mörker”

Sef 2:2 ”innan ett beslut fattas, går en dag förbi som agnar” jämfört med ”innan ni (plural) blir som blomman som förgår” (Septuaginta)

Sef 2:14 ”folk” jämfört med ”vilddjur” (Targum), jämfört med ”vilda djur” (Septuaginta)

Sef 2:14 ”en röst hoar” jämfört med ”ugglan skriker”

Sef 2:14 ”ödeläggelsen kvakar” jämfört med ”korpen kvakar”

Sef 3:1 ”förtryckande” (masoretisk text) jämfört med ”duva” (Septuaginta, Teodor av Mopsuestias kommentar till Sefanja kap. 3 s. 300)

Sef 3:7 ”Sannerligen den” jämfört med ”Sannerligen staden”

Sef 3:7 ”dess boning skall inte utplånas” jämfört med ”den skall inte förlora sikten” (Septuaginta, syriska)

Sef 3:8 ”stiga upp för att plundra” (masoretisk text) jämfört med ”stå upp för att vittna” (Septuaginta och syriska) jämfört med ”dagen för Min uppenbarelse till dom” (Targum) jämfört med ”för dagen för Min uppståndelse som skall komma” (Vulgata) (I The Expositor’s Bible Commentary, vol. 7, s. 559, sägs att konsonanterna för ”plundra” och ”vittna” är desamma på hebreiska. Det ursprungliga hebreiska hade inga vokaler.)

Sef 3:15 ”inte längre se någon olycka” (hebreiska manuskript) jämfört med ”inte längre frukta” (Septuaginta, Bg. (= 1524–1525 års utgåva av det hebreiska Gamla testamentet utgiven av Daniel Bomberg), masoretisk text, Vulgata)

Sef 3:17 ”han skall tiga i sin kärlek” jämfört med ”han skall förnya er i sin kärlek” (Septuaginta, syriska)

Sef 3:18 ”Jag skall ta bort från er” jämfört med ”Jag skall samla era plågade” (Septuaginta)

Källförteckning för denna fråga: den hebreiska översättningen är hämtad från Jay P. Greens Literal Translation och Septuaginta-översättningen är hämtad från Sir Lancelot C.L. Brentons översättning av The Septuagint: Greek and English. The Expositor’s Bible Commentary och fotnoterna i NASB-, NIV-, NKJV- och NRSV-biblarna har också använts.

Om inte annat anges är bibelcitat hämtade från The Holy Bible, Berean Standard Bible (BSB), som har överlåtits till allmänheten: https://berean.bible